fredag 12 november 2010

Dag tre: Mina föräldrar

Min mamma är liten som en sparv. Så tar hon också den minsta köttbiten eller den trasiga kakan, så att vi andra ska få mer. Gör fågelmammor också så? För många är hon den lugnaste och tryggaste man kan föreställa sig, men de få som hon släpper in på livet vet att hon också är lätt hypokondrisk och bubblar av oro och omsorg för sin familj.

Min pappa bor kvar i den by där han är född och uppväxt, där han tog över gården som 22-åring. Han har med sina skogshuggarhänder gjort det finaste armband man kan tänka sig till mig. När han lämnar korsordsfåtöljen fångar han gärna abborre och halstrar på en brasa.

Tillsammans bakar de Sveriges godaste mjölkfria tunnbröd och klådda.

Sin 40-åriga bröllopsdag firade de i somras över en portion sjukhusmat p.g.a. en hjärtinfarkt. Nu räcker det, ni får inte bli äldre eller skruttigare. Jag står nämligen inte ut med tanken på att något kan hända er.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar