Att det ska behövas ett besök på vårdcentralen för att få lite kvalitetslästid. Jag kunde äntligen ägna Huset vid Moskén välbehövlig uppmärksamhet och fick samtidigt beskedet att det jag lider av inte är något som Ipren och vila inte kan bota. Som tur är åker vi norrut i morgon till två som längtar efter att skämma bort lilleman med lektid vilket betyder just vila och lästid för mig. Gott!
fredag 30 mars 2012
torsdag 29 mars 2012
Elementärt!
Det dröjer tyvärr innnan tredje säsongen av Sherlock kommer visas på SVT, men tills dess kan man njuta av dessa roliga bilder som jag hittade på Anna Thunman Skölds TV-blogg. Någon underbar människa med för mycket tid i händerna har nämligen satt ihop ett bildspel med Uttrar som liknar Benedict Cumberbatch och igelkottar som liknar Martin Freeman....
måndag 26 mars 2012
I min hylla: I
I-titlar i min hyllar är bland annat:
I mördarens spår om jakten på en synnerligen otrevlig seriemördare är egentligen den tolfte boken i serien om kommissarie Alan Banks men den andra som översattes till svenska.
Innan du somnar är Linn Ullmans debut från 1998. Det är en bok som jag inte kommer ihåg detaljerna från men tyckte mycket om eftersom Ullman blev en favorit som jag tycker släpper nytt alldeles för sällan.
It's so easy är en rockbiografi av Duff McKagan från Guns n' Roses. Oläst av mig men M betade av den här om veckan.
Ivans återkomst är en mycket bra bok av Tawni O'Dell vars historier ofta utspelar sig i gruvsamhällen på den amerikanska östkusten. Så även denna där den avdankade fotbollsspelaren Ivan återvänder till hemtrakten där både de som älskar, hatar och föraktar honom finns kvar.
fredag 23 mars 2012
Just nu enkät
Det är fredag eftermiddag (YAY) och jag är mitt i ett arbetsmoment som innebär en massa väntetid så jag passar på att fylla i Dark Places just nu-enkät.
JUST NU…
… läser jag: Huset vid Moskén och To kill mockingbird.
… väntar jag på: Semester i Norrbotten, 7 dagar kvar!
… lyssnar jag på: P3
… tittar jag på: Dexter s.4, Suits och underbara TV-cirkeln med eftersnack till Games of Thrones.
.… är jag nyfiken på: The Hunger Games-filmen.
JUST NU…
… läser jag: Huset vid Moskén och To kill mockingbird.
… väntar jag på: Semester i Norrbotten, 7 dagar kvar!
… lyssnar jag på: P3
… tittar jag på: Dexter s.4, Suits och underbara TV-cirkeln med eftersnack till Games of Thrones.
.… är jag nyfiken på: The Hunger Games-filmen.
onsdag 21 mars 2012
Två filmer, ett tema
Temat för filmer jag sett den senaste veckan har av en slump varit drama/biografier.
Hos Sofia på Apple, dear? kan man för tillfället läsa om hennes besatthet av Mount Everest och K2 och det var där jag först läste om den drabbande Into the wild. En dag dök filmen med samma namn upp i brevlådan från Lovefilm.
Jon Krakauer som skrev Into thin air om en av Mount Everests största tragedier 1996 skrev också en artikel i tidningen Outside om Christoffer McCandless. Artikeln blev sedermera en bok då historien engagerade både läsare och Krakauer.
Dagarna efter sin collegeexamen bryter McCandless med sin familj, skänker bort sina besparingar och ger sig ut för att leva nomadliv. Målet är Alaska och att leva uteslutande på det naturen kan förse honom med. Hans familj hör aldrig mer ifrån honom förrän några jägare två år senare hittar hans kvarlevor inklusive dagboksanteckningar i Alaskas vildmark. WTF?
Emile Hirsch gestaltar liftaren som jag har oerhört svårt att begripa mig på, även om vissa av filmens vidunderliga naturbilder även kan få mig att vilja dra till skogs. Men hans konsekvens i sin övertygelse och hur oförsonlig han är gentemot sin familj är svår att förstå. Han finner trots allt vänner på vägen mot vildmarken men är tydlig med att han anser att lycka inte finns i mänskliga relationer. Nej, människor var inte McCandless passion, det var klassiska böcker som han gärna citerade och naturen, men den blev hans liv utan snarare tvärt om. (4-)
En äventyrare av ett annat slag är Aron Ralston, även om båda är ensamvargar med starka principer fick Ralstons äventyr fick en helt annan utgång. Regissören Danny Boyle skildrar också hans historia i ett helt annat tempo än vad Sean Penn gör med McCandless.
En kväll då M var borta passade jag på att se 127 timmar eftersom han vägrar se den. Han är övertygad om att den enbart skulle handla om hur Ralston skär av sin egen arm då 127 timmar är den sanna historien om hur klättraren fastnar i ett otillgängligt bergsmassiv i Utah och sitter fast i fem dagar tills han tar sig loss för egen hand….
Under tiden han sitter fast får vi i tillbakablickar och minnesbilder se fragment av hans liv och de val som lett honom till denna klippskreva, men ja, armen har en central roll och M hade inte fixat att se filmen. (3+)
I bokvärlden är s.k. BOATS det mest utskällda du kan tänka dig, ingen bokbloggare med aktning gillar dem. Det är en konst men sanna berättelser kan vara både intressanta och spännande. Både Into the wild och 127 timmar gör definitivt att jag emellanåt gapar av förundran. Hur är sådana livsöden möjliga? Och att det bara finns två måsten i livet – att dö och att välja, är smärtsamt tydligt.
Hos Sofia på Apple, dear? kan man för tillfället läsa om hennes besatthet av Mount Everest och K2 och det var där jag först läste om den drabbande Into the wild. En dag dök filmen med samma namn upp i brevlådan från Lovefilm.
Jon Krakauer som skrev Into thin air om en av Mount Everests största tragedier 1996 skrev också en artikel i tidningen Outside om Christoffer McCandless. Artikeln blev sedermera en bok då historien engagerade både läsare och Krakauer.
Dagarna efter sin collegeexamen bryter McCandless med sin familj, skänker bort sina besparingar och ger sig ut för att leva nomadliv. Målet är Alaska och att leva uteslutande på det naturen kan förse honom med. Hans familj hör aldrig mer ifrån honom förrän några jägare två år senare hittar hans kvarlevor inklusive dagboksanteckningar i Alaskas vildmark. WTF?
Emile Hirsch gestaltar liftaren som jag har oerhört svårt att begripa mig på, även om vissa av filmens vidunderliga naturbilder även kan få mig att vilja dra till skogs. Men hans konsekvens i sin övertygelse och hur oförsonlig han är gentemot sin familj är svår att förstå. Han finner trots allt vänner på vägen mot vildmarken men är tydlig med att han anser att lycka inte finns i mänskliga relationer. Nej, människor var inte McCandless passion, det var klassiska böcker som han gärna citerade och naturen, men den blev hans liv utan snarare tvärt om. (4-)
En äventyrare av ett annat slag är Aron Ralston, även om båda är ensamvargar med starka principer fick Ralstons äventyr fick en helt annan utgång. Regissören Danny Boyle skildrar också hans historia i ett helt annat tempo än vad Sean Penn gör med McCandless.
En kväll då M var borta passade jag på att se 127 timmar eftersom han vägrar se den. Han är övertygad om att den enbart skulle handla om hur Ralston skär av sin egen arm då 127 timmar är den sanna historien om hur klättraren fastnar i ett otillgängligt bergsmassiv i Utah och sitter fast i fem dagar tills han tar sig loss för egen hand….
Under tiden han sitter fast får vi i tillbakablickar och minnesbilder se fragment av hans liv och de val som lett honom till denna klippskreva, men ja, armen har en central roll och M hade inte fixat att se filmen. (3+)
I bokvärlden är s.k. BOATS det mest utskällda du kan tänka dig, ingen bokbloggare med aktning gillar dem. Det är en konst men sanna berättelser kan vara både intressanta och spännande. Både Into the wild och 127 timmar gör definitivt att jag emellanåt gapar av förundran. Hur är sådana livsöden möjliga? Och att det bara finns två måsten i livet – att dö och att välja, är smärtsamt tydligt.
I min hylla: H
Några av titlarna på H i min hylla är:
Här ligger jag och blöder om Maja som sågar av toppen på sin tumme och tappar bort sin mamma. En favorit från min bokcirkel förra året.
Huset vid Moskén är boken som vi ska läsa till nästa gång vi ses och bokcirklar och jag har bara kommit ett tiotal sidor i boken som spännande nog utspelar sig i Iran.
Högläsaren, en annan liten pärla som är Michaels berättelse om hur han träffar och förälskar sig 20 år äldre Hanna i 60-talets Tyskland.
Hungerspelen, sci-fi dystopi som utspelar sig i Panem där "spel" på liv och död ordnas för att kuva befolklingen. Hjältinnan Katniss är dock svår att manipulera. Har någon missat att biopremiären är nära förestående? Här ska ordnas barnvakt!
Här ligger jag och blöder om Maja som sågar av toppen på sin tumme och tappar bort sin mamma. En favorit från min bokcirkel förra året.
Huset vid Moskén är boken som vi ska läsa till nästa gång vi ses och bokcirklar och jag har bara kommit ett tiotal sidor i boken som spännande nog utspelar sig i Iran.
Högläsaren, en annan liten pärla som är Michaels berättelse om hur han träffar och förälskar sig 20 år äldre Hanna i 60-talets Tyskland.
Hungerspelen, sci-fi dystopi som utspelar sig i Panem där "spel" på liv och död ordnas för att kuva befolklingen. Hjältinnan Katniss är dock svår att manipulera. Har någon missat att biopremiären är nära förestående? Här ska ordnas barnvakt!
fredag 16 mars 2012
You had me at Johanna Koljonen
Upptäcker mycket i se- och lyssnaväg under min influensa, till exempel TV-Cirkeln där Johanna Koljonen, Kodjo Akolor och Roger Wilson efter Game of Thrones på SVT nördar loss med eftersnack till varje avsnitt. De visar favoritklipp, gör skägganalyser och pratar om kvinnoporträtten i eposet. Högt och lågt och inget för den pryde, men det är ju å andra sidan inte serien heller.
Mycket underhållande och även om vi nu sett klart hela första säsongen av Game of Thrones kommer jag fortsätta följa gängets cirklande.
I min hylla: G
Titlarna på G består bland annat av en nyfunnen favorit, en nittiotalspärla och några olästa böcker.
Girlfriend in a coma är inte bara en fin låt av the Smiths utan även en bok av Douglas Coupland. Jag kommer inte ihåg så mycket av boken men att jag läste den i Val Thorens och att jag gillade den...
Glamorama av Bret Easton Ellis har också mer än tio år på nacken men jag har inte läst den.
(the) Graveyard book av Neil Gaiman fick jag i julens pocketbyte av I bokens värld är allt möjligt och berättelsen om Nobody Owens som växer upp på en kyrkogård blev en riktig favorit.
Nästa olästa titel är Gängkrig 145. Jag har aldrig känt mig speciellt sugen på att läsa Jens Lapidus och M gav upp efter Snabba Cash men tyckte att denna grafiska roman var OK.
tisdag 13 mars 2012
Dagens utsikt
Dagens utsikt är från sängen. Snunsan* är här. Böckerna finns där borta men jag orkar inte lyfta armarna och min febriga hjärna klarar inte av att läsa. Men jag har upptäckt POD sändningarna med Luuk och Lokko. Trevlig bekantskap.
*En synnerligen smittsam åkomma som förekommer i Babar och Badous äventyr i Celestville.
lördag 10 mars 2012
Samtal med en fyraåring
Jag har vårdat en febersjuk fyraåring i några dagar. M har varit bortrest så det har blivit en intensiv period med mycket SVT Play och mååånga avsnitt fåret Shaun, men även många fina samtal. Att vara 4 måste vara da shit! Det är fantastiskt hur mycket som händer i deras små huvuden och i kombination med en enorm tilltro till sig själva bäddar det för många klassiska kommentarer. Det är antingen eller i Lillemans känslouttryck för tillfället, som till exempel:
- Jag hatar vitt. Och den här färgen.
- Beige.
- Ja, jag hatar vitt och beige.
- Vilka älskar du då?
- Alla andra färger.
- Mamma, jag älskar inte vuxenmusik. Bara Timbuktu.
- Det är OK.
- Kommer du ihåg låten med köttätande myror?
- Ja.
- Mamma, det finns väl inte köttätande myror?
- Jag älskar Havet är djupt.
- Mamma, jag älskar inte lasagne längre.
Nu är M hemma igen och vi ska sjunka ner i soffan med antingen Dexter s. 4, Game of Thrones, eller Into the Wild. Härligt!
I min hylla: F
Dagens kvartett är titlar på F som alla råkar vara skrivna av manliga författare.
Flickan från Ingenstans, tegelsten om ett militärt experiment gone bad och Amy som trots sitt släktskap med de blodtörstiga viralerna blir mänsklighetens hopp. Vårt hushåll väntar otåligt på del två.
Fruktlösa försök, inte Ben Eltons bästa men OK om Lucy och Sams svåra väg till en familj som tydligen finns som film också.
Fallhöjd av en annan britt som blandar humor och allvar, Nick Hornby. 4 mycket olika personer möts på ett tak en nyårsnatt av en gemensam anledning, de hade alla tänkt hoppa...
Falling man är Don DeLillos bidrag till 11-Septemberlitteraturen som trots många hyllningar inte riktigt föll mig på läppen.
torsdag 8 mars 2012
Vad Maggan har lärt mig
I dag är det Internationella kvinnodagen, till för att uppmärksamma kvinnor och kvinnors situationer runt om i världen där dagen och arrangemang runt den har ett viktigt värde. I Ukraina är till exempel internationella kvinnodagen en helgdag!
Men den retar tydligen upp en del människor. Morgonpasset i P3 uppmärksammade den i morse och fick mail med kommentarer som ”Alla män har det inte heller så bra”. Sant, men inte vad den 8 mars handlar om. Samma vid Musikhjälpen i vintras som samlade in svindlande 18 miljoner till Radiohjälpens kampanj ”Alla flickor har rätt att gå i skolan” där jag såg kommentarer i stil med ”Jag ska inte skänka en krona till denna kampanj, pojkar har väl också rätt att gå i skolan!” Varför skulle det ena utesluta det andra och vad är det som är så svårt med att erkänna att vi lever i ett samhälle med strukturer som gör att flickor och kvinnor behandlas orättvist, mer i vissa delar av världen än andra. Lyssna på Maud Edgren Shoris upplevelser från Västafrika och kom sedan inte och säg att pojkar och flickor har samma rättigheter och möjligheter. Men visst, det är svårt att erkänna, för samhället det är vi alla tillsammans och att vara en del av något sådant fult känns tufft. Kanske är det lättare att förneka.
Men, det var inte det mitt inlägg i enligt O’s bloggstafett skulle handla om utan om en person som bidragit till att jag är som jag är.
Vissa kvinnor är naturliga förebilder som man omedelbart känner ett speciellt släktskap med. Min favorit blev tidigt pappas lillasyster Maggan. Yngst i en skara om sex, 25 år yngre än min äldsta farbror.
När jag var liten var det ett äventyr att åka till Maggan som bodde 60 mil bort. Vi hann knappt korsa Kalixälven innan de klassiska frågorna ”hur långt är det kvar” och ”när är vi framme” haglade över mina föräldrar i framsätet. De måste ha haft bra mycket längre tålamod än vad jag själv har med samma frågor för jag kommer bara ihåg kreativa svar och uppmuntrande tillrop. Till slut kom vi ändå fram till Maggans Villa Villerkullahus med klätterklippor och äppelträd på tomten och vindlande vrår och gamla trägolv inomhus. Det är över trettio år sedan mina besök i Fagervik men jag kan fortfarande se varje rum tydligt framför mig. Huset gjorde ett enormt intryck på mig, kanske för att besöken var magiska. Det är Maggan med för den delen.
På den tiden var hon textillärare. Kreativ redan då och modig som lämnat den lilla byn för att plugga och jobba tyckte jag. Det skulle dröja 20 år innan någon i släkten gjorde samma sak, då var det min tur. Men först flyttade Maggan hem. Det var en stor händelse, för från att i alla år ha bott hemma hos oss på sina besök hade hon plötsligt ett eget hus. Visserligen bara några hundra meter bort, så nära att jag kunde hoppa i ett par skor och springa bort oavsett väder. Och det gjorde jag ofta. Till kusinerna och till Maggan, som nu drev hälsokostbutik. Det var ännu en av hennes vrår som jag mer än gärna fördrev tid i och från vilken jag fortfarande kommer ihåg doften. Hon ordnade studiercirklar och akvarellkurser som jag deltog i, bara för att få känna mig lite kreativ, som Maggan.
Genomgående har hon också varit politiskt engagerad med stor kärlek till den hållbara utvecklingen och att leva i harmoni med naturen. När hon följde sin dröm och startade en konferens- och turistanläggning var det självklart med prisvinnande, miljövänliga byggnadssätt, i samarbete med lokala aktörer och med närodlade råvaror i fokus.
Eldsjälar med stort rättvisepatos borde vara något av det mest naturliga och uppskattade i vårt samhälle, men det är inte helt okontroversiellt i Jante-Sverige, speciellt i små samhällen där du inte kan vara anonym. Något jag tagit med mig och gjort till mina grundvärderingar är att våga gå min egen väg, att behandla alla människor med respekt och att min korta stund på jorden är ett lån från kommande generationer. Hur jag lever den korta stunden är viktigt.
Tack Maggan för att du lärt mig det och för nyårspresenten. Vem kan motstå tips 54 och 55?!
Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggar deltar:
enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, Calle Brunell, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker , What you readin?, Pantalaimone, Matildas Läshörna , Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks , Erica - en dröm i rosa, Tvärtemot, ...och dagarna går, Fix Me Up, TinaO, Bokodyssé, Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker, Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter, Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg, Kill your darlings, Sandra Gustafsson, Desirée Fredlund, ...and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg , Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen , Saris blogg, Böcker emellan
Men den retar tydligen upp en del människor. Morgonpasset i P3 uppmärksammade den i morse och fick mail med kommentarer som ”Alla män har det inte heller så bra”. Sant, men inte vad den 8 mars handlar om. Samma vid Musikhjälpen i vintras som samlade in svindlande 18 miljoner till Radiohjälpens kampanj ”Alla flickor har rätt att gå i skolan” där jag såg kommentarer i stil med ”Jag ska inte skänka en krona till denna kampanj, pojkar har väl också rätt att gå i skolan!” Varför skulle det ena utesluta det andra och vad är det som är så svårt med att erkänna att vi lever i ett samhälle med strukturer som gör att flickor och kvinnor behandlas orättvist, mer i vissa delar av världen än andra. Lyssna på Maud Edgren Shoris upplevelser från Västafrika och kom sedan inte och säg att pojkar och flickor har samma rättigheter och möjligheter. Men visst, det är svårt att erkänna, för samhället det är vi alla tillsammans och att vara en del av något sådant fult känns tufft. Kanske är det lättare att förneka.
Men, det var inte det mitt inlägg i enligt O’s bloggstafett skulle handla om utan om en person som bidragit till att jag är som jag är.
Vissa kvinnor är naturliga förebilder som man omedelbart känner ett speciellt släktskap med. Min favorit blev tidigt pappas lillasyster Maggan. Yngst i en skara om sex, 25 år yngre än min äldsta farbror.
När jag var liten var det ett äventyr att åka till Maggan som bodde 60 mil bort. Vi hann knappt korsa Kalixälven innan de klassiska frågorna ”hur långt är det kvar” och ”när är vi framme” haglade över mina föräldrar i framsätet. De måste ha haft bra mycket längre tålamod än vad jag själv har med samma frågor för jag kommer bara ihåg kreativa svar och uppmuntrande tillrop. Till slut kom vi ändå fram till Maggans Villa Villerkullahus med klätterklippor och äppelträd på tomten och vindlande vrår och gamla trägolv inomhus. Det är över trettio år sedan mina besök i Fagervik men jag kan fortfarande se varje rum tydligt framför mig. Huset gjorde ett enormt intryck på mig, kanske för att besöken var magiska. Det är Maggan med för den delen.
På den tiden var hon textillärare. Kreativ redan då och modig som lämnat den lilla byn för att plugga och jobba tyckte jag. Det skulle dröja 20 år innan någon i släkten gjorde samma sak, då var det min tur. Men först flyttade Maggan hem. Det var en stor händelse, för från att i alla år ha bott hemma hos oss på sina besök hade hon plötsligt ett eget hus. Visserligen bara några hundra meter bort, så nära att jag kunde hoppa i ett par skor och springa bort oavsett väder. Och det gjorde jag ofta. Till kusinerna och till Maggan, som nu drev hälsokostbutik. Det var ännu en av hennes vrår som jag mer än gärna fördrev tid i och från vilken jag fortfarande kommer ihåg doften. Hon ordnade studiercirklar och akvarellkurser som jag deltog i, bara för att få känna mig lite kreativ, som Maggan.
Genomgående har hon också varit politiskt engagerad med stor kärlek till den hållbara utvecklingen och att leva i harmoni med naturen. När hon följde sin dröm och startade en konferens- och turistanläggning var det självklart med prisvinnande, miljövänliga byggnadssätt, i samarbete med lokala aktörer och med närodlade råvaror i fokus.
Eldsjälar med stort rättvisepatos borde vara något av det mest naturliga och uppskattade i vårt samhälle, men det är inte helt okontroversiellt i Jante-Sverige, speciellt i små samhällen där du inte kan vara anonym. Något jag tagit med mig och gjort till mina grundvärderingar är att våga gå min egen väg, att behandla alla människor med respekt och att min korta stund på jorden är ett lån från kommande generationer. Hur jag lever den korta stunden är viktigt.
Tack Maggan för att du lärt mig det och för nyårspresenten. Vem kan motstå tips 54 och 55?!
Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggar deltar:
enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, Calle Brunell, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesb
onsdag 7 mars 2012
I min hylla: E
På E finns det en hel det En och Ett titlar och några riktiga favoriter som dessa fyra:
En oväntad semester, en tidig och näst efter Vattenmelonen den bästa Marian Keyes om Rachel som inte vill erkänna sitt missbruk utan ser fram emot rehab som en glamorös spavistelse.
Expedition L, en absurd och oerhört rolig Loe om Erlend, hans bror och några kompisar som åker på expedition till Söderhavet för att bevisa sin tes att polynesien upptäcktes på skridskor. Rolig enligt mig i alla fall, min bror hatade boken.
Emma, Austens fina snart 200-åring om äktenskapsmäklerskan Ms Woodhouse. Med fult filmomslag, men ändå, Emma!
En drink före kriget är den första delen i en av mina favoritserier, Lehanes Boston-deckare om Patrick Kenzie och Angela Gennaro.
The Descendants
Jag hade inte möjlighet att se the Descendants under Göteborgs Filmfestival och det grämde mig lite. Alexander Payne var ju på besök och allt. Efter Golden Globes och Oscarsnomineringar hade jag osunt höga förväntningar på filmen, inte minst efter Vrångmannens recension här. Sedan läsa jag Camillas omdöme och kände att förväntningarna landade på en mer normal nivå medan suget att se filmen fortfarande fanns kvar. Så i söndags gick S och jag äntligen på bio för att se filmen som kategoriserats som det luriga "dramakomedi".
Matt King har i alla år varit en hårt arbetande jurist, frånvarande far och äkta man, tills den dagen hans fru är med om en svår båtolycka och han får ansvaret för de nu tonåriga döttrarna. Scottie, som inte oväntat agerar ut på grund av mammans olycka och Alex som skickats till en internatskola för att komma bort från droger och tveksamt sällskap. Samtidigt som läkarna meddelar beslutet att koppla bort hustruns livsuppehållande maskiner får Matt reda på att Elizabeth varit otrogen och på väg att lämna honom. Dessutom är han ansvarig för att lösa försäljningen av en stor del land, ett arv som hela hans släkt kan tjäna multum på om han förvaltar det väl.
George Clooneys Matt har alltså mycket på sin tallrik vilket är anledningen till hans rufsiga, lite slitna uppsyn. Med hjälp av den äldre dottern Alex och bihanget Sid lägger Matt upp en strategi för att meddela släkt och vänner om Elizabeths situation, till och med den hemlige älskaren.
Med den ploten hade det definitivt kunnat bli en sörja utan dess like, men filmen balanserar just drama och komedi på ett bra, varmt sätt. Visst, relationen med döttrarna och anledningen till Matts tidigare frånvaro är lite ytligt skildrad men det finna bara så mycket man kan avhandla på 2 timmar. Arvelotten tar en stor del av utrymmet, den har ju till viss del döpt filmen (ättlingarna) även om det kan syfta på flera saker. Summa summarum är det lite skratt, lite snyft och en fin film helt enkelt. (3+)
Har du inte velat åka till Hawaii innan vill du det definitivt efter the Descendants, det är en vacker reklamfilm, om inte hawaiskjortorna, flip-flopsen eller musiken avskräcker dig förstås!
Matt King har i alla år varit en hårt arbetande jurist, frånvarande far och äkta man, tills den dagen hans fru är med om en svår båtolycka och han får ansvaret för de nu tonåriga döttrarna. Scottie, som inte oväntat agerar ut på grund av mammans olycka och Alex som skickats till en internatskola för att komma bort från droger och tveksamt sällskap. Samtidigt som läkarna meddelar beslutet att koppla bort hustruns livsuppehållande maskiner får Matt reda på att Elizabeth varit otrogen och på väg att lämna honom. Dessutom är han ansvarig för att lösa försäljningen av en stor del land, ett arv som hela hans släkt kan tjäna multum på om han förvaltar det väl.
George Clooneys Matt har alltså mycket på sin tallrik vilket är anledningen till hans rufsiga, lite slitna uppsyn. Med hjälp av den äldre dottern Alex och bihanget Sid lägger Matt upp en strategi för att meddela släkt och vänner om Elizabeths situation, till och med den hemlige älskaren.
Med den ploten hade det definitivt kunnat bli en sörja utan dess like, men filmen balanserar just drama och komedi på ett bra, varmt sätt. Visst, relationen med döttrarna och anledningen till Matts tidigare frånvaro är lite ytligt skildrad men det finna bara så mycket man kan avhandla på 2 timmar. Arvelotten tar en stor del av utrymmet, den har ju till viss del döpt filmen (ättlingarna) även om det kan syfta på flera saker. Summa summarum är det lite skratt, lite snyft och en fin film helt enkelt. (3+)
Har du inte velat åka till Hawaii innan vill du det definitivt efter the Descendants, det är en vacker reklamfilm, om inte hawaiskjortorna, flip-flopsen eller musiken avskräcker dig förstås!
måndag 5 mars 2012
I min hylla: D
D kan mycket väl vara den vanligaste begynnelsebokstaven på titlarna i vår hylla. De, Den, Det och Du utgör en betydande del och andra som heter något med Doktor, Domedag, Domare eller börjar på Död gör att den seglar upp i topp, kanske i konkurrens med E och S, vi får se vad inventeringen visar.
Alla ryms omöjligen i ett inlägg så de fyra som får representera är tre "creddiga" och en utskälld...
Dark Places, mörk och spännande om Libby Day's jakt på sanningen om vad som egentligen brutalt mördade hennes familj för 20 år sedan, ett brott som hennes bror är fälld för.
Du sköna nya värld, Huxley's klassiker från 1932 om ett framtida samhälle där barn odlas fram på industriell väg och människan lever i strikta kaster och dagligen drogas för att underkasta sig ordningen.
Da Vinci koden, med religionssymbolikern Robert Langdon på en jakt i rasande tempo efter den heliga Graal. Min hängmatteläsning sommaren då den retade upp en halv värld och hela katolska kyrkan. Jag tyckte den var underhållande!
Den hemliga historien, Donna Tartts kultförklarade debut från 1992 om en intellektuell klick elever vid ett amerikanskt universitet och deras dekadenta leverne och komplicerade relationer som leder till en katastrof.
Alla ryms omöjligen i ett inlägg så de fyra som får representera är tre "creddiga" och en utskälld...
Dark Places, mörk och spännande om Libby Day's jakt på sanningen om vad som egentligen brutalt mördade hennes familj för 20 år sedan, ett brott som hennes bror är fälld för.
Du sköna nya värld, Huxley's klassiker från 1932 om ett framtida samhälle där barn odlas fram på industriell väg och människan lever i strikta kaster och dagligen drogas för att underkasta sig ordningen.
Da Vinci koden, med religionssymbolikern Robert Langdon på en jakt i rasande tempo efter den heliga Graal. Min hängmatteläsning sommaren då den retade upp en halv värld och hela katolska kyrkan. Jag tyckte den var underhållande!
Den hemliga historien, Donna Tartts kultförklarade debut från 1992 om en intellektuell klick elever vid ett amerikanskt universitet och deras dekadenta leverne och komplicerade relationer som leder till en katastrof.
söndag 4 mars 2012
Det händer i veckan
Vecka 10 2012, Babel har säsongspremiär med nya programledaren Jessica Gedin. Det tror jag blir kanon! Säsong 1 av Game of Thrones släpps på DVD och Bruce Springsteens nya album Wrecking ball finns i butikerna från och med i morgon.
På torsdag har jag bokcirkel med några favoritkvinnor och samma dag ordnar Linda en hejdundrandes bloggstafett, internationella kvinnodagen till ära.
Vi är över 40 skribenter som har uppdraget att uppmärksamma en eller flera kvinnor som har haft betydelse för oss, verkliga, fiktiva, döda eller levande, med eller utan litterär anknytning. Det här ska bli riktigt skoj, både att skriva men inte minst att läsa alla inlägg som säkert kommer vara en spännande blandning med vitt skilda teman.
Titta in då!
lördag 3 mars 2012
I min hylla på C
Titlar på C i min hylla är bland annat första delarna i var sin serie, en novellsamling och en oläst tunnis.
Case Histories av Kate Atkinson, den första delen om privatdeckaren Jackson Brody. Mina höga förväntningar infriades inte helt.
Cirkeln mötte däremot mina och hela bok-Sveriges förväntningar förra året. Nu är vi många som längtar efter Eld!
Coronado är en samling noveller samt en pjäs av Dennis Lehane. Ingen fempoängare men en trevlig samling om man som jag "måste" äga allt Lehane skrivit.
Cap Esterel är oläst än så länge men Tanja Langers debut om Michel, Helene och Elisabeths relation lockar definitivt.
fredag 2 mars 2012
Nu ska du höra nånting som jag vill tala om
Termometern står på +10, snödropparna gottar sig i solen och mina sneakers har fått komma upp ur vinterförrådet. Nu är våren kommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)