Stadsbesök: Tokyo

Vi styr österut i veckans Stadsbesök hos Enligt O. Eller allt är ju relativt. En kollega till mig visade en världskarta sedd ur ett Japanskt perspektiv med Europa i väster och Amerika österut med kommentaren "How come we are called the far East, we are right there in the center!" Långt är det i alla fall. Jag har aldrig varit i Asien och skulle gärna besöka Japan och Tokyo som har något magiskt och lockande över sig.

Osäker på om det blir Tokyo, men Muriel Barberys nästa roman ska visst utspela sig i Japan, något jag ser enormt mycket fram emot. Redan i Igelkottens elegans spelade Japansk kultur, film och inte minst haiku en stor roll. Sedan succén med Igelkotten har Barbery varit bosatt i Japan en period, något som hennes man Stéphane Barbery förevigat med underbara bilder som du kan se här.

Annars hoppas jag att fler av Yoko Ogawas böcker översätts till svenska då hon var en mycket trevlig bekantskap i En gåtfull vänskap och en intressant, kvinnlig representant för det japansk litteratur som för tillfället domineras av Murakami.

En av mina favoritfilmer Kill Bill 1 gör ett våldsamt (nähä?) nedslag i Tokyo då berättelsen om O-Ren Ishii rullas upp, från den tragiska barndomen, hur hon tar över som boss i stadens maffia till hon möter hämnerskan Beatrix Kiddo och hennes samurajsvärd. Den gemensamma nämnaren är att blodet flyter.

För att inte avsluta så våldsamt, en dikt av Issa.

Oh, snigel

bestig Fuji

men långsamt, långsamt!

En gåtfull vänskap

Yoko Ogawa har gjort en Muriel Barbery och använt sin passion för matematik och vävt in den i en synnerligen fin roman, precis som Barbery gjorde med filosofi.

I En gåtfull vänskap berättar en kvinna utan namn om sin tid som hushållerska hos doktorn, en äldre matematikprofessor som efter en olycka för mer än 20 år sedan bara kan minnas saker 80 minuter åt gången. Men formler, problemlösning och sin pedagogiska förmåga har han kvar. Trots att kvinnan varje morgon måste peka på en av doktorns minneslappar och förklara vem hon är växer en vänskap fram mellan dem, inte minst tack vare kvinnans son som går under namnet Roten ().

I en kommentar till det här inlägget undrade Josefin som lyssnat på boket i P1-följetongen hur det var att läsa om alla formler och tal, och svaret är att det funkade alldeles utmärkt. För mig blir det tydligare vad vänskapliga eller perfekta tal är när jag ser det nedskrivet. Jag förstår inte alla matematiska resonemang, precis som Barberys filosofi ibland passerade ovanför mitt huvud, men endel böcker känner man sig helt enkelt rikare efter att ha läst och denna är precis en sådan. Det som tråkar ut mig lite är inte matematiken utan de många detaljerna kring baseball, men samtidigt ger det mig insikt och kuriosa om vardagen i Japan.

Men i 350 sidor fascineras och imponeras jag av den matematiska vetenskapen och myser över den gåtfulla vänskapen mellan doktorn, hans hushållerska och pojken Roten som Ogawa skildrar. Jag hoppas att fler av hennes böcker snart kommer i svensk översättning.