Fragment

Jag kan egentligen inte skylla bloggtorkan på tidsbrist. Jag både läser och ser en massa, men varken kan eller vill formulera några längre tankar kring det. Undrar om det är hösten och mörkret eller bara för mycket på jobbet som gör att jag inte orkar få ut något, bara ta in. Anyway, en kort summering av läst, sett och hört i Oktober lyder:

Våga flyga - Lisa Jewel. Feelgood om Leah som från ett fönster mitt emot följer en brokig skara människor som bor i kollektiv i wannabe-poeten Tobys hus på 31 Silversmith Road. (3)

En dåre fri - Beate Grimsrud. Bokklubben var rörande överens, den här boken är viktig, modig, och fascinerande. Om en kreativ överlevare i en verklighet man inte

önskar någon men som det är viktigt att man vet existerar för många. (4)

Husfrid - Alison Bechdel. Detaljerad, rolig och sorglig uppväxtroman samt den snyggast tecknade grafiska roman jag sett. (4)

Never let me go. Underbar och tänkvärd science fiction fast ändå inte, snarare en alternativ samtid som inte ligger så lång från verkligheten. Vidrigt men vackert. (4)

Sons of Anarchy, säsong 2. Inte lika stark som säsong 1 men lika beroendeframkallande. Katy Sagal är så väl värd sin Golden Globe. (3+)

Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter på Folkteatern i Göteborg. Obeskrivlig scenföreställning med underbara Umegruppen Klungan. (4+)

Winter passning. Lågmäld drama om hemvändande Reese med ovanligt allvarliga roller för både Zooey Deschanel och Will Ferell. (3)

Super. Efter år av svårigheter och besvikelser får Frank en gudomlig uppenbarelse och blir Crimson Bolt, superhjälte in the making, utan superkrafter med med mycket vilja. Når tyvärr inte upp till Kick-Ass höjder. (2)

Alice Bah Kuhnkes sommarprat i hörlurarna vid spisen här om dagen var ärlig och

uppfriskande. Till min amerikanska kollegas ära lagade jag för övrigt det här och den här - båda rekommenderas varmt.

Downton Abbey. Herrskapet och tjänstefolkets efterlängtade återkomst som inte gjorde någon besviken. Jag älskar Downtons drama.

Sommarens populäraste text?

Jag vill känna att jag levt mitt liv.

Får du uppdraget som sommarpratare har du förmodligen upplevt något utöver det vanliga och inte sällan har du erfarenheter eller sensmoral du vill dela med dig av. Kanske är det därför Py Bäckmans text från Gabriellas sång är så populär. Denna måste vara 2011 års vanligaste låt från Sommar i P1, jag har hittills hört den i minst tre program.

Musikens vara eller inte vara i Sommar är onekligen en smaksak och jag håller delvis med Linda om att musiken kan bli ointressant och ligga i vägen för berättelsen i sommarprogrammet. Ändå älskar jag den extra dimensionen i pratarens musikval. Somliga väljer att helt enkelt spela det finaste de vet, andra kopplar det direkt samman med det de precis sagt. Som när Patrik Sjöberg spelar Me and my army efter att berättat om sitt samarbete med BRIS eller lite mindre subtilt, White lines efter, ja ni vet...

Websändningarna av Sommar i P1 tillåter mig att spola förbi i nödfall, men helst njuter jag i helhet av Knausgårs finstämda musik till hans betraktelse över händelserna i Norge, Yokiko Dukes musikalista kopplingar till Japan och Hiroshima eller låter mig överraskas av att Henke Larsson spelar Välkommen in!

10-12 låtar som ska representera ditt liv - hur skulle du välja?

Sagolandet

..är ingen sagobok men Timbuktus nya album innehåller många riktigt bra berättelser som jag har lyssnat in mig ordentligt på. Den självklara hiten, Resten av ditt liv är producerad med Oskar Linnros och precis som hans egen Från och med du lyckas den kombinera en sorglig och arg text med en glad melodi . Hela skivan är rolig, sorglig, ärlig och en perfekt uppladdning för Jason Diaktés sommarprat nästa vecka, 29 juni.

Lyssna du också!