TV-året 2012

Bästa serien jag sett i år är:
Den enda tv-program jag såg i realtid 2012 var under julledigheten då jag besviken över att det traditionella svenska dramat uteblev (Selma, August etc.) och istället bänkade mig i framför Palme. Wow! Kanske ingen serie i den rätta bemärkelsen men det bästa jag sett i år. 1986 var jag 11 år och för liten för att känna till Palmes roll, politiskt och internationellt. För mig har han främst varit sin död, blodfläcken i snön och begravningen i stadshuset, fram tills nu och jag tycker de tre delarna var fantastiskt intressanta.

Av mer klassiska serier är det dokumentärens kontraster Battlestar Galactica och The Walking Dead som har trollbundit mig under året. Och Glee som jag sent omsider har fått se tack vare Netflix. Denna underbara sång- och dansserie som bryter mot alla heteronormativa high school dramer och som med en stor dos humor och färgstarka karaktärer vågar ta upp alla typer av ämnen.

Sämsta serien jag sett i år är:
Har inte sett något riktigt dåligt, men av allt bra är Jericho den svagaste länken. Serien om det lilla samhället i mellanvästern som isoleras efter en serie atomsprängningar startade helt OK, men lyckades inte gripa tag i oss annat än för att slötitta på de första 10-12 avsnitten.

Störst förhoppning hade jag på:
HBO juvelen Game of Thrones kom till svensk television under våren, ackomanjerat av roliga TV-cirkeln med Johanna Koljonen, Roger Wilson och Kodjo Akolor. Vi bänkade oss redo att se realtids-tv för en gångs skull, men efter två avsnitt gav vi upp och köpte boxen. Så klart. GoT är svulstig medeltidsfantasy och trots viss unken kvinnosyn och omotiverade boob-flashes blev den ett måste. Jag som inte streamar från US eller laddar ner längtar mycket efter säsong två som kommer i Mars, om jag inte hunnit testa HBO Nordic innan dess.....
Uppdaterat: Läste precis inne hos Mia att säsong 2 snart är tillbaka på SVT!

Mest besviken blev jag över:
Tredje säsongen av tidigare högpoängaren Downton Abbey hade problem och tuggade på tomgång. Bara Maggie Smith fortsatte att glänsa men det räckte inte för att kompensera för Earl Granthams motvilja till förnyelse, Marys snobbism, O'Briens intrigmakande eller Bates maktspel i fängelset och jag blev faktiskt besviken.

Så här utmärkte sig tv-serieåret 2012:
Ett ord: Netflix! Filmutbudet må vara undermåligt, men för en tv-serieknarkare är det fantastiskt. Glee, som sagt, du kan även ha Buffymaraton, upptäcka Sons of Anarchy, the Tudors, Doctor Who, Bron, Modern Family och så vidare. Även utbudet för barn håller måttet.

Apple TV lösningen som vi använder och som gör att vi kan streama trådlöst från datorn eller aj-fånen till tv:n får också full pott. Spenderar som sagt ohälsosamt mycket tid i fiktiva världar, och då är tekniklösningarna viktiga...

       

Battlestar Galactica

Efter att ha avhandlat serier som the Wire, Dexter, Breaking Bad och Game of Thrones under våren var jag sugen på ett rymdepos. Jag blir det ibland.  Enligt IMDb är Battlestar Galactica en av de bättre med ett tittarbetyg på 8.8/10.

Sagt och gjort, i maj avlägger vi vårt första besök på Battlestar Galactica, det gamla stridsskeppet som är redo för pensionering när cylonernas andra attack mot människorna inträffar, 40 år efter att en bräcklig vapenvila slutits efter ett första förödande krig. Av hela mänskligheten överlever ca 50,000 och de kolonier de bebodde totalförstörs i en samordnad kärnvapenattack.

De är nu strandsatta i rymden, på flykt och på jakt efter ett nytt hem som enligt urgamla profetior kanske finns på andra sidan Vintergatan - Jorden. Dit sätter mänskligheten sitt hopp, men vägen är lång, farorna många och svårigheterna med att skapa ett nytt fungerande samhälle i en rymdskeppsflotta större än någon kunnat föreställa sig. Militärens beskydd och starka ställning är inte alltid självklart. Det underlättar inte heller att cylonerna som människan hittills bara känt till som robotmaskiner av metall, precis som vi skapade dem, nu har utvecklats och inte bara ser ut som oss, kanske känner och tänker de även som oss?

Om det här låter som rena galenskapen ska du självklart inte se Battlestar Galactica. Men gillar du sci/fi är du redan såld, troligen har du redan sett serien, för vad finns inte att gilla?

I 73 avsnitt på 4 säsonger får du ett rymdäventyr GALORE med karaktärer som utvecklas, moraliska dilemman, religiösa myter och absurda militära regler. Du får också många tillfällen att känna, för och emot dina favoriter för det finns inte en karaktär som jag inte hatar vid ett eller annat tillfälle. Inget är vad det verkar på Galactica.

Visst, av 73 avsnitt finns det några lågvattensmärken, några utfyllnadsavsnitt och en och annan onödig twist. De allra första avsnitten har lite av b-filmkaraktär över sig, men håll ut! Jag förlåter nämligen tillfälliga svackor i manus då de flesta vändningar och intriger fyller sin funktion. Trådar fullföljs, säckar knyts ihop och serien har ett riktigt slut vilket gör att helheten blir ett precis så bra rymdepos som jag efterfrågade. Jag är mycket glad att vi lagt galet många vår- och sommarkvällar ombord på Battlestar Galactica. So say we all.....