Det är över

Vi är de trogna typerna. Vi höll ut, for better and worse i fem och ett halvt år, men nu är det över. Lost är slut och i går såg M och jag det allra sista, nästan 2 timmar långa avsnittet. Sedan pratade vi om det i en halvtimme, jag läste artiklar på nätet och när jag släckt lampan låg jag och funderade i ytterligare en timme. När jag vaknade i morse kände jag mig…tillfreds. Nej, vi fick inte alla svar, det hade jag inte heller räknat med. Ja, några scener i sista episoden var lite krämiga, men det kan jag leva med.

Lost är någon jag har älskat och längtat efter, fått kämpa lite med emellanåt, men nu när vi skiljs gör vi det som vänner. Vaya con Dios.

Reflektioner om The End, min nattliga läsning:
Televisionary/Jace
Weird Science/Kjell
Weird Science/Per

Komma i kapp

Skön helg. Vi har bland annat sett flera avsnitt av några serier som vi haft inspelade:
Morden: Årets mest suggestiva vinjett. Bara musiken ger mig gåshud och serien håller en bra spänningsnivå. Kjell Bergqvist är en smågrinig gubbe (nähä!?) men utan överspel och med härligt samspel med Göran Ragnerstam, Cecilia Nilsson, Annika Hallin m.fl. Föredömligt med en serie på 6 avsnitt också.

Fringe: Nutidens Arkiv X är tillbaka med säsong 2 och FBIs Fringe division funkar, från sammanbitna Olivia (Anna Torv), till härligt förvirrade Walter (John Noble) och inte minst Peter Bishop som får Joshua Jackson att äntligen kliva ur Dawson’s Creek kostymen. Att vi sedan sitter och med spänning följer besök i parallella verkligheter och jakten på en mördare som visar sig vara en människa muterad med en skorpion låter oerhört märkligt i teorin, men så är det. Jag gillar det. Det är om inte annat en fullkomlig verklighetsflykt.

Flash forward: Som Lost fast inte riktigt. Här har vi fortfarande två osedda avsnitt och jag vet inte om den är stark nog att få oss att komma ikapp. Visst är jag nyfiken på pusselhistorien, men inte tillräckligt för att följa ännu en serie.

Och idag kom min kollega förbi med första säsongen av Mad Men med uppmaningen - Se den! Det får nog bli ett julledighetsprojekt.

Uppbrott och nya bekantskaper

Jag lessnade på House, det blev lite same, same över varje avsnitt så vi har tagit en paus. Istället har jag och M hamnat framför The mentalist på tisdagar. Varför? Det kan ingen av oss riktigt svara på, det är en tämligen meningslös serie. I går somnade jag mitt i Patrick Janes utredning vid ca. halv tio. Jag hatar att somna i soffan. Det är en god sömn, ja, men man somnar ALDRIG lika gott i sängen när man hasat sig över dit.

Anno Lilleman var vi riktiga serie-freaks. Nu är det bara Lost och, hmm, vår nya bekantskap Project Runway som vi båda garanterat bänkar oss framför. Sporadiskt ser jag Grey’s anatomy, men det förhållandet är på upphällningen även för mig. Jag försöker hitta tillbaka till ER, sista säsongen, men jag lyckas alltid missa första halvan. Hade även förhoppningar på Generation Kill, men fredagar halv elva!? Efter arbetsvecka, middag, ett glas vin, lite godis. I don’t think so. Ytterligare ett tips jag blev nyfiken på, In Treatement; vardagar kl. 19….
Nä, nu är det jag som letar upp batterierna och luckan till musen som lilleman vandrat iväg med så att det blir ordning på inspelningen igen.

All denna tid

Trots sovmorgon har jag varit oerhört effektiv. Gått en timme i Skatås, läst GP på altanen, ätit lunch på altanen, läst bok på altanen. Duschat blommorna, dammtorkat fönsten, plockat undan saker som fått ligga kvar undanplockade, sett Grillad med Dregen, slagit av Grillad med Anna Book när det blev för pinsamt dåligt. Nu har jag hällt upp en öl, gräddar våfflor och ska se Robinson och några nya avsnitt Lost. Eller kanske en film? Jag har det så skönt, och jag saknar er mina älsklingar.