I min hylla: M

Några riktigt gedigna författare och bra titlar återfinns på M:

Moonlight Mile är (kanske) Dennis Lehanes avslutande bok i serien om Patrick Kenzie och Angela Gennaro, privatdetektiverna i Boston som är två favoritkaraktärer.

Människohamn en av förra sommarens höjdare som slukades på en altan ett par meter från ett stormande hav, perfekt men läskig inramning till Ajvide Lindqvists spökbok.

I Människa utan hund introduceras vi till Gunnar Barbarotti och hans hemmaarena, småstaden Kymlinge i Håkan Nessers kvartett om kommissarien som köpslår med Gud.

Microslavar är min favorit av Douglas Copupland som jag läste på en skidsemester i Frankrike i slutet av 90-talet vilket också var en passande inramning till denna pärla.

Tematrio - titelstäder

Tematrion hos Lyran handlar än en gång om titlar, berätta om tre böcker med en stad i titlen!

Klanerna i Palos Verdes, visserligen mer ett geografiskt område än en stad, men jag tänjer på gränserna för att få med Joy Nicholsons pärla om tvillingarna Medina och Jim som är nyinflyttade i det rika Palos Verdes och de olika villkor som gäller för dem, både i familjen och på skolan. Det här är en gripande bladvändare!

och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla är ett klassisk Håkan Nesser mys-mysterium full av berättarglädje. Mauritz är på väg in i vuxenlivet och sommaren 1967 när han som mest längtar bort från småstadens tristess får han uppleva både kärlek och mord.

I Drakarna över Helsingfors av Kjell Westö får vi en fin men något sorgsen skildring av den finlandssvenska familjen Bexars med- och motgångar från krigstid till slutet av seklet.

Filmer och utläst bok

En helt annan historia: Läser du Håkan Nesser? säger mannen förvånat. Jag är lite förvånad själv, för det har jag inte gjort innan. Köpte Människa utan hund på bokrean förra året och denna är del två om komissarie Barbarotti så det är väl därför. Den är OK, inte mer, och jag gillar språket mer än historien men kommer troligen även läsa del tre. Ändå skulle jag inte kalla mig för Håkan Nesser läsare. Jag är däremot Dennis Lehane läsare, d.v.s. ser till att sluka allt han skriver, så honom har jag tagit tag i nu. Har däremot svårt att komma in i Ett land i gryningen, det oroar mig lite.

Rocket science: Jag sitter och väntar på underdogens stora triumf. Den uteblir men historien är bra och rolig. Jag är definitivt inte den som behöver tillrättalagda slut och blir snarare lättad om det inte går precis som man anar. När eftertexterna rullar tittar vi på varandra och säger: Jaha. Men det var ett positivt jaha.

Shoot ’em up: Vi slog av, inte bara för att vi var trötta och lilleman började knorra i sovrummet, utan för att den sög.

My blueberry nights: Norah Jones gör i sin skådespelardebut inte alls bort sig. Bra rollista, men så är ju det mesta som Natalie Portman medverkar i bra. Jude Law brukar också lyckas. De två tillsammans i Closer blev fantastiskt till exempel. My blueberry nights är en trevlig liten historia.