Bokåret 2012

Dags att i vanlig ordning summera året som gått gällande böcker, film och tv-serier. Först ut, läsningen:

Bästa boken jag läst i år är:
Årets bästa är verkligen en salig blandning av klassiker, fantasy, släktkrönikor och nutidshistoria då To kill a mockingbird, Eld, Det stora huset, Morgon i Jenin, The Graveyard book, Bonjour Tristesse och Torka aldrig tårar utan handskar alla konkurrerar om en topp 5 placering. Bredden symboliserar på ett bra sett hela årets läsning och min smak generellt.

Sämsta boken jag läst i år är:
En av de sista blev även den sämsta då En röd liten fågel i juletid inte berörde mig för fem öre.

Störst förhoppning hade jag på:
Neil Gaiman har länge varit en författare jag vill testa, och haft enorma förväntningar på. Året började med The graveyard book som jag genast föll för och i somras läste jag även Amerikanska gudar, som kanske inte var en lika omedelbar förälskelse men som definitivt gör att Gaiman blir en favorit att återvända till.

Mest besviken blev jag över:
David Levithan och Rachel Cohns samarbete i Dash och Lilys utmaningsbok nådde inte samma höjder som vanligt, trots att den utspelar sig i New York och boknörderi har en stor roll. Den är inte dålig, men efter de första roliga delarna av ungdomarnas skattjakt tappar den fokus och trovärdigheten för mig. Ett fall av icke infriade förväntningar bara.

Så här utmärkte sig läsåret 2012:
Jag har tagit mig mer lästid, trots andra fiktiva distraktioner som film, Wordfeud och Instagram och läst nästan en tredjedel så många böcker som förra året. Det känns lovande för läslusten, även om jag inser att det så klart tar tid från något annat (hej försummade fotoalbum, träning, städning...). Bokklubben fortsätter att vara en källa till fantastiskt prat om all sköns litteratur och har stått för flera intressanta val. 2013 firar vi 2-års jubileum även om några medlemmar bytts ut på vägen.

Fler kvinnliga författare än manliga har det blivit och mer svenskt än på flera år. Jag har varit usel på att plocka från mina hyllvärmare, dvs. olästa böcker som redan står i hyllan utan köpt alldeles för mycket nytt. Det ska jag försöka ändra på 2013 då jag också ska försöka läsa mer på engelska igen, det blev bara tre förra året.

Toppar och dalar i December

Inget botar en lässvacka som Åsa Larsson. Den fjärde delen om Rebecka Martinsson som numera är åklagare i Kiruna är samma rappa spänning som tidigare. Till dess din vrede upphör innehåller spektakulära mord, landsbygdsintriger och osämja samt lite kärlekstrubbel och var precis vad jag behövde i mörka December efter en seg läsperiod. Även om jag inte brukar räkna mig som deckarläsare av stora mått roas jag av Larssons skicklighet och ser mycket fram mot nästa del. (3)

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg är bokklubbens nuvarande läsning. Enligt omslaget är den "full av medmänsklig värme, eftertanke och humor". Jag må ha konstig humor men enligt mig är denna berättelse om Oswald som flyttar från Chicago till Alabama med en dödlig lungsjukdom i bagaget och de människor (och fåglar) han träffar i Lost River rätt meningslös, banal och bör undvikas. (1)

Vilken kontrast det blev att i stället läsa Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Jag såg inte serien i höstas eftersom jag först ville läsa boken och skapa mig min egen bild av Rasmus, Benjamin, Koppom, den vita älgen och alla andra i denna första bok av tre. Varje kapitel är starkt och smärtsamt, för det gör ont att sätta sig in i hur det var då, för mindre än 30 år sedan i moderna och fria Sverige. Ont över de som for illa i sin kamp för kärlek och öppenhet och för de som blev sjuka och gick bort. Del två och tre kommer bli några av 2013 års mest välkomna fortsättningar. (4+)

I min hylla: T

T står på tur:

Trollbunden är den första av 47 delar i Margit Sandemos Saga om Isfolket som jag ÄLSKADE när jag gick på högstadiet. Då hade alla delar ännu inte kommit och det var inte lite magiskt när nya delar släpptes samt en olidlig väntan på upplösningen i den övernaturliga släktkrönikan. Kanske kan kallas 80-talets Twilight, men med skandinavisk orädd syn på erotik?

The tales of Beedle the Bard av J.K Rowling är en samling sagor och sägner som är välkända bland unga häxor och trollkarlar, men inte fullt så omtalade hos oss mugglare. Den omnämns ofta och har en stor del i framför allt de sista Harry Potter böckerna då Hermione ärver Dumbledores gamla exemplar vilket hon studerar noga. Kul kuriosa för Potterfans.

Till skogs är en bra deckare av Tana French om skogen där Adam och hans vänner en dag försvinner. Adam återfinns blodig och paralyserad men kompisarna återfinns aldrig. 20 år senare jobbar Adam som polis då ett fall med en försvunnen flicka landar på hans bord och han tvingas återvända till skogs.

Torka aldrig tårar utan handskar är enligt många källor en fantastisk bok och blir, enligt planen i alla fall, den första jag plockar upp under julledigheten. Jag tror inte att jag blir besviken på första delen i Gardells romantrilogi.