I min hylla: D

D kan mycket väl vara den vanligaste begynnelsebokstaven på titlarna i vår hylla. De, Den, Det och Du utgör en betydande del och andra som heter något med Doktor, Domedag, Domare eller börjar på Död gör att den seglar upp i topp, kanske i konkurrens med E och S, vi får se vad inventeringen visar.

Alla ryms omöjligen i ett inlägg så de fyra som får representera är tre "creddiga" och en utskälld...

Dark Places, mörk och spännande om Libby Day's jakt på sanningen om vad som egentligen brutalt mördade hennes familj för 20 år sedan, ett brott som hennes bror är fälld för.

Du sköna nya värld, Huxley's klassiker från 1932 om ett framtida samhälle där barn odlas fram på industriell väg och människan lever i strikta kaster och dagligen drogas för att underkasta sig ordningen.

Da Vinci koden, med religionssymbolikern Robert Langdon på en jakt i rasande tempo efter den heliga Graal. Min hängmatteläsning sommaren då den retade upp en halv värld och hela katolska kyrkan. Jag tyckte den var underhållande!

Den hemliga historien, Donna Tartts kultförklarade debut från 1992 om en intellektuell klick elever vid ett amerikanskt universitet och deras dekadenta leverne och komplicerade relationer som leder till en katastrof.

Osynlig

Våren 1967 läser 20-årige Adam Walker vid Columbia University och blir av en slump bekant med professor Rudolf Born och hans flickvän Margot. Paret intresserar sig onaturligt mycket för den unge Walker och även om han lockas av både vänskapen och ett jobb han erbjuds märker han snart att saker och ting inte står rätt till med den karismatiske Born. Efter ett par veckor kulminerar bekantskapen i en fruktansvärd händelse. Om denna händelse och det halvår som följer berättar Walker för en gammal collegevän när han 40 år senare är döende.

Det hela startar som ett spännande mysterium berättad i första person. Den fortsätter med ett kapitel skrivet i du-form, vilket irriterar mig mycket till en början. Men med tanke på det starka och provocerande innehållet kan jag förstå syftet i att Walker distanserar sig något från sin berättelse. Det vore kanske inte Auster om inte perspektivet sedan ändras ytterligare en gång. Den sista delen av Walkers berättelse är alltså skriven i tredje person, följt av dagboksanteckningar från en av karaktärerna som kastar nytt ljus över delar av historien. Ungefär här tar formen och tekniken över i stället för grundberättelsen och efter en visserligen snyggt konstruerad roman lämnas jag lite hängande i luften. Utan avrundning, resonemang eller förklaringar, vilket absolut inte alltid behövs, men det är något som saknas, jag kan inte riktigt kan sätta fingret på vad.

Jag får tidigt Den Hemliga Historien vibbar av Osynlig, d.v.s. en ung man blir indragen i ett händelseförlopp han inte har någon kontroll över, även om Walker aldrig är lika aningslös och naiv som Richard Papen. Karaktärerna i boken är också generellt rätt osympatiska och inte några jag känner speciellt mycket för. Men där Papen i DHH förhöll sig passiv är Adam Walker överdrivet aktiv. Hans hämndbegär på Born tar onormala proportioner och jag blir jag lite irriterad på hand föresatser. Även om han moraliskt har rätt i fallet Born svär han sig samtidigt fri från egen skuld och dåliga samvete i en situation som många, inklusive jag själv, anser vara högst omoralisk och fel.

Men läsning ska beröra och när Osynlig är slut har jag känt spänning och nyfikenhet, varit illamående och lite förvirrad. Dessutom är det en bok jag definitivt kommer att tänka på ett tag och då blir det mer än godkänt betyg.

Den hemliga historien

Livet med en nästan-3-åring fortsätter på semestern lika väl som i Sverige så även de senaste veckorna har jag fått stjäla små lässtunder här och där. Som tur var i 30 gradig värme när:
a) killarna har byggt sandslott
b) lilleman mot förmodan har sovit middag

c) svågern grillade middag
M har däremot inte öppnat en enda bok på semestern och det är en unik händelse.

Semesterboken på resan till USA blev passande nog en amerikansk författare så äntligen är Den hemliga historien, som några av mina favoritbloggare tipsat om, avklarad. Att Donna Tartt på bokens första sida tackar sin egen universitetskompis Brett Easton Ellis får mig att ana att det här kan bli något riktigt skruvat.

Richard Papen tar inte över pappans bensinmack i den Kaliforniska småstaden Plano som fadern hoppats utan flyttar till östkusten för att studera. Flykten från familjen och kontrasten mot hans bakgrund blir allt större när han antas till den exklusiva grupp elever som studerar klassisk grekiska för excentriske professor Julian Morrow. Henry, Francis, tvillingarna Charles och Camilla och Edward, kallad Bunny, är redan en tight grupp som inte bryr sig om de andra eleverna vid Hampden eller vilket rykte de har på campus. Richards onyanserade beundran för dessa intellektuella elever tar sin start i mystiken runt gruppen och när han till slut blir accepterad som en av dem följer han troget deras varje steg utan att ifrågasätta deras dekadenta och experimentella leverne som oundvikligen leder mot en katastrof.

Det här är verkligen inga karaktärer jag gillar. Mycket med dem, deras kyla, snobbism, ohälsosamma liv och slöseri med tid och resurser gör mig lite lätt illamående. Ändå dröjer det inte många sidor innan jag är fast i Vermont och även om jag inte skriver under på att "den har allt" så tycker jag mycket om Donna Tartts Hemliga Historia. Att hon bara släppt en roman till efter denna får mig att tro att skrivprocessen och att skapa Hampden även gjorde henne något matt. Men har Den lille vännen lika bra porträtt, miljöbeskrivningar och nerv läser jag gärna den med!