Visar inlägg med etikett Sons of Anarchy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sons of Anarchy. Visa alla inlägg

onsdag 5 september 2012

Charming, CA!

Lagom till att hösten kommer till Sverige släpps äntligen säsong 4 av Sons of Anarchy på DVD och vi kan återvända till det varma, dammiga Kalifornien.

Kan de verkligen fånga mig en säsong till känner jag skeptiskt när gänget kommer rullande med sina motorcyklar redo att lägga näsan i blöt i Charmings affärer? Men med en ny polismakt i stan, en mystisk åklagare och Jax som planerar att hoppa av är jag lika fast som vanligt. Bring it!

lördag 5 november 2011

Fragment

Jag kan egentligen inte skylla bloggtorkan på tidsbrist. Jag både läser och ser en massa, men varken kan eller vill formulera några längre tankar kring det. Undrar om det är hösten och mörkret eller bara för mycket på jobbet som gör att jag inte orkar få ut något, bara ta in. Anyway, en kort summering av läst, sett och hört i Oktober lyder:

Våga flyga - Lisa Jewel. Feelgood om Leah som från ett fönster mitt emot följer en brokig skara människor som bor i kollektiv i wannabe-poeten Tobys hus på 31 Silversmith Road. (3)

En dåre fri - Beate Grimsrud. Bokklubben var rörande överens, den här boken är viktig, modig, och fascinerande. Om en kreativ överlevare i en verklighet man inte
önskar någon men som det är viktigt att man vet existerar för många. (4)

Husfrid - Alison Bechdel. Detaljerad, rolig och sorglig uppväxtroman samt den snyggast tecknade grafiska roman jag sett. (4)

Never let me go. Underbar och tänkvärd science fiction fast ändå inte, snarare en alternativ samtid som inte ligger så lång från verkligheten. Vidrigt men vackert. (4)

Sons of Anarchy, säsong 2. Inte lika stark som säsong 1 men lika beroendeframkallande. Katy Sagal är så väl värd sin Golden Globe. (3+)

Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter på Folkteatern i Göteborg. Obeskrivlig scenföreställning med underbara Umegruppen Klungan. (4+)

Winter passning. Lågmäld drama om hemvändande Reese med ovanligt allvarliga roller för både Zooey Deschanel och Will Ferell. (3)

Super. Efter år av svårigheter och besvikelser får Frank en gudomlig uppenbarelse och blir Crimson Bolt, superhjälte in the making, utan superkrafter med med mycket vilja. Når tyvärr inte upp till Kick-Ass höjder. (2)

Alice Bah Kuhnkes sommarprat i hörlurarna vid spisen här om dagen var ärlig och
uppfriskande. Till min amerikanska kollegas ära lagade jag för övrigt det här och den här - båda rekommenderas varmt.

Downton Abbey. Herrskapet och tjänstefolkets efterlängtade återkomst som inte gjorde någon besviken. Jag älskar Downtons drama.

lördag 15 oktober 2011

Sons of Anarchy är som en Lehane deckare

Bra alltså! Jag läser inte jättemycket deckare men några jag fastnat för är Dennis Lehanes serie om privatdeckarna Patrick Kenzie och Angela Gennaro. De utspelar sig i Bostons arbetarkvarter och innehåller en för mig oslagbart mix av rå hjärtlighet, vänskap, lojalitet och spänning. Det handlar inte om realism eller igenkänning, det är fullkomlig verklighetsflykt.

När vi här om veckan för första gången såg Sons of Anarchy gillade både M och jag början,men var också lite skeptiska till om intrigen och karaktärerna skulle hålla mer än några avsnitt. Vi konsulterade därför tv-gurun Anna Thunman Sköld som dyrt och heligt lovade att det skulle vara värt att fastna i Kaliforniens Charming och gänget Samcro. Motorcykelklubben som trots sin legitima verkstad i övrigt sällan följer varken de juridiska eller moraliska lagar som övriga samhället satt upp. Vuxna män gör saker tillsammans och en samhörighet och lojalitet som är svårt att föreställa sig skapas. Mellan kungen Clay och kronprinsen Jax står starka Gemma, en tuff matriark som även hon gör allt för att skydda de som enligt henne själv är värdig hennes kärlek. Gemma är definitivt en svärmor eller väninna man vill ha på sin sida.

Det är brutalt och förkastligt, men samtidigt har Kurt Sutter skapat karaktärer man inte kan undgå att gilla, precis som Lehane. Vi har nu sett första säsongen och kommer definitivt att följa Samcros fortsatta intriger, det var en välkommen verklighetsflykt i stor konstrast till soffhörnan i kalla Sverige. Precis som jag vill ha det. (4)

Kjell Häglund skrev för övrigt en fantastisk sammanfattning av Sons of Anarchy på Weird Science när serien hade premiär 2008.