Av en slump läser både M och jag böcker med 11 september tema just nu. Jag Falling man som har legat länge i bokhögen, han 102 minuter som istället för ”den store amerikanske författarens verk” är en undersökande journalistisk berättelse om katastrofen och för tillfället har jag lust att läsa över axeln på honom istället.
Jag är sugen på fakta och redogörelser, jag vill leta upp dokumentärer och artiklar. Jag hoppas att Delillos bok kommer knytas ihop för att ge ett intryck, vilket som helst, för just nu är den så splittrad att jag har svårt att fastna. ”Jag skälver. Texten skälver.” står det från Amelias recension på omslaget men jag känner det inte. Jag hade verkligen velat det.
Som de allra flesta kommer jag också ihåg var jag befann mig den 11 september 2001. Först på ett svettigt träningspass, sedan fast framför tv:n i timmar innan jag kunde slita mig för att äntligen duscha. Jag fick klä på mig fleecetröja och filt för att inte börja frysa där jag satt på mattan framför den eviga nyhetssändningen.
5 år senare satt M och jag i en båt på Hudson River. Utan att ha planerat det passerar vi södra Manhattan på slaget 5 år efter att norra tornet rasade och hamnar mitt i en manifestation med båtar från hela området som samlats för att ge signal till minne av katastrofen. Detta gytter av båtar, tystnaden, sedan signalerna innan båtarna skingras och försvinner som inget hänt är något av det märkligaste jag varit med om på en resa. Jag skulle vara nöjd om boken framkallade en mikrodel av känslan från den stunden, men än så länge gör den inte det. Tyvärr.
onsdag 28 oktober 2009
måndag 26 oktober 2009
Helgens underhållning
Helgen bjöd på två filmer:
1) Lars and the real girl. Alldeles, alldeles underbar.
2) Twilight. Bättre än väntat men då hade jag väldigt låga förväntningar innan. Nu känner jag mig peppad att se fortsättningen New Moon också. Inte så att jag kommer slösa bort väderfull biotid på den men väl på DVD när det beger sig.
Förutom softat och ätit smågodis har hela familjen badat i varm pool, städat, IKEA:t och vandrat i skogen. Regn gör inget när man skyddas av lövverk i de mest underbara färger.
1) Lars and the real girl. Alldeles, alldeles underbar.
2) Twilight. Bättre än väntat men då hade jag väldigt låga förväntningar innan. Nu känner jag mig peppad att se fortsättningen New Moon också. Inte så att jag kommer slösa bort väderfull biotid på den men väl på DVD när det beger sig.
Förutom softat och ätit smågodis har hela familjen badat i varm pool, städat, IKEA:t och vandrat i skogen. Regn gör inget när man skyddas av lövverk i de mest underbara färger.
torsdag 22 oktober 2009
Sometimes it's hard to remember that tomorrow is as close as yesterday
Jag är inte helt begeistrad i Säkert!/Annika Norlins svenska version av My home town. Första gången jag hörde den blev jag riktigt irriterad men numera går den knappast att undvika eftersom jag lyssnar på P3 dagarna i ända och jag börjar vänja mig. Låten i original kvalar nästan in på min topp 50 lista, kanske mest för att den är så sprängfylld av minnen från tonårslivet i Norrbotten, inte så långt från ”Schellefte” där the Wannadies gänget startade. Det var tiden med första konsertbesöken, första pojkvännen, timlånga samtal med kompisar man precis skiljts från i skolan, då CD skivor kostade nästan 200:- och när jag inte vågade erkänna att jag inte förstod vad folk menade när de sa att något var ”indie”. Förhoppningsvis gör de otaliga spelningarna i radio att folk även letar upp originalet från 1990.
tisdag 13 oktober 2009
Röd
Vilket snyggt omslag på Kents kommande! Längtar till 6 november då skivan kommer och sedan till mars nästa år då det blir ännu en Kentkonsert. De brukar inte misslyckas. Vi hade lite beslutsångest över stå vs. sittplats dock. M tycker bäst om att stå, men jag som är kort och har accepterat tanten i mig sitter gärna. Står jag kommer jag få ont i ryggen och vara sur för att jag inte ser bandet mer än sporadiskt. En omröstning i sällskapet gav resultatet ”SITTA”. Yippie!
måndag 12 oktober 2009
Att avvika från normen
Lilleman är resultatet av vår tredje IVF. Det går inte en dag utan att jag är förundrad och tacksam över den perfekta pojken vi lyckades få och nu guidar i livet. Även om det gick relativt fort för oss ut ur barnlösheten, jag mådde prima under graviditeten och förlossningen gick bra har jag aldrig känt ”det här måste jag göra igen”. Syskon är inte självklart, inte bara för att vi inte vet om vi kan, men vi vill inte. Detta har vi varit överens om länge men under hösten har vi rensat ut och sålt samt gett bort babykläder, tillbehör och nu liggvagnen. Plötsligt blir beslutet så definitivt och jag kan känna en stor sorg. Har vi nu kämpat för att få en borde vi vilja ha ett helt gäng, eller?
Det händer också att jag måste förklara mig för andra, för föräldrar, kompisar och kollegor. Snart har vi en 2-åring och då är det OK för folk att kommentera igen. Ska ni inte skaffa syskon? Jag vet fortfarande inte vilket som skulle vara värst för dem att höra, ”jag kan inte” eller ”jag vill inte”. Båda känns rätt illa för mig och det är så klart inte det någon vill få till svar när de kastar ur sig kommentaren. Så gör inte det då.
tisdag 6 oktober 2009
Hösten är här
Det har eldats frekvent i öppna spisen i helgen och soffan är med insutten än någonsin. Härliga höstdagar i all ära, men de regniga, ruskiga och mörka har också sin charm. Jag har avhandlat veckans inspelade seriepremiärer av House och Grey’s anatomy, onsdagens True Blood som både M och jag fastnat för och premiären av Nurse Jackie som var en trevlig bekantskap. Och så har vi fått hem en massa Dexter. Nej, det är inga problem att hitta förströelse efter 20.30. Ibland till priset av en stökig diskbänk men hey, det är det ingen som dör av så länge vi byter disktrasan med jämna mellanrum.
Dessutom har jag äntligen en bok som jag inte vill lägga ifrån mig. De sista läsningarna har varit lite…jaha. Allt för min syster har samma upplägg som tidigare böcker av Jodi Picoult som jag har läst, där ett kapitel berättas av en person, nästa av en annan och så byts det av mellan 6-7 karaktärer. Här är det inte formen eller språket i sig som fångar utan berättelsen. Jag kan inte sluta läsa för jag vill så desperat veta hur det går för Anna som stämt sina föräldrar för rätten att själv bestämma över vad hon ska eller inte ska donera till sin syster. Filmen kommer snart men den tror jag att jag ska undvika. Dels är det för mycket sjukdom och svåra val, och dels är Alec Baldwin castad i en av de större rollerna och det känns inte bra. Såg honom i "My best friend’s girl" här om kvällen. Både han och filmen var riktiga bottennapp.
Dessutom har jag äntligen en bok som jag inte vill lägga ifrån mig. De sista läsningarna har varit lite…jaha. Allt för min syster har samma upplägg som tidigare böcker av Jodi Picoult som jag har läst, där ett kapitel berättas av en person, nästa av en annan och så byts det av mellan 6-7 karaktärer. Här är det inte formen eller språket i sig som fångar utan berättelsen. Jag kan inte sluta läsa för jag vill så desperat veta hur det går för Anna som stämt sina föräldrar för rätten att själv bestämma över vad hon ska eller inte ska donera till sin syster. Filmen kommer snart men den tror jag att jag ska undvika. Dels är det för mycket sjukdom och svåra val, och dels är Alec Baldwin castad i en av de större rollerna och det känns inte bra. Såg honom i "My best friend’s girl" här om kvällen. Både han och filmen var riktiga bottennapp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)