Läst sedan sist

Våren började med ett underbart läs-flow då jag på kort tid avverkade en rad bra böcker:

Ön av Lotta Lundberg. Den svenska läkaren Olivia bor på en ö i Stilla Havet sedan 20 år tillbaka när en delegation från London anländer för att utreda anklagelser om sexuella övergrepp. Hela öns livsstil och med den Olivias val sätts under lupp. "Gemensamt måste vi kämpa för att Stillahavsöarna förblir ett paradis" uppmanar turister och administrationen i England, men vems är egentligen paradiset? Den här boken gjorde mig extremt ambivalent. Den börjar med karaktären av en spänningsroman, men utvecklas efter hand till något annat. Relativismen är skickligt hanterad och jag pendlar många gånger mellan "å ena sidan, å andra sidan" i de moraliska frågorna. En trevlig första bekantskap med Lotta Lundberg.

No och jag av Delphine de Vigan. Fin historia om 13-åriga Lou som i panik över ett muntligt föredrag slänger ur sig att hon ska tala om hemlösa. Konsekvensen blir att hon tar kontakt med uteliggaren No och intervjuerna ger henne inte bara en inblick i livet på gatan, utan ett projekt som hjälper henne att fly från sin egen familjs trasiga verklighet. Paris, överintelligent tonåring hittar udda vänskap - temat känns igen från en av mina favoritböcker, Igelkottens elegans, och ja, jag faller även för de Vigans berättelse. 

Precis som No och jag har Efter attentatet av Yasmina Khadra vunnit det prestigefulla Le Prix des Libraires, de franska bokhandlarnas stora pris. Tel Aviv skakas av ett bombattentat och kirurgen Amine blir fast i kaoset bland skadade och döda. Mitt i vilan efter det långa skiftet kallas han tillbaka till sjukhuset men inte för att operera utan för att identifiera självmordsbombaren som misstänks vara hans fru. Den förvirring och förtvivlan som följer väcker både känslor och tankar, som så mycket gör i den eviga konflikten mellan Palestina och Israel som har fascinerat mig ända sen jag skrev en uppsats i ämnet på 90-talet.

Efter tre relativt tunna böcker, föredömligt runt 300 sidor, gav jag mig på J.K Rowlings något tjockare Den tomma stolen. Mina förväntningar var inte särskilt höga då mottagandet av Rowlings första vuxenroman varit ljumma, men nyfikenheten desto större. Jag har ju ändå, med några få undantag, läst Harry Potter-serien med stor behållning. En engelsk småstad skakas av lokalpolitikern Barry Fairbrothers plötsliga död. De frågor han brann för fortsätter prägla staden även efter hans död och intrigerna kring vem som skall bli hans efterträdare når inga gränser. Det finns inget Harry Potterskt över det här så övergången från barn till vuxenlitteratur har Rowling klarat av. Berättelsen, karaktärerna och intrigerna vävs ihop på ett intrikat sätt och min invändning är kanske just att det blir lite väl många karaktärer. Rowling vill ge alla utrymme och drar  därför vissa saker ett extra varv, men det är för många att hantera så det blir både upprepningar och obalans och trots en bra ihopvävd samtidsskildring landar det i att jag tycker det är blir för långt. 

Sedan kom bokcirkelvännen E's val Blodets meridian av Cormac McCarthy och efter 50 sidor på två veckor kunde jag vinka adjö till min läslust. Som jag slitit med ynglingens betraktelse från 1880-talets  gränstrakt mellan Mexico och USA. Nej, man behöver inte läsa ut tråkiga böcker men samtidigt var jag nyfiken på det som DN kallar "mästerverk" och Svenska Dagbladet för "skrivkonst" så jag kämpade vidare genom torra ökenlandskap, överfall och skalperingar. Jag tog mig med mycket möda och lite behållning igenom de 319 första sidorna och se, då blev det LITE mer intressant, så pass att jag orkade till slutet. Men nej, det här var verkligen inte min kopp te. Det är på inget sätt dåligt skrivet, McCarthy är målande som vanligt, men ämnet berör mig inte det minsta. 

Familjens rekommendationer på Världsbokdagen

I dag är det Världsbokdagen så min fråga till familjen löd: Vilken bok tycker du att alla borde läsa?

Lilleman S, 5 år: "Jag tycker Guinness Rekordbok för där kan man läsa om världens minsta pappa och om en som föddes med hjärtat UTANFÖR kroppen. Och om det längsta håret - det får inte ens plats på Grodan!" De har alltså fått tillskott i boklådan på förskolan och mitt försök att ändra till högsta håret godkänns inte men det är en mohikanfrisyr vi pratar om det har jag, bland mycket annat, fått lära mig de senaste veckorna.

M, 39 going on 40: "Dumskallarnas sammansvärjning"

- Varför då, du måste motivera?

- För den är bäst.

Det är så mycket omdöme jag kommer få ut av den man som läser mer än någon annan jag vet, men hey, hur skulle det se ut om alla recenserade böcker till höger och vänster....

Själv gav jag upp efter halva berättelsen om arbetsskygge, intellektualiserande Ignatius och hans magmun, men det var för många år sedan och jag måste snart ge den en ny chans. Han som satte den i händerna på mig den där gången för 15 år sedan finns ju fortfarande kvar och har mitt fulla förtroende i det allra mesta, kanske är det dags att jag även tar hans boktips på allvar.

När jag själv ska plita ner svaret inser jag vilken omöjlig uppgift för det finns så klart inte bara en bok du ska läsa, så länge du läser. Jag älskar att vi har börjat med kapitelböcker till lilleman och längtar till det är dags för Ronja Rövardotter och Harry Potter. Jag älskar att mina gamla Wahlströms ungdomsböcker finns kvar i källaren och är sugen på att läsa om en del gamla favoriter för att se hur de står sig i dag. Jag älskar våra bokhyllor, från gammelmormors 50-talsmöbel till stringhyllorna som är fulla av pocketböcker. Jag älskar min bokcirkel och den gemenskap och läsupplevelser den ger, inte minst Kärlekens historia som är den bok jag njutit av mest de senaste åren.

Jag älskar ungdomsböcker som är lika mycket vuxenböcker och som rör mig till tårar. Och bokbloggar som gör att jag upptäckt okända förmågor som blivit all time highs som Joy Nicholsons Klanerna i Palos Verdes. Och jag älskar bibliotek och nätbokhandlar som alltid är fulla av nyheter och olästa sidor som bra väntar på att bli upptäckta av just mig.

Hurra för böcker och läsning idag på Världsbokdagen!

Musiklyrik!

Om du som jag älskar musik och tycker att texterna är särskilt viktiga är Babel och PSL's Musiklyrik något för dig. I morgon, den 19 april, är nämligen sista dagen att nominera din favorit bland svenska låttexter från år 2000 och framåt. Jag kan tänka mig att Jocke Berg, Håkan Hellström, Annika Norlin och Timbuktu är några av dem som blir mångfaldigt nominerade.

Det finns verkligen många fantastiskt berättelser att välja på, för det är vad de är, men när man skärskådar sina favoriter är det svårt att läsa dem enbart som text eftersom kärleken till låten inte minst sitter i musiken. Jag har många svenska favoriter och gläder mig åt vårens många skivsläpp som Hästpojken, Petter och Oscar Linnros till exempel, och hade Frida Hyvönen skrivit på svenska hade hon varit mitt givna val, i stället gick en av mina nomineringar till denna:

Min dagbok, den blev stulen, dom skrattar åt mig nu
Internet, gör mig känd, dom laddar ner mig fil för fil

Så dum som jag är kan jag inte förstå hur jag ska bära mig åt
för allt blir fel och nu vet alla om vad jag sa till dig
och nu vet alla om, vad du sa

För du är med på sidan 3 och fram till 42
ett citat, det du sa, var elakt men så uppenbart

Så simpel som jag är kan jag inte förstå hur jag ska bära mig åt
för allt blir fel och hur du ser på mig 
stämmer ganska bra med hur jag ser på mig 

Så kalla mig CP, kalla mig bög
det kanske är fel, men en bra metafor
för den jag är, för det jag är

The Chaos Challange!

Jag har min vana trogen spenderat en förlängd påskhelg hos hos mina föräldrar i Norrbotten och njutit av mycket vinteraktiviteter, frisk luft och lästid i massor. Förutom på Instagram har jag varit avloggad från det mesta i elektronisk väg och hittar därför lite sent denna läsutmaning, ursprungligen på tyska men översatt av How hollow heart and full.

Det är en perfekt utmaning för mig, spretig och med mycket utrymme, och i och med att den startade 1 Mars kan jag redan bocka av några av de 35 punkter som det gäller att innan slutet av året "klara" minst 20 av. Det blir ett bra komplement till försöket att ta tag i hyllvärmarna här hemma.

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
Done: Ön av Lotta Lundberg

2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.

3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
Done: Nyckels av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

4. Läs en bok med två personer på omslaget.

5. Läs en bok som publiceras 2007.
Done: Efter attentatet - Yasmina Khedra (passar även in på punkt 14 och 16, men eftersom en bok bara får förekomma en gång på listan väljer jag att placera den här).

6. Läs en bok vars titel består av tre ord.
Done: Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt

7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.

8. Läs en bok som handlar om vampyrer.

9. Läs en bok som har över 600 sidor.

10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
Done: Blodets meridian av Cormac McCarthy

11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.

12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).

13. Läs en bok med träd på omslaget.

14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.

15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
Done: The fault in our start - av John Green

16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
Done: The tiny wife av Andrew Kaufman

17. Läs en bok som publicerades under 2013.
Done: The ocean at the end of the lane av Neil Gaiman

18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.

19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.

20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.

21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
Done: The casual vacancy av J.K Rowling

22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
Done: Stad av skuggor av Cassandra Clare - handlar bland annat om vampyrer.

23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).

24. Läs en dystopi.

25. Läs en bok vars omslag är mestadels rött.
Done: Väldigt sällan fin av Sami Said

26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.

27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
Done: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs

28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
Done: Udda verklighet av Nene Ormes

29. Läs en debutroman.
Done: Spelets konst av Chad Harbach

30. Läs en fristående bok.
Done: Sommaren utan män av Siri Hustvedt

31. Läs en bok utan människor på omslaget.
Done: En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel

32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
Done: I tystnaden begrav av Tove Alsterdal

33. Läs en bok som publicerades 2012.
Done: Live by night av Dennis Lehane

34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
Done: No och jag av Delphine de Vigan

35. Läs en bok om änglar.

Argo - eller Det var på håret

I november 1979 nådde det Iranska folkets demonstrationer mot USA's stöd för den störtade shahen sin kulmen. Den amerikanska ambassaden i Teheran stormades vilket ledde till ett 444 dagar långt gisslandrama och en diplomatisk kris mellan de två länderna. Men 6 ambassadanställda lyckades fly och höll sig gömda i månader, bland annat med hjälp av svenska, men framför allt kanadensiska diplomater innan en räddningsaktion utan motstycke iscensattes.

The "canadian caper" är den sanna och fascinerande historia som filmen Argo bygger på. Filmen, och Ben Affleck som regisserar, producerar och spelar huvudrollen har under galasäsongen nått stora framgångar och fick både en Golden Globe och Oscar för bästa film.

Självklart är filmversionen något omgjord och dramatiserad för att passa formatet och funka i två timmar men jag gillar hur man lyckas göra den spännande och nervig. Den makalösa Hollywoodbluffen som skapades som täckmantel för fritagningen är fantastisk och framför allt 70-tals scenografin. Hår, mustascher, glasögon, skjortsnibbar och färgerna allt känns helt autentiskt, love it!

Mina invändningar har med spänningsmomenten att göra, för ett nervigt moment x 2 blir dubbelt spännande, ett tredje kanske funkar, men för många "nära ögat" sekvenser blir inte automatiskt 10 ggr bättre, tvärtom. För mig blir spänningen snarare komiskt.

Jag är helt klart underhållen, men nej, jag håller inte med om att detta var förra årets bästa film. Men based on a true story med amerikanska hjältar är så politiskt korrekt det kan bli och jag förstår att Holllywood älskar den. (3+)

Tårarna, snart kommer tårarna

På tal om Oscar - hos Fiffis Filmtajm hittade jag inför Oscarsgalan en massa klassiska Oscarsklipp och tacktal som fick mig att sitta och storgråta mitt på blanka förmiddagen. För så'n är jag.

Att jag den senaste tiden har läst en hel del fantastisk litteratur som också rensat tårkanalerna gjorde mig kanske extra känslig för när jag kommer till klippet där Tom Hanks 1993 tar emot priset för sin roll som Andrew Becket i Philadelphia får jag pausa för att hämta näsdukar. Kommer du ihåg?

Februariblues? (men en himla massa bra film)

I Februari 2013 når jag botten med två inlägg sedan jag började skriva på den här sidan för 4 år sedan. Två. Ändå både läser jag och ser film, men formuleringarna kring dem saknas. Som tur är har jag numera har både en real-life bokcirkel och filmklubb där vi diskuterar friskt, det är ju faktiskt något som har förändrats i min kulturkonsumtion de sista två åren. Gemenskapen. Men jag vill inte överge min lilla logg, my own, my precious!

Så varför inte kicka igång Mars med något av det jag sett senaste tiden och som förra helgen uppmärksammades på Oscarsgalan?

 

Hela 11 nomineringar hade Berättelsen om Pi, vilket till slut blev 4 statyetter i de välförtjänta klasserna foto, visuella effekter och musik och så den prestigefulla, och enligt mig överraskande vinsten för bästa regi. Ang Lee i all ära, det mesta han tar i blir till guld, men med en animerad tiger och en pojke ombord på en livbåt i två timmar är det så himla mycket att regissera egentligen? Den största behållningen av filmen är just det visuella, den är oerhört vacker men precis som boken är historien lite för seg och aningen för andlig för min smak, så för mig når filmen inte högre än 3+ och jag är lättad över att den inte vann priset för bästa film.

Filmen efter Yann Martels litterära upplaga föll mig alltså inte helt på läppen, står sig då Tarantinos originalberättelse i Oscarssammanhang?

Att jag är och alltid har varit ett stort fan av Quentin Tarantino är ingen hemlighet och förra veckan när vi var barnfria hade M och jag biodate till just Django Unchained. Helt oromantiskt eftersom filmen följer klassisk Tarantinomönster, en galen historia med starka karaktärer, lite absurd humor och mycket våld. Denna gången i klassisk westernmiljö där gevär och pistoler var lika vanligt som en Iphone och ett par converse är idag. Lite back to basic, med en twist. Den levde upp till mina förväntningar (4-) men kvalar inte in på topp tre av mina Tarantinofavoriter och skulle absolut inte vunnit som bästa film. Men att Christoph Waltz fick pris för bästa manliga biroll - hurra! Att han får den för rollen som en tysk som som även om han är prisjägare och dödar folk för pengar även tror på mänskliga rättigheter är fantastiskt.

2010 blev Kathryn Bigelow första kvinna att vinna Oscar för bästa regi för filmen The Hurt Locker och i år är hon tillbaka i krigs- och terrorvardagen men med Pakistan som spelplats. Bigelow var inte reginominerad men enligt juryn var Zero Dark Thirty en av de nio bästa filmerna förra året. Här har den precis haft biopremiär och vi passade på att se den på Göteborgs Filmfestival, på vackra Draken.

Dramat startar med terrordåden den 11 september 2001 som utgångspunkt och visar de konsekvenser terrordåden får för CIAs underrättelseverksamhet och för agenten Maya i den tio år långa jakten på UBL (bin Laden).  

Den här filmen, och Bigelow med den, har fått kritik för att den inte är nog kritisk mot tortyr. Det stämmer att ingen av de CIA agenter som har ett helt sinnessjukt jobb protesterar eller artikulerar kritik mot vad de gör, det är ett jobb och ett prioriterat jobb. Jag som inte gillar att blir skriven på näsan med budskap tycker att tortyrscenerna är vidriga vilket inte kan gå någon förbi. Därför är det inte nödvändigt att kommentera dem mer än så, jag kan bilda mig en egen uppfattning vilket faktiskt kan göra det till en bättre film. På samma sätt lämnar Bigelow terrordåden mot CIA okommenterade, de händer, gång på gång, får konsekvenser, men det är utan stråkar eller amerikanska flaggor i bakgrunden. Med riktig nerv när upplösningen närmar sig och med antydningar om att detta bygger på en riktig agents historia blir det här ett riktigt bra drama (4).

Ingen av dessa filmer slår dock Les Misérables som var nominerad i samma kategori, den står fortfarande högst i kurs hos mig, men på onsdag ser jag och mina filmklubbskompisar Argo som faktiskt kammade hem Oscarn framför alla dessa fantastiska filmer. Hur den var lovar jag att rapportera om i ett inlägg inom en inte allt för avlägsen framtid.