Musiklyrik!

Om du som jag älskar musik och tycker att texterna är särskilt viktiga är Babel och PSL's Musiklyrik något för dig. I morgon, den 19 april, är nämligen sista dagen att nominera din favorit bland svenska låttexter från år 2000 och framåt. Jag kan tänka mig att Jocke Berg, Håkan Hellström, Annika Norlin och Timbuktu är några av dem som blir mångfaldigt nominerade.

Det finns verkligen många fantastiskt berättelser att välja på, för det är vad de är, men när man skärskådar sina favoriter är det svårt att läsa dem enbart som text eftersom kärleken till låten inte minst sitter i musiken. Jag har många svenska favoriter och gläder mig åt vårens många skivsläpp som Hästpojken, Petter och Oscar Linnros till exempel, och hade Frida Hyvönen skrivit på svenska hade hon varit mitt givna val, i stället gick en av mina nomineringar till denna:

Min dagbok, den blev stulen, dom skrattar åt mig nu
Internet, gör mig känd, dom laddar ner mig fil för fil

Så dum som jag är kan jag inte förstå hur jag ska bära mig åt
för allt blir fel och nu vet alla om vad jag sa till dig
och nu vet alla om, vad du sa

För du är med på sidan 3 och fram till 42
ett citat, det du sa, var elakt men så uppenbart

Så simpel som jag är kan jag inte förstå hur jag ska bära mig åt
för allt blir fel och hur du ser på mig 
stämmer ganska bra med hur jag ser på mig 

Så kalla mig CP, kalla mig bög
det kanske är fel, men en bra metafor
för den jag är, för det jag är

The Chaos Challange!

Jag har min vana trogen spenderat en förlängd påskhelg hos hos mina föräldrar i Norrbotten och njutit av mycket vinteraktiviteter, frisk luft och lästid i massor. Förutom på Instagram har jag varit avloggad från det mesta i elektronisk väg och hittar därför lite sent denna läsutmaning, ursprungligen på tyska men översatt av How hollow heart and full.

Det är en perfekt utmaning för mig, spretig och med mycket utrymme, och i och med att den startade 1 Mars kan jag redan bocka av några av de 35 punkter som det gäller att innan slutet av året "klara" minst 20 av. Det blir ett bra komplement till försöket att ta tag i hyllvärmarna här hemma.

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
Done: Ön av Lotta Lundberg

2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.

3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
Done: Nyckels av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

4. Läs en bok med två personer på omslaget.

5. Läs en bok som publiceras 2007.
Done: Efter attentatet - Yasmina Khedra (passar även in på punkt 14 och 16, men eftersom en bok bara får förekomma en gång på listan väljer jag att placera den här).

6. Läs en bok vars titel består av tre ord.
Done: Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt

7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.

8. Läs en bok som handlar om vampyrer.

9. Läs en bok som har över 600 sidor.

10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
Done: Blodets meridian av Cormac McCarthy

11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.

12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).

13. Läs en bok med träd på omslaget.

14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.

15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
Done: The fault in our start - av John Green

16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
Done: The tiny wife av Andrew Kaufman

17. Läs en bok som publicerades under 2013.
Done: The ocean at the end of the lane av Neil Gaiman

18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.

19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.

20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.

21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
Done: The casual vacancy av J.K Rowling

22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
Done: Stad av skuggor av Cassandra Clare - handlar bland annat om vampyrer.

23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).

24. Läs en dystopi.

25. Läs en bok vars omslag är mestadels rött.
Done: Väldigt sällan fin av Sami Said

26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.

27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
Done: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs

28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
Done: Udda verklighet av Nene Ormes

29. Läs en debutroman.
Done: Spelets konst av Chad Harbach

30. Läs en fristående bok.
Done: Sommaren utan män av Siri Hustvedt

31. Läs en bok utan människor på omslaget.
Done: En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel

32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
Done: I tystnaden begrav av Tove Alsterdal

33. Läs en bok som publicerades 2012.
Done: Live by night av Dennis Lehane

34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
Done: No och jag av Delphine de Vigan

35. Läs en bok om änglar.

Argo - eller Det var på håret

I november 1979 nådde det Iranska folkets demonstrationer mot USA's stöd för den störtade shahen sin kulmen. Den amerikanska ambassaden i Teheran stormades vilket ledde till ett 444 dagar långt gisslandrama och en diplomatisk kris mellan de två länderna. Men 6 ambassadanställda lyckades fly och höll sig gömda i månader, bland annat med hjälp av svenska, men framför allt kanadensiska diplomater innan en räddningsaktion utan motstycke iscensattes.

The "canadian caper" är den sanna och fascinerande historia som filmen Argo bygger på. Filmen, och Ben Affleck som regisserar, producerar och spelar huvudrollen har under galasäsongen nått stora framgångar och fick både en Golden Globe och Oscar för bästa film.

Självklart är filmversionen något omgjord och dramatiserad för att passa formatet och funka i två timmar men jag gillar hur man lyckas göra den spännande och nervig. Den makalösa Hollywoodbluffen som skapades som täckmantel för fritagningen är fantastisk och framför allt 70-tals scenografin. Hår, mustascher, glasögon, skjortsnibbar och färgerna allt känns helt autentiskt, love it!

Mina invändningar har med spänningsmomenten att göra, för ett nervigt moment x 2 blir dubbelt spännande, ett tredje kanske funkar, men för många "nära ögat" sekvenser blir inte automatiskt 10 ggr bättre, tvärtom. För mig blir spänningen snarare komiskt.

Jag är helt klart underhållen, men nej, jag håller inte med om att detta var förra årets bästa film. Men based on a true story med amerikanska hjältar är så politiskt korrekt det kan bli och jag förstår att Holllywood älskar den. (3+)

Tårarna, snart kommer tårarna

På tal om Oscar - hos Fiffis Filmtajm hittade jag inför Oscarsgalan en massa klassiska Oscarsklipp och tacktal som fick mig att sitta och storgråta mitt på blanka förmiddagen. För så'n är jag.

Att jag den senaste tiden har läst en hel del fantastisk litteratur som också rensat tårkanalerna gjorde mig kanske extra känslig för när jag kommer till klippet där Tom Hanks 1993 tar emot priset för sin roll som Andrew Becket i Philadelphia får jag pausa för att hämta näsdukar. Kommer du ihåg?

Februariblues? (men en himla massa bra film)

I Februari 2013 når jag botten med två inlägg sedan jag började skriva på den här sidan för 4 år sedan. Två. Ändå både läser jag och ser film, men formuleringarna kring dem saknas. Som tur är har jag numera har både en real-life bokcirkel och filmklubb där vi diskuterar friskt, det är ju faktiskt något som har förändrats i min kulturkonsumtion de sista två åren. Gemenskapen. Men jag vill inte överge min lilla logg, my own, my precious!

Så varför inte kicka igång Mars med något av det jag sett senaste tiden och som förra helgen uppmärksammades på Oscarsgalan?

 

Hela 11 nomineringar hade Berättelsen om Pi, vilket till slut blev 4 statyetter i de välförtjänta klasserna foto, visuella effekter och musik och så den prestigefulla, och enligt mig överraskande vinsten för bästa regi. Ang Lee i all ära, det mesta han tar i blir till guld, men med en animerad tiger och en pojke ombord på en livbåt i två timmar är det så himla mycket att regissera egentligen? Den största behållningen av filmen är just det visuella, den är oerhört vacker men precis som boken är historien lite för seg och aningen för andlig för min smak, så för mig når filmen inte högre än 3+ och jag är lättad över att den inte vann priset för bästa film.

Filmen efter Yann Martels litterära upplaga föll mig alltså inte helt på läppen, står sig då Tarantinos originalberättelse i Oscarssammanhang?

Att jag är och alltid har varit ett stort fan av Quentin Tarantino är ingen hemlighet och förra veckan när vi var barnfria hade M och jag biodate till just Django Unchained. Helt oromantiskt eftersom filmen följer klassisk Tarantinomönster, en galen historia med starka karaktärer, lite absurd humor och mycket våld. Denna gången i klassisk westernmiljö där gevär och pistoler var lika vanligt som en Iphone och ett par converse är idag. Lite back to basic, med en twist. Den levde upp till mina förväntningar (4-) men kvalar inte in på topp tre av mina Tarantinofavoriter och skulle absolut inte vunnit som bästa film. Men att Christoph Waltz fick pris för bästa manliga biroll - hurra! Att han får den för rollen som en tysk som som även om han är prisjägare och dödar folk för pengar även tror på mänskliga rättigheter är fantastiskt.

2010 blev Kathryn Bigelow första kvinna att vinna Oscar för bästa regi för filmen The Hurt Locker och i år är hon tillbaka i krigs- och terrorvardagen men med Pakistan som spelplats. Bigelow var inte reginominerad men enligt juryn var Zero Dark Thirty en av de nio bästa filmerna förra året. Här har den precis haft biopremiär och vi passade på att se den på Göteborgs Filmfestival, på vackra Draken.

Dramat startar med terrordåden den 11 september 2001 som utgångspunkt och visar de konsekvenser terrordåden får för CIAs underrättelseverksamhet och för agenten Maya i den tio år långa jakten på UBL (bin Laden).  

Den här filmen, och Bigelow med den, har fått kritik för att den inte är nog kritisk mot tortyr. Det stämmer att ingen av de CIA agenter som har ett helt sinnessjukt jobb protesterar eller artikulerar kritik mot vad de gör, det är ett jobb och ett prioriterat jobb. Jag som inte gillar att blir skriven på näsan med budskap tycker att tortyrscenerna är vidriga vilket inte kan gå någon förbi. Därför är det inte nödvändigt att kommentera dem mer än så, jag kan bilda mig en egen uppfattning vilket faktiskt kan göra det till en bättre film. På samma sätt lämnar Bigelow terrordåden mot CIA okommenterade, de händer, gång på gång, får konsekvenser, men det är utan stråkar eller amerikanska flaggor i bakgrunden. Med riktig nerv när upplösningen närmar sig och med antydningar om att detta bygger på en riktig agents historia blir det här ett riktigt bra drama (4).

Ingen av dessa filmer slår dock Les Misérables som var nominerad i samma kategori, den står fortfarande högst i kurs hos mig, men på onsdag ser jag och mina filmklubbskompisar Argo som faktiskt kammade hem Oscarn framför alla dessa fantastiska filmer. Hur den var lovar jag att rapportera om i ett inlägg inom en inte allt för avlägsen framtid.

I min hylla: U

Udda verklighet av Nene Ormes blev 2013 års första lästa bok för min del, men långt ifrån mitt första möte med urban fantasy, dvs. fantasy som utspelar sig i nutid bland mer och mindre vanliga människor. Udda lider sedan lång tid av besvärande drömmar och kämpar delvis på grund av dessa med att fungera socialt och i arbetslivet. Hennes liv blir inte mindre komplicerat när hon inser att drömmarna är sanna och att hon tillhör de Sära. Helt OK spänning i Mamlömiljö.

Underbar och älskad av alla är Martina Haags debutroman från 2005 och går i samma komiska och vimsiga anda som hennes krönikor. Bella kämpar med att lyckas i livet, bland annat som skådespelare och när det enda som står mellan henne och drömrollen är huruvida hon kan akrobatik eller inte väljer hon att skarva sanningen lite och hepp, så är förvecklingarna igång. Snabbläst, roligt men med behov av skämskudde emellanåt. (Men människa, vad är det för fel med att säga som det är!?!)

Raka motsatsen till Haags karamell är Sofi Oksanens prisade Utrensing. Det finns inget glättigt över romanen om Estland under rysk ockupation och vad tiden och andan gjorde med Alide Truu. Inte heller är det något lättsamt över hur Alides unga släkting 50 år senare söker lyckan i väst men fastnar i människohandlares garn och vars hopp står till ett halmstrå från hennes mormors förflutna. Men bra är det.

Utopi är ett magasin som är nytt i hyllan för i år då jag tänkt läsa mer serier. I väntan på Berättelser från Engelsfors som kommer göra att serieromanen når ut till än fler människor är tidigare kan man i Utopi läsa annat av två av illustratörerna Kim W Andersson och Karl Johnsson, bland mycket annat i en värld där jag har mycket att upptäcka.

En ny favorit

En bok ska väcka känslor, vilka som helst, då blir den extra minnesvärld.  Om den också innehåller referenser till annan kultur brukar det bli ännu bättre (en av mina favoritböcker alla kategorier är ju en bok om en bok). Att Hazel och Augustus i John Greens The fault in our stars båda hyser kärlek till en bok som har stor betydelse för handlingen och att svensk hip-hop nämns flera gånger lovar alltså gott. För att inte tala om känslorna den väcker.

Hazel, Isaac och Augustus är tre av ungdomarna i den stödgrupp för cancersjuka som Hazels mamma mer eller mindre tvingar henne till efter en lång tids obotlig sjukdom. Tillsammans blir de vänner och mer ändå och hanterar med stor styrka och mycket galghumor de svårigheter de alla står inför. Ämnet i sig är tragiskt, hur Green tar sig an och skildrar det, magiskt. Han skapar fantastiska karaktärer och rapp dialog som gör att boken är, precis som Jodi Picoults blurb på omslag säger: "filled with staccato bursts of humor and tragedy".

Det kommer dröja innan jag slutar tänka på den här boken och jag kommer inte glömma läsningen. Eftersom vi hade besök sov lilleman hos oss några nätter. Som vanligt ligger han tätt intill och gnisslar tänderna eller med ett par fötter i mina revben så att jag balanserar längst ut på ca 20 av madrassens 140 centimetrar. I skumt ljus, för att inte störa eller väcka, läser jag till sent på kvällarna. Boken är omöjlig att lägga ifrån sig och tårarna strömmar nerför mina kinder. M undrar från andra sidan madrassen vad i all världen som pågår. Det enda jag kan säga är att jag läser världens sorgligaste bok. Att ha sitt eget barn tryggt snusande bakom ryggen samtidigt som jag läser om andras sjuka barn gör det kanske än mer känslosamt men det är en läsupplevelse jag absolut inte vill vara utan.

Boken uppfyller alla kriterier för en riktigt högpoängare och efter detta mitt första möte med John Green kommer jag fortsätta reservera flera av både hans egna verk och hans samarbeten med lika fantastiska David Levithan. Jag är mycket nöjd med att ha hittat en ny favorit så tidigt på året.