Värsta julen någonsin

Julhelgen skulle innebära ledighet och vila och de två sista dagarna i 30-dagars utmaningen skulle handla om Mina ambitioner och Ett sista ögonblick. De enda ambitioner jag har för tillfället är att vara en så bra mamma, flickvän, dotter, syster och vän som jag kan. Varje dag, för på ett ögonblick kan allt förändras som på julafton då min pappa föll ihop livlös i mitt vardagsrum.

Det finns inte ord att beskriva de mardrömsdygn som följde. Den ständigt närvarande oron samtidigt som vi för lillemans skull hade både tomte och julklappar. Den stora lättnaden vid varje positivt besked samtidigt som sorgen och osäkerheten inför framtiden är stor. Han står upp, han pratar, det är helt fantastiskt, men kommer han bli min vanliga pappa till 100% igen? Det vet vi inte. Det kan dröja länge innan vi får det svaret, men vi tar en dag i taget.

God Jul

För första gången på länge är det inte vi som reser till årets julfirande, inte vi som trängs på flygplatser, funderar om snöovädret ska förstöra vår bilfärd eller om tåget kommer fram i tid. Jag tänker på er som gör det - ta det försiktigt!

När ni kommer fram, och ni som stannar hemma och som jag kurar inne framför en brasa, ha en riktigt mysig helg. Förutom föräldrar och syskon på besök kommer jag ha sällskap av nedanstående gäng under helgerna - det ser jag också fram emot.

God Jul!

Nick och Norah - bok vs. film

Ibland gör jag misstaget att läsa en bok och sedan se filmatiseringen av densamma alldeles för tätt inpå, det blir sällan en positiv upplevelse, för filmen vill säga.

Jag hade länge tittat på det fina lila omslaget till Nick & Norahs oändliga låtlista och läst många goda vitsord om Rachel Cohns och David Levithans samarbete. På lite under 200 sidor får vi följa Nick och Norah som i vart annat kapitel skildrar sitt första möte och färden genom New Yorks klubbliv den där första natten. En oerhört charmig historia med massa spretiga tonårskänslor och härliga musikreferenser. Både M och jag hummade nöjt över denna lilla pärla.

Ungefär samtidigt som jag impulsköpte boken i kassan på ICA dök olyckligtvis filmen med samma namn upp från Lovefilm. Jag skriver olyckligtvis för det är självklart inte rättvist för en film att ses veckan efter att vi båda läst och gillat förlagan. Here's why:

Första kapitlet i boken, som berättas av Nick, avslutas med meningen:"Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?" Och det är så Nick och Norah slumpmässiga möte sker. Två främlingar som visar sig ha mer gemensamt än de först anade.

Buh #1: Döm av vår förvåning då filmversionen gör precis tvärt om och låter Norah söka undsättning hos Nick. Jag förstår verkligen inte anledningen till den förändringen, utom att det kanske står skrivet i någon filmlag att flickor skall räddas. Michael Cera spelar som vanligt en fin, mjuk och lite velig tonårskille och karaktären hade definitivt tjänat på att behålla bokens version.

Buh #2: I boken är Norah normalt nojig över sitt utseende, men fullt komfortabel att gå omkring i sin stora flanellskjorta bland för övrigt uppklädda klubbkids. I filmen tar hon första chans att på kompisarnas uppmaning byta till push-up BH inför den fortsatta kvällen i New Yorks nattliv.

Det och några andra små detaljer gör mig besviken på en film med bra rollista och fantastisk musik. Men det är bara jag.

Hos Breakfast Bookclub hittar jag listan som LA times gjort över sevärda filmatiseringar och där får Nick & Norah representera 2008. I övrigt är det en fin-fin lista med både några nya bok- och filmtips för 2011.

Dag tjugoåtta: Det här saknar jag

Att ha torra och varma fötter en hel dag.

Dag tjugosju: Min favoritplats

Det beror verkligen på omständigheterna. Men mitt hem är min borg och jag trivs trots allt väldigt bra hemma med en kopp kaffe, en tänd brasa och en babblande lilleman någonstans i närheten. Lite senare nedsjunken i soffhörnan med en bok eller framför en bra tv-serie under samma filt som M. För lata sommardagar är sommarstugan vid Bottenvikens kust oslagbar samtidigt som mitt hjärta klappar lite extra för resor till Wien och New York.

Dag tjugosex: Mina rädslor

Min största och nästan enda rädsla är att något ska hända min son. Vad som helst, att han ska bli sjuk eller att han blir mobbad och inte får några kompisar när han växer upp. Tänk om han blir mobbare själv? En rädsla är att vi ska misslyckas i våra ambitioner att uppfostra honom till den starka, självständiga, toleranta, omtänksamma och lyckliga person vi vill att han ska vara.

Dag tjugofem: En första

Jag önskar jag kunde göra det här men jag klarar inte av sprutor, säger M när vi ska sätta första hormonsprutan i min mage för vad som känns för hundra år sedan. Jag tittar på den lilla, lilla nålen. Inga problem, svara jag och gör det själv med kalla, darrande händer. Jag börjar räkna till tio, för det skulle man göra, men svimmar av anspänning innan jag hunnit till åtta. När jag vaknar springer M vänstervarv i lägenheten och pratar med sjukvården.

Nästa kväll ligger jag skönt på sängen och M, som har fått utbildning av en sköterska, fixar sprutan i min mage. Under året som följer får han många tillfällen på sig att öva och det går utan några som helst problem. Det var bara den första som var svår.

Bokgeografi - Israel

Jag har fina minnen från när pappa och jag reste till Israel tillsammans i början av 90-talet. Besöket i Jerusalem och promenaden längs Via Dolorosa fram till klagomuren i denna vackra stad var en höjdpunkt för mitt 17-åriga jag. Det finns massor av litteratur med anknytning till Israel som lockar mig, regionens långa historia och de religiösa motsättningarna är en tacksam miljö för både historiska och moderna romaner. Enligt O beger sig till Israel i veckans bokgeografi!

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Min favorit av Selma Lagerlöf är Jerusalem om den lilla församlingen som lämnar Dalarna efter en kallelse från Gud och flyttar till den heliga staden. Slitningarna mellan tro, plikt och kärlek samt underbara miljöer skildras fint i denna bok med över 100 år på nacken.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
David Grossman är född och uppväxt i Israel där han fortfarande bor kvar en bit utanför Jerusalem. Han är en flerfaldigt prisad författare och fredsaktivist som yttrat sig mycket kritiskt om Israels agerande i Palestinafrågan. Han är en av författarna som som fått uppdraget att medverka i Mytserien där han skrivit sin version om Simson i Lejonhonung.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.
Etgar Keret är född 1967 och en av Israels mest populära yngre författare. Ett par av hans novellsamlingar finns översatta till svenska och de har blivit mycket väl emottagna och omskrivna. Jag är framför allt nyfiken på Åtta procent av ingenting.

Dag tjugofyra: Det här får mig att gråta

Ibland: Avsked eller dödsfall på film. Lone Scherfigs Wilbur wants to kill himself från 2002 har nog fortfarande hulkrekordet.

Ofta: Grey's anatomy, som mina tårkanaler har ett något sjukt förhållande till.

Alltid: Nationalsånger i prisutdelningssammanhang.

Av skratt? Fortfarande Damn you autocorrect!

Tävling hos Bokunge

Alla som har en egen bokunge, som lilleman som älskar böcker och kan läsa i timmar, kan lätt föreställa sig barnets ansiktsuttryck om ett sådant här paket skulle dimpa ner i brevlådan lagom till jul!

Hos Bokunge kan du fram till den 20 December tävla om denna skatt fylld av barnfavoriter som Susso, Wirsén och Stafelt samt finaste Allrakäraste syster. Missa inte!

Dag tjugotre: Det här får mig att må bättre

Oftast något av följande (beroende på vad problemet är): frisk luft, att sitta och läsa för lilleman och lukta på hans hår, sömn, Ipren, Panodil eller mat.

Osynlig

Våren 1967 läser 20-årige Adam Walker vid Columbia University och blir av en slump bekant med professor Rudolf Born och hans flickvän Margot. Paret intresserar sig onaturligt mycket för den unge Walker och även om han lockas av både vänskapen och ett jobb han erbjuds märker han snart att saker och ting inte står rätt till med den karismatiske Born. Efter ett par veckor kulminerar bekantskapen i en fruktansvärd händelse. Om denna händelse och det halvår som följer berättar Walker för en gammal collegevän när han 40 år senare är döende.

Det hela startar som ett spännande mysterium berättad i första person. Den fortsätter med ett kapitel skrivet i du-form, vilket irriterar mig mycket till en början. Men med tanke på det starka och provocerande innehållet kan jag förstå syftet i att Walker distanserar sig något från sin berättelse. Det vore kanske inte Auster om inte perspektivet sedan ändras ytterligare en gång. Den sista delen av Walkers berättelse är alltså skriven i tredje person, följt av dagboksanteckningar från en av karaktärerna som kastar nytt ljus över delar av historien. Ungefär här tar formen och tekniken över i stället för grundberättelsen och efter en visserligen snyggt konstruerad roman lämnas jag lite hängande i luften. Utan avrundning, resonemang eller förklaringar, vilket absolut inte alltid behövs, men det är något som saknas, jag kan inte riktigt kan sätta fingret på vad.

Jag får tidigt Den Hemliga Historien vibbar av Osynlig, d.v.s. en ung man blir indragen i ett händelseförlopp han inte har någon kontroll över, även om Walker aldrig är lika aningslös och naiv som Richard Papen. Karaktärerna i boken är också generellt rätt osympatiska och inte några jag känner speciellt mycket för. Men där Papen i DHH förhöll sig passiv är Adam Walker överdrivet aktiv. Hans hämndbegär på Born tar onormala proportioner och jag blir jag lite irriterad på hand föresatser. Även om han moraliskt har rätt i fallet Born svär han sig samtidigt fri från egen skuld och dåliga samvete i en situation som många, inklusive jag själv, anser vara högst omoralisk och fel.

Men läsning ska beröra och när Osynlig är slut har jag känt spänning och nyfikenhet, varit illamående och lite förvirrad. Dessutom är det en bok jag definitivt kommer att tänka på ett tag och då blir det mer än godkänt betyg.

Dag tjugotvå: Det här upprör mig

Förtryck och misshandel i allmänhet, barn som är utsatta i synnerhet, att fler inte delar på sin föräldraledighet, klädkedjornas könsstereotypa klädutbud, bilköer, översättningsfel som i House i går när de översatte ”journal” med tidning flera gånger fast det var tydligt att det var en kalender som avsågs, när M inte vrider ur disktrasan utan låter den ligga och RUTTNA i vasken och en massa annat som jag försöker undvika att tänka på.

Mysterious skin

När Filmmedia.se listar sevärda indiefilmer och har med Ghost world, My life without me, Garden State och min all time favourite Station Agent, blir jag självklart nyfiken på resterande filmer på listan. Mysterious skin damp följaktligen ner i brevlådan lagom till helgen.

Neil McCormac är redan som 8-åring medveten om den ömsesidiga kärleken mellan honom och hans baseballtränare. Under en sommar är Neils ensamstående mamma glad att få barnvakt när hon gör ett extra skift eller går på nästa dejt, och ser inga problem med relationen eftersom Neil är så lycklig. Men coachen flyttar, åren går och Neil växer upp till en hård och destruktiv tonåring.

Brian, som spelade i samma knattelag som Neil, har inga minnen av vad som hände honom timmarna innan han vaknade hemma i en garderob med blödande näsa. Tio år senare är Brian övertygad om att hans blackouter beror på att han blivit bortförd av utomjordingar och i jakten på svaret korsas hans väg åter med Neils. Mötet blir ett uppvaknande för dem båda.

Porträtten av ungdomarna i den amerikanska landsbygdshålan är mycket bra, många gör fin-fina roller, inte minst übervackra Joseph Gordon-Levitt. Men en film om övergrepp hamnar alltid i feel-bad kategorin och den gör ont, ont. Det var ingen upplyftande historia, suckar vi i vår soffhörna, men det betyder inte att det inte är servärt. 3+

Musikhjälpen 2010

Från och med i går och 6 dygn framöver fylls P3 åter av önskelåtar då Musikhjälpen 2010 har dragit igång. Min första önskning blev I can't make it alone med Maria McKee och fler ska det bli!

Än viktigare än musiken är att vi i år stödjer Radiohjälpens insamling mot trafficking genom våra önskningar, så har du en 50-lapp att avvara eller kan tänka dig att skippa en julklapp eller två, önska du med!

Dag tjugoett: Ett annat ögonblick

Något gammalt, något nytt

Enligt O listar ett urval av författare hon vill upptäcka nästa år och vi har några gemensamma nämnare, sedan kan jag fylla på med ytterligare några som jag kommit i kontakt med hos samma O och runt om i bokbloggsvärlden. 2011 skulle jag för första gången gärna läsa något av följande:

• Gillian Flynn
• Harper Lee
• Curtis Sittenfeld
• Jón Kalman Stefansson
• Joyce Carol Oates
• Naomi Novik

Dessa finns redan representerade hemma i bokhyllan så det borde inte blir så svårt att klara av. Följande får jag leta upp i bokhandeln eller på biblioteket:

• Neil Gaiman
• Chimamanda Ngozi Adichie
• Jeanette Winterson
• Sarah Waters
• Andrew Taylor

Helena på Fiktiviteter undrar dessutom vilka författare jag hoppas återvända till under året som kommer.

Margaret Atwood står högst upp på listan, Syndaflodens år står redan reserverad för mig på biblioteket.

Jag har tyckt mycket om Sorgesång och Vad jag älskade av Siri Hustvedt och kommer fortsätta beta av hennes verk, precis som maken Austers.

Det var länge sedan jag läste fina Känslomässigt udda av Kate Atkinson, men då hennes namn fortsätter att korsa min väg är jag sugen att även testa hennes serie om privatdetektiven
Jackson Brodie.

På den svenska fronten kommer jag fortsätta med Håkan Nesser och hans kvartett om kommissarie Barbarotti. De ensamma står på tur och Maskarna på Carmine Street bytte jag till mig av en kollega här om dagen.

Fler bibliotekslån var för övrigt ett mål för året som snart gått vilket jag uppnått med råge. Jag har ökat min lånefrekvens med flera 100%!

Dag tjugo: Den här månaden

December. Jag lever fortfarande lite på energin efter höstens semester, fast det idag var precis en månad sedan vi kom hem. Eftersom det ändå är vinter så njuter jag av att det är snö på marken och inte regnigt och ett kompakt mörker som det brukar vara i Göteborg vid den här tiden. Jag drar lilleman på bob till dagis varje dag. Jag går på julfest med jobbet, luciafirande på förskolan och på levande julspel på en kyrkbacke. Om en vecka kommer mina föräldrar och ett par dagar senare min bror och hans fru för gemensamt julfirande hemma hos oss. Yay! Sedan ser jag fram emot friska, lediga mellandagar med mycket frisk luft, läsning och kanske ett biobesök eller två.

Dag nitton: Detta ångrar jag

Att jag inte köpte de där gosiga, varma vinterstövlarna här om dagen. Att jag inte packade ner min bok i väskan i morse eftersom jag satt länge hos frisören med färg i håret. De gånger jag låter mig provoceras av nästan-treåringens trots och svarar med något lika barnsligt fast jag vet bättre. Alltså sådant jag faktiskt kan ändra på.

Det är ju inte så stor idé att ångra att jag läste Samhälls på gymnasiet eller statskunskap på högskolan även om jag idag önskar att jag hade lagt tiden på något mer användbart. ;)

Bokgeografi - Polen

Hmm, Polen har aldrig lockat som resmål och jag kan inte påstå att jag läst speciellt mycket litteratur från landet heller. Kanske hör mitt intresse för landet som resmål ihop med intresset för författare därifrån?

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Polen eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Primo Levis Är detta en människa är berättelse om året han spenderade i Auschwitz och det mänskliga och moraliska förfall både vakter och fångar genomgår i en sådan situation.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Polen. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jerzy Kosinski föddes i Polen och var bland annat studiekamrat med Roman Polanski vid universitetet i Lódz. 1965 blev han som 32-åring amerikansk medborgare och det var där han verkade som författare fram tills han tog sitt liv 1991.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Polen, som du inte läst, men är nyfiken på.

Det moderna Polen känns inte så väl representerat i dagens litteratur så något av Krzysztof Varga som sägs representera den yngre generationen författare i Polen kunde vara intressant.

Ännu en bok på önskelistan

Både Fiktiviteter och Ett hem utan böcker har under året skrivit varmt om Justin Cronins postapokalyptiska The passage. Ord som vampyrvirus, dystopi och årets bästa bok får mig självklar att bli nyfiken och vilja delta i Helenas utlottning av denna tegelsten som pågår till den 12/12. Det finns alltid plats för en bok till på önskelistan!

Tematrio - Syskon

Jag tittar igenom bokhyllan inför Lyrans tematrio och inser att jag läst väldigt många böcker om ensambarn. Men temat i veckan är syskon: Berätta om tre böcker ni läst där relationen mellan syskon spelar en framträdande roll.

1. Klanerna i Palos Verdes, en av de bästa böckerna jag läst i år, kretsar kring tvillingarna Medina och Jim och deras trasiga familj. Medina är asocial och utstött, Jim är allas gunstling, inte minst deras mors, och det starka bandet mellan tvillingarna sätts på hårda prov i denna hittills enda bok av Joy Nicholson.
2. Sorgesång av Siri Hustvedt börjar med att Erik och Inga hittar ett mystiskt brev när de rensar bland sin fars saker efter hans begravning. Sökandet efter svaret på faderns gåta är en sak de har gemensamt men Inga och Erik hjälper även varandra då Inga är nybliven änka och Eriks är hopplöst förälskad i sin nya hyresgäst.
3. I Den hemliga historien om en liten grupp studenter vid Hampden College som utöver klassisk grekiska ägnar sig åt dekadenta och experimentella riter, spelar relationen mellan tvillingarna Charles och Camilla en stor roll i de händelser som leder mot katastrof.

Dag arton: Min favoritfödelsedag

Då är det bara jag och lilla familjen, som förra året då vi faktiskt var hemma i stan sista veckan i juli, det händer inte varje år. Vi promenerade ner och strosade omkring i fint sommarväder, så där så man får ta på en tunn kofta när solen går i moln men håller på att svettas ihjäl när den kommer fram igen. Lilleman somnade i vagnen och vi hamnade till slut på ett kafé i Majorna. Vi beställde både mat och fika dagens till ära och hann nästan äta upp innan sonen, och måsarna, vaknade till liv och gjorde oss sällskap. Lugnt och skönt med några grattis-SMS i telefonen eftersom vi för en gångs skull inte var omgiven av släkten i sommarstugan och alla andra var på semester. Minus måsarna har jag det gärna så varje år.

Dag sjutton: Mitt favoritminne

Jag anser att man omöjligen kan ha ett favoritminne. Men jag är glad att jag har ett minne så att jag beroende på vilken situation eller person jag tänker på kan flytta mig fram och tillbaka i tiden med hjälp av hjärnans fantastiska kort- och långtidsarkiv.

Ett bokminne är ett jullov för länge sedan då jag satt som fastnaglad i en snurrfåtölj med Barn 312 av Hans Ulrich Horster, den första vuxenbok jag läste ur mammas bokhylla. Det var stort.

Bokgeografi - Australien

Det roligaste jag läser från Australien för tillfället är ett par bekantas blogg. De bor down under i tre månader. Hon jobbar, han är pappaledig med deras två barn och det är underbart att läsa om deras äventyr i och kring Sydney. Men det finns även mycket annat som lockar från Australien, landet i veckans Bokgeografi hos enligt O.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Australien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag tjatar en del om Gillian Rubinstein, alias Lian Hearn, som skrev sagan om Otoriklanen, men jag gillar verkligen hennes vackra historia med fantasyvibbar. Hon föddes i England men flyttade till Australien på 70-talet där hon fortfarande är bosatt. Hon är aktuell med en ny bok, Blossoms and shadows som utspelar sig i 1850-talets Japan, mitt i språnget mellan den gamla och nya världen och den vill jag också läsa.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Australien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Nam Le är född i Vietnam men familjen flydde innan han var ett år till Australien där han växte upp. Novellerna i hans internationellt prisade Båten utspelar både i hemlandet och runt om i världen. Omslaget till novellsamlingen av konstnären och fotografen Clifford Ross är en favorit.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Australien, som du inte läst, men är nyfiken på.
John Marsdens serie som börjar med I morgon när kriget kom låter verkligen som något för mig. Jag går ofta och fingrar på den i bibliotekets ungdomshylla men det kommer alltid något annat i vägen. Snart är det dags.

Dag sexton: Min första kyss

Vi var högstadiets mest otippade par. Tuffe Robban och snälla Bea. I sjuan både rökte och festade han och hade haft flera flickvänner. Jag var visserligen tuff, men mycket skötsam och oerfaren. Han uppvaktade mig länge och uppmärksamt och när jag till slut föll var vi tillsammans i ett par år, från och till. Det var han, han som när vi var fjorton var övertygad om att vi skulle skaffa hus, barn och leva happily ever after, som fick min första kyss. Det var på en fest i en stuga i skärgården. Sådana fanns det gott om. Stugor och fester. Guns n’ Roses var också frekvent förekommande.

Dag femton: Mina drömmar

Om natten är de omfattande och detaljrika. Senaste veckan ovanligt skrämmande med håriga spindlar och mördare på jakt.

På dagen drömmer jag om att få sova en hel natt utan avbrott. Om att ta in på hotell den 1 januari och titta på Mad Men maraton på kanal 9. Om ett nytt lite mer kreativt jobb, men med samma lön och förmåner som på det multinationella storföretaget förstås. Om vårens minisemestrar eller långresan vi planerar om ett par år. Och att svenska spel ska ringa någon lördag, vilken som helst, jag är redo.


*Den som författade 30-dagarslistan glömde korrekturläsa eller så missar jag skillnaden mellan dag 10 och 14. Hur som helst, min gräns går vid ett klädinlägg per vecka...

Tematrio och julenkät i kombination

Jag ger ofta bort böcker och filmer i julklapp, det är ju världens bästa present. I veckans tematrio ber Lyran oss berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i min bokhylla!

• Just kids av Patti Smith. Ända sedan jag såg Black+White, dokumentären om Sam Wagstaff och Robert Mapplethorpe där även Patti Smith var frekvent förekommande, har jag velat ha mer av dessa ikoner från 70-talets kulturscen i New York.
  
  
• Blodets meridian av Cormac McCarthy. En tidig McCarthy som beskrivs som en våldsam vilda västern historia. Det låter helt galet och väldigt McCarthyskt.
  
  
• Vad som helst av Margaret Atwood.
  

Det är också jultema i en enkät hos En bokcirkel för alla!

1) Vilken bok önskar du dig i julklapp?
Förutom de ovan är 90-talet.se och Boken om Okej typiska önska-mig-i-julklapp-för-jag-kommer-aldrig-köpa-dem-själv-böcker.

2) Om du fick ge en bok till vilken känd person du vill, vilken person skulle du välja och vilken bok? Skriv gärna varför.
Jag är rädd att det är för sent med Nordkoreas nuvarande ledare men om det är sant att Jong Un ska ta över skulle jag vilja ge honom boken Statsskick - att bygga en demokrati som en hjälp på vägen.

3) Nämn en bok som du tänker ge bort i julklapp.
Som många andra ger jag bort En dag till sambon, alltså även till mig själv. Han får även Härdsmälta av Ben Elton.

4) Har du någon jultradition som du följer varje jul?
Vi brukar alltid titta på The Nightmare Before Christmas kvällen innan julafton. I år hotar M med att han även vill se Bad Santa. Jag är inte lika peppad på införandet av den traditionen. Förr om åren byggde jag alltid ett stort pussel runt julen, men med en liten marodör hemma får den traditionen vila några år.

5) Vad har du alltid på ditt julbord?
Har inga måsten. Eftersom vi äntligen firar jul hos oss i år blir det lätt jullunch och sedan bjuder jag nog på lamm till middag.

6) Vad önskar du dig i julklapp utöver boken i fråga
En ny flanellpyjamas eftersom min gamla trotjänare har nötts ut och spruckit. Jag sover inte i den men kvälls- och morgonmyser. Sedan önskar jag mig DVD boxar; Vampire Diaries, The Wire (hela serien, snälla tomten), Veronica Mars, Arkiv X, Buffy, osv. men det kan jag nog se mig om i stjärnorna efter.

Vinterns läsning - varannan på engelska

Jag läste en hel del på engelska tidigare och önskar att jag gjorde det oftare. Men eftersom M och jag ofta läser samma böcker och han inte känner sig bekväm på engelska har det på senare år inte blivit av. Undantaget var Harry Potter där jag var tvungen att få veta hur det gick innan den svenska översättningen kom och så min kära Kenzie/Gennaro serie av Dennis Lehane som inte intresserar M.

På senaste semestern, som redan känns allt för avlägsen, botaniserade jag dock en hel del i bokaffärer och kom mycket riktigt hem med Dennis Lehanes senaste, Moonlight Mile. Även klassiska To kill a mockingbird, av många hyllade Sharp Objects och Little Bee som lockade med sitt orangea omslag rymdes i resväskan. I vinter ska det äntligen bli av att läsa varannan bok på engelska. Men visst krävs det lite mer koncentration och att jag inte svävar i väg i tanken ens för en sekund, men det är halva utmaningen.

Biblioteket meddelar också precis att två av mina reservationer har kommit in, varav den ena, Osynlig av Paul Auster, är ett sjudagarslån. Med min lästakt är det en ännu större utmaning!

Dag tretton: Den här veckan

Det är inte mycket som ryms utöver ekorrhjulet, (sova, dra son på snowracer till dagis, jobba, äta, tömma diskmaskinen…) men i veckan har jag också:

• Fixat de flesta julklapparna. Så skönt att ha det avklarat!
• Adventspyntat, vilket blev julpyntning när lilleman fick syn på tomtelådan. Nu är mitt tidigare så tjusiga fönster med gammelmormors adventsljusstake ett enda tacky tomtebo, men so be it.
• Sett Iron man 2. Ja, dräkten är cool och Robert Downey Jr bra som dryge Tony Stark, för att inte tala om Mickey Rourke som skurken Ivan, men inte mycket mer.
• Frusit, ergo, eldat i öppna spisen och druckit glögg. Systembolagets alkoholfria äppelglögg var en höjdare.

Dag tolv: I min handväska

Det vanliga; plånbok, telefon, nycklar, handkräm, läppbalsam, Anna Gavalda noveller, åkkort, Läkerol, en hårsnodd, näsdukar, nässpray och 2 sorters huvudvärkstabletter.

De blå plasttossorna är inget jag normalt har i väskan, men eftersom jag efter dagislämningen hade dem på fötterna tills jag mötte en annan förälder ute i backen som sa ”Akta så du inte trillar” så bor de nu tillfälligt där. Snögubben och en liten svamp med en tomte köpte jag på lunchen inför helgens adventspyntande.

Meningslöst, men roligt, tidsfördriv

Autokorrigering går bort, det är det första jag stänger av. Men jag skrattar gärna, i det här fallet så att jag gråter, åt andras iphone missöden. Framför allt åt deras vänners reaktioner på dem. Damn You Auto Correct är en sida jag kan fastna på alldeles för länge!

Dag elva: Mitt syskon

Det är bra att vara lillasyster. Jag fick hänga med på många äventyr i vår hemby. Ibland som bunden indianflicka när ditt grabbgäng var cowboys, men det var helt OK. Det var tryggt att under skolgången ha sin snälla storebror att luta sig mot eller referera till. Jag var lyckligt lottad, inte minst när jag var 15 och du hade körkort, bil och 18-åriga killkompisar!

Vi åkte till Grekland på vår första utlandsresa tillsammans. Vi solade, badade, åkte moppe och jag smakade Corona extra för första gången, men bara två för du var en ansvarsfull storebror. Vi fnissade generat men orkade inte förklara då kyparen på restaurangen tände ett ljus och sa ”A little romance!” I många år reste och umgicks vi som bästa vänner, det är något jag saknar idag. Jag önskar att vi bodde närmare varandra så att vi kunde vardagsträffas oftare och så att jag kunde hjälpa och stötta dig mer för jag vet att du inte har det så lätt emellanåt. Hade jag en enda magisk önskning skulle den användas till att förändra det svåra i ditt liv.

Det är bra att vara lillasyster, men det är fantastiskt att vara DIN lillasyster för du är världens bästa storebror.

Från djupet av mitt hjärta - tack!

Sent omsider ska även jag officiellt tacka för det här som andra kanske tycker är löjligt, men som vi vet är löjligt roligt, nämligen att Linda a.k.a enligt O och Cissi a.k.a Bokstunder har förärat mig med ett Cherry on top award. Tusen tack!

Med äran följer även det svåra uppdraget att berätta vilka 3 författare jag räknar till mina favoriter och nämna en favoritbok. Jag sitter och stirrar på min bokhylla och skulle lika gärna kunna blunda och peka, men det är klart att det finns några som sticker ut:

• C.S. Lewis: Denne på Irland födde britt som redan som barn hittade på fantasivärldar med sin bror. Som vuxen kom fantasierna på pränt och han gav oss äventyret om Narnia i 7 delar. Min favorit sedan barnsben är Häxan och Lejonet.
• Marianne Fredriksson, en av våra svenska storsäljare som man antingen älskar eller hatar? Jag älskar, även om de boksläpp hon gjorde på 2000-talet inte riktigt föll mig på läppen. Favorit blir någon av de äldre, kanske Den som vandrar om natten.
• Dennis Lehane ger mig alltid underhållning och verklighetsflykt med sitt hårdkokta privatdeckarpar Kenzie och Gennaro men favoriten är hans fristående roman Patient 67.

Jag har med glädje sett priset passera alla mina egna favoriter och skickar ett stort grattis till alla som fått ett körsbär. Och tack för era läs-, film- och tv-tips samt massor av inspiration i höstmörkret!

Bokgeografi - Indien

Indien, veckans land i Bokgeografin hos enligt O, verkar vara ett som man antingen älskar eller hata att resa i. Jag åker gärna omkring på mina resmål och är rädd att jag är lite för bekväm för Indien som skrämmer mer än lockar mig. Men jag återvänder gärna dit i böckernas och filmernas värld.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Indien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
William Suthcliffe skriver det man kanske kan kalla relationskomedier. 6xKärlek om ett kompisgäng i London gillade jag. En tripp till Indien handlar om Liz och Dave som gör en äventyrlig resa genom landet, men med helt olika motiv. Liz vill uppleva det spirituella och andliga Indien och Dave vill få Liz i säng. Det är med Daves något trångsynta och desperata ögon vi får se landet och det är inte helt smickrande, men småroligt emellanåt. Ännu roligare var det sökresultat jag fick när jag skulle fräscha upp minnet om boken:

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Indien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Morgan Larsson, radioprataren som debuterat som författare med Radhusdisco, är en hängiven Indienresenär och åker tillbaka så ofta han kan. Kan vi förvänta oss en uppföljare med koppling till någon av alla hans resor dit?

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Indien, som du inte läst, men är nyfiken på.
Tegelstensskrönan Shantaram av Gregory David Roberts står hemma i bokhyllan och hyllas av alla från sambon till ovan nämnde Morgan Larsson, men 900 sidor, det tar emot även om jag är mycket, mycket nyfiken.

Dag tio: Det här hade jag på mig idag

Mörkblåa jeans och miltärgrön polotröja, jag älskar polotröjor. Ute även jacka, mössa och lovikkavantar eftersom snön har anlänt till västkusten. Och så raggsockar när jag kom hem och var frusen.

Dag nio: Min tro

Jag valde de svenska rubrikerna på 30-dagars listan men om jag översätter My beliefs, vilket är titeln för dag nio i den engelska varianten, blir det snarare mina övertygelser än min tro. Det är en bättre definition tycker jag. I så fall tror jag på frihet, jämlikhet och systerskap. På alla människors lika värde. På liv i rymden. Jag tror på mamma när hon säger att det bara finns två måsten i livet, att dö och att välja. Jag tror på mig själv och de val jag gör. Jag tror också på Eddie Izzards teori om päron, 4.30 in i detta klipp:

Början av slutet - Harry Potter

"These are dark times, there is no denying.

Our world has faced no greater threat than it does today"

Så inleder Rufus Scrimgeor, kort men naggande gott gestaltad av Bill Nighy, film nummer 7 om min favorittrollkarl Harry Potter. De mörka tiderna innebär att Voldemort och Dödsätarna nu har kontroll över både Trolldomsministeriet och Hoghwarts, att registrering och förföljelse av halvblodshäxor och trollkarlar är utbredd. Strax efter sin sjuttonde födelsedag tvingas Harry tillsammans med Ron och Hermoine abrupt skiljas från de övriga i Phoenixordern för att på egen hand leta upp och förstöra de resterande horrokruxerna vilket är nödvändigt för att kunna besegra Voldemort.

Jag har alltid sett böckerna och filmatiseringarna av dessa som två separata enheter som kompletterar varandra. Rowlings värld som vi förutom i de detaljrika böckerna även tillåts besöka genom filmens magi är ju fantastisk. Förra filmen var nog första gången jag var lite besviken på att det skilde sig så mycket från boken. Att ha titeln "halvblodsprinsen" men inte behandla det dilemmat mer än i ett par scener var för torftigt tycker jag.

Kulturbloggen uttryckte en viss besviken över detaljer som saknades i filmen, att vissa karaktärer borde presenteras mer och hänvisade till att det fanns personer i salongen som inte hade sett de tidigare filmerna, men då undrar jag om inte de inte gått in i fel salong till att börja med. Inget fenomen är väl större i biovärlden för tillfället och att det här är del 7 av 8 kan väl knappast ha undgått någon? För mig är det självklart att allt i en bok inte kan få plats i en film, även i denna är saker omskrivna eller saknas helt. Men har man inte läst böckerna tycker jag att filmerna klarar det bra på egna ben. Jag har både vuxna vänner och tonåriga syskonbarn som bara sett filmerna, med stor behållning.

Men HP and the Deathly Hallows tar vid där film nr sex slutade och tar sig tid att berätta upptakten till slutet på ett bra sätt. De många stunderna i tältet då våra hjältar inte har en aning om vad de ska göra, de små stegen till att börja förstå sin uppgift, vänskapen, slitningarna och inte minst filmens titel, The deathly hallows, presenteras alldeles utmärkt. Och snyggt! Den tecknade sekvensen med legenden om de tre bröderna, trollkarlsministeriets gångar och salar, Dödsätarnas svart rök när de anländer eller försvinner - snyggt, snyggt, snyggt.

Att de från början helt okända trollkarlarna och häxorna i snart åtta filmer flankerats av i princip hela den brittiska skådespelareliten är också en bonus. Det är framför allt de onda karaktärerna med Alan Rickman, Helena Bonham Carter, Jason Isaacs och Imelda Stauntons fnittriga men iskalla Dolores Umbridge i spetsen som sätter sin prägel på filmerna, så även denna. These are dark times, och det är i de mörka tiderna som många av karaktärerna blir mer intressanta, inte helt svarta eller vita som i de tidiga, lite barnvänligare delarna.

För mig blev det här en väldigt bra början av slutet. 4-

Digitalt vs. analogt?

Kulturfyran på Kulturbloggen handlar i veckan om digitala böcker:

1. Läser du böcker digitalt?

Nej, den fysiska boken är viktig för mig. Jag är inte ens lite sugen att läsa digitalt.

2. Kommer du att skaffa en ipad när de kommer till Sverige?

Vi fingrade ganska flitigt på den när vi var i USA förra veckan, men bestämde att vi faktiskt inte behöver en ipad i vår teknikpark just nu, men de är rackarns fräcka!

3. Lyssnar du på ljudböcker?

Har bara testat en gång, på en semesterresa för flera år sedan. Det hade väl sina poänger på autobahn, men det innebar också att vi satt knäpp tysta i stället för att, typ, kommunicera med varandra. Hemma skulle det aldrig funka då nästan-3-åringen aldrig slutar babbla, och när jag får tid kopplar jag hellre av med en fysisk bok.

4. Och sist men inte minst: vilken bok läser du nu? I vilket format är den: inbunden, pocket, digital eller ljudbok?

Jag läser Dennis Lehanes Moonligh Mile. Den är visserligen inbunden, men i någon amerikansk budgetversion på tunt papper med ful skärning. Hoppas på innehållet mer än ytan.

Dag åtta: Ett ögonblick

Revolt

Jag ska inte orda mycket om Revolt, den tredje och avslutande delen i Suzanne Collins serie om Hungerspelen. Alla som har läst Hungerspelen och fortsatt med Fatta eld kommer självklart att läsa Revolt också. Det är omöjligt att inte vilja följa Katniss Everdeens fram- och motgångar i sin roll som Härmskrikan, som har ett betydligare vackrare namn på originalspråk, Mockingjay.

Att den svenska titeln blev Revolt kan man tycka olika om, men det rimmar i alla fall inte illa med innehållet då striden mellan regeringen och rebellerna är det som hela tiden står i fokus. Just den biten är dramatisk, grym och lite tung. Det nya, oväntade som Hungerspelen och till viss del Fatta eld stod för kan inte återskapas eftersom vi nu känner till den cynism som råder och den högt utvecklade tekniken, men Collins presenterar ändå några vändningar och välkomna intriger för att behålla mitt intresse genom striderna. Det finns aspekter där som jag önskar att hon gått in mer i detalj på än annat i boken, det är ett visst fokus som saknas, men hon hanterar ändå avslutningen av sin megasuccé med den äran. Som helhet, som fenomen och som serie älskar jag Hungerspelen.

Att jag lämnade Revolt åt sitt öde i två veckor under min semester var lite olyckligt. Boken tjänar precis som de tidigare delarna på den hetsiga "jag-måste-få-veta-vad-som-händer-läsningen" även om den inte innehåller lika mycket cliff-hanger spänning. Att serien ska bli film känns allra tydligast i denna avslutande bok. Jag ser tydligt bilderna av svävare, hologramkartor och mutanter framför mig och rollbesättningen för den produktionen skulle jag mer än gärna delta i!

Dag sju: Min bästa vän

S och jag växte upp i samma by och har sedan vi var några år träffats flera gånger i veckan, tagit cykel eller spark till varandra, lekt och sovit över. Vi har lika gamla brorsor som gifte sig samma dag för några år sedan. Hon har gett en tjej en örfil för min skull när vi var 6 år. Jag kommer inte ihåg anledningen, bara att hon försvarade min ära.

Vi gick 12 år i skolan tillsammans och blev ständigt förväxlade trots att vi inte är ett dugg lika. I sjuan lärde sig SO-Leif tidigt att ignorera våra skrattanfall. De gick över, men det bubblande fnisset gick inte heller att stoppa. I sjuan anslöt också H till vårt team och det ansågs väldigt konstigt att vi var tre tjejer som alltid umgicks. Men inte för oss.

Efter gymnasiet valde vi vitt skilda vägar och splittrades, i alla fall geografiskt. Numera bor vi alla tre inom en kilometers radie 130 mil från vår gamla hemort. Våra liv skiljer sig mycket åt men S och jag ses fortfarande någon gång i veckan. Hon är fadder till min son. På dagis undrar de hur vi är släkt eftersom hon hämtar ibland. Hon är så nära en syster du kan komma utan att vara syster svarar jag och det ses också som lite konstigt. Men inte för oss.

I dag mailade hon: ”Jag har fixat biljetter till Harry Potter på lördag. Ses då!” Kan det bli bättre?

Goda idéer

Det här skulle ju kunna bli hur bra som helst om tillräckligt många upptäcker sidorna:

• Byt DVD box
• Byt ljudbok

Jag har inga ljudböcker, men en hel del DVD-boxar, fast de allra flesta vill jag ju ha kvar....

US of A

Dag 6: Min dag

06.22.
S (lilleman): Jag vill gå upp.
B (undertecknad): Nej, inte innan klockan ringer.
06.23 – 06.50
S: JAG VILL GÅ UPP.
B: Då får du gå upp själv.
S: JAG VILL INTE.
07.30
S: JAG VILL INTE HA OVERALL.
B: Grrr
07.40
S: JAG VILL INTE GÅ TILL DAGIS.
B: Johodå!
07:50
Lämnar en fullkomligt nöjd och glad son till hans favoritfröken. Inga problem. Hemma byter jag t-shirt efter morgonens träningspass, brottning med 3-åring och rask promenad uppför branta backen till förskolan.
07.55
Inser att jag har en kaffe till godo på mitt kaffekort så min andra stora last, förutom att köpa böcker, blir ”gratis” idag, en stor latte-to-go.
08.20
Logar in, undrar om jobbmailen funkar för första gången på 2 dagar? Nehej, inte än…
11.47
Höjer volymen och sitter kvar några minuter på kontoret innan lunch för att höra klart fina Dirty Dancing med Frida Hyvönen på radion. Lunchdiskussionen, som kan handla om allt mellan himmel och jord men sällan jobb, börjar i dag med skillnaden mellan tyska och svenska körkort och slutar med utomäktenskapliga barn i våra släkter.
E-m
Jobba, jobba. Mailen funkar nu men telefonen lägger av under telefonmötet med 4 kollegor från UK.
17.30
Fingerpasta, dvs. penne som man kan sätta på fingret, är ett säkert kort till middag. Ädelostsås till oss, korv till S. Jag ber om ursäkt för overallbråket i morse och S säger ”Jag ska inte göra så mer”. Inte jag heller, svarar jag men tänker Yeah, right!
19.45
M lägger S. Jag duschar, surfar och lyssnar på Spotify. Inte samtidigt dock.
20.15
Lilleman har slutat babbla i sovrummet och M ansluter i soffan. Vi börjar med fotoboken som far-och morföräldrarna ska få i julklapp, dricker glögg och tittar på Grey’s anatomy. Läser ut Revolt.
Ridå.

Bokgeografi: Mexiko

Jag missade några nordiska länder under min semester och hoppar på Bokgeografin hos enligt O i Mexiko. Otaktiskt, för det är lite klurigt, men here it goes:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Mexiko eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag har inte läst Guillermo Arriagas En svag doft av död, vilket är den enda av hans böcker som hittills översatts till svenska, men har sett många filmer till vilka han skrivit manus. Favoriten är Amores Perros från 2000.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Mexiko. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Jag läser gärna mer av Jerzy Kosinski och hans Pinball utspelar sig bland annat i Mexiko, (samt Kalifornien och New York) och handlar om ett popband vars identitet är okänd men som toppar listor världen över.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Mexiko, som du inte läst, men är nyfiken på.
Ännu en skribent som är både roman- och manusförfattare är Laura Esquivel vars mystiska, passionerade böcker jag gärna skulle testa.

Dag fem: Vad är kärlek?

Enighet i stort, frihet i smått. Respekt och förtroende. Att välja varandra varje dag, i julisol som novemberregn.

Det färglada fladdret i bröstet då sonen sjunger, skrattar eller kramas och den svarta klumpen i magen när han mår dåligt.

Tävla hos Lyran

Som tidig uppladdning för nästa års Bok- och biblioteksmässa pågår det inne på Lyrans Noblesser en tävling där priserna är böcker av Uwe Timm, Siegfried Lenz eller Tanja Langer. Delta i Lyrans tyska tipsrad du med!

Dag fyra: Det här åt jag idag

Vad nära att jag hoppar över det här mindre intressanta ämnet, men en utmaning är en utmaning! Det här åt jag i dag:
Frukost: Kaffe, ljus fralla med skinka, tomat och gurka. Special K med mjölk. En halvtimme senare: Kaffe och en bulle då en kompis tittade förbi.

Lunch: Asiatisk nudelsallad med kyckling, grillade kamben och grönsallad. Strax efter lunch (nästa kompis tittar förbi): Kaffe, pepparkaka och bokstavskex.

Nio på kvällen: En kopp grönt te och två rostade mackor, en med räkor, en med marmelad och ost. Till sist, en liten mugg Blossa 2010, med smak av saffran i år. Helt OK, luktar dock mer än den smakar.

Novemberlördag

I helgen var det åter dags för filmmaraton. Skillnaden detta året var att jag var med som arrangör och inte hann se allt jag hade velat, men tre filmer blev det i alla fall.

9 handlar om en liten trasdocka som vaknar till liv i en värld som är förstörd av krig mellan människor och maskiner. Men han är inte ensam, och tillsammans med både motvilliga ledare och modiga rebeller söker han sanningen bakom maskinernas grymhet. Söt och äventyrlig animerad historia, med röster av bland annat Elijah Wood, John C Reilley och Jennifer Connely. +++

Roman Polanskis nya film är en filmatisering av Robert Harris The ghost writer, en thriller om spökskrivaren som när han skriver memoarerna för den förre brittiske premiärministern snubblar över kopplingar och sammanträffanden som verkar ha lett till hans företrädares död. Politiska thrillers är inte riktigt min favoritkategori, men jag är svag för Ewan McGregor och gillade honom som den aningslösa och emellanåt apatiske författaren mitt i händelsernas centrum. +++

Det vita bandet av Michael Haneke utspelar sig på den tyska landsbygden, ett par år innan första världskrigets utbrott. Berättarrösten låter oss förstå att de märkliga händelser som utspelade sig i byn kan vara en av anledningarna till det som hände hans land under de nästa decennierna, något filmen sedan lämnar till dig att fundera över själv. Det här var en film jag hade oerhört höga förväntningar på och därför kände mig lite förvånad över när den var slut 144 minuter senare, men som jag märker att jag dagen efter går och tänker på fortfarande. Vilken historia, vilka karaktärer! Men jag har svårt för att bestämma mig för betyget, vilket också brukar vara resultatet när man ser flera filmer i sträck, men landar till slut på en svag fyra för Hanekes Guldpalmsvinnare.

* Stort tack till svärmor och svärfar för en hel dags barnvaktande även om ni inte förstår hur vi kan lägga tid på "overkliga" filmer! M betade av 5 st, några verkligare än andra, som Lebanon, där flera lämnade visningen...

Dag tre: Mina föräldrar

Min mamma är liten som en sparv. Så tar hon också den minsta köttbiten eller den trasiga kakan, så att vi andra ska få mer. Gör fågelmammor också så? För många är hon den lugnaste och tryggaste man kan föreställa sig, men de få som hon släpper in på livet vet att hon också är lätt hypokondrisk och bubblar av oro och omsorg för sin familj.

Min pappa bor kvar i den by där han är född och uppväxt, där han tog över gården som 22-åring. Han har med sina skogshuggarhänder gjort det finaste armband man kan tänka sig till mig. När han lämnar korsordsfåtöljen fångar han gärna abborre och halstrar på en brasa.

Tillsammans bakar de Sveriges godaste mjölkfria tunnbröd och klådda.

Sin 40-åriga bröllopsdag firade de i somras över en portion sjukhusmat p.g.a. en hjärtinfarkt. Nu räcker det, ni får inte bli äldre eller skruttigare. Jag står nämligen inte ut med tanken på att något kan hända er.

Dag två: Min första kärlek

Om man inte räknar Ham Tyler, Luke Macahan eller Richard Herrey var det nog Martin hemma i byn. Vi var ihop på mellanstadiet. Jag hade hans halsband, en bricka med namn och födelsedatum runt halsen, och när lärarinnan Gunilla fick se det ropade hon förskräckt ”Men den ska man ha om det blir KRIG!” inför en gapande årskurs 4.

I julklapp fick jag en vit porslinssvan med en röd ros i av Martin. Han fick en polkagrisklubba. Ouch.

Den hemliga historien

Livet med en nästan-3-åring fortsätter på semestern lika väl som i Sverige så även de senaste veckorna har jag fått stjäla små lässtunder här och där. Som tur var i 30 gradig värme när:
a) killarna har byggt sandslott
b) lilleman mot förmodan har sovit middag

c) svågern grillade middag
M har däremot inte öppnat en enda bok på semestern och det är en unik händelse.

Semesterboken på resan till USA blev passande nog en amerikansk författare så äntligen är Den hemliga historien, som några av mina favoritbloggare tipsat om, avklarad. Att Donna Tartt på bokens första sida tackar sin egen universitetskompis Brett Easton Ellis får mig att ana att det här kan bli något riktigt skruvat.

Richard Papen tar inte över pappans bensinmack i den Kaliforniska småstaden Plano som fadern hoppats utan flyttar till östkusten för att studera. Flykten från familjen och kontrasten mot hans bakgrund blir allt större när han antas till den exklusiva grupp elever som studerar klassisk grekiska för excentriske professor Julian Morrow. Henry, Francis, tvillingarna Charles och Camilla och Edward, kallad Bunny, är redan en tight grupp som inte bryr sig om de andra eleverna vid Hampden eller vilket rykte de har på campus. Richards onyanserade beundran för dessa intellektuella elever tar sin start i mystiken runt gruppen och när han till slut blir accepterad som en av dem följer han troget deras varje steg utan att ifrågasätta deras dekadenta och experimentella leverne som oundvikligen leder mot en katastrof.

Det här är verkligen inga karaktärer jag gillar. Mycket med dem, deras kyla, snobbism, ohälsosamma liv och slöseri med tid och resurser gör mig lite lätt illamående. Ändå dröjer det inte många sidor innan jag är fast i Vermont och även om jag inte skriver under på att "den har allt" så tycker jag mycket om Donna Tartts Hemliga Historia. Att hon bara släppt en roman till efter denna får mig att tro att skrivprocessen och att skapa Hampden även gjorde henne något matt. Men har Den lille vännen lika bra porträtt, miljöbeskrivningar och nerv läser jag gärna den med!

Dag ett: Let me introduce myself

Jag, som egentligen inte heter Beatrix utan har lånat mitt alias av Tarantino, föddes för drygt 35 år sedan i Norrbotten men längtade tidigt bort. Nu längtar jag ofta hem, men inte för att bo. Jag önskar bara att Sverige vore lite mindre avlångt så att jag kunde träffa min bror eller mina föräldrar över en torsdagsfika lite oftare, bara så där apropå. Eller plocka lingon vid stugan en solig höstdag efter jobbet.

På ytan är jag lugn som en filbunke, iakttagande och analyserande, lite väl seg i starten. Definitivt mer förnuft än känsla. Hos mig börjar du på minus men när du bevisat din kompetens och vunnit min respekt är jag oerhört lojal.

Mina ledord, uppklistrade på anslagstavlan bakom min dator, är en något modifierad variant av AA's bön som jag först stötte på i Vonneguts Slaughterhouse 5:

30 dagar har november

När man inte vet var man ska börja efter en två veckors semester kan man alltid lita på andra människors kreativitet. Tills jag sorterat mina tankar och huvudet har slutat surra av jet-lag följer jag blogglistan som jag sett på några olika ställen!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Gone fishin'

Reselitteraturen utvald, väskorna packade och DVD:n programmerad att spela in House, Grey's anatomy och The event ett par veckor framåt.
Au revoir!