Urvattnad rea

Efter besök i några av stans bokhandlar blir jag än en gång besviken och påminns om varför jag till 99% handlar böcker på nätet. I vanliga fall är det priset på böckerna som gör mig besviken och nu under rean är det det tämligen fantasilösa sortimentet. Det är stapel på stapel med samma böcker i varenda butik. Brorsdottern som är 11 år suckar också tungt, och vi är inte direkt inspirerade när vi lämnar den tredje butiken, men har i alla fall var sin påse. För mig blev det Nessers tredje del om kommissarie Barbarotti, Berättelser om herr Roos och Jävla John som M genast lade beslag på. Nu ska jag gå igenom nätbokhandlarnas reautbud en gång till, för jag ska ändå klicka hem en resguide om Florida dit vi planerar att åka i höst!

Förutom att smida Floridaplaner har besöket av M:s brors familj inneburit att min dator har varit kidnappad av tonåringar hela helgen. Den har fått gå in på sidor den aldrig upplevt förr, spelat, chattat och skrivit konstiga förkortningar och smileys i långa rader. Det var ett skönt avbrott för både den och mig.

Bokstaven N

Den kreolska grytan från Middagsfrid står på spisen, på tv:n åker tjejerna storslalom och mina killar bråkar om huruvida de ska läsa en bok till i sovrummet här intill. Själv passar jag på att svara på del 14 av Bokfrågornas ABC hos Lilla O:

Det går inte riktigt att undvika Nobelpriset i litteratur den här veckan. Alla tycker någon om priset i fråga. Vad har du för relation till priset och pristagarna?
Vår relation är rätt sval, och jag har sällan koll på vem vinnaren är eller på förhandsfavoriter utöver det som skrivs veckorna innan tillkännagivandet. Av 00-talets vinnare är Coetze den enda jag läst, Morrison och Gordimer från 90-talet och så några klassiska som Steinbeck, Hemingway, Lagerqvist och Lagerlöf så klart. Jag tycker det är kul att priset finns, men kommer nog aldrig kasta mig över vinnarna för sakens skull.
Vem är din nordiska favoritförfattare?
Den enda jag ser till att läsa allt av är Erlend Loe. Hans absurda humor och skruvade historier saknar motstycke. Marianne Fredriksson är en svensk favorit men det är hennes tidiga, mer mystiska böcker jag gillar mest.
Vem är den senaste nykomling du läst?
Hmm, debutant kan jag inte komma på, men Siri Hustvedt är en nykomling för mig som jag genast sett till att köpa mer av.
Finns det någon författare du inte läst, men är nyfiken på?
Massor! Listan är så lång men Curtis Sittenfeld, Monika Fagerholm och Joyce Carol Oates för att nämna några. Kanske hittar jag något av dem på bokrean.

Nu, middag! Jag ska bara väcka M först.

Dussinbok

Blev mycket riktigt fast på tåget timme ut och timme in, både i fredags och i söndags. Vädrets makter kan man knappast rå på men hur SJ kan ha så dåligt fungerande informationskanaler är ett mysterium. Jag har dock glatts mycket åt medmänniskors otroliga tolerans mitt i allt kaos, alltid något! Nåväl, tågresan bjöd istället på mycket efterlängtat prat med min kompis och massa koncentrerad läsning.

Vampyrens märke är en ungdomsbok av P.C. Cast som hakar på de sista årens mystiktrend, här i form av en internatskola för vampyrer. Blir man som tonåring märkt med en månskära i pannan är det tecknet på att man är en vampyr och måste då bege sig till Nattens Hus för att överleva förvandlingen och för vidare utbildning.

Vår hjältinna Zoey Redbird känner sig som en främling i sitt eget liv. Hennes mamma är omgift med en religiös fanatiker, cheerleadersystern har hon inget gemensamt med och hennes nästan-ex Heath börjar gå henne på nerverna med sin alltför ofta öldoftande andedräkt. För Zoey är månskäran i pannan inte enbart ovälkommen. Det står tidigt klart att hon även har speciella krafter och är utvald av gudinnan Nyx att vara hennes ögon och öron i världen. Detta ger henne såklart både status och fiender när hon kommer till House of Night. Så magi, internat, goda mot onda, känns det igen?

Idén är inte dum, men kanske är jag för gammal för denna bok som P.C Cast författat tillsammans med sin tonåriga dotter? Jag gillar ändå övernaturliga och mystiska fenomen och läser gärna böcker i katergorin HceU men känner mig lite besviken då den inte håller hela vägen utan karaktärerna blir för stereoptypa och handlingen som skulle kunna vara riktigt spännande blir lite för banal. Ungefär som när Johanne Hildebrandt skrev Sagan om Valhalla vilket jag tyckte lät som en underbar idé, att dramatisera vår egen nordiska mytologi, men som bara blev en enda tantsnuskig sörja. Varningstecknen finns där även för House of Night serien, men kanske ger jag den en chans till när Sveket kommer på pocket i vår.

Kompisar på tåget

Jag ska åka tåg i eftermiddag och med tanke på väderleksrapporterna räknar jag kallt med att det kan ta lite mer än de planerade 3.02 till Stokholm. Jag har en väninnas goda sällskap, radiosporten i hörlurarna, men vi har även stämt träff på Pocketshop innan avfärd, just in case.

Just denna kompis och jag delar många resor ihop. En vinter åkte vi till Åre under SM-slutspelet i hockey. Med var sin hörlur från tågets skrapiga radiokanal lyssnade vi på den sista och avgörande kvartsfinalen mellan vårt respektive favoritlag, Färjestad - Luleå. Det blev storstryk för mitt lag, men vem kan sura när man är på resande fot. I kväll lär vi inte vara antagonister i alla fall, och jag ser fram mot ännu en rolig tågresa ihop. Ytterligare en väninna väntar på centralen när vi kommer fram och det ska bli så kul. Men blir vi fast i snön tröstar jag mig med dessa nya vänner:

Bragdartat

Enligt reglerna kan ju Anja Pärsson inte få Svenska Dagbladets bragdmedalj en gång till, men ta mig tusan var inte det hon gjorde i går en av hennes största prestationer? Att dagen efter hon kraschat i 110 km/h, gjort en luftfärd på 60 m och borde vara fullkomligt mörbultad, inte bara gör ett nytt störtlopp men även ett bra slalomåk och tar brons övergår mitt förstånd. Det måste kännas som en enorm seger och tyder på en styrka och envishet som jag inte vet om den är helt sund, men det är bara att stämma upp i ett stort HURRA!

Dyslexi light?

Vackra Christina Hendricks som är superbra som Joan i Mad Men har figurerat i pressen och på bloggar den sista tiden. På Aftonbladet har jag länge läst rubriken ”Knäckt av brösthåret” och sedan blivit totalt förvirrad eftersom jag inte fick ihop varken bild eller notisens text med just hår. Men ja, ja, kvällstidningsjournalistik tänkte jag, långt från ödmjuk nog att tro att jag själv skulle kunna missuppfatta rubriken, ändå är det inte första gången det händer. Vi är många som inte läser det minsta bokstavligt och min förförståelse tyckte att brösthår var rimligare än brösthån.

''Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i
viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra
och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man
kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv
för sig, uatn odern som hlehet.''

Tvåan kom!

Vilken tv-kväll det blev igår, först funktionärskaoset vid damernas start och ACOs fantastiska upprycking. Samma visa för herrarna, men slitvargen och spelevinken Björn Ferry lät sig inte rubbas av ostrukturerade funktionärer utan flög fram som en furie i spåren. Det här var nog ett av de roligare OS-gulden jag har sett. Bravo och grattis!

Mat, makt & memoarer

Bokfrågornas ABC är i veckan på del 13, bokstaven M.

Berätta om en bok där mat har stor betydelse.
Kommer att tänka på Joanne Harris Choklad där Vianne Rochers chokladbutik sprider väldoft och viss förvirring i den sydfranska byn Lansquenet-sous-Tannes. Byns vänlighet och tolerans sätts på hårda prov genom mystiska Viannes närvaro.

Vems memoarer skulle du helst av allt vilja läsa?
Jag skulle kunna tänka mig att Michael Jacksons memoarer kan vara kul läsning. Viginia Woolfs berättelse om sig själv skulle jag också kunna tänka mig eftersom hon ligger på mitt sängbord just nu.

Man Booker Prize for Fiction har delats ut till en författare inom det fd. brittiska samväldet sedan 1969. Här finns alla vinnarna. Här du någon favorit?
Ha, Yann Martel hamnade ju under långtråkig! Av de övriga specifika titlarna är det bara Coetze jag har läst och den gillade jag, men det var knappast en favorit. Precis som bland Augustvinnare är jag rätt ouppdaterad vad gäller Man Booker priset.

Jag söker också en bok om makt.
Jeremy Scahills reportagebok om Blackwater är en omfattande redogörelse om den av Bush flitigt anlitade privatarmén som grundades av högerextreme Erik Prince. De har nått en stark position med hjälp av både vänskapsförhållanden och stora ekonomiska intressen och med miljardkontrakt hos amerikanska militären och åtalsimmunitet i Irak till exempel, besitter denna grupp skrämmande stor makt. På vems bekostnad? Många lokalbefolkningar samt amerikanska skattebetalare.

Inspiration!

Efter helgens besvikelse i skidskyttet, även om jag inte hade förväntat mig guld, kändes gårdagens prestation av Charlotte Kalla ändå förlösande både för OS-truppen och för oss i publiken.

Underbara Charlotte har sedan rycket i slalombacken under Tour de Ski för två år sedan fått oss att hoppas och tro att 42-års medaljtorka för kvinnliga skidåkare under OS äntligen kan vara över. "Jag är lite förvirrad just nu och förstår inte riktigt vad som har hänt" säger Kalla på sin sköna norrbottniska dialekt. Hon strålar och Jonas Karlsson och Per Elofsson blir tårögda i Vinterstudion. Idrott alltså, hur underbart är det inte? Anna Haags fantastiska men nesliga 4:e plats ska inte heller glömmas bort. Det bådar för ytterligare några spännande lopp, inte minst stafetten.

Men visst är det synd med den stora tidskillnaden. Radiosporten som brukar står på under stora mästerskap ekar tomt på dagarna. Jag kommer inte följa starten av curlingturneringen eller konståkningen i natt tyvärr men hoppas Kallas guldglans spiller över lite på dagens svenskar. Heja!

Mitt första möte med von Zweigbergk

Kärlekstörstande Jessica träffar några år yngre Tom som till sin egen förvåning blir passionerat förälskad i Jessica som egentligen är hans raka motsats. Båda har de bagage att bära. Jessica är sviken av sin pappa som lämnade familjen när hon var liten. Slackern Tom har alltid varit sin familjs stora besvikelse och lever utanför deras gemenskap. Prestationsångesten och osäkerheten finns som ett pansar runt hela hans väsen. Nu ska Jessica med sina höga förväntningar på hur ett förhållande ska vara och Tom som sover bort förmiddagarna och spenderar resten av tiden med sina konstnärsvänner få ihop en vardag och en familj.

Tusen skärvor tillit är en väldigt talande titel, den representerar boken väldigt väl. Tillit är inget självklart för Tom och Jessica, de får kämpa hårt, framför allt mot sina egna demoner och föreställningar om sig själv och andra. De väljer ofta flykt istället för kommunikation och det gör ont att läsa hur de sårar varandra medan dottern Greta kommer i kläm. Eller är en passionerad kärlek allt som behövs för att leva tillsammans?

Von Zweigbergk skriver lätt och ledigt med många träffande beskrivningar av ett trassligt förhållande. Med små detaljer fångar hon både det kvinnliga och manliga perspektivet. Jag har inte mycket erfarenhet av svartsjuka och gillar inte människor som inte kommunicerar utan reagerar på hur de tror att någon annan tänker och tycker. Ibland har jag därför svårt att känna sympati för Jessica och Tom för jag tycker de beter sig så urbota dumt. Jag vill bara skaka om dem med ett ”Skärp er nu!” Däremot gillar jag Helena von Zweigbergk stil och läser gärna något mer av henne, det gav mersmak.

Bokfrågornas ABC del 12

Lilla O älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?

Jag älskar att läsa listor av alla slag men har hittills inte själv skrivit bok- eller filmlogg. Denna frågerunda är en verklig utmaning för mitt minne men å andra sidan finns det mesta jag läst i mitt hem, det är först de senaste månaderna jag börjat låna på biblioteket.

Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?
Jag kan fortfarande recitera Nils Ferlins Barfotabarn efter att vi fick memorera den i åttonde klass även om I Folkviseton är en tidlös favorit. Jag skulle vilja säga att min svensklärare Leif lärde mig att uppskatta de gamla klassiska poeterna som Södergran, Fröding, Ferlin och Boye. I modern tid är är min kontakt med lyrik nästan lika med noll. De moderna lyrikerna lockar men skrämmer mig lite.

Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?
Jag tyckte mycket om Sture Allén och gillar att Peter Englund blev invald, det kändes uppfriskande med en ung historiker, plus att han är norrbottning. Det finns många av ledamöterna jag inte känner till, men ingen särskild jag hakar upp mig på.

Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.
Det finns bra långsamt och dåligt långsamt. Nu vill jag sjunga dig milda sånger tyckte jag var en fångande historia i långsamt tempo. Berättelsen om Pi kom jag aldrig igenom, den upplevde jag som tråkigt långsam.

The Road to the Oscars

Förra årets projekt att se de filmer som var Oscarsnominerade för bästa film gick sådär, jag prickade in 3 av 5. Hur ska jag då hinna med i år när man dubblerat nomineringarna?


2009
Slumdog Millionaire +++
The Curious case of Benjamin Button +++
Milk ++++
Frost/Nixon
The reader

2010
Avatar
The Blind Side
District 9
An Education
The Hurt Locker
Inglourious Basterds ++++
Precious: Based on the Novel Push by Sapphire
A Serious Man
Up
Up in the Air

Förhoppningsvis ser M och jag Avatar nästa gång mor och far är nere i början av mars, Precious ser jag med en kompis kommande vecka och District 9 ligger på hyrlistan hos Lovefilm.

La Mission

En riktigt bra film under filmfestivalens sista helg var La Mission, skriven och regisserad av Peter Bratt med hans mer kände bror Benjamin i huvudrollen. Che har fängelsedomar och missbruk i bagaget men lever numera nykter, jobbar som busschaufför och är omtyckt och respekterad i kvartet La Mission där han bott i större delen av sitt liv. Han bor ensam med sonen Jesse som han delar både basketintresset och en passion för att renovera bilar med. Mission Boyz är en mix av släkt och vänner som spenderar många fredagskvällar med att köra "low and slow" i sina vackra low riders runt San Fransiscos gator. Värmen och gemenskapen i Ches liv är påtaglig. När det visar sig att Jesse inte följer machonormen i det heta latinokvarteret utan dejtar en kille, brister det dock för Che som tappar kontrollen.

Genom hela filmen är stor vänskap och kärlek närvarande, men hotet om våld och katastrof finns hela tiden under ytan. Många scener visar med smärtsam tydlighet hur svårt det kan vara att säga "Jag behöver hjälp" eller "Förlåt". Tårarna rinner flera gånger, utan att vara kopplade till någon specifik händelse. Av 1,58 gråter min kompis, som inte visste ett dyft om filmen innan vi satte oss i salongen, i ungefär 1,30. En latte senare konstaterar båda att vi är oerhört glada över upplevelsen och över att vi startade helgen med La Mission, som dessutom hade ett fantastiskt soundtrack.

Svar på K

Bokfrågornas ABC del 11 är nu på bokstaven K hos Lilla O:

1. Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om.
Favorit är nog någon av de klassiska som Elinor och Andrew i Förnuft och känsla eller Elisabeth och Mr Darcy i Stolthet och fördom. Det som inte är enkelt och självklart för dem själva, men vi som läser vet bättre. Det är äkta och hållbart!

2. Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig.
Jag gillar dokumentära böcker som Blackout, Johanne Hildebrandts skildring av sina år som krigsreporter på Balkan. Det är en fångande bok med många skrämmande detaljer om detta krig som fanns så nära och om det galna livet som journalist i fält.

3. Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll.
Mess av Jens Ganman handlar om SMS fenomenet och Rebecka och John som ska lappa ihop sitt förhållande med hjälp av telefonen. Skoj och igenkännande, särskilt för de som av misstag sms:at "Hoppas du får kuk i kväll" till sin mamma...

4. Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor?
Jag läser väldigt sällan kåserier och krönikor så jag kan tyvärr inte säga att jag har en favorit i den genren.

Mad Men, säsong 1

Mad Men handlar om ad men på reklambyrån Sterling Cooper på trendiga Madison Avenue. Året är 1960 och vi följer reklamgeniet Don Draper, hans kollegor och kunder på Manhattan och familjen i någon av New Yorks förorter.

Researcharbetet bakom manuset är verkligen omfattande och det är så oerhört snyggt gjort utan att bli för ytligt. Allt från scenografin, rekvisitan och kostymerna gör hela 60-tals tonen komplett, full med små detaljer. Snyggt och mycket bra, men det är inte utan att jag blir lite illamående. Jag mår illa av hur de röker och dricker konstant, av rasismen och segregationen och av kvinnosynen, både männens syn på kvinnor och kvinnornas egen självuppfattning i många lägen. Min kollega som satte boxen i mina händer växte själv upp i stan på 60-talet, hade rökande föräldrar som tog en cocktail innan middagen. Hon känner igen designen, modet och musiken och föll handlöst för serien. Jag som är uppväxt på norrbottniska landsbygden på 70-talet med föräldrar som varken rökte eller drack kan självklart inte identifiera mig på samma sätt, men jag uppskattar däremot Mad Men för hur välgjord och välspelad den är.

Det är en mångfaldigt nominerad och prisad dramaserie, framför allt har hela ensemblen vunnit pris som ett kollektiv flera gånger och det är befriande att serien inte har någon storstjärna i huvudrollen. De flesta är vanliga men välmeriterade skådespelare men visst unnar jag Jon Hamm någon vinst av alla nomineringar han fått som bästa manliga skådespelare för rollen som Don Draper. I morgon knackar jag på hos min kollega H och ber att få låna säsong 2 också.

Vi hade tänkt ge lilleman en trehjuling i present förra veckan. Under alla år jag har bott i Göteborg har det nämligen varit barmark och plusgrader i början av februari. Nu står cykeln fortfarande kvar i källaren eftersom det ser ut så här utanför dörren!

Inte mig emot, ska det ändå vara vinter föredrar jag vitt framför grått, bara det inte är alltför kallt. Eftersom snöfordon är praktiskt taget omöjligt att få tag på i butik för tillfället har vi lånat en bob av vänner och har haft en underbar förmiddag ute i snön. Idag är min första föräldralediga dag på över ett år och lediga onsdagar var annan vecka följer hela våren. Att skotta och dra 11 kilo son i full vintermundering visade sig vara ett ordentligt träningspass, men det är också det enda "nyttiga" jag tänker göra dessa onsdagar. Inte diska, inte dammsuga, bara leka, bygga lego, läsa i kojan och framför allt, vara ute i dagsljus!

Att hitta exempel på olästa klassiker är inget problem för mig, och det som Lyran frågar efter i veckan skulle kunna bli ett perfekt läsprojekt för 2010. Berätta om 3 klassiker ni planerar eller funderar på att läsa. Dessa ska jag läsa innan året är slut.

J.D. Salingers bortgång förra veckan påminde mig så klart om Räddaren i nöden som jag länge velat läsa. Jag har hört så många referenser till Catcher in the Rye och Holden Caulfield i popkulturella sammanhang, i allt från från musik till Veronica Mars, så nu är det dags att stilla nyfikenheten.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. En svensk gigant med över 100 år på nacken om ett tidlöst moraliskt dilemma. Funkar den fortfarande eller känns den som en 105-åring?

Har precis klickat hem Resan ut av Virginia Woolf och även om inte denna debut räknas som en klassiker så är ju Woolf det. Jag ska se Timmarna också.

About Elly

Andreas Degerhammar, programkoordinator på GIFF, hälsar oss välkomna med att gratulera: - Ni har valt att se en av festivalens allra bästa filmer! Manusförfattaren och regissören Asghar Farhadi tackar oss för att vi kommit till visningen trots vädret och publiken skrattar. Lite snålblåst är inget som stoppar festivalentusiaster och bättre sätt att spendera en kylslagen söndag på än i en biosalong får man leta efter. Att lägga tiden på About Elly blev som utlovat en riktig höjdare.

Det är glimt från ett vardagligt Iran som jag sällan ser på film, en historia om uppsluppen kamratskap som får sig en törn då en tragedi inträffar under semesterresa. Farhadi berättar att han själv umgås med vänner från universitetstiden och att de brukar åka på weekendresor till norra Iran. Funderingar på vad som skulle kunna hända om samhällets traditioner skulle ställas mot hans egna värderingar inspirerade till historien. Filmen väcker många frågor och funderingar om rätt och fel, om heder och om sanning mot sig själv och andra. Mottagandet världen över har varit översvallande för filmen som är Irans Oscarsbidrag och det är befriande att höra att reaktionerna är de samma hemma i Iran som på festivaler runt om i världen. Jag hoppas About Elly får chansen även den 7 mars.