Julklappstips värdiga 2000-talet?

Jag noterar en stor förbättring på näthandlarnas julklappstips i år. Både Adlibris och CDON har tagit bort de uråldriga rubrikerna "Till henne" och "Till honom". Hurra för dem! Bara Bokus håller fast vid uppdelningen men i år rekomenderar de i alla fall 50 shades of Grey till pappor! Moahahah, skoja bara. Det är så klart deckare och musikbiografier.

 

 

 

Viket är det mest könsbarriärsbrytande julklappstips du har? The Walking Dead till mormor? Hit me!

Är vi verkligen så här stereotypa?

Julhandeln är i full gång och jag kan inte låta bli att irritera mig över näthandlarnas julklappstips där det anses nödvändigt att dela upp världen i kvinnor, män, unga och gamla. Spel, filmer, böcker, till och med musiken ska kategoriseras. Han ska lyssna på Eldkvarn, hon på Anna Ternheim, mormor ska läsa Bodil Jönsson, morfar Per Ahlmark. Och här försöker jag lära min 4 åring att det inte finns tjej- och killsaker. Kanske är jag överkänslig, men jag är seriöst intresserad av hur många som finner guiderna hjälpsamma, det läggs ju i alla fall ner energi på att skapa dem på i princip alla sajter?

Nej då läser jag hellre julklappstips hos Ett hem utan böcker och ser fram emot julkalendrarna med boktips hos Fiktiviteter, Enligt O, Mias bokhylla och Erika.

Till henne (enligt Bokus):

Till honom:

Maktlös konsument?

Jag blir arg. Nej. Jag blir galen. Åter igen, ett av de största mysterierna för mig är hur klädföretag fortfarande får lov att vara så oerhört könsbundna i sitt utbud av barnkläder. Med en liten kille som älskar både Barbapappa och Hello Kitty blev jag glad då jag hittade dessa tryck på tröjor i flera olika färger för en gångs skull. Men en förstoring av bilden avslöjar det jag aldrig kommer att begripa vad gäller kläder för små barn, en puffärm och en liten spets i kragen så att jag inte ska missta mig på att detta minsann är för tjejer. Vill jag ha rött till min pojke är jag hänvisad till Kalle Anka eller Dinosaurier.

Flicka enligt H&M:

Pojke enligt H&M:

Jag känner mig fullkomligt maktlös för det finns inte ett jota jag kan göra åt det. Visst skriva på listor och bojkotta affären, men vad blir egentligen resultatet av det? Det finns fantastiska inlägg om detta som hos Anaiah och Nina Ruthström, vi är många som känner så här, men sen då?

Barn är oerhört öppna och fördomsfria, det är vi vuxna som ger dem värderingar och stänger deras sinnen och det gör mig också ledsen att vi inte har blivit bättre på att komma från fördomar och uråldriga förväntningar på pojkar och flickor. Jag vet inte hur många gånger lilleman stolt visat upp sina målade tånaglar i sommar och vuxna människor reagerar med ett ”Oj, oj, oj, ja men här går väl gränsen”. Jag blir stum över vilka värderingar man lägger på en tvååring.

Skolklassen i Växjö som analyserade och anmälde Toys R Us katalogen till reklamombudsmannen och vann är fullkomligt underbara och jag önskar samma granskning kunde göras av klädföretagens utbud. Det har diskuterats i flera år men blir aldrig någon förbättring. Grrrrr.