Tematrio - litterära julklappar

Veckans tematrio hos Lyran ber oss berätta om 3 böcker jag fick eller gav bort i julklapp. Som familjens enväldiga bokinköpare får jag sällan böcker i paket, men ger mer än gärna bort. Årets trio blev:

Vi är inne i en Astrid Lindgren period och lillemans paket låg det i år Visst kan Lotta nästan allting om hur den tuffa tjejen på Bråkmakargatan räddar julen då hon fixar familjens julgran.

Mindre idylliskt var det i M's paket, där var det i stället huserade vampyrer och zombies. Evig natt är sista delen av Guillermo del Toros och Chuch Hogans dystopitrilogi om Släktet där mänskligheten nu är näst intill utrotad, men kanske finns det hopp för överlevnad i och med den brokiga motståndsrörelsen.

Världskrig Z kommer som film med Brad Pitt i mitten av nästa år och blurben på omslaget säger "Ska du bara läsa en zombieroman i ditt liv ska du läsa Världskrig Z". Då gör vi så!

Happy holidays!

Tillönskas er alla.

I min hylla: T

T står på tur:

Trollbunden är den första av 47 delar i Margit Sandemos Saga om Isfolket som jag ÄLSKADE när jag gick på högstadiet. Då hade alla delar ännu inte kommit och det var inte lite magiskt när nya delar släpptes samt en olidlig väntan på upplösningen i den övernaturliga släktkrönikan. Kanske kan kallas 80-talets Twilight, men med skandinavisk orädd syn på erotik?

The tales of Beedle the Bard av J.K Rowling är en samling sagor och sägner som är välkända bland unga häxor och trollkarlar, men inte fullt så omtalade hos oss mugglare. Den omnämns ofta och har en stor del i framför allt de sista Harry Potter böckerna då Hermione ärver Dumbledores gamla exemplar vilket hon studerar noga. Kul kuriosa för Potterfans.

Till skogs är en bra deckare av Tana French om skogen där Adam och hans vänner en dag försvinner. Adam återfinns blodig och paralyserad men kompisarna återfinns aldrig. 20 år senare jobbar Adam som polis då ett fall med en försvunnen flicka landar på hans bord och han tvingas återvända till skogs.

Torka aldrig tårar utan handskar är enligt många källor en fantastisk bok och blir, enligt planen i alla fall, den första jag plockar upp under julledigheten. Jag tror inte att jag blir besviken på första delen i Gardells romantrilogi.

Bokbloggarna för Musikhjälpen!

Titta vad Bokbitens digitala bössa till förmån för Musikhjälpen skramlat ihop till. Bidra du med! http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/bokbloggarna

Frågan är vilken låtönskning alla kan stå bakom. Wuthering Heights?

I min hylla: S

Antalet titlar på S dominerar tillsammans med D i mina bokhyllor. Bokstaven får representeras av följande:

Sagan om Ringen av J.R.R Tolkien, serien som jag läste först som vuxen innan filmerna hade premiär. Böckerna är bra, filmatiseringen fantastisk även om den inte följer böckerna till fullo. Snart är det dags att även se Bilbo, som är en enklare bok än Sagan om ringen men jag hoppas att filmen når samma kvalitet.

Scar Tissue är Anthony Kiedis från Red Hot Chili Peppers bidrag till rockbiografierna och inleds (självklart) med meningen "Jag hade hållit på och skjutit kokain i tre dygn...." och är ett bokreafynd för under 20-lappen.

Sista testamentet av James Frey står högt på min läslista inför den kommande ledigheten. Historien om Messiasfiguren Ben Zion passar kanske runt jul?

Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter är ännu en av Jonas Gardells pärlor, tragikomisk om en samling människor i slutet av 90-talet och full av träffsäkra vardagsbetraktelser.

Fantastisk barnbokstävling!

Vill du ha chansen att vinna ett barnbokspaket de lux med vintertema? Kika in hos Bokunge där denna fantastiska tävling pågår till den 10 December! Min nästan-femåring skulle göra volter över denna skatt, för att inte tala om hans mamma...

Stadsbesök: Stockholm

Vår kungliga hufvudstad var målet i förra veckans stadsbesök hos enligt O, uppgiften är att associera böcker, film och annat kulturellt med Stockholm.

Jag längtar efter att åka tillbaka dit snart, kanske upptäcka den som turist med min 5-åring nästa år. Faktum är att jag ryser lite när jag anländer med tåg söderifrån, det är en vacker stad. Annars är Stockholm mest en plats jag passerat, på väg till Norrbotten eller tillbaka till högskolan i Växjö när det begav sig och nu senare hem till Göteborg.

I 18-19 års åldern slukade jag inte Fågelströms Stad-serie utan Jan Guillous serie om Carl Gustaf Gilbert Hamilton. Han bodde länge på Drakens Gränd i Gamla Stan, när han inte var ute på spionuppdrag världen över vill säga. Kajsa Ingemarsson har också skrivit en spionroman, Den hemlige vännen som utspelar sig delvis i Stockholm. Även hennes Små citroner gula om Agnes vars liv rasar samman och hon tvingas börja om, bland annat med utmaningen att starta en restaurang på Söder (tror jag?) innehåller Stockholmsmiljöer.

Staden har ju även sitt eget syndrom. Filmen Norrmalmstorg med Torkel Pettersson och Shanti Rooney i huvudrollerna är en dramatisering av händelsen i och kring Kreditbanken 1973. Mer autentiskt är P3 Dokumentär, som sin vana trogen har gjort en intressant genomgång av Norrmalmstorgsdramat.

Många Stockholmare är inflyttade till stan, så även mitt svenska favoritband Kent som får avsluta med en melankolisk Stockholmsskildring.

 

Shame

Brandon lever ett till ytan sett framgångsrikt liv. Han bor centralt på Manhattan, är snygg och jobbar med vad som verkar vara reklam eller någon typ av försäljning. Det innebär i alla fall skjorta, finbyxor och grabbiga kollegor att ta en öl med efter en lyckad affär. Men relationer kan han inte utan är ensam och grav sexmissbrukare. När hans syster Sissy en dag dyker upp i hans lägenhet för att stanna på obestämd tid bryts Brandons rutiner av engångsligg, besök hos prostituerade eller bara de ensamma stunderna i badrummet och relationen syskonen emellan verkar minst sagt ansträngd. Brandons situation blir ohållbar men en nedåtgående spiral slutar inte förrän du nått botten.

På vägen dit är det mörkt och skamfullt men med en stor mängd övertydliga (och nakna) detaljer som blandas med försiktiga antydningar om orsak och verkan blir det hela väldigt bra. Och tragiskt.

Brittiske Steve McQueen har skrivit och regisserat filmen och för andra gången castar han multitalangen Michael Fassbender i huvudrollen. Honom har jag den sista tiden sett som Rochester i Jane Eyre, som robot i Phrometheus och evil mutant i X-men: First Class, och ja, han fixar samtliga roller utan större anmärkning. Jag kommer definitivt att försöka se McQueens och Fassbenders tidigare samarbete Hunger inom en snart framtid.

I min hylla: R

I min hylla finns bland annat följande titlar på R:

Roms portar, den första delen i Conn Igguldens Kejsarserie om Gaijus uppväxt, han som en dag ska bli en av de största härskarna och härförarna. Med en romanförfattares friheter lyckas Iggulden dramatisera Julius Caesars liv utan att vara någon historisk avhandling.

Nästa bok på samma tema står oläst i hyllan. Romarblod av Steven Saylor skall vara en detektivroman som utspelas i antikens Rom och köptes in till semestern för något år sedan men har inte lyckats locka till läsning...inte än i alla fall.

Resan ut är Virgina Wolfs debutroman som kom i svenska översättning för ett par år sedan. Den här lade jag åt sidan då jag irriterade mig en hel del på fotnötterna (ja, jag är en så'n) även om jag är nyfiken på resan som Rachel gör till Sydamerika, bland annat i sällskap av Mrs Dalloway! Språket var bitvis helt fantastiskt och jag har alla ambitioner att fortsätta med Wolfs debut vid tillfälle.

Ralph's party är en av Lisa Jewels bästa böcker, även om det nu var länge sedan jag läste något av henne. Ralph och Smith är bästa vänner och delar lägenhet men  när båda intresserar sig för deras nya rumskompis uppstår så klart en del utmaningar. Finns visst en fortsättning, Efter festen, den borde kanske blir nästa Jewel då lite engelsk kvalitetsfeelgood behövs?

Stadsbesök: Tokyo

Vi styr österut i veckans Stadsbesök hos Enligt O. Eller allt är ju relativt. En kollega till mig visade en världskarta sedd ur ett Japanskt perspektiv med Europa i väster och Amerika österut med kommentaren "How come we are called the far East, we are right there in the center!" Långt är det i alla fall. Jag har aldrig varit i Asien och skulle gärna besöka Japan och Tokyo som har något magiskt och lockande över sig.

Osäker på om det blir Tokyo, men Muriel Barberys nästa roman ska visst utspela sig i Japan, något jag ser enormt mycket fram emot. Redan i Igelkottens elegans spelade Japansk kultur, film och inte minst haiku en stor roll. Sedan succén med Igelkotten har Barbery varit bosatt i Japan en period, något som hennes man Stéphane Barbery förevigat med underbara bilder som du kan se här.

Annars hoppas jag att fler av Yoko Ogawas böcker översätts till svenska då hon var en mycket trevlig bekantskap i En gåtfull vänskap och en intressant, kvinnlig representant för det japansk litteratur som för tillfället domineras av Murakami.

En av mina favoritfilmer Kill Bill 1 gör ett våldsamt (nähä?) nedslag i Tokyo då berättelsen om O-Ren Ishii rullas upp, från den tragiska barndomen, hur hon tar över som boss i stadens maffia till hon möter hämnerskan Beatrix Kiddo och hennes samurajsvärd. Den gemensamma nämnaren är att blodet flyter.

För att inte avsluta så våldsamt, en dikt av Issa.

Oh, snigel

bestig Fuji

men långsamt, långsamt!

Julklappstips värdiga 2000-talet?

Jag noterar en stor förbättring på näthandlarnas julklappstips i år. Både Adlibris och CDON har tagit bort de uråldriga rubrikerna "Till henne" och "Till honom". Hurra för dem! Bara Bokus håller fast vid uppdelningen men i år rekomenderar de i alla fall 50 shades of Grey till pappor! Moahahah, skoja bara. Det är så klart deckare och musikbiografier.

 

 

 

Viket är det mest könsbarriärsbrytande julklappstips du har? The Walking Dead till mormor? Hit me!

I min hylla: P

Efter sommaren, och det var ju ett tag sedan, kom jag helt av mig med "I min bokhylla"-inläggen så de ska avslutas innan året är slut. Här kommer P:

Presidentens hustru, om biblotekarien Alice Blackwell som blir USAs första dam, både till sin egen förvåning och andras förvåning. Bra bok löst baserad på Laura Bushs liv och leverne vilket gör det hela än mer spännande.

Pojkår är en av få Nobelpristagare i min hylla och är även den delvis biografisk och delvis påhittad. Huvudpersonen John växer precis som J.M Coetzee upp i medelklassens Sydafrika och har många frågor och funderingar kring vuxenvärlden omkring sig. Påminner mig att jag fortfarande har Ungdomsår oläst i hyllan.

Pompeji av Robert Harris utspelar sig under några heta sommardagar år 79 e.kr. Genom fyra olika personers ögon skildras de händelser som leder fram till Vesuvius utbrott vars konsekvenser någon väl knappast har missat.

Pelikanfallet, en Grishamklassiker i ett tummat pocketexempler som hängt med länge. När  jurudikstudenten Darby Shaw kommer för nära sanning om mordet på två domare i Högsta Domstolen råkar hon och många omkring henne illa ut eftersom girighet är en världens starkaste drivkrafter.

Stadsbesök: New York

Brooklyn Bridge 2006

För mig behövs det inte mycket av New York i film eller litteratur för att jag ska smälta och eftersom staden är så frekvent förekommande är det lite svårt att gallra inför veckans stadsbesök där uppmaningen är att presentera "en bok eller flera, kanske en film, en pjäs, en sång, ett konstverk eller något annat kulturellt".

Generellt är powerparen Hustvedt/Auster och Krauss/Safran Foer samt David Levithan de jag främst förknippar med starka och ofta underbara porträtt av staden. Nicole Krauss Kärlekens historia slutar på en bänk i Central Park och är något av det bästa jag läst.

Patti Smiths Just kids är en orgie av New York-kultur från 60- och 70-talen och är ett måste för musik- och kulturnörden, även om det är galet mycket namedropping i boken. I samband med denna bör man också leta rätt på den eminenta dokumentären Black White + Grey om en av bokens huvudpersoner, konstnären Robert Mapplethorpe och konstsamlaren Sam Wagstaff.

Vill du ha lite lättare underhållning och som jag är svag för dansfilmer, hur tunn handlingen än är, finns till exempel Center Stage om en grupp ungdomar från olika delar av landet som börjar på balettakademin i NY och de intriger som hör dansens värld och prestationsångesten till.

TV-serien Suits utspelar sig på en advokatbyrå på Manhattan där den arrogante Harvey Specter rekryterar talangen Mike Ross till sin högpreseterande byrå trots att Mike är långt ifrån någon advokat. Men, fake it 'til you make it! Jag hoppas att säsong 2 snart kommer till svensk tv för ända sedan Lagens Änglar via Ally McBeal har jag varit svag för advokatserier.

New York är inte bara överrepresenterad i litteratur och film utan även i musiken. Jag bjuder på en underbar gammal goding från innan jag ens var född, som fick sin revival på 90-talet tack vare Tarantinos Jackie Brown.



Fler rese- och bokminnen till New York finns här och här.

Hello Kitty föll inte cirkeln på läppen

I går kväll bokcirklade vi och att säga att Angela S Choi's debut Hello Kitty måste dö gjorde succé vore långt ifrån sanningen.

Fiona är 28-år, utbildad advokat med bra lön men bor fortfarande hemma och sitter hårt fast i sin familjs kinesiska arv och kultur. Familjeheder och traditionella värderingar gör henne maktlös och frustrerad och leder till desperata och absurda situationer. I jakten på en ny mödomshinna springer hon till exempel på sin gamla skolkamrat Sean som både blir hennes enda vän men även en farlig bundsförvant vilket får allvarliga konsekvenser.

Boken börjar starkt och den ironiska tonen var rolig till en början, men vi var alla överens om att viktiga frågor slarvas bort i det lite utflippade så den riktigt träffsäkra satiren jag väntar mig uteblir. Svart komik, ja, men boken hade kunnat vara så mycket mer. En av bokcirkelkollegorna kallar den "vedervärdig", men jag sträcker mig ändå till en svag trea för bokens goda avsikter och en del riktigt bra partier.

"Jag skär mig inte med rakblad. Däremot går jag omkring i skor med en decimeter höga stilettklackar dag ut och dag in. Den perfekta mixen av skönhet och smärta." "Den kroniska värken påminner mig om att jag verkligen är vid liv inne i min kropp."

 

Jag är också svag för musikreferenser i böcker så upprepningen av raderna från Smells like teen spirit tycker jag passar bra. Fiona som inte kan säga nej till sina föräldrar eller sitt kulturella arv ser Hello Kitty, en tandlös mähä utan egen vilja som sin största nemesis. I feel stupid and contagious. Jag förstår det Fiona.

Wien i mitt hjärta

Enligt O's tema för veckans Stadsbesök kan jag omöjligen missa, inte för att jag på rak hand varken kan komma på en bok eller film som utspelar sig i Wien, förutom de Linda redan nämnt. Men jag har många andra bokminnen från staden där jag bodde våren och sommaren -98!

Garderobssängen

Jag och en kompis delade rum med heltäckningsmatta, en garderobsvägg som fälldes ut till en säng och så hade vi en bokhylla där vi bytte böcker mellan varandra och där släkt och vänner som hälsade på lämnade mer och mindre bra bidrag.

Här, på min sida av sängen läste jag för första gången Michelle Magorians Godnatt Mister Tom om pojken Will som tvingas lämna London under andra världskriget och flytta in hos enstöringen Tom långt ute på landsbygden. Bästa E kunde inte förstå att jag missat den som ung.
- Gråter du, frågar  hon en kväll från slafen jämte.
- Nej, svarade jag som på den tiden hade svårt att erkänna att jag hyste något så trivialt som känslor. Men det gjorde jag så klart. Det gör man till den här boken.

Det var också här jag läste min första deckare av Patricia Cornwell om en viss rättsläkare, fröken Kay Scarpetta. Vi hade en förmåga att skrämma upp varandra till vi bröt ihop av skratt vissa mörka kvällar och Scarpettaromanerna gjorde inte saken bättre....

Hundertwasserhaus

En bok jag och E inte var överens om var Kerstin Ekmans Händelser vid vatten om det mystiska dubbelmordet som i många år kastar skuggor över invånarna i den norrländska byn Svartvattnet. Jag gillade den här väldigt mycket men E totalsågade. Mitt intresse för det lite mörka, mystiska och skruvade håller i sig medan E än idag inte alltid delar min boksmak, men vi byter fortfarande böcker med varandra så här 15 år senare.

På Mariahilferstrasse, inte långt från där vi bodde, fanns det en bio som till vår förtjusning visade filmer med engelskt originalljud. Det var inte helt vanligt eftersom österrikarna som många andra dubbar de flesta av sina filmer. Vi ifrågasatte detta till våra österrikiska vänner som menade att det spelar ingen roll. Jack Nicholson görs alltid av samme skådespelare så de missar inget, för dem är HAN deras Nicholson. Otyg, säger jag. Här såg vi i alla fall John Grishams Regnmakaren med en ung Matt Damon och As good as it gets, med nämnda Nicholson tillsammans med Helen Hunt.

Cafe Central

Tack för trippen längs memory lane Linda, nu ska jag kika runt efter tips på böcker som faktiskt utspelar sig i denna vackra stad!

Mitt 23-åriga jag framför Praterns Riesenrad.

Lägesrapport

Finns det inte tid till annat passar i alla fall en enkät! Ursprungligen publicerad hos Sara BE (igen :)).

Alltså, läget är som följer:

Jobbet: Puh. Planering för att göra samma jobb and then some med en och halv resurs mindre. Filar på ett Don't panic! e-mail, men jag vet inte om alla mina kollegor läst Douglas Adams....
Men idag skrev en USA-kollega: "If I ever write a comic book, you will be my female heroine in tights and cape!" Det tar jag som den största av komplimanger.

Senaste böckerna jag läste: Hello Kitty måste dö, Heja, Heja och Nanna Johanssons Mig blir du snart kär i som ska vara bibblo tillhanda i morgon.

Böcker jag läser just nu: Jag är ingen parallelläsare så just nu är det bara Eldbärare av Anders Björkelid som ligger på sängbordet. Men det går trögt så till helgens besök hos svärföräldrarna vilket brukar innebära mycket lästid ska jag ta med något annat inspirerande.

Böcker jag ser fram emot: Jag har nog inte särskilt höga förväntningar på Rowlings Den tomma stolen men ser ändå fram emot slutet av november då den kommer på svenska.

Senaste filmerna jag såg: Att det gått trögt med läsningen kan ju ha lite grand att göra med att vi sett sjukt mycket film de senaste veckorna och det har blivit en väldig blandning; Jane Eyre, Drive, Blue Valentine, Tropa de Elite, Friends with kids, Ted, Laxfiske i Jemen, Our idiot brother, Startrek-Insurrection...

Filmer jag ser fram emot: På onsdag är ett gäng som som har vi kompisdate (dinner and a movie) för att se Skyfall. Sedan ser jag fram emot filmklubbens filmfestival i November även om det då blir mest jobb, men någon av de 30 filmerna ska jag nog hinna med.

Senaste tv-serierna jag såg: Homeland på tv, The Walking dead på DVD och Glee på Netflix.

TV-serier jag ser fram emot: Säger bara: 3 november. Downton Abbey.

Musik jag lyssnar på just nu: Fortfarande mycket Florence & the Machine, P3-hits dagarna i ända och Petra Marklunds nya som än så länge inte når upp till Händerna mot himlen-nivåer.

Musik jag ser fram emot: Mando Diaos hela Frödingverk Infruset, bara en vecka kvar.

Stadsbesök: Paris

Enligt O's stadsbesök går vidare till ännu en stad som frekvent dyker upp i litteratur och film, konstigt vore det annars då Paris varit ett kulturellt centrum i sekler. Själv har jag bara besökt staden en gång, några underbara Septemberdagar då jag och en väninna fick många mil i benen efter att ha promenerat över halva staden, inklusive upp i de vindlande tornen i Notre Dame. Kanske borde valet av Parisförfattare då vara Victor Hugo?

Nej, mitt val av bok/film som utspelar sig i Paris blir i stället den här. Extraordinaire! Även Barberys debut utspelar sig på 7 Rue de Grenelle, men Smaken når inte i samma klass, kanske för att huvudpersonen Pierre Arthens är en väldigt osympatisk karaktär och hans passion för mat och smaker till förmån för människor står mig till slut nästan upp i halsen.

Antalet filmer som utspelar sig i Paris är många, men jag nämner 3 (OK, fem då).

En hyfsat aktuell film som skildrar just vilket kulturliv staden har haft är Woody Allens Midnatt i Paris där den aspirerande författaren Gil genom nattlig magi träffar på stora kulturpersonligheter från svunna tider.

Mer än 10 år på nacken har Baz Luhrmans lite okonventionella musikalfilm som utspelar sig i staden och på institutionen Moulin Rouge vid sekelskiftet. Det är en kärlekshistoria i en explosion av färg och musik, om man gillar det formatet.

Sist men inte minst, nittiotalsklassikerna i Trikoloren av Krzysztof Kieslowski, den Blå, den Vita och den Röda filmen är som helhet stillsamma men fina skildringar av människor i Paris med olika bakgrund.

Heja, heja!

Jag vågar inte kalla mig löpare än. Men i maj köpte jag ett par ordentliga skor och började först lufsa för att sedan övergå till att jogga. Det är nämligen nu eller aldrig. På 37 år har jag aldrig lyckats komma över känslan av hur jobbigt det är att springa, hur mycket annat jag än har tränat. Målet i år är att fastställa en gång för alla huruvida jag är ett hopplöst fall eller inte.

Heltidsjobb, barn, en motvilja till att gå iväg och träna efter jobbet, filmklubb, och bokklubb är bara några anledningar till varför det vore så optimalt att kunna springa. Tjoff, Tjoff och en halvtimme senare är det klart! Lite av detta har jag och många andra gemensamt med Martina Haag som är aktuell med boken "Heja, heja - från att orka stappla 20 meter till att springa marathon".

De första 30 sidorna, framför allt alla ursäkter för att inte springa är som hämtade ur mitt liv och jag skrattar ofta högt. Boken är skriven i klassisk Haag stil. 18 månader från nybörjare till författarens första maratonlopp beskrivs med mycket humor och självironi. Inland saknar jag allvaret och mer handfasta tips, jag är ju själv på jakt efter kunskap! Boken läser du dessutom ut på en kväll, men desto lättare att återkomma till den flera gånger när det behövs en kick. Vad jag lär mig är att alla löpare är olika och så får jag lättläst underhållning och en rejäl dos inspiration för Haags resa är fantastisk.

Själv är jag 6 månader in på min egen resa. Jag har joggat i solsken och regn, ensam och i grupp, jag har till och med gjort backruscher. Mitt mål är varken en hel- eller halvmara, utan att ta mig längre och längre för varje gång tills jag är en vardagslöpare. Nu vet jag åtminstone att jag inte är ett hopplöst fall!

Jane Eyre (2011)

Men den här har vi ju sett, utbrister M när vi slår på Jane Eyre. Ja. Så klart. Miniserien och någon av de gamla filmatiseringarna men inte Cary Fukunagas versions med Mia Wasikowska i rollen som Jane och Michael Fassbender som Rochester. Och förresten, kan man verkligen se en Jane Eyre för mycket?

Ploten i Charlotte Brontës roman som gavs ut redan 1847 är välkänd: Föräldralösa Jane förskjuts av sina avlägsna släktingar och växer i stället upp på internat. Med en god utbildning i bagaget får hon anställning som guvernant på godset Thornfield Hall där hon och husbonden Rochester trots konventioner som säger annorlunda blir vänner och förälskade. Men Rochester bär på en mörk hemlighet som när den till slut uppdagas så när tar kål på både honom själv som Janes förnuft.

Fukunaga väljer ett icke kronologiskt sätt att berätta Brontës klassiker och med tanke på hur många gånger den filmats skadar det inte med omväxling. Mycket fokus ligger på Janes bakgrund, hennes drömmar om frihet och jämlikhet. Jag kan inte påstå att det känns helt nödvändigt att fortsätta skildra igen och igen, men när man tänker på hur banbrytande hon var då för 160 år sedan så svindlar det lite. Jag ser Jane som modig men skör och tycker mycket om hur Mia Wasikowska gestaltar henne. Mia som jag sedan tidigare framför allt gillar från tv-serien ”In treatment”.

Mötet och relationen mellan Jane och Rochester hamnar däremot lite i skymundan, jag hinner inte riktigt uppfatta eller dras med känslomässigt i övergången från främlingar till vänner. Michael Fassbender gör en fullt godkänd version av Edward Rochester, även om det inte är rollen han kommer gå till historien med (han gör ju så mycket bra), men tillsammans har de fin kemi.

Vi googlade och insåg att tv-versionen M kom ihåg visades julen 2009, så jag tycker det var på tiden att vi såg om denna klassiker. Vi båda, i sällskap av svärmor, gav 2011 års Jane Eyre ett gott betyg. (3+)

London, baby!

Yes, en variant av bokgeografi är tillbaka hos Enligt O! Stadsbesök heter temat och först ut är London, underbara London som förhoppningsvis får ett besök av mig inom en snar framtid. Innan dess finns det många anledningar att besöka staden fiktivt.

Lisa Jewell, en favorit inom feelgoodgenren, är född och uppväxt i London och naturligt nog utspelar sig de flesta av hennes böcker här. Ralph's party, Typ trettio, Vince & Joy till exempel och så Våga flyga som var det senaste jag läste av Jewell. Den handlar om poet-wannabeen Toby och en brokig skara människor som är hans inneboende på Silversmith Road, och så om Leah som iakttar dem från huset mitt emot.

Det finns även väldigt många filmer som utspelar sig i inspirerande London. Breaking and entering är den jag först kommer att tänka på, kanske för att den är full av Londonvyer både från King' Cross under upprustning, trendiga parhus och mindre fashionabla lägenhetskomplex.

Arkitekten Will utsätts för ett brott och när han konfronterar den unga förövaren blir han i stället själv del av svek och bedrägeri. Jag kommer ihåg den här som en bra film och jag har dessutom lyssnat på en föreläsning av kvinnan som står som förebild för Robin Wright Penns karaktär, svensk-amerikanska Liv, om hur det är att leva med ett autistisk barn.

Gone girl

Det framgår tidigt att allt inte står rätt till mellan Amy och Nick Dunne. Från en stormande förälskelse och ett framgångsrikt liv på Manhattan för livets omständigheter dem till Nicks hemstad på landsbygden i Missouri. Där blir deras liv helt annorlunda med arbetslöshet, eget företagande och sjuka föräldrar som tär på relationen. Fem år in i deras äktenskap finns inte mycket av förälskelsen kvar, desto mer självömkan och bitterhet. Det är med dubbla känslor Nick vaknar upp på deras femåriga bröllopsdag. Från köket hör han Amy laga frukost och förbereda sin traditionella skattjakt. De varma minnen det borde framkalla saknas och det är med magsyra i halsen och bävan som Nick slutligen gör henne sällskap i köket.

Några timmar senare rings Nick hem från baren han äger av en granne som reagerar på att parets ytterdörr står öppen och innekatten Bleecker sitter på trappan. Vid hemkomsten möts Nick av ett vardagsrum i oordning medan Amy är spårlöst försvunnen. På ett klassiskt sätt med vartannat hon/han kapitel får vi i Gone girl höra Nick och Amy berätta, hon om tiden innan försvinnandet, Nick om tiden efter. Det snurrar länge i mitt huvud över hur det hela kan hänga ihop.

Svårare än så behöver inte en intrig vara, eller? Fast nu är det är ju ändå Gillian Flynn vi pratar om, en mästarinna av det mörka och makabra. Som vanligt med Flynns miljöer och karaktärer är de inte de mest älskvärda, snarare tvärtom men de är minst sagt levande och minnesvärda precis som boken Gone Girl där Gillian Flynn än en gång levererar spänning av högsta klass.

Finfint besök på Kåken

Mitt lokala bibliotek är en del av Kulthurhuset Kåken som till min glädje ordnar ett författarbesök lördagen den 29 September. Eftersom jag till skillnad från alla andra inte kan gå på Bokmässan ser jag fram emot att höra Sara och Mats prata om Engelsforstrilogin, och kanske något om sitt nya spännande projekt.....

Update: Berättelser från Engelsfors är verkligen en undebar idé som vi nog är många som ser fram emot! Och så äger jag numera 3 signerade böcker, Cirkeln, Eld och en av min farbrors böcker från 80-talet med naturberättelser från Norrbotten!

 

Inte så originell

Det var visst fler än jag som ville låna Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar....ah, well, men vi har ju alltid Adlibris. Klick, klick.

Me, me, me!

Lite märkligt är det att påbörja åtta meningar i rad med ordet JAG, men jag hänger ändå på den utmaning som cirkulerat och som går ut på att berätta 8 okända saker om sig själv:

1. Jag älskar livemusik i alla de former. Det är tillvarons guldkant och jag skulle gärna se en konsert i veckan. Inplanerat för tillfället är Timbuktu i Trädgårdsföreningen, Chess på Operan och Kom in! en familjekonsert på Konserthuset eftersom jag hoppas föra arvet vidare till lilleman.
2. Jag drömmer inte om hus på landet, snarare om lägenhet än mer centralt än vi bor idag.
3. Jag har en ovana att knäcka med fingrarna (både framåt och bakåt tills de låter "KNAAK").
4. Jag har drömt om att tatuera mig sedan jag var 17. Men bara drömt, aldrig vågat ta steget och nu känner jag mig för gammal.
5. Jag har tränat någon form av boxercise i mer än 12 år.
6. Jag har ett barn, inte bara för att jag hade svårt att få barn över huvud taget, utan för att vi vill ha ETT barn, något som provocerar många.
7. Jag nyttjar i perioder både städfirma och matleveransföretag för att förenkla min vardag.
8. Jag lägger sinnesjuka summor på lufttorkad skinka varje månad. Om jag var tvungen skulle det vara den enklaste besparingen att göra. Älskar lufttorkad skinka. Och avokado.

Florence & The Machine, Aug 2012

Fredagsfemma à la Glorybox

Listan kommer från Sara på Glorybox som till alla fans stora lycka verkar ha haft en produktiv Nyckeln-vecka! Det känns nyttigt att reflektera över en vecka som känns som att den bara har sprungit i väg, så here it goes:

1. Beskriv veckan som gått med tre ord:
Sol och regn.

2. Nämn tre av de bästa saker som hände i veckan:
Styrelsemöte med inspirerande filmklubben för att planera festival i november, bokade Chesskonsert till mamma och pappas besök om ett par veckor, CDON paket i brevlådan (Hej Vampire Diaries och Sons of Anarchy!)

3. ..och en av de sämsta:
Det onda i halsen.

4. Nämn tre saker du ser fram emot i helgen:
Långfrukost, bio med lilleman (Prick och Fläck på pricken), Timbuktu live (för femtielfte gången, but still!).

5. Tipsa om något du tycker andra bör göra/se/läsa i helgen:
I kväll går X-men prequeln Wolverine på TV4 i fall du fixar film med reklamavbrott, i morgon bjuder Volvo på massa uppträdanden i Göteborg för att fira en ny lastbil (?) och på söndag kväll bör du först se So You think You Can Dance på femman innan du ser Babel på svt.play. Bodde jag i Stokholmstrakten skulle jag också genast anmäla mig som studiopublik till just Babel, varför inte då Linn Ullman gästar?

Sputnikälskling

Vid den här tiden på året brukar alltid Haruki Murakami förekomma friskt i Nobelprisspekulationerna. Nu tror jag han är lite för folklig för att kamma hem det, men visst skulle det vara kul om en författare jag läst och gillat skulle få priset!

I min bokklubben läser vi för tillfället Sputnikälskling, en fantasifull och vacker roman som jag inte är säker på att jag helt och fullt förstår när jag når sista sidan. Det jag vet att jag gärna vistas i Murakamis värd som har ett fjäderlätt språk med mycket beskrivningar utan att vara detaljtung, som är vardaglig och filosofisk på samma gång, om den ekvationen nu kan gå ihop.

 

K älskar Sumire, Sumire älskar Myu men Myu är oförmögen att älska över huvudtaget sedan en händelse för 14 år sedan förändrade henne för alltid. Men de tre har ett märkligt band och är en del av varandras i övrigt ganska ensamma liv. När Sumire försvinner spårlöst påverkas de andra två mer än de kunnat föreställa sig och gör allt för att lösa gåtan, de är även öppna för att hon kanske lämnat den dimension vi andra vistas i.

 

Mystiskt, ja. En deckargåta utan att vara ens i närheten av just det. När jag läser som mest bladvändarfebrigt för att få redan på vad som hänt förändras boken och får en annan dimension. Ja, jag har väldigt svårt att förklara känslan, men det ska bli oerhört kul att prata om den här nästa vecka!

Charming, CA!

Lagom till att hösten kommer till Sverige släpps äntligen säsong 4 av Sons of Anarchy på DVD och vi kan återvända till det varma, dammiga Kalifornien.

Kan de verkligen fånga mig en säsong till känner jag skeptiskt när gänget kommer rullande med sina motorcyklar redo att lägga näsan i blöt i Charmings affärer? Men med en ny polismakt i stan, en mystisk åklagare och Jax som planerar att hoppa av är jag lika fast som vanligt. Bring it!

Grattis!

Inte nog med att Helena och hennes blogg fyllde år här om dagen vilket hon firar med en utlottning på bloggen, hon är även en av sex fantastiska bloggare som är nominerade till Forma Books Blog Award. Ett grattis eller två är på sin plats!

För att delta i födelsedagsutlottningen gäller det att besvara en liten enkät så, here it goes:
Vilken var din bästa bok i sommar?
Allra mest gillade jag Det stora huset av Nicole Krauss som börjar bli lite av min husgudinna. Hon skriver fantastiska historier med underbart språk, så även denna som väver ihop fyra personers berättelser med ett skrivbord som gemensam nämnare.
Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Självklart Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, Linn Ullman som äntligen släpper nytt och så Gillian Flynns Gone girl som just är hemklickad.
Har du planerat något läsprojekt i höst?
Nej, försöker undvika att planera i det längsta då just planering har en förmåga att döda min läslust, jag kör på spontanval ur hyllan och impulsköp....
Finns det någon av dig ännu oläst författare som du skulle vilja stifta bekantskap med i höst?
Absolut, både JCO, Sarah Waters och Joe Abercrombie står och frestar i hyllan.
Vilken bok skulle du vilja tipsa alla om att läsa i höstrusket (/höstsolen?)
Som alltid, Klanerna i Palos Verdes.

Battlestar Galactica

Efter att ha avhandlat serier som the Wire, Dexter, Breaking Bad och Game of Thrones under våren var jag sugen på ett rymdepos. Jag blir det ibland.  Enligt IMDb är Battlestar Galactica en av de bättre med ett tittarbetyg på 8.8/10.

Sagt och gjort, i maj avlägger vi vårt första besök på Battlestar Galactica, det gamla stridsskeppet som är redo för pensionering när cylonernas andra attack mot människorna inträffar, 40 år efter att en bräcklig vapenvila slutits efter ett första förödande krig. Av hela mänskligheten överlever ca 50,000 och de kolonier de bebodde totalförstörs i en samordnad kärnvapenattack.

De är nu strandsatta i rymden, på flykt och på jakt efter ett nytt hem som enligt urgamla profetior kanske finns på andra sidan Vintergatan - Jorden. Dit sätter mänskligheten sitt hopp, men vägen är lång, farorna många och svårigheterna med att skapa ett nytt fungerande samhälle i en rymdskeppsflotta större än någon kunnat föreställa sig. Militärens beskydd och starka ställning är inte alltid självklart. Det underlättar inte heller att cylonerna som människan hittills bara känt till som robotmaskiner av metall, precis som vi skapade dem, nu har utvecklats och inte bara ser ut som oss, kanske känner och tänker de även som oss?

Om det här låter som rena galenskapen ska du självklart inte se Battlestar Galactica. Men gillar du sci/fi är du redan såld, troligen har du redan sett serien, för vad finns inte att gilla?

I 73 avsnitt på 4 säsonger får du ett rymdäventyr GALORE med karaktärer som utvecklas, moraliska dilemman, religiösa myter och absurda militära regler. Du får också många tillfällen att känna, för och emot dina favoriter för det finns inte en karaktär som jag inte hatar vid ett eller annat tillfälle. Inget är vad det verkar på Galactica.

Visst, av 73 avsnitt finns det några lågvattensmärken, några utfyllnadsavsnitt och en och annan onödig twist. De allra första avsnitten har lite av b-filmkaraktär över sig, men håll ut! Jag förlåter nämligen tillfälliga svackor i manus då de flesta vändningar och intriger fyller sin funktion. Trådar fullföljs, säckar knyts ihop och serien har ett riktigt slut vilket gör att helheten blir ett precis så bra rymdepos som jag efterfrågade. Jag är mycket glad att vi lagt galet många vår- och sommarkvällar ombord på Battlestar Galactica. So say we all.....

Instagram killed this blog

Men hur underbart instagram än är säger den ju inte vad jag tyckt om Amerikanska gudar, Det stora huset, Way out west eller vår maratontittning av Battlestar Galactica.

Så det borde jag skriva något om. Any day now.

Mvh
bkiddo75

Åsa Larsson revisited

Det var många år sedan jag läste Åsa Larssons debut Solstorm. Jag gillade, men är ingen utpräglad deckarläsare så jag har inte känt något brinnande sug efter fortsättningen på advokat Rebecka Martinssons äventyr även om de originellt nog till stor del utspelas i norra Sverige. Men när jag i somras besökte Norrbotten satt mamma, som är än mindre deckarläsare än jag, fastnaglad vid just Åsa Larssons böcker. Då jag behövde en bladvändare tog jag vid efter henne och läste del två och tre i serien.

Det blod som spillts har åter kyrkan i centrum. Den feministiska prästen Mildred hittas brutalt mördad och allt från kollegor till byns jaktlag verkar ha haft ett horn i sidan till henne. Rebecka Martinsson återvänder till Kiruna efter en tids sjukskrivning, och med tungt bagage efter vad som hände sist hon var här (Solstorm). Sakta hittar hon tillbaka till livet och vardagen för att än en gång bli indragen i den gamla hemortens mysterier.

Svart stig första kapitel med en man i kalsonger mitt i en snöstorm får mig att skratta högt, men mynnar ut i att en kvinna hittas död i en pimpelark på Torne träsk. Poliserna Stålnacke och Mellas utredning sträcker sig denna gången långt över Kirunas kommungräns och Martinsson har bytt sida till åklagare.

Larssons böcker är verkligen kompetent skrivna, språket är rakt och enkelt med lite roliga dialektala uttryck som jag gillar. Visst är Kirunatrakten numer vårt svar på Midsomer, det finns ingen ände på hur många mördare och offer som finns i en relativt liten befolkning, med det hör till underhållningen. Historien om Rebecka och hennes utveckling är lika viktig som polisutredningarna och kapitlen är föredömligt korta, som gjorda för sträckläsning. Larsson funkade utmärkt som sommarläsning och jag tror absolut jag kommer återvända till Rebecka i Kurravaara. Om inte annat när jag inventerar i mammas bokhylla nästa sommar.

Semester

Vi är mitt i semestern och befinner oss vid Norrbottenskusten där temperaturen växlar mellan 25 och 12 grader. Kanske symptomatiskt för hela landet i och för sig. Men vi roar oss. Lilleman läser sommarstugans gamla Bamsetidningar, M om Zlatan och Steve Jobs på paddan, och jag Gaimans Amerikanska gudar och Åsa Larsson deckare för första gången på många år. Turen till stan idag gav påfyllning till resten av semestern samt tågresan hem!

Från Billy till 50-tal

Att göra sig av med 5 rymliga Billyhyllor innebar en hel del utrensning, men det var det värt då vi istället satt upp världens finaste bokhylla. M:s mormor blev 100 år och nio månader och var världens finaste och piggaste tills hon somnade in i juni. Hon finns kvar i våra minnen för alltid, inte minst när vi sitter och tittar på hennes underbara hylla.

Vindens skugga

Jag ville ha lite Barcelonainspiration innan min resa förra månaden och trodde att jag plockade ner Katedralen vid havet från hyllan. Först efter några sidor märker jag att även om det är på Barcelonas gator vi rör oss är det under trettiotalet, inte medeltiden då Santa Maria del Mar byggdes. Först då inser jag att det jag håller i händerna är Vindens skugga av Carloz Ruiz Zafón. Jag behövde verkligen semester.

Men, en bok om en bok, det har ju varit ett vinnande koncept förr och det började mycket bra så det var med höga förväntningar som jag fortsatte läsa om Daniel som på sin 10-års dag får den mest fantastiska present av sin far, ett besök i de bortglömda böckernas gravkammare. Där hittar han Vindens skugga av Julián Carax, en bok som blir en besatthet för Daniel och vars författares mystiska liv fortsätter korsa hans väg genom åren. Det är inte alla som vill att Daniel ska finna sanningen om Vindens skugga.

Barcelonainspirationen infinner sig sannerligen, det är många promenader genom Raval och el Gotic, vyer över vackra men skrämmande Montjuíc och många turer med spårvagnen längs Avenida de Tibidabo under de nästan 600 sidorna som också kryddas med färgstarka karaktärer. Tyvärr räcker den inspirationen inte riktigt till då intrigerna kring Daniels och Carax öden tar några turer för mycket och jag förlorar intresset för boken om boken.  I det här fallet slog den verkliga resan den fiktiva med hästlängder.

Dagens ungdom

Vi var på lillemans kusins konfirmation förra helgen. Vad två av hans kompisar gav honom i present ser du på klippet nedan. Dagens ungdom, alltså!

Vinn bokpaket

Titta vilket fint bokpaket du kan vinna hos Lyran som firar bloggens och sin egen bemärkelsedag lite i efterskott. Grattis! Utlottningen pågår till söndagen den 15 juli.

Själv firar jag snart en så ojämn födelsedag du kan tänka dig men tänker också fira med en fiktiv utlottning, håll utkik!

The Avengers

Anno lilleman firade vi alltid in den stundande semestern med den blockbuster som stod på bioprogrammet för tillfället, att filmen skulle innehålla multipla explosioner var det enda kriteriet. Oftast mycket lyckat, förutom den gången vi istället tog en dansk/skotsk film som visade sig vara Wilbur want’s to kill himself. Den blev visserligen en all time high favorit, men den innehar även mitt gråtrekord på bio och jag kom rödgråten och hulkande ut i den ljumma sommarkvällen. Det var inte känslan jag ville åt.

I veckan är vi barnfria och förutom att äta ute, att träffa vänner över ett glas vin och middagar framför Battlestar Galactica fick vi äntligen också till ett biobesök på The Avengers! För övrigt min debut på 3D visning och utom att jag kände mig som Austin Powers i glasögonen var upplevelsen över förväntan.

Filmen då? Ärkeuslingen Loki sluter en överenskommelse med Chitaurierna att ta över jorden och kuva människorna. Med hjälp av energikällan tessaracten (och Stellan Skarsgård) lyckas han öppna en port till en annan, mörkare värld. Katastrofen är ett faktum och Nick Fury, direktör på S.H.I.E.L.D (Supreme Headquarters International Espionage Law-enforcement Division) sammankallar det oprövade, instabila och därför nedlagda projektet The Avengers för att rädda jorden. Det är den osannolika blandningen Hulk, Captain America, Iron Man och Thor, förstärkta av superagenten Black Widow och Jeremy Renners överarmar… förlåt, hökögon.

En orgie i Marvelkaraktärer alltså, skrivet och regisserat av Joss Whedon. Yay säger jag bara! Som tur är tar Whedon varken sig själv eller storyn på för stort allvar så samtidigt som karaktärernas arv förvaltas väl, och gestaltas ypperligt av en fantastisk cast, är den komiska timingen underbar. Detta är självklart ett drömprojekt för Whedon, vilket också gör att han inte gärna vill lämna världen och filmen blir liiite för lång, med några för många upprepningar men för det förlåter jag honom.

Blockbuster – check. Multipla explosioner – check. Känsla när vi kommer ut från salongen kvart i tolv på natten – härlig! (4)

Barcelona

Vi har haft en härlig vecka i Gaudiland. Det var varmt som i en kamin, lite väl varmt ibland men vi har många fina upplevelser med oss hem.

5x semesterläsning

Anna på Och dagarna går skriver 5x- nå'nting inlägg och utmanar oss att göra detsamma! Eftersom jag befinner mig på resande fot kommer jag självklart att tänka på minnesvärda resor eller platser och vad jag läste där:

Hösten 2004 reste jag och en kompis till Venezuela. I byn Merida mitt i Anderna bodde vi med underbar utsikt och hade en trädgård där det flög kolibris. På den resan läste jag en massa bra böcker, bland annat Flickan från ovan av Alice Sebold, men mest minnesvärd var den som kommit att bli en av mina topp 10 favoriter, Shutter Island av Dennis Lehane.

Venezuela 2004

I september 2006 reste M och jag till New York och förutom en promenad över Brooklyn bridge lämnade vi inte Manhattan på en vecka. Jag fick vansinnigt ont i höften av alla de mil vi gick så vilopauser på bänkar runt om i staden var välkomna. Ibland blev pauserna längre, som när jag fastnade i boken jag höll på med, en ovanlig mix av mordgåta, familjekrönika med mycket företagsekonomiska detaljer och så den udda huvudperson Lisbeth Salander. Boken jag rafsat till mig på flygplatsen var nämligen Män som hatar kvinnor.

New York 2006

Hösten 2010 var första gången vi reste långt med lilleman. Bokpackningen med en 2,5 åring i sällskap blev självklart mindre än normalt och stunderna för att förlora sig i läsning inte lika många. Som tur är älskade både lilleman och M att bygga sandslott så på Floridas stränder kunde jag relativt ostört njuta av Donna Tartts Den hemliga historien.

Florida 2010

Desto mer läsning brukar det bli på besöken i Norrbotten då lilleman är fullt upptagen av lek i sommarstugan eller av mormor och morfar. Stugan ligger precis vid Bottenvikens strand och sommaren 2010 blåste det extremt mycket. De stora svallen och ständiga bruset var en väldigt passande inramning och gjorde Ajvide Lindqvist spökiga Människohamn extra minnesvärd semesterläsning.

Norrbottenskusten 2010

Jag reser inte mycket i jobbet men några flyg- och tågresor har det blivit de senaste åren, tid som jag som småbarnsförälder sett som lyxig ensamtid. På just jobbresor, ostörd med gott om tid på tåg, flygplatser och hotellrum har jag sträckläst favoriter som Igelkottens elegans och Sorgesång.

Tågresa 2010

Resor och böcker, en bra kombination och något som kan förstärka varandras intryck. Vad har du för bokminnen kopplat till resor?