Eftersom jag älskar film kan jag inte motstå Lilla O's filmfrågor:

Berätta om:
1. en film som fick dig att skratta
Juno, om kaxiga tonårstjejen Juno som blir oplanerat gravid, tycker jag är smart och charmig.
2. en film som fick dig att gråta
På Wilbur wants to kill himself grät jag så jag hulkade i biosalongen, samtidigt är det en härlig, varm och rolig film. Danska Lone Scherfig har skrivit manus och regisserat och jag älskar dansk film, även om denna utspelar sig i Skottland.
3. en film som finns i dina tankar trots att det var länge sedan du såg den
Hotel Rwanda är en mycket bra film och jag kan ofta tänka på det otroliga i att krig, förföljelser och massmord fortfarande pågår runt om i världen.
4. en film om en ny början
Harry Potter och de vises sten. Tänk att på din 11-års dag få en biljett bort från ett kärlekslöst och förtryckande hem, få veta att du är älskad och beundrad och inte minst, att du är trollkarl. Det kallar jag livsomvälvande!
5. en vinterfilm
Love, actually är en mysig film med mycket julstämning.
6. en sommarfilm
I Ghost World hyr vännerna Enid och Rebecca ett hus tillsammans sommaren efter high school. De två lite udda figurerna spenderar sommaren med att retas med kufen Seymore och med att försöka hitta sig själva och sin framtid.
7. en film om en stor fest
Monsunbröllop är en färgglad Bollywoodhistoria om konflikten mellan tradition och det moderna, om ett arrangerat äktenskap och personerna inblandade. Klarar man av sång och dansnummer i film kan man inte bli annat än glad.
8. en film om skolan
I Gosskören kommer en ny lärare till en pojkskola för föräldralösa och problematiska elever och inför körsång som aktivitet. Underbar film som Oscarsnominerades 2004.
9. en film om ett avslut eller avsked
My life without me är också en snyftare med bra skådespelare och handlar om Ann som döljer för sina nära att hon har cancer. Istället gör hon avslut och upplever mycket kärlek och passion den tid hon har kvar.
10. en film du tycker att alla ska se
Schindler's list är kanske något av min måste film. Men om man tycker om film ska man se så mycket som möjligt i de genrer man gillar. Jag ser allt utom skräck.

Och så lite överkurs:
1. Hoppa in i en film och lev i den världen, med filmens personer. Vilken film skulle du välja?
Under en period? Att vara granne med familjen Parr i The Incredibles vore spännande! För alltid? Något bekvämare, som London med 'Love, actually' gänget kanske.
2. Vilken filmkaraktär skulle kunna bli din bästa vän?
Frances "Baby" Housman, som vill bryta sig ur 50-talets kvinnoideal, utbilda sig och överskrider klassgränserna tycker jag om för hennes mod och empati. Och så gillar hon att dansa, men är ganska hopplös i början, det är jag också.
3. Vilken filmkaraktär skulle du aldrig vilja byta plats med?
Christine Collins i Changeling. Att förlora sitt barn och dessutom inte veta vad som hänt honom är verkligen min värsta mardröm. Och att vara maktlös och utelämnad till andras insatser och information.
4. Vilken filmkaraktär skulle du aldrig vilja möta i verkligheten?
Hajen!
5. Vem skulle du kunna tänka dig att äta en middag med?
Varför inte Danny Ocean vilket skulle innebära att jag får sitta ner en stund med antingen George Clooney eller Frank Sinatra som båda spelat den rollen!

Väskan är packad

Två och en halv veckas julledighet väntar. Vi hinner med svärföräldrar i söder och föräldrar i norr, bröder, kusiner och vänner från förr. Vi ska skämma bort med umgänge och låta oss skämmas bort med barnvakt. Förutom att leka i snön, spela Alfapet och se Avatar på bio så jag ska läsa böcker, både dag- och kvällstid. För första gången på många år lånade jag även böcker till oss vuxna på biblioteket här om dagen. Det var två reservationer ur Mytserien, Drömguden och Penelopiaden, som jag tänker läsa, Fatta Eld samt en gammal Doglas Coupland som varken M eller jag hade läst. Det ska bli så skönt!

Veckan som gick dominerades av Musikhjälpen som stått på både på jobbet och hemma och jag är djupt imponerad av programledarna Ametist, Christer och Jason, gästerna, produktionen och inte minst vi lyssnare som tillsammans skrapade ihop svindlande 5.7 miljoner till Radiohjälpens kamp mot malaria. Kents Utan dina andetag blev veckans mest önskade låt, den önskade inte jag, men väl några andra varav jag hörde There is a light that never goes out spelas i alla fall.

Bokfrågornas ABC - D

Bokfrågornas ABC fortsätter hos Lilla O, fjärde bokstaven är D:

1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?
Jag är väldigt svag för Dennis Lehane och hans privatdeckare Kenzie & Gennaro. Det är arbetarklass i Boston, starka vänskapsband, rå men hjärtlig ton, spänning och coola repliker. Love it.

2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?
Jag går inte på jättemånga pjäser, jag såg Rosens namn och den var bra precis som boken. Just nu vill jag väldigt gärna se Jane Eyre med Julia Dufvenius och Mikael Nyqvist.

3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?
Anne på Grönkulla är en härlig tv-serie. I modern tid gillar jag både Dexter och True Blood men har inte läst böckerna som föregår dem.

4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.
Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak är Pigge Werkelins berättelse om tsunamin annandag jul 2004 och de veckor som följde.

Tematrio – Vänskap

Hos Lyran är veckans tema något så fint som vänskap. Jag associerar vänskap till mycket inom litteraturen, allt från de många vänskaper som skildras, till att böcker kan kännas som vänner eller att en vän delar med sig av ett boktips som du bara inte får missa. Jag gillar de lite udda vänskaperna, människor som otippat och något motvilligt hittar varandra. Har ni inte sett filmen The station agent rekommenderar jag den varmt på temat vänskap.

Berätta om tre böcker som handlar om vänskap!

Om en pojke av Nick Hornby: Rike slackern Will drar en vals för att få kontakt med ensamstående mammor och får udda Marcus på halsen. Det är svårt att veta vem som avses vara pojken i titeln för den vuxne är något omogen och 12-åringen lillgammal men den vänskap som växer fram är härlig att läsa om.

Dårskaper i Brooklyn av Paul Auster: Nathan Glass, hans brorson Tom och dennes chef Harry träffas på ett antikvariat i Brooklyn och trots sina olikheter utvecklas en vänskap som tar dem ut på äventyr och ur fokuseringen på sina egna bekymmer och misslyckanden.

Kan inte låta bli att nämna Mamma Mu och Kråkan där Jujja och Tomas Wieslander likt många vuxenböcker skildrar ett förhållande genom vått och torrt. Kråkans bitterhet och Mamma Mus tålamod och nyfikenhet leder till många prövningar men de alltid hittar tillbaka till varandra eftersom de har en stark vänskapsgrund att stå på. Tidlöst.

En helg bland många andra

Efter ett kaotiskt luciafirande på dagis med en inte alltför imponerad son kunde helgen bara bli bättre. Vi har varit ute i ett frostbitet, till och med snöigt Göteborg, sett ett julspel, myst framför luciamorgon, läst Mamma Mu och Kråkans jul och adventsfikat hos kompisar så lillemans intryck av luciahelgen är inte enbart traumatiskt. Puh. Ovanligt nog har jag knappt öppnat datorn i helgen så det känns som att den har varit väldigt analog, om man inte räknar tv och bio då…

På spåret: Jag känner mig aldrig så tantig som när jag parkerar framför tv:n en fredagskväll, men jag älskar På Spåret. Gillar nya programledarduon men tycker att frågorna har blivit påtagligt mycket svårare i år. Eller kan jag ha blivit så mycket dummare? Halva grejen är ju att jag ska kunna sitta med mitt glas vin i soffan och känna mig smart. Nu var jag tvungen att mitt i programmet börja räkna poäng mot M för att få till en vinst.

Skavlan: Det är svårt att inte imponeras av hans gästregister, men brukar bli lite stressad av att det är så många, besökarna hinner ju precis komma igång så ska nästa in. Denna vecka skulle flera av de nobla gästerna bokstavligt talat vidare minuterna efter att intervjun avslutades så Fredrik såg lite ensam ut i sin stora studio. Robbie Williams gavs ordentligt med utrymme och var ärligare än någonsin men gav ett darrigt intryck. Jag ville krama om honom, inte på galet fan sättet utan med en "lilla vännen" omfamning.

Project Runway 6: Yes! Vilken start, vilket kreativt gäng, men så synd att den mest udda designern Ari inte gavs chansen att visa mer av sina kreationer. Samma gamla koncept men östkusten är utbytt mot LA vilket jag som New Yorkofil gråter lite över, men i övrigt är det sig likt. Avsnitt 2 är inspelat och ses i kväll.

Luftslottet som sprängdes: ++, den var inget vidare och min kompis som inte läst böckerna var lite förvirrad. Jag förstår henne.

Söndagen avslutas med att jag gråter till Vad jag älskade. Det var en underbar helg.

P3 junkie

Musikhjälpen i P3 drar igång idag så varför inte byta ut en julklapp eller två mot en önskelåt i radion och samtidigt stödja radiohjälpens arbete mot malaria. Det ska jag göra.

På P3 håller också omröstningen 25-00 till. Listan startade med 200 låtar, är nu nere på 50 som skall bli 25 innan nyårsafton. 9 av de 10 låtar jag röstat på är fortfarande kvar, vilket bevisar hur mainstream jag är, men tyvärr hade "Reconsider me" trillat bort och kvar var en enligt mig mycket sämre Moneybrother låt så här fick jag tänka om helt.

I helgen skulle jag ladda telefonen med ny träningsmusik och märkte hur oerhört ouppdaterat musikbiblioteket är efter Spotify. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att Spotify är snudd på århundradets uppfinning, men mina skivköp har minskat med 70% och det är lite tråkigt. Skivbranschen håller säkert med.

C där

Tredje delen av Bokfrågornas ABC hos Lilla O får en röd tråd från första frågan:

1. Hur skulle du definiera chick-lit? Vad är ditt förhållande till genren?
Heaven and hell. Jag gillar av princip inte begreppet, betyder det att boken är skrivet av en kvinna eller för en kvinna? Min sambo och jag läser ofta samma böcker och han kan precis som jag uppskatta de lättsamma och roliga böckerna om alla sorts relationer som så kallad chick-lit innehåller. En lyckad chick-lit kan vara himlen, som Come together av gifta paret Josie Lloyd & Emlyn Reese. En alltför banal och stereotyp kan vara helvetet, som Ska vi slå vad?

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig ceremoni.
Kör på chick-lit tema och en inte helt ovanlig handling, triangeldramat! I Amandas bröllop ska Amanda gifta sig med Mels ex vilket leder till förvecklingar och högtflygande sabotageplaner.

3. Förra veckan delades den spanskspråkiga världens mest prestigefulla litteraturpris Cervantespriset ut. Cervantes skrev om antihjälten Don Quijote. Vem är litteraturens största anti-hjälte enligt dig?
Spontant tänker jag på Bridget Jones som inte ses som speciellt lyckad, varken av sig själv eller andra, men på olika sätt ändå når framgång.

4. Dela med dig av ett citat som på något sätt anknyter till böcker och författare!

"En bokälskare går aldrig till sängs ensam." (och till sängs går du så klart i aprikosa La Perle underkläder i sann chic-lit anda!)

Sommar fast tvärt om

Jag gillar idén med Vinterpratare i P1. Under sommaren är det visserligen de dagar jag jobbar som jag lyssnar på sommarprataren. Nu återstår att se ifall jag kommer ihåg att slå på radion under den långa julledigheten som vi spenderar hos släkt och vänner runt om i landet. Ambitionen att ratta in P1 kvarstår i all fall.

På tal om julunderhållning såg jag till min stora besvikelse att SVT byter ut sitt sedvanliga julhelgsdrama som Herr von Hancken, Gustav III, August och Selma mot filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker. Bu.

Tävla med Kulturfyran

På Kulturbloggen kan man i Kulturfyran tävla om boken Push som filmen Precious bygger på. Lee Daniels har regisserat och spekulationerna rör inte ifall det kommer en Oscarsnominering utan i vilken klass.

1. Vilken bok önskar du dig mest av allt just nu?
Gärna något ur Mytserien.

2. Har du köpt några böcker som julklappar i år?
Japp, Mamma Mu till sonen och Så fick vi se slutet till sambon.

3. Brukar du ge bort film som julklapp, som dvd eller biobiljetter?
Jag ger ofta och gärna bort dvd:er i julklapp, både film, tv-serier och musik dvd, så även i år. Biobiljetter är mer en nödlösning men jag tycker mycket om att få det. Jag önskar mig till exempel ett filmpaket till GIFF.

4. Vilken är den bästa bok du läst i år och vilken är den bästa film du sett i år?
Just nu är jag fullkomligt slukad av Vad jag älskade som mycket väl kan bli årets höjdpunkt. Av årets filmskörd ligger Lars and the real girl samt Milk högt upp.

Sjukt - tematrio

Lyrans sjuka tema för veckan, att berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar blir depression, cancer och cancer i min trio:

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein har jag inte läst än, men jag ska. Jag har en närstående som fått diagnosen bipolär sjukdom men inte accepterar den och jag vill läsa allt jag kan om sjukdomen, om och av de som har upplevt den på nära håll.

Om leukemi och om Anna, som ofrivilligt är sin systers ständiga donator från födseln till tonåren då hon plötsligt säger stopp, handlar Allt för min syster av Jodi Picoult. Det beslutet blir inte lätt för någon i familjen. Ett väldigt amerikanskt drama men med gripande stunder. Boken har blivit film med Cameron Diaz men den tänker jag undvika.

I Nåd försöker Sletten komma tillfreds med att han är döende i cancer. Han vill få kontroll över sitt liv som han inte levt så generöst och framför allt över sin död. Nåd är inte Linn Ullmans bästa bok men jag gillar alltid hennes språk och lite sorgsna berättelser.

Hungerspelen

M var inte var kontaktbar på ett par dagar när han läste Hungerspelen vilket brukar vara ett bra tecken, i alla fall ur spänningssynpunkt, så jag tog över den så snart han var klar. Den information jag fått ur honom under de två dygn han läste den var:
Hur verkar den?
-Mmmm.

Var den bra?
- Den var bra.

Det är ungefär så utförlig han brukar vara i sina omdömen och jag kan bara hålla med. Den var bra! Vi försökte beskriva den för ett par vänner vi gick ut med i helgen: "Jo alltså, det är i framtiden. Krig och uppror har lett till att ett land som skulle kunna vara USA är uppdelat i tolv distrikt med en totalitär regim som bestämmer över distrikten som de flesta är fattiga och enkla till skillnad från huvudstaden som är väldigt rik och high-tech. Varje år hålls ett Hungerspel för att påminna folket om regimens makt. Ungdomar mellan 12-18 år från alla distrikt väljs ut för att slåss mot varandra, lite som Battle Royal, och bara en kan överleva."

Jag vet inte om vi sålde in den till vännerna, men det sammanfattar ändå boken rätt bra. Att den främst är skriven för ungdomar kan kvitta, dystopin med en kvinnlig hjältinna, spänning och romantik i en driven liten historia får mig att vilja fortsätta med Fatta eld som är andra delen av en trilogi.

Duktig flicka

Det dröjde till slutet av november men sedan kom jag faktiskt igång med träningen. Jag går numera på gym 2 morgnar i veckan. När jag inte lämnar på dagis åker jag tidigt till jobbet och vår fantastiska träningsanläggning. Jag kan inte påstå att gym är jätteroligt, men det känns otroligt bra jämfört med noll och inget och det är mumma för en kontorsråtta med värkande axlar och nacke. Med rätt musik i hörlurarna, idag Jay-Z, Marit Bergman och Robbie Williams, är det en bra start på dagen och jag är så nöjd med mig själv. Bra jobbat B!

Bokstaven B

Bokfrågornas ABC fortsätter hos Lilla O!

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?
Jag köper de flesta böckerna nya, till 98% på nätet, men jag har som mål att låna fler böcker under nästa år, i alla fall de som bara jag läser. Sambon vill äga allt, helst inbundet och vill inte ge bort. Problemet som för många andra är att platsen i bokhyllorna tar slut, särskilt eftersom vi ibland köper dubbletter om jag läser titlar på engelska som han också vill läsa när de kommer på svenska. Och ja, vissa böcker ”måste” jag också äga, serier jag gillar eller vissa favoritförfattare. Det är en last och en lyx jag unnar mig.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.
Här måste jag nämna en bok som många andra runt omkring mig, framför allt sambon tycker är fantastisk. Det är hans favorit alla kategorier och den första bok han lånade ut till mig. Det är ett under att vi sedan spenderat 12 år tillsammans för jag tyckte att "Dumskallarnas sammansvärjning" var riktigt kass. Jag hatade Ignatius och hela hans värld och trots att många hyllar den finns det inte en cell i min kropp som vill ge den en chans till.

3. A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.
Den här frågan är ett helt uppsatsämne! Självklart finns det fin- och fulböcker, i alla fall en föreställning om det och jag behöver inte gå längre än till mig själv där jag tycker att det är fiiinare att önska sig Müller än Brown i julklapp. Att föreställningen finns behöver ju inte betyda att det är sant, det handlar ju om något så subjektivt som tycke och smak, men generellt tror jag att uppfattningen att pristagare och klassiker är finböcker och att kioskvältare är fulböcker är ganska utbredd. Fast samtidigt är det ju fult att erkänna det...

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?
Jag tycker biografier är skönt som omväxling och läser en del, mest från nöjesvärlden om t.ex. Bono, Slash, Mötley Crue och Traci Lords. Jag kan tänka mig Mikael Nyqvists i julklapp. Som jag nämnde under A är Mandelas ett monument som jag gärna återvänder till, och jag har även läst Hilary Clintons och Obamas, men däremot ingen svensk politikers biografi och känner ingen lust till det heller.

En fejk som uppmärksammades mycket för några år sedan var James Frey’s Tusen små bitar och Min vän Leonard, som visade sig vara starkt kryddade historier och jag led lite med Frey i all uppståndelse som blev. Subjektivitet och personligt urval måste få finnas även om viss fakta behöver vara korrekt beskriven om det ska klassas som biografi.

Ha den äran

Lyran uppmanar i veckans tematrio att berätta om tre författare som har namnsdag denna veckan!

Anders Roslund utgör ena halvan av Roslund & Hellström. Det är han som är journalisten i duon, Hellström är den f.d. kriminella och en av grundarna av KRIS, en intressant kombination. De 4 titlar om Edward Grens & Co som jag har läst är bra spänningsromaner och jag gillar greppet med faktadelar i slutet av böckerna. Förutom en spännande historia ger det en extra eftertanke.

En romanförfattarinna som släppt titlar i tre decennier och som jag trodde var uråldrig redan när jag läste henne i början på 90-talet är Barbara Taylor Bradford, men hon skriver fortfarande. Romanerna var bra underhållning men inget som fastnat. Det jag framför allt kommer jag ihåg är tv-serien ”Inte för vinnings skull” om modiga Emma Heart och att jag hade en liten crush på Liam Neeson som spelade den gode Blackie O’Neill.

Sven Nordqvist är den författare och illustratör som står bakom underbara Pettson och Findus och även ritar Mamma Mu. Vi har precis lånat vår första Pettson bok till lilleman som älskar katter och tycker att Findus är hur rolig som helst. I alla fall på film. Nu återstår att se ifall han gillar den tryckta versionen också.

Komma i kapp

Skön helg. Vi har bland annat sett flera avsnitt av några serier som vi haft inspelade:
Morden: Årets mest suggestiva vinjett. Bara musiken ger mig gåshud och serien håller en bra spänningsnivå. Kjell Bergqvist är en smågrinig gubbe (nähä!?) men utan överspel och med härligt samspel med Göran Ragnerstam, Cecilia Nilsson, Annika Hallin m.fl. Föredömligt med en serie på 6 avsnitt också.

Fringe: Nutidens Arkiv X är tillbaka med säsong 2 och FBIs Fringe division funkar, från sammanbitna Olivia (Anna Torv), till härligt förvirrade Walter (John Noble) och inte minst Peter Bishop som får Joshua Jackson att äntligen kliva ur Dawson’s Creek kostymen. Att vi sedan sitter och med spänning följer besök i parallella verkligheter och jakten på en mördare som visar sig vara en människa muterad med en skorpion låter oerhört märkligt i teorin, men så är det. Jag gillar det. Det är om inte annat en fullkomlig verklighetsflykt.

Flash forward: Som Lost fast inte riktigt. Här har vi fortfarande två osedda avsnitt och jag vet inte om den är stark nog att få oss att komma ikapp. Visst är jag nyfiken på pusselhistorien, men inte tillräckligt för att följa ännu en serie.

Och idag kom min kollega förbi med första säsongen av Mad Men med uppmaningen - Se den! Det får nog bli ett julledighetsprojekt.

Klimatosmart slösa?

När jag pluggade engelska för många år sedan hade vi en lärare som hade växt upp i England på 40-talet, någonstans i Midlands. Jag kommer inte ens ihåg vilken delkurs hon höll i, vilket kanske säger mer om min studieteknik än om henne, men hon lämnade i alla fall inget större intryck. Det jag däremot kommer ihåg är hur genuint upprörd hon var över svenskarnas adventspyntande, hur slösaktiga hon tyckte att vi var med alla dessa ljusstakar och stjärnor i fönstren under en hel månad. Själv skulle jag gladeligen lämna hela julen bakom mig och sitta i en fjällstuga eller under ett parasoll den 24 december, men det varma ljuset som en adventsljusstake ger i mörkaste vintern vill jag inte vara utan. I helgen ska vi därför städa och fördriva novembermörkret med en stjärna och en ljusstake eller två. Det är en underbar tradition!

Svar om A

Hos Lilla O hittar jag "Bokfrågornas ABC" som idag startar med A:
1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.
Grekland i litteraturen är en blind fläck för mig och jag försöker komma på varför, det borde ju finnas en hord, men jag kommer bara på de antika verken som vi läste och analyserade i skolan. Var finns de moderna grekiska författarna? Inte i min bokhylla i alla fall. Det närmsta jag kommer en association är Conn Igguldens kvartett om Caesar som vid vid något tillfälle gör nedslag i Grekland, men de kapitlen av fyra böcker räknas nästan inte…

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.
Den allra första Adam vi känner till är inte huvudperson, men högst närvarande i Marianne Fredrikssons Paradisets barn. Framför allt i Evas bok där vi får följa Adam och Evas liv i Edens lustgård och de händelser som leder till att de blir utdrivna. Greppet att tolka händelser ur Bibeln på ett skönlitterärt sätt är fantastiskt tycker jag. Efter Paradisets barn slukade jag Syndafloden, Enligt Maria Magdalena och Den som vandrar om natten också. Jag tycker mycket om Fredrikssons böcker med mystiska och religiösa teman. Det här få mig att vilja läsa om trilogin nu!

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?
I en kartong hemma hos mamma och pappa väntar hyllmeter med böcker från Kalle Ankas bokklubb. Klassiker som Djungelboken, Askungen och Törnrosa men även Kajsa kokar soppa på en knapp, Musse Pigg och jordnötsmysteriet och så vidare. Dessa är de första böckerna jag kommer ihåg att pappa läste för mig och min bror, det var alltid pappa och det var ofta. Pappa nämner fortfarande att han kan vissa utantill efter otaliga läsningar. Jag tog fram några som jag trodde var lämpliga för lilleman i somras, Dumbo och Bambi till exempel, men han var fortfarande lite för liten. Jag gör ett nytt försök när vi åker upp till jul.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Lite av biografiernas biografi i min hylla är Den långa vägen till frihet av Nelson Mandela. En bok som är späckad med många intressanta detaljer från Mandelas ungdom och den långa politiska kampen mot förtryck och apartheid. Titeln är så talande, efter decennier av engagemang för demokratiska rättigheter, efter 27 år i fångenskap väljs Mandela 1994 till Sydafrikas förste svarte president och först då avskaffas apartheidpolitiken helt efter att ha präglat landet i nästan ett sekel. Boken är en imponerande mans berättelse.
”Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.” /Nelson Mandela, 1964

Tematrio - Barnens favoriter

Berätta om tre barnboksfavoriter - dina egna, eller dina barns!
Det finns så mycket att längta till i barn- och ungdomslitteraturen. Jag hoppas verkligen att lillemans bokintresse håller i sig. Hans favoriter är fortfarande enkla, färgglada böcker och även om vi inte kan bestämma precis vad han ska gilla, så påverkar vi ju honom mycket med det urval vi gör. Jag gillar inte Max-böckerna till exempel, alltså undviker jag dem så långt det är möjligt och han får inte möjlighet att upptäcka dem själv. Att välja bara tre favoriter är som vanligt svårt, men så här tolkar jag min soon-to-be 2 åring:

Molly - Lucy Cousins. En av de första böckerna jag köpte från Barnens Bokklubb var Mollys ordbok och när den kom tyckte jag den var lite väl omfattande, men jisses vad den är välläst. Fina, enkla och många bilder som man kan prata mycket till.
Bu och Bä – Lena och Olof Landström. Eftersom lilleman även älskar att dammsuga är Bu och Bä i städtagen en klar favorit. De flesta Bu & Bä är söta, lagom omfattande små historier med huvudpersoner vars namn han dessutom kan uttala.
Bilar, traktorer och annat som rullar - Richard Scarry. Den här kan man läsa hur länge och hur ofta som helst, och det gör vi också. Det finns så mycket att titta på och man har ingen chans att klå honom i att hitta var Gusten Guldbagge gömt sig på varje sida. M köpte den av nostalgiska skäl, han älskade själv Scarrys figurer när han var liten.

Nytt med snigelposten

Igår anlände ett bokpaket med posten, eller inte bokstavligt talat ”med” posten men väl via SMS avisering till närmsta servicebutik! Tänk att när jag var liten hämtade vi posten i ett litet hus där post-Margit jobbade. Visserligen på landsbygden för drygt 20 år sedan, men ändå, några post-Margits får vi aldrig mer igen. Nåja, bokpaketet välkomnades framför allt av M som läser om gamla böcker för tillfället. Vi har ganska lika smak, förutom att han undviker deckare och inte gillar pocketformatet, men nu var det jag som beställde så han får hålla till godo med nedanstående blandning:

Suzanne Collins: Hungerspelen
Jasper Fforde: Var är Jane Eyre?
Kate Jacobs: Livets aviga och räta
Siri Hustvedt: Vad jag älskade
Mons Kallentoft: Sommardöden
Bruno Manz: Fångad av Hakkorset

Trots formatet hummade han nöjt över framför allt Fforde och Collins och började med Hungerspelen redan i går kväll. Det ska bli kul att höra hans omdöme, jag har läst mycket gott om den på flera ställen.

Mer nollnoll

I min samling av 00-nedräkningar ingår numera också ”00-talets 80 mest oväntade händelser” beskrivet av Stefan Malmqvist. Kul läsning!

Filmmaraton

En gång om året deltar vi i ett event som ger oss möjlighet att se så många som 5 filmer samma dag. De senaste åren har det med anledning av graviditet och sedan småbarn blivit max två. I år var barnvakten säkrad sedan länge och det fanns inget utom den egna dagsformen som stod i vägen för vårt fulla deltagande, minst fyra filmer var vi inställda på. Första visningen startade kl 10 och vi klev inte innanför dörren hemma förrän nästan 12 timmar senare. Då hade jag i sällskap av goda vänner, fikat och ätit gott samt avverkat en salig blandning bra filmer som jag inte hunnit med på bio.

Waltz with Bashir: Så på nollnollfilm.se att denna är Andrea Reuters 3:e bästa film från 00-talet vilket gjorde mig nyfiken. Riktigt så högt klättrar den inte på min lista, men denna lite speciella animerade historia var mycket angelägen och sevärd.

Changeling: Här får vi snygga 20-tals miljöer och kostymer samt en otrolig historia som rullas upp i Clint Eastwoods varsamma regi. Clintan står för kvalitet, så även denna gång. Angelina Jolie, som jag inte är överförtjust i, gör sig också bra som den hårt kämpande Christine Collins. Vilket liv.

Milk: Att Sean Penn vann en Oscar för rollen som Harvey Milk känns självklart efter att ha sett filmen. Han gör aldrig dåliga roller, men här överträffar han verkligen sig själv. Att följa Milks outtröttliga arbete för homosexuellas rättigheter i 70-talets Kalifornien blev dagens höjdpunkt.

Star Trek: Efter tre ”based on a true story” var ett hederligt explosivt rymdäventyr den perfekta avslutningen även för mig som inte är någon hängiven trekkie, men som roas av sci-fi och fantasy generellt.

Så gick en regnig novemberlördag från våra liv och kommer aldrig åter. Men vi hade roligt under tiden.

Tematrio - Astrid

Grattis till årets Astrid Lindgrenpristagare, Lena och Olof Landström, som redan har börjat inspirera lilleman med Bu och Bä. Den här nostalgitrippen hos Lyran fick mig att längta till Astrid-åldern!

Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om.

Ronja Rövardotter: Jag fick boken i julklapp. ”Bea 1981” står det med mammas sirliga handstil på insidan av pärmen som var så grön och fin. Det var den första kapitelbok som jag fick som min egen, och den första jag läste själv. Det gav en fantastisk känsla av att vara stor. Jag fascinerades av Ronjas mod och envishet och kan inte vänta tills det är dags att plocka upp det gamla exemplaret från bokhyllan i källaren till lillemans samling böcker.

Innan jag läste själv kommer jag ihåg hur min dagmamma läste bilderboken om Nils Karlsson Pyssling om och om igen. Jag älskade den, speciellt bilden där Nils äter från en köttbulle som är lika stor som honom själv. Temat med hemliga vänner och alternativa världar som finns i så många av Astrids historier var väl inget jag förstod i någon djupare mening, men jag tyckte mycket om dem, speciellt Nils Karlsson och Allrakäraste syster.

Madickens värld tilltalade mig också, det var så annorlunda mot allt jag kände till som barn och introducerade många nyheter allt från redaktörpappan och fina hemmamamman till pigor, fattiga och rika, löss, alkoholism och att baka kringlor. Jag tycker mycket om både böckerna och filmerna med sina fina kläder och miljöer. Inte minst juletiden som är så härligt beskrivna i de flesta av Astrid Lindgrens berättelser.

Nollnoll i ropet

Det känns som att ”nollnoll” är det begrepp som används mest frekvent i den populärkulturella världen för tillfället. Nu hänger även P3 Populär på och gör 25-00 över svenska låtar. Flera i redaktionen har ju varit inblandade i Novells nollnollprojekt men i 25-00 får vi lyssnare i sann demokratisk anda vara med och rösta. Hurra! Då kan ju även jag som har listångest delta på ett hörn i alla fall. Jag följer både musiknedräkningen och några olika filmlistor och är stum av förundran eftersom jag själv aldrig skulle klara av att göra den sista rangordningen. All heder till de som lyckats genomföra dessa roliga projekt som ger både rolig läsning och många film- och skivtips. Nu är frågan när och var listan över 00-talets bästa böcker dyker upp?

Kulturfyran v. 46

Kulturfyran från Kulturbloggen:

1. Har du haft ryggskott någon gång?
   Nope. Men jag har kört sambon till akuten kl 3 en natt med ryggskott. Akutpersonal har så klart sett värre, men lite av en syn måste det ha varit där jag, 1.62, kommer insläpandes på en snyftande man på 1.82.
2. Vilken är den bästa konsert du någonsin varit på?
   David Gray, Annexet februari 2006. Tack vare totalupplevelsen med låtvalen, bandet, publiken och det bästa liveljud jag någonsin har upplevt på en konsert.
3. Vilken är årets bästa kulturhändelse för dig hittills?
   Spotify inviten. Nollnolltalets uppfinning nr 1?
4. Vilken är den bästa boken du läst i år?
   Cormac McCarthy ”Vägen” - annars har jag haft ett kasst bokår utan toppupplevelser, men med massa böcker som lämnat mig med känslan ”Jaha, var det inte mer än så här”.

Kategori I-landsproblem

I helgen yttrade jag orden ” Du har tagit alla svarta vingummin!” Inget jag är jättestolt över, men vid det här laget borde M veta att vår lösgodispåse är uppbyggd på ett väldigt rättvist sätt. Sura i konstiga färger är hans, chokladbitar mina, men resten har vi två eller tre var av och systemet måste funka! Att köpa var sin godispåse skulle vara lite som skilda sovrum. Kommentaren yttrades under säsong 3 av Arkiv X som fick bli den något fantasilösa farsdagspresenten eftersom lilleman och jag inte lyckades hitta den optimala termosmuggen någonstans (vilket skulle varit mycket mer fantasifullt…).

Under en lunchdiskussion här om dagen visade det sig att många har starka minnen och historier kring just sparade godisbitar som blivit uppätna, ofta av syskon. För mig var det den AKO-kola som jag tyckte var godast och mest sällsynt i påsen som storebror hänsynslöst roffade åt sig. Det är inte helt sunt att fortfarande känna känslan av beskvikelse och förlust 25 år senare, jag vet, men storebror är sedan länge förlåten. Jag är också säker på att M inte begår samma misstag två gånger i rad utan nu är ordentligt påmind om reglerna.

Från bok till film - del 2

Från Lyrans sida: Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?
Som regel läser jag först boken och ser sedan filmen, jag vill inte gå miste om känslan att via läsning skapa miljöer och karaktärer och sedan leva med dessa i dagar eller veckor. Det är oslagbart. Att dessa sedan inte är samma i filmen är oftast helt OK, jag ser det som två separata upplevelser, men bok och film bör inte komma alltför tätt inpå varandra. De världar ur fantasy och serier som man med dagens teknik kan skildra lämpar sig speciellt bra att filmatiseras tycker jag (med några undantag). Min lista är var sitt exempel på sämre, bättre & lika bok och film:

1. Häxan och Lejonet älskade jag som barn och läste gång på gång. Den tecknade versionen som gjordes i början av 80-talet var också en favorit. Därför funkade inte filmatiseringen från 2005 lika bra för mig som t.ex. Harry Potter har gjort, kanske för att jag bara läst Rowling som vuxen. Aslan och co. är djupt rotade i mitt hjärta sedan 30 år tillbaka och dem gestaltar man inte hur som helst.
   
2. Det är omöjligt att inte nämna Sagan om Ringen. Jag läste aldrig böckerna i min ungdom utan plöjde dem innan filmerna kom. Det var ingen optimal läsupplevelse men jag är glad att jag läste dem och ska försöka läsa om dem någon gång utan press. Men jag älskar filmerna. Ser även fram emot filmatiseringen av The Hobbit om det nu blir av någon gång.
   
3. The notebook. En flygning till Sydamerika med tyskt flygbolag innebar en film dubbad till tyska med spansk text. Mina spanskakunskaper räcker inte längre än till ”No habla espanol”, men tack vare skoltyskan hängde jag med eftersom det var en så pass långsam film. Min reskompis gav upp och snarkade i sätet jämte där jag satt och mös över Atlanten. När jag kom hem köpte jag Nicholas Sparks bok för att få ytterligare en dimension, det är vad jag kan komma ihåg den enda gången jag medvetet köpt en bok efter att ha sett filmen. Det funkade det med.
   

Efter flygningen över Atlanten sträckläste jag för övrigt Patient 67 i en bergsby i Venezuela. Det var en fantastisk läsupplevelse av flera skäl och det är en bok jag ofta ger bort. Här längtar jag efter filmen Shutter Island med skräckblandad förtjusning. Förutsättningarna är fantastiska: Lehane, Scorsese, DiCaprio, Kingsley, Williams, Ruffalo, von Sydow! Jag blir nästan matt av förväntan.

911

Av en slump läser både M och jag böcker med 11 september tema just nu. Jag Falling man som har legat länge i bokhögen, han 102 minuter som istället för ”den store amerikanske författarens verk” är en undersökande journalistisk berättelse om katastrofen och för tillfället har jag lust att läsa över axeln på honom istället.

Jag är sugen på fakta och redogörelser, jag vill leta upp dokumentärer och artiklar. Jag hoppas att Delillos bok kommer knytas ihop för att ge ett intryck, vilket som helst, för just nu är den så splittrad att jag har svårt att fastna. ”Jag skälver. Texten skälver.” står det från Amelias recension på omslaget men jag känner det inte. Jag hade verkligen velat det.

Som de allra flesta kommer jag också ihåg var jag befann mig den 11 september 2001. Först på ett svettigt träningspass, sedan fast framför tv:n i timmar innan jag kunde slita mig för att äntligen duscha. Jag fick klä på mig fleecetröja och filt för att inte börja frysa där jag satt på mattan framför den eviga nyhetssändningen.

5 år senare satt M och jag i en båt på Hudson River. Utan att ha planerat det passerar vi södra Manhattan på slaget 5 år efter att norra tornet rasade och hamnar mitt i en manifestation med båtar från hela området som samlats för att ge signal till minne av katastrofen. Detta gytter av båtar, tystnaden, sedan signalerna innan båtarna skingras och försvinner som inget hänt är något av det märkligaste jag varit med om på en resa. Jag skulle vara nöjd om boken framkallade en mikrodel av känslan från den stunden, men än så länge gör den inte det. Tyvärr.

Helgens underhållning

Helgen bjöd på två filmer:
1) Lars and the real girl. Alldeles, alldeles underbar.
2) Twilight. Bättre än väntat men då hade jag väldigt låga förväntningar innan. Nu känner jag mig peppad att se fortsättningen New Moon också. Inte så att jag kommer slösa bort väderfull biotid på den men väl på DVD när det beger sig.

Förutom softat och ätit smågodis har hela familjen badat i varm pool, städat, IKEA:t och vandrat i skogen. Regn gör inget när man skyddas av lövverk i de mest underbara färger.

Sometimes it's hard to remember that tomorrow is as close as yesterday

Jag är inte helt begeistrad i Säkert!/Annika Norlins svenska version av My home town. Första gången jag hörde den blev jag riktigt irriterad men numera går den knappast att undvika eftersom jag lyssnar på P3 dagarna i ända och jag börjar vänja mig. Låten i original kvalar nästan in på min topp 50 lista, kanske mest för att den är så sprängfylld av minnen från tonårslivet i Norrbotten, inte så långt från ”Schellefte” där the Wannadies gänget startade. Det var tiden med första konsertbesöken, första pojkvännen, timlånga samtal med kompisar man precis skiljts från i skolan, då CD skivor kostade nästan 200:- och när jag inte vågade erkänna att jag inte förstod vad folk menade när de sa att något var ”indie”. Förhoppningsvis gör de otaliga spelningarna i radio att folk även letar upp originalet från 1990.

Röd

Vilket snyggt omslag på Kents kommande! Längtar till 6 november då skivan kommer och sedan till mars nästa år då det blir ännu en Kentkonsert. De brukar inte misslyckas. Vi hade lite beslutsångest över stå vs. sittplats dock. M tycker bäst om att stå, men jag som är kort och har accepterat tanten i mig sitter gärna. Står jag kommer jag få ont i ryggen och vara sur för att jag inte ser bandet mer än sporadiskt. En omröstning i sällskapet gav resultatet ”SITTA”. Yippie!

Att avvika från normen

Lilleman är resultatet av vår tredje IVF. Det går inte en dag utan att jag är förundrad och tacksam över den perfekta pojken vi lyckades få och nu guidar i livet. Även om det gick relativt fort för oss ut ur barnlösheten, jag mådde prima under graviditeten och förlossningen gick bra har jag aldrig känt ”det här måste jag göra igen”. Syskon är inte självklart, inte bara för att vi inte vet om vi kan, men vi vill inte. Detta har vi varit överens om länge men under hösten har vi rensat ut och sålt samt gett bort babykläder, tillbehör och nu liggvagnen. Plötsligt blir beslutet så definitivt och jag kan känna en stor sorg. Har vi nu kämpat för att få en borde vi vilja ha ett helt gäng, eller?

Det händer också att jag måste förklara mig för andra, för föräldrar, kompisar och kollegor. Snart har vi en 2-åring och då är det OK för folk att kommentera igen. Ska ni inte skaffa syskon? Jag vet fortfarande inte vilket som skulle vara värst för dem att höra, ”jag kan inte” eller ”jag vill inte”. Båda känns rätt illa för mig och det är så klart inte det någon vill få till svar när de kastar ur sig kommentaren. Så gör inte det då.

Hösten är här

Det har eldats frekvent i öppna spisen i helgen och soffan är med insutten än någonsin. Härliga höstdagar i all ära, men de regniga, ruskiga och mörka har också sin charm. Jag har avhandlat veckans inspelade seriepremiärer av House och Grey’s anatomy, onsdagens True Blood som både M och jag fastnat för och premiären av Nurse Jackie som var en trevlig bekantskap. Och så har vi fått hem en massa Dexter. Nej, det är inga problem att hitta förströelse efter 20.30. Ibland till priset av en stökig diskbänk men hey, det är det ingen som dör av så länge vi byter disktrasan med jämna mellanrum.

Dessutom har jag äntligen en bok som jag inte vill lägga ifrån mig. De sista läsningarna har varit lite…jaha. Allt för min syster har samma upplägg som tidigare böcker av Jodi Picoult som jag har läst, där ett kapitel berättas av en person, nästa av en annan och så byts det av mellan 6-7 karaktärer. Här är det inte formen eller språket i sig som fångar utan berättelsen. Jag kan inte sluta läsa för jag vill så desperat veta hur det går för Anna som stämt sina föräldrar för rätten att själv bestämma över vad hon ska eller inte ska donera till sin syster. Filmen kommer snart men den tror jag att jag ska undvika. Dels är det för mycket sjukdom och svåra val, och dels är Alec Baldwin castad i en av de större rollerna och det känns inte bra. Såg honom i "My best friend’s girl" här om kvällen. Både han och filmen var riktiga bottennapp.

I påsarna från Bok & Bibliotek

En skön helg efter en usel vecka avslutades med ett besök på bokmässan tillsammans med två kompisar. Förutom kaffe och länge-sedan-prat med tjejerna blev resultatet:
· Varför mördar man sin dotter - Güngör/Dervish
· Halva liv – Mats Strandberg
· Tre sekunder – Roslund/Hellström
· Bokhora Album

Jag är mycket nöjd och förväntansfull, men högen av olästa böcker växer och växer för jag läser inte direkt ut i samma takt som jag köper in. En vecka under ett parasoll skulle göra under för spända axlar, påsar under ögonen och olästa-böcker-högen.

Usel

Eftersom det finns en viss Murphy som gärna lägger sig i mitt och många andras liv i tid och otid var jag visserligen förberedd på att de två mest stressiga veckorna på mitt jobb i år, ja kanske någonsin kommer att vara från den dagen M börjar jobba och två veckor framåt, dvs. lillemans första veckor på förskolan. Att vara förberedd fick mig ändå inte att känna mig mindre usel. Usel på morgonen när jag lämnar en ledsen lilleman, usel när jag kommer in till jobbet vid halv nio fast jag är van vid att börja sju, usel på eftermiddagen när jag kommer hem sent med huvudvärk och snurrig av förvirrade jobbtankar. Allt som kan strula på jobbet strular, hård- som mjukvara. Jag tar inte en kafferast, normal lunch eller knappt frisk luft på två veckor. Usel, usel.

Belöningen kom i fredags när vi mot alla odds levererat det vi skulle leverera, gratulationerna börjar strömma in från runt om i organisationen och jag vid halv tre bestämmer att nej, nu kan allt annat vänta till måndag och jag går och hämtar lilleman. Hans glada min, kramar och lycka när både mamma och pappa dyker upp denna soliga fredagseftermiddag är obetalbar. En timme i trädgården spanandes på sniglar var den bästa medicinen för allt uselt att rinna av, i alla fall för den här gången.

Dirty Dancing

Det blev gråt i soffan i går kväll igen, nu framför Dirty Dancing. Inte bara för att Patrick Swayze gått bort utan för att den väcker så många minnen och jag älskar fortfarande den filmen. Det var den första filmen jag och min bästis gick och såg ensamma på bio. Vi var trettonåriga jazzdanstjejer och kom ut från den lilla salongen på Röda Kvarn, som landsortsbion så klart hette, fullkomligt knockade.

År efter år, visning efter visning, håller den fortfarande i mina ögon. Först hade jag den inspelad på VHS i tveksam kvalitet. Numera har jag den på DVD och sitter ändå och ser den när den går på tv. Om jag har sett den 25 gånger har M väl suttit igenom 3 visningar så igår gav han upp och jag kunde helt ostörd stilla snyfta till en av mina favoritfilmer genom tiderna. I kväll ska jag och bästisen gå på bio igen, men oavsett vad det blir för film kommer det aldrig kunna bli samma upplevelse som den där vackra dagen -87 då vi stapplade ut ur biomörkret med känslan av att även vi hade haft the time of our lives.

Att gråta en skvätt

Torsdag kväll. Det är lugn och tyst, undanplockat. Med en stor kopp te sjunker jag ner i soffan och ser den danska dokumentären ”Jag och min familj” på SVT. Sara, 10 år videofilmar och berättar om sin familj, sin vardag som domineras av att leva med en handikappad syster. Detta ett barns perspektiv på en gripande familjesituation är fantastisk. Jag lipar lite i soffhörnan. I smyg. För jag är en smyggråtare till TV- och film.
– Gråter du?
– Ne..(snörvel)..j
Jag har aldrig förstått varför jag förnekar det uppenbara, men jag tror det är för att jag inte vill bli tröstad, då gråter jag ofta ännu mer. Jag vill bara sitta i fred och fälla en tår över prisutdelningar på VM och OS, en banal återföreningsscen i en film, eller i det här fallet, över Saras hjärtskärande skildring av sin systers och därmed sitt eget öde.

Accessoarer

Jag har aldrig varit mycket för bling-bling. Det enkla, fina halsbandet från Barncancerfonden sitter på i vått och torrt, men däremot har jag en nyfunnen passion för armband, det är i princip mina enda accessoarer. Örhängen är ju så opraktiskt med en 1,5-åring hemma (aajjj). Två favoriter just nu är mitt tennarmband jag fick i present i somras och ett brunt/turkost som är en gåva till mig själv.

Nina Sthlm
Irkas

Varmast om hjärtat ligger dock det smala skinn/tennarmband som jag fick en jul för många år sedan. Min pappa sjukpensionerades och aktiverade sig bl.a. med en skinnsömnadskurs och döm av min förvåning när jag öppnar ett paket med ett litet armband som han knåpat ihop med sina skogshuggarhänder. Bättre present kommer jag aldrig kunna få, varken ur känslomässig- eller överaskningssynpunkt. Pappa och smycken alltså. När jag tog studenten fick jag en guldring av föräldrarna. Knorrade lite och sa att jag använder ju aldrig smycken. ”Det blir väl folk av dig också någon gång” svarar skogshuggarpappa, som hade haft på sig sin egen vigselring i max ett dygn i början av 70-talet. Min ring satt på varje dag i flera år och jag tror minsann att det blev folk av mig med.

Back to normal

Vi har sett klart på första säsongen av Arkiv X och Dexter säsong 2 så för tillfället har vi ingen bra kvällsserie att sjunka ner i soffan framför. Jag är rätt trött när lilleman äntligen somnat att hjärnan inte orkar med speciellt mycket, just nu bara en Peter Robinson deckare. M har fått hem ”Call of Duty” och där kan man tala om att hjärnan inte behöver jobba. Det låter klick-klick, smatter- smatter, pang-pang. Ibland pratar han. Då säger han saker som ”Fan, jag sprängde mig själv”. Nä, nu får vi ta en sväng till Movieline och inhandla lite höstserier.

I helgen såg vi "Zach and Miri make a porno". Den var sådär. Störd, vilket nödvändigtvis inte behöver vara dåligt, men nja, den framkallade inte samma fniss som liknande pubertala komedier i ”Seth Rogen kategorin”.

Nu är jag nyfiken på "True Blood" som börjar på SVT i kväll!

Vilken sjuk vecka

Lördag kväll: Räkor & vin, tjejfest, Madonna på Ullevi, dans och tjo och tjim. Riktigt roligt!
24 timmmar senare: Liggande i soffan med feber, frossa och värk. Yes, influensan som M och lilleman hade veckan innan kommer som ett brev på posten och jag blir hemma från jobbet. I fem dagar. FEM. Det tror jag inte har hänt under hela mitt yrkesliv. Med det inte sagt att jag inte varit sjuk, bara att jag inte brukar stanna hemma från jobbet. Fy mig. Denna gången lyssnade jag verkligen på min kropp och tog till mig råden som skickats ut på jobbet om att inte komma tillbaka för tidigt och smitta andra, men jisses vad det tog emot. Och att vara hängig med en pigg 1,5 åring hemma är inte alls optimalt. Konstigt nog förstår han inte att rösten inte bär för att läsa 50 sagor per dag eller att mamma måste få ligga en stund under en filt, dricka varm svartvinbärssaft och titta på gamla Top Model och Project Runway avsnitt. I hans ögon är jag bara lat.

So you wish you could dance?

Ända sedan Johnny och Baby dansade sig in i mitt 11-åriga hjärta är jag som många andra en sucker för dansfilmer. Jag struntar i hur tunn story eller hur taffliga skådespelare filmen har, bara dansscenerna är grymma. Jag får inte bara gåshud utan kan bli tårögd av riktigt bra nummer. Därför älskar jag ”So you think you can dance” men hatar "Let’s Dance". Jag vill se människor som kan dansa, inte tvärt om. I pågående säsong 5 är paren otroligt talangfulla, superskickliga tekniskt men danserna har inte fångat mig som så många gjorde förra säsongen med Katee, Twitch, Joshua, Courtney, Mark, Chelsie m.fl. Kanske för att det inte varit så många starka hip hop dansare med denna gången och jag älskar magin som Shane Sparks, Dave Scott eller Tabitha & Napoleons koreografi kan framkalla om de utförs riktigt bra. Nu är bara tio dansare kvar och det börjar äntligen hetta till. Men någon ny Forever eller Bleeding Love blir det nog inte i år. Men Cat Deleey fortsätter att vara världens tjusigaste och proffsigaste programledare.

Detta dåliga samvete

Killarna är iväg på resa och det bästa med det är inte bara att jag kan ha In Treatment maraton flera kvällar i veckan varvat med dansfilmer, utan också att jag faktiskt får mycket gjort mellan 5 och 8 som annars är vigd till lek- och mystid med lilleman. Blir jag kvar en halvtimme på jobbet behöver jag inte ha dåligt samvete och jobbar bara effektivt in massa tid som kan vara gott att ha vid senare tillfällen. Då når rapporten mig om ögoninflammation med tillhörande ledsen lilleman, hysteri när ögondropparna kommer fram och skrik när någon kommer i närheten av ansiktet om så bara för att torka näsan eller tvätta munnen. Jag kan så klart inte göra något bättre, men att inte finnas där för att hjälpa M eller lilleman skär i hela kroppen och jag känner mig som en dålig, dålig mamma. Det vet min hjärna att jag inte är, men inte min mage eller hjärta.

Magnificent!

Fredagens besök på Ullevi i sällskap med goda vänner och de självklart glänsande stjärnorna i U2 var inget mindre än magnificent och jag är så oerhört lycklig över att få ha varit en del av denna upplevelse. Tack Live Nation, Göteborg & Co. eller vem det nu är som är inblandad i spektaklet Nu ska jag genast sluta reta mig på att den eller den låten inte spelades, att recensenternas betyg på låtarna inte stämde överens med mitt eget eller att någon skrev att publiken var tam och istället kapsla in upplevelsen i en liten ask, bära med den hela resten av sommaren och hösten. Glänta på asken mitt i mörka vintern och minnas den 31 juli länge, länge.

Tyst panik

Att det här inte blev en större cirkus är helt otroligt.
Scene: Onsdagkväll 22.45, mörkt sovrum, fönster på glänt med nedfälld persienn, ett barn sover sött i en spjälsäng. Enter: the mother. Sedan utspelar sig följande:

Jag ska ställa en vattenflaska till lilleman på fönsterbrädan. Det är trångt mellan vår säng och fönstret så jag står lite på snedden när jag hör ett fladdrande mot persiennen. Betydligt större än en fjäril, men mindre än en fågel hinner jag tänka samtidigt som jag drar lite i snöret till persiennen eller rättar till en blomkruka, jag minns inte riktigt för i nästa sekund faller detta något ner på min fot. Duns.

Något av kännbar tyngd fladdrade nyss i fönstret men finns nu på min fot. Min son sover vid fotändan av sängen där jag står inkilad. Får inte skrika, får inte skrika. Kan inte hoppa, kan inte komma bort. Ett kraftigt ryck med foten befriar mig visserligen från tingesten men gör också att hälen nu har en mindre fraktur av mötet med den hårda sängramen. Så fort det går sidledes tar jag mig bort från fönstret, samtidigt som mitt inre är fyllt med ”IIIIIIIIOOUHHHHH FY FAAAN VAD VAR DET DÄR”.

Helt tyst lär jag ju inte ha varit för jag ser i ögonvrån hur lilleman börjar ställa sig upp i sängen. Gör snabbt prioriteringen att hans omsomnande är viktigast och tack vare vattenflaskan i fönstret tar det mindre än en minut. Något är dock fortfarande kvar i rummet, det fladdrar igen. Lyckligtvis kommer M in och jag kan inta min plats under täcket för att istället väsa ordrar. – Titta efter! – Öppna! – Få ut! Han står hjältemodigt med en flugsmälla vid det nu vidöppna fönstret en stund. Vi hör inget mer ljud och drar ner persiennen igen. End scene.

Jag är övertygad om att jag nästan blev Batwoman igår kväll.

På önskelistan

Det är förhoppningsvis länge dit, men i vinter vill jag gärna ha mössan och halsduken som Hermoine knallar till Hogsmeade i. OK?

IMBD, Photo by Jaap Buitendijk

Utvilad men slutkörd

Efter fyra och en halv semesterveckor av resor och av att varit konstant omgiven av släkt och vänner ska det bli underbart med en helt ledig, oplanerad helg. Jag fyller visserligen år men orkar varken bjuda på mat eller tårta. Kaffe och glass blir det om någon tittar förbi. Jag vill umgås med min lilla familj, strosa på stan, om det mot förmodan är uppehåll i Göteborg, och bli bjuden på lunch.

Nästa helg är det fullt hus igen, då det äntligen är dags för U2! Vi har t.o.m. bokning för tält i trädgården både under U2 och Madonna helgen efter. Roligt, roligt.

Ständigt denna Potter

Harry Potter. Först i en liten onumrerad biosalong i Norrbotten med mycket blandad publik, fast det är det ju var du än ser den. M har dock lite otur, för ofta, ofta hamnar han bakom, framför eller jämte något bio-miffo (på andra sidan än där jag sitter då alltså). Den där som pratar lite för högt, kommenterar lite för ofta, smaskar eller luktar illa. Det slår aldrig fel. Så även denna gången vilket gjorde att han fick djupandas lite för att hålla inne de elaka kommentar, något både han och jag är glada för. Nej, jag vill inte vara "hon som är ihop med idioten som skällde ut en förståndshandikappad tjej på stor familjeföreställning”. Phew, nu slapp jag det med nöd och näppe.

Först var jag lite besviken på att mycket var omgjort och borttaget, framför allt i princip hela dilemmat kring det som faktiskt är titeln, Halvblodsprinsen. En futtig replik från Snape på slutet fångar inte alls mystiken kring en av bokens centrala delar.

I går fick jag chansen att se om filmen med syskonbarnen, nu i stora Filmstaden Bergakungen. "Nej men inte ska väl jag", var inte mitt svar på frågan om att vara biosällskap till de snart tonåriga godingarna. Nu kunde jag njuta lite mer av karaktärerna, miljöerna, effekterna och skådespelarna, även om denna alltid kommer att vara den film i sviten som är mest transportsträcka som så många redan beskrivit det. Hur de ska göra två filmer av den sista boken har jag ännu inte klurat ut. Men jag har ju ett tag på mig. November 2010. Suck.

För vi har stängt fabriken...

...åkt så lång som det kan gå
långt, långt upp i Bottenviken
och jag kan svära på,
att det här är nog så nära
himlen som vi kommer nå.

BKO - 1998

Ja, det går att leva utan telefon, dator, TWIX, latte och indisk mat. Riktigt bra och ett tag i alla fall. En vecka kvar nu. Det är superhärligt, men det kommer att bli skönt att komma hem till vardag och egna hemmet också.

Sommaraktiviteter

Semester och tro det eller ej, värmen har kommit till Göteborg. Det innebär skön utevaro i trädgården, läsning i skuggan när lilleman sover middag, grilla, kall öl och middag på altanen. Det är också att sitta kvar ute med en filt över benen när det blir kväll och strunta i allt vad tråkiga Morden i Midsommer heter. Går istället in lagom till "So you think you can dance". Hurra för talangfulla människor som vet vad de gör! M fick DVD boxar med säsong 1 av Arkiv X och hela Coupling serien i present som också kommer förgylla sommarkvällarna.

I måndags var det konsertdags igen, denna gången Morrissey. Var inte jättepeppad innan men det blev riktigt bra. Konserten innehöll mer än det karaktäristiska svänget med mikrofonsladden och blaséversioner av gamla hits, utan det kändes som att Moz och bandet tyckte det var kul. Gillade främst batteristen som tog i från tårna i några riktigt bombastiska stycken.

Och det här med ledighet är inget jag får nog av, det ger bara mersmak.

Ve mig som skändar den heliga kon

Jag är inte mycket för måsten och gillar inte att fastna i rutiner. Jag flydde från ett jobb som innebar att göra samma uppgift dag 3 varje månad, en annan dag 10, osv. månad efter månad, år ut och år in. Ekonomi och uppföljning, inte min kopp te. Samma sak i vardagen, tanken på att göra samma sak vid en viss tidpunkt varje år ger mig utslag. För oss, eftersom M är än mindre traditionalist, finns det inga måsten i hur man firar jul eller födelsedagar. Men att strunta i traditioner som till exempel den heliga ko som nu närmar sig ses som oerhört konstigt av många och kräver förklaringar och motiveringar. För ve den som inte vill fira midsommar, eller ännu värre, inte lära sitt barn att fira ”riktig” midsommar.

Det finns många viktiga saker jag vill lära min son, men att man den 3 fredagen i juni VARJE år äter sill, potatis, jordgubbar, grillar, leker och dansar runt en blomsterpåle ligger inte särskilt högt på prioriteringslistan. När han är stor nog att säga ”det här verkar kul, det vill jag delta i” ska han också få dansa runt stången med krans i håret. Men när det som vanligt regnar och är 12 grader känns det helt rätt att för fjärde året packa weekendväskan och lämna den heliga kon långt bakom oss.

Glad midsommar, wherever you are!