Harry Potter. Först i en liten onumrerad biosalong i Norrbotten med mycket blandad publik, fast det är det ju var du än ser den. M har dock lite otur, för ofta, ofta hamnar han bakom, framför eller jämte något bio-miffo (på andra sidan än där jag sitter då alltså). Den där som pratar lite för högt, kommenterar lite för ofta, smaskar eller luktar illa. Det slår aldrig fel. Så även denna gången vilket gjorde att han fick djupandas lite för att hålla inne de elaka kommentar, något både han och jag är glada för. Nej, jag vill inte vara "hon som är ihop med idioten som skällde ut en förståndshandikappad tjej på stor familjeföreställning”. Phew, nu slapp jag det med nöd och näppe.
Först var jag lite besviken på att mycket var omgjort och borttaget, framför allt i princip hela dilemmat kring det som faktiskt är titeln, Halvblodsprinsen. En futtig replik från Snape på slutet fångar inte alls mystiken kring en av bokens centrala delar.
I går fick jag chansen att se om filmen med syskonbarnen, nu i stora Filmstaden Bergakungen. "Nej men inte ska väl jag", var inte mitt svar på frågan om att vara biosällskap till de snart tonåriga godingarna. Nu kunde jag njuta lite mer av karaktärerna, miljöerna, effekterna och skådespelarna, även om denna alltid kommer att vara den film i sviten som är mest transportsträcka som så många redan beskrivit det. Hur de ska göra två filmer av den sista boken har jag ännu inte klurat ut. Men jag har ju ett tag på mig. November 2010. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar