Vad har vi gjort?

Vi tackade nej till Bruce Springsteen biljetter. De som ställde till så mycket besvär för många. Resonemanget var att vi har sett honom ett antal gånger de senaste åren, har flera andra konserter inbokade under våren och kan inte få barnvakt hur många gånger som helst. Därför fick Bruce stryka på foten. Nu känns det lite jobbigt.

Ta sig tid

I går unnade jag mig mer än en timmes läsning i soffan.

Jag är mitt inne i boken 19 minuter av Jodi Picoult och vore jag inte så förbannat trött när väckaren ringer 06.20 skulle jag läsa halva natten, men ack. Nu blir det normalt några få sidor per dag och det är inte rätt sätt att läsa en bok. Jag vill sluka böcker. 19 minuter förtjänar att slukas, men mina bokslukardagar tog en paus för ett år sedan då det kom in en annan tidsslukare i mitt liv. Visserligen inte något jag vill byta ut, Lillemans första år kommer aldrig tillbaka, men det kommer bokslukardagarna att göra.

Fast mannen slukar fortfarande böcker, mest eftersom att han låser in sig och läser på toaletten i halvtimmar åt gången. Såklart. Jag kommer aldrig förstå män och deras läsbehov på muggen men jag kan avundas att han tar sig tiden.

Var tog helgen vägen?

Ingen film, ingen bok, bara lite skidskytte på tv. Vi skulle se del två av En förlorad värld, men datorn kom inte igång. Den bärbara datorn sjunger på sista versen och låser sig ungefär 14 gånger per kväll så den går inte att se film på. Ergo: Igår köpte vi en ny dator. Äntligen!

I helgen har vi i stället umgåtts med släkt och vänner och firat vår 1-åring, men inte med störigt-barnkalas-med-massa-presenter-som-en-1-åring-ändå-inte-förstår. Jag är mycket nöjd med nivån på det hela. Lilleman lekte med en kartong i en timme och åt lite papper så han är också jättenöjd.

Lite pinigt

Min bror, min sambo och jag tittade på Forgetting Sarah Marshall i torsdags, Dumpad heter den på svenska. En i raden av senaste årens komedier från USA som duggar av sexskämt och röka-gräs romantik, även om det var mindre av det senare i denna än t.ex. Knocked up och Superbad. Och visst sitter jag och småskrattar åt flera scener. Dessutom visade Jason Segel ju snoppen hur många gånger som helst och även om man är flera över trettio kan det bli lite fnissigt, den överrumplar en helt enkelt. Tjejerna, Kirsten Bell och Mila Kunis är bra, och jag som varit stort Veronica Mars fan vill se Kirsten Bell i fler filmer. Denna film är dock inget jag kommer ligga och fundera över en längre tid, men den roade för stunden. Betyget blir en 3:a.

Samma trio hyrde en gång för tio år sedan Boogie Nights på video och satt och såg den i sommarstugan när mor och far kom hem. Självklart klev de rakt in i en scen där minst tre människor var nakna och mitt i en filminspelning. Jag bör ha räknats som vuxen redan då, men kastade mig generat över fjärrkontrollen för att pausa och förklara vad det var vi såg på. Där ligger min pinsamhetsnivå.

This is the year

2009 är året då jag ska jobba heltid, vara småbarnsmamma och komma igång med både träning och ”nöjen” igen efter mammaledighet. Lilleman blir 1 år i dagarna så nu är det dags att börja hitta tid och ork för bio, böcker, konserter m.m. Det måste gå att kombinera. Även om vi inte har föräldrar i samma stad som givna barnvakter.

I veckan till exempel, är det Göteborg International Film Festival, den 32:a i ordningen. Min historia med Filmfestivalen går bara fyra – fem år tillbaka men den har gett några riktigt positiva upplevelser. Att hitta guldkorn efter att bara läst en kort beskrivning i katalogen är en riktig triumf. Everything is illuminated och Rock the bells t.ex. dessa hade jag förmodligen aldrig hittat annars. En önskedröm är att någon gång ta ledigt en hel vecka och gå på ALLT. Kan inte riktigt motivera mig till det än. Nu blir det istället tre väl utvalda filmer. Själv och med en kompis istället för sambon.