Tematrio - Tonårsläsning

Tonåren, ja de spänner från tretton till nitton och där emellan var det rätt stor skillnad i vad jag läste i alla fall. Nu, som vuxen läser jag fortfarande mycket så kallade ungdomsböcker och det gör min snart 40-åriga sambo också. Här kommer tre favoriter som traditionellt står i "unga vuxna" eller uHce hyllorna eftersom Lyran i veckas tematrio ber oss berätta om tre bra böcker skrivna för unga och vuxna!

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, om Maja som sågar sig tummen i tummen på slöjden men vad värre är får hon inte tag i sin mamma och det följer några ångestfyllda dagar och veckor i denna underbara Augustprisvinnare.

Över näktergalens golv och de andra delarna om klanen Otori av Lian Hearn är en mytisk saga om ett fiktivt medeltida Japan som inte bara har några av de vackraste omslag jag vet, men som även är fina på insidan.

Om jag stannar av Gayle Forman handlar om Mia som är en lovande, ung cellist på väg mot Julliard när en tragisk trafikolycka ställer hennes liv på ända. Att jag inte har läst fortsättningen När jag lär dig gå är helt otroligt för denna var en av förra årets favoriter.

Nu kryper jag snart till kojs med den av många efterlängtade Eld, och eftersom ALLA bokbloggar recenserar den i dagarna kommer jag undvika nätet ett tag. På återseende!

Här ligger jag och blöder

Mitt val till bokcirkeln i november föll på förra årets Augustvinnare Här ligger jag och blöder där jag kastas rätt in i Majas smärta när hon på en bildlektion råkar såga av en bit av tummen. Aj. Aj aj. Hur smärtsamt det än var anar jag att omgivningens misstankar om att det var avsiktligt gör lika ont, för att inte tala om det faktum att Majas mamma Jana inte hör av sig trots otaliga meddelanden. Det närmar sig den var-annan helg som Maja spenderar hos Jana och den oroskänsla som funnits slår ut till full ångest när Maja anländer till ett tomt hus där Janas alla saker finns kvar, till och med mobiltelefonen.

"Nähä, om man skulle ta och utecklas lite i den här krisen" blir slutligen Majas devis och så följer några kaosartade dygn där jag håller på att gå sönder över hennes ovilja att kommunicera och ta hjälp av framför allt sin pappa som hon har ett komplicerat förhållande till. Han är i ärlighetens namn är lika dålig på kommunikation han, men han är Majas trygga punkt som straffas med tidlösa tonårsfasoner i kombination med det nutida då kränkningen också sker via hans kapade facebookkonto och hackade e-mail. Maja klarar mycket, men ensam är inte stark och med tummen i bandage och stickor i foten hittar hon som tur är en del nya bekantskaper att ta hjälp av på vägen.

Här ligger jag och blöder är rolig, sorglig och charmig, charmig. Jenny Jägerfeld är träffsäker och lyckas skapa fullkomlig igenkänning från mina egna tonår, skapa karaktärer jag både älskar och irriterar mig på samtidigt som hon undviker de värsta klyschorna vilket gör att det här blir en bok jag vill sätta i händerna på alla, tonåringar, tonårsföräldrar, ja alla som varit tonåring. Utom sambon M, han skulle inte klara det första kapitlet och detaljerna kring den avsågade tummen. Men humorn och svärtan, den skulle även han uppskatta.