Maktlös konsument?

Jag blir arg. Nej. Jag blir galen. Åter igen, ett av de största mysterierna för mig är hur klädföretag fortfarande får lov att vara så oerhört könsbundna i sitt utbud av barnkläder. Med en liten kille som älskar både Barbapappa och Hello Kitty blev jag glad då jag hittade dessa tryck på tröjor i flera olika färger för en gångs skull. Men en förstoring av bilden avslöjar det jag aldrig kommer att begripa vad gäller kläder för små barn, en puffärm och en liten spets i kragen så att jag inte ska missta mig på att detta minsann är för tjejer. Vill jag ha rött till min pojke är jag hänvisad till Kalle Anka eller Dinosaurier.

Flicka enligt H&M:

Pojke enligt H&M:

Jag känner mig fullkomligt maktlös för det finns inte ett jota jag kan göra åt det. Visst skriva på listor och bojkotta affären, men vad blir egentligen resultatet av det? Det finns fantastiska inlägg om detta som hos Anaiah och Nina Ruthström, vi är många som känner så här, men sen då?

Barn är oerhört öppna och fördomsfria, det är vi vuxna som ger dem värderingar och stänger deras sinnen och det gör mig också ledsen att vi inte har blivit bättre på att komma från fördomar och uråldriga förväntningar på pojkar och flickor. Jag vet inte hur många gånger lilleman stolt visat upp sina målade tånaglar i sommar och vuxna människor reagerar med ett ”Oj, oj, oj, ja men här går väl gränsen”. Jag blir stum över vilka värderingar man lägger på en tvååring.

Skolklassen i Växjö som analyserade och anmälde Toys R Us katalogen till reklamombudsmannen och vann är fullkomligt underbara och jag önskar samma granskning kunde göras av klädföretagens utbud. Det har diskuterats i flera år men blir aldrig någon förbättring. Grrrrr.