Favoritserie blir film

Ett synnerligen svårt uppdrag, håller de normalt briljanta manusen och dina favoritkaraktärer för mer än 30-40 minuter i taget? Visst kan jag klämma 4 avsnitt Big Bang Theory på raken, men jag skulle inte köa till BBT - the movie.

När det nu är dags för en av mina stora favoriter, Veronica Mars, att bli film är det inte med bara lite pirr i magen jag följer sneakpeaks och trailers som florerat flitigt den sista månaden. Eftersom jag misstänkte att filmen inte kommer till svenska biografer tyckte jag min stundande USA resa låg perfekt i tid för att tjuvkika och har helt missat att Warner  inte glömt de svenska fansen och gör filmen tillgänglig på SF Anytime idag, på själva premiärdagen! Grattis Sverige!

Nu kommer jag ändå försöka hitta en AMC biograf på plats för att få testa bioupplevelsen på andra sidan Atlanten och får försöka undvika recensioner och omdömen under mina sista timmar hemma eftersom jag vill tro att Veronica och gänget inte kommer göra mig besviken.

Så, enjoy alla Marshmallows men bespara mig spoilers, jag vill inte höra!

Årslistan 2013

OK, jag är snart redo att lämna 2013 bakom mig, bara en liten sammanfattning först:

Höll du dina nyårslöften?

Till vänster i min profil stod det förra året: "2013 ska jag gå mer på bio, konserter och teater. Träna, resa och njuta!" Summa summarum: Jag har sällan gått så lite på bio som i år, inte sett en enda konsert eller teater och inte tränat med någon ordning det sista halvåret...så, nej, jag höll inte några löften.

Kommer du ha några nya i år?

Ambitionerna kommer vara ungefär samma i år, samt att jag inte ska äta godis. Och så det här så klart: #nyårslöfte

Hände något i år/gjorde du något du aldrig gjort förut?

Jag uppträdde framför 2000 personer i glittrig make-up och gummiöron då min avdelning hade nöjet att stå för årets julspex i december. Det var oerhört märkligt och något av det roligaste jag gjort.

Vilka länder besökte du?

Alldeles för få. Bara England. Twice. En gång för business och en gång för pleasure.

Var det något du saknade 2013 som du vill ha 2014?

Andra halvan av 2013 hade jag noll läsro och jag har flera böcker liggande som jag inte ens har avslutat. Visserligen är detta delvis orsakat av roligt manusarbete och repetitioner inför ovan nämna julspex, men även av "vanligt" jobb, jobb och ännu mera jobb.

Största misstaget?

Köpte en flaska Imsdal med smak av blåbär i stället för naturell, det var ingen höjdare. Så länge misstagen är på den nivån känner jag mig nöjd!

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Hämtat lilleman på förskolan.

Vad önskar du att du hade gjort mindre?

Tänkt på jobbet då jag lämnat det för dagen och egentligen borde vara ledig.

Årets bästa böcker?
The fault in our stars av John Green, Neil Gaiman's The ocean at the end of the lane och så blev årets sista bok Spelets konst av Chad Harbach var en mycket trevlig överraskning. Tre helt olika böcker som väl representerar min spretiga smak.

Årets bästa filmer?
Sist jag var på bio var i juli och under hösten har jag endast sett TRE filmer, alla i sällskap av min kära filmklubb! Både Silver linings playbook och The Angel's share är charmiga dramakomedier att må bra av. Klassisk action som Iron Man 3 och The Dark Knight Rises höll stilen, men startkast intryck gav ändå förra årets första biobesök, ingen feelgood historia precis men väldigt snygga Les Misérables.

Årets bästa tv-serier?
Från att tidigare bara sett sporadiska avsnitt har jag i år plöjt hela Big Bang Theory s. 1-6 och självklart älskat Sheldon, Leonard, Penny, Raj, Howard och deras märkliga förehavanden i och omkring Caltech.

På Netflix njöt jag av nya Orange is the New Black, gamla Weeds och så omtittningen av klassiska Whedon-serier som Firefly och Dollhouse som båda borde fått fortsätta lite längre!

Hur kommer nästa år skilja sig från det förra?

Om inget oförutsett händer vet jag att jag kommer resa mer då jag redan har två tripper inbokade. Yay! Min inte så lilla lilleman kommer att börja förskoleklass vilket kanske ger mig mer ångest än honom (hoppas jag) men en förändring blir det oavsett. Förhoppningsvis kommer jag ha ett jobb kvar men inte jobba lika ohälsosamma timmar.

Slutligen hoppas jag att jag hittar in hit lite oftare....

Välkommen då och Gott Nytt 2014!

TV-året 2012

Bästa serien jag sett i år är:
Den enda tv-program jag såg i realtid 2012 var under julledigheten då jag besviken över att det traditionella svenska dramat uteblev (Selma, August etc.) och istället bänkade mig i framför Palme. Wow! Kanske ingen serie i den rätta bemärkelsen men det bästa jag sett i år. 1986 var jag 11 år och för liten för att känna till Palmes roll, politiskt och internationellt. För mig har han främst varit sin död, blodfläcken i snön och begravningen i stadshuset, fram tills nu och jag tycker de tre delarna var fantastiskt intressanta.

Av mer klassiska serier är det dokumentärens kontraster Battlestar Galactica och The Walking Dead som har trollbundit mig under året. Och Glee som jag sent omsider har fått se tack vare Netflix. Denna underbara sång- och dansserie som bryter mot alla heteronormativa high school dramer och som med en stor dos humor och färgstarka karaktärer vågar ta upp alla typer av ämnen.

Sämsta serien jag sett i år är:
Har inte sett något riktigt dåligt, men av allt bra är Jericho den svagaste länken. Serien om det lilla samhället i mellanvästern som isoleras efter en serie atomsprängningar startade helt OK, men lyckades inte gripa tag i oss annat än för att slötitta på de första 10-12 avsnitten.

Störst förhoppning hade jag på:
HBO juvelen Game of Thrones kom till svensk television under våren, ackomanjerat av roliga TV-cirkeln med Johanna Koljonen, Roger Wilson och Kodjo Akolor. Vi bänkade oss redo att se realtids-tv för en gångs skull, men efter två avsnitt gav vi upp och köpte boxen. Så klart. GoT är svulstig medeltidsfantasy och trots viss unken kvinnosyn och omotiverade boob-flashes blev den ett måste. Jag som inte streamar från US eller laddar ner längtar mycket efter säsong två som kommer i Mars, om jag inte hunnit testa HBO Nordic innan dess.....
Uppdaterat: Läste precis inne hos Mia att säsong 2 snart är tillbaka på SVT!

Mest besviken blev jag över:
Tredje säsongen av tidigare högpoängaren Downton Abbey hade problem och tuggade på tomgång. Bara Maggie Smith fortsatte att glänsa men det räckte inte för att kompensera för Earl Granthams motvilja till förnyelse, Marys snobbism, O'Briens intrigmakande eller Bates maktspel i fängelset och jag blev faktiskt besviken.

Så här utmärkte sig tv-serieåret 2012:
Ett ord: Netflix! Filmutbudet må vara undermåligt, men för en tv-serieknarkare är det fantastiskt. Glee, som sagt, du kan även ha Buffymaraton, upptäcka Sons of Anarchy, the Tudors, Doctor Who, Bron, Modern Family och så vidare. Även utbudet för barn håller måttet.

Apple TV lösningen som vi använder och som gör att vi kan streama trådlöst från datorn eller aj-fånen till tv:n får också full pott. Spenderar som sagt ohälsosamt mycket tid i fiktiva världar, och då är tekniklösningarna viktiga...

       

Stadsbesök: New York

Brooklyn Bridge 2006

För mig behövs det inte mycket av New York i film eller litteratur för att jag ska smälta och eftersom staden är så frekvent förekommande är det lite svårt att gallra inför veckans stadsbesök där uppmaningen är att presentera "en bok eller flera, kanske en film, en pjäs, en sång, ett konstverk eller något annat kulturellt".

Generellt är powerparen Hustvedt/Auster och Krauss/Safran Foer samt David Levithan de jag främst förknippar med starka och ofta underbara porträtt av staden. Nicole Krauss Kärlekens historia slutar på en bänk i Central Park och är något av det bästa jag läst.

Patti Smiths Just kids är en orgie av New York-kultur från 60- och 70-talen och är ett måste för musik- och kulturnörden, även om det är galet mycket namedropping i boken. I samband med denna bör man också leta rätt på den eminenta dokumentären Black White + Grey om en av bokens huvudpersoner, konstnären Robert Mapplethorpe och konstsamlaren Sam Wagstaff.

Vill du ha lite lättare underhållning och som jag är svag för dansfilmer, hur tunn handlingen än är, finns till exempel Center Stage om en grupp ungdomar från olika delar av landet som börjar på balettakademin i NY och de intriger som hör dansens värld och prestationsångesten till.

TV-serien Suits utspelar sig på en advokatbyrå på Manhattan där den arrogante Harvey Specter rekryterar talangen Mike Ross till sin högpreseterande byrå trots att Mike är långt ifrån någon advokat. Men, fake it 'til you make it! Jag hoppas att säsong 2 snart kommer till svensk tv för ända sedan Lagens Änglar via Ally McBeal har jag varit svag för advokatserier.

New York är inte bara överrepresenterad i litteratur och film utan även i musiken. Jag bjuder på en underbar gammal goding från innan jag ens var född, som fick sin revival på 90-talet tack vare Tarantinos Jackie Brown.



Fler rese- och bokminnen till New York finns här och här.

Lägesrapport

Finns det inte tid till annat passar i alla fall en enkät! Ursprungligen publicerad hos Sara BE (igen :)).

Alltså, läget är som följer:

Jobbet: Puh. Planering för att göra samma jobb and then some med en och halv resurs mindre. Filar på ett Don't panic! e-mail, men jag vet inte om alla mina kollegor läst Douglas Adams....
Men idag skrev en USA-kollega: "If I ever write a comic book, you will be my female heroine in tights and cape!" Det tar jag som den största av komplimanger.

Senaste böckerna jag läste: Hello Kitty måste dö, Heja, Heja och Nanna Johanssons Mig blir du snart kär i som ska vara bibblo tillhanda i morgon.

Böcker jag läser just nu: Jag är ingen parallelläsare så just nu är det bara Eldbärare av Anders Björkelid som ligger på sängbordet. Men det går trögt så till helgens besök hos svärföräldrarna vilket brukar innebära mycket lästid ska jag ta med något annat inspirerande.

Böcker jag ser fram emot: Jag har nog inte särskilt höga förväntningar på Rowlings Den tomma stolen men ser ändå fram emot slutet av november då den kommer på svenska.

Senaste filmerna jag såg: Att det gått trögt med läsningen kan ju ha lite grand att göra med att vi sett sjukt mycket film de senaste veckorna och det har blivit en väldig blandning; Jane Eyre, Drive, Blue Valentine, Tropa de Elite, Friends with kids, Ted, Laxfiske i Jemen, Our idiot brother, Startrek-Insurrection...

Filmer jag ser fram emot: På onsdag är ett gäng som som har vi kompisdate (dinner and a movie) för att se Skyfall. Sedan ser jag fram emot filmklubbens filmfestival i November även om det då blir mest jobb, men någon av de 30 filmerna ska jag nog hinna med.

Senaste tv-serierna jag såg: Homeland på tv, The Walking dead på DVD och Glee på Netflix.

TV-serier jag ser fram emot: Säger bara: 3 november. Downton Abbey.

Musik jag lyssnar på just nu: Fortfarande mycket Florence & the Machine, P3-hits dagarna i ända och Petra Marklunds nya som än så länge inte når upp till Händerna mot himlen-nivåer.

Musik jag ser fram emot: Mando Diaos hela Frödingverk Infruset, bara en vecka kvar.

Charming, CA!

Lagom till att hösten kommer till Sverige släpps äntligen säsong 4 av Sons of Anarchy på DVD och vi kan återvända till det varma, dammiga Kalifornien.

Kan de verkligen fånga mig en säsong till känner jag skeptiskt när gänget kommer rullande med sina motorcyklar redo att lägga näsan i blöt i Charmings affärer? Men med en ny polismakt i stan, en mystisk åklagare och Jax som planerar att hoppa av är jag lika fast som vanligt. Bring it!

Battlestar Galactica

Efter att ha avhandlat serier som the Wire, Dexter, Breaking Bad och Game of Thrones under våren var jag sugen på ett rymdepos. Jag blir det ibland.  Enligt IMDb är Battlestar Galactica en av de bättre med ett tittarbetyg på 8.8/10.

Sagt och gjort, i maj avlägger vi vårt första besök på Battlestar Galactica, det gamla stridsskeppet som är redo för pensionering när cylonernas andra attack mot människorna inträffar, 40 år efter att en bräcklig vapenvila slutits efter ett första förödande krig. Av hela mänskligheten överlever ca 50,000 och de kolonier de bebodde totalförstörs i en samordnad kärnvapenattack.

De är nu strandsatta i rymden, på flykt och på jakt efter ett nytt hem som enligt urgamla profetior kanske finns på andra sidan Vintergatan - Jorden. Dit sätter mänskligheten sitt hopp, men vägen är lång, farorna många och svårigheterna med att skapa ett nytt fungerande samhälle i en rymdskeppsflotta större än någon kunnat föreställa sig. Militärens beskydd och starka ställning är inte alltid självklart. Det underlättar inte heller att cylonerna som människan hittills bara känt till som robotmaskiner av metall, precis som vi skapade dem, nu har utvecklats och inte bara ser ut som oss, kanske känner och tänker de även som oss?

Om det här låter som rena galenskapen ska du självklart inte se Battlestar Galactica. Men gillar du sci/fi är du redan såld, troligen har du redan sett serien, för vad finns inte att gilla?

I 73 avsnitt på 4 säsonger får du ett rymdäventyr GALORE med karaktärer som utvecklas, moraliska dilemman, religiösa myter och absurda militära regler. Du får också många tillfällen att känna, för och emot dina favoriter för det finns inte en karaktär som jag inte hatar vid ett eller annat tillfälle. Inget är vad det verkar på Galactica.

Visst, av 73 avsnitt finns det några lågvattensmärken, några utfyllnadsavsnitt och en och annan onödig twist. De allra första avsnitten har lite av b-filmkaraktär över sig, men håll ut! Jag förlåter nämligen tillfälliga svackor i manus då de flesta vändningar och intriger fyller sin funktion. Trådar fullföljs, säckar knyts ihop och serien har ett riktigt slut vilket gör att helheten blir ett precis så bra rymdepos som jag efterfrågade. Jag är mycket glad att vi lagt galet många vår- och sommarkvällar ombord på Battlestar Galactica. So say we all.....

PDD

Det är inte bara frånvaron av vårvärmen och det blåsiga Göteborg som gör mig låg, jag lider även av PDD, Post-Dexter-Depression då vi i går såg det sista avsnittet av säsong 4. Ni som har sett den vet att säsongen är sprängfull av ångest och stress då den kretsar kring Dexters svårighet att kombinera sin nyfunna familjelycka med sin mörka sida samtidigt som han tampas med den synnerligen otäcke Trinitymördaren. Ni vet också att säsongsavslutningen (OMG!) är något utöver det vanliga. ’nuff said.

Manusförfattarna till Dexter gör verkligen det omöjliga möjligt: får mig att gilla och känna sympati med en bestialisk mördare, gång på gång. Är inte fiktion underbart!

Nu längtar jag till mitten av Juni, då hoppas jag verkligen att sommaren har kommit. Om inte åker jag ändå till Barcelona (!) samt återvänder till Miami, i alla fall andligt, eftersom Dexter säsong 5 då släpps på DVD.