Kärlekens historia

Leo Gursky är gammal och ensam. Hans största skräck är att han ska dö en dag utan att någon har pratat med honom eller att han ska bli liggande oupptäckt i sin lilla lägenhet i Brooklyn. Därför gör han saker som att prova tuffa sneakers eller beter sig störigt i kön på posten, så har han i alla fall haft kontakt med någon varje dag. Han tänker mycket på sin barndom i Polen, flykten från nazisterna och på sin stora kärlek, Alma. Till henne skrev han Kärlekens historia.

Ensam är också tonåringen Alma Singer, döpt efter huvudpersonen i sagda bok som var hennes nu döde pappas favorit. När boken åter korsar hennes och hennes mors vägar börjar Alma leta efter sin namne och sanningen bakom Kärlekens historia och på så sätt vävs Almas och Leos historier samman. Vi spenderar mycket tid i Brooklyn och på Manhattan, men besöker även Polen, Israel och Argentina.

Det är flera berättarröster, men Krauss håller isär dem på ett tydligt sätt och ger alla sin egna unika röst. Det finns några skrivtekniska grepp i Leos berättelse, upprepningar av orden Men och Men ändå som jag stör mig lite på i början, då de känns lite krystade, men efterhand kommer jag att tycka mycket om dem. I vissa delar av texten är just de upprepningarna oerhört vackert använda. Jag är däremot väldigt nyfiken på hur de ser ut på originalspråk. But? Only?

Nicole Krauss gästade Babel för några veckor sedan där hon mest pratade om sin nya bok Det stora huset, men även lite om Kärlekens historia. Jag tyckte hon verkade så himla sympatisk och det måste man väl vara om man skriver en så fin bok som Kärlekens historia? I kväll kommer min mamma på besök och om hon behöver boktips inför sommaren kommer Kärlekens historia högt på listan. Jag bara älskar den.

X-men: First Class

Långhelg i fint väder har inte bara betytt sol på näsan, vin i glaset och lästid. Det innebar även barnvakt och biobesök!

Vi valde X-Men: First Class, den andra av flera planerade prequels om de mutanter vi redan känner. Denna gången är det berättelsen om hur Charles Xavier och Eric Lehnsherr blir professor X och Magneto. Hur de träffas, blir vänner och antagonister.

Vi träffar dem först som pojkar. Eric då han skiljs från sina föräldrar i ett polskt koncentrationsläger och hamnar i händerna på Sebastian Shaw som utsätter honom för otäcka experiment. Charles är ensam, men välbärgad och hans väg leder till att bli doktorand i Oxford. Det är där han på 60-talet blir kontaktad av CIA för att öka deras förståelse för mutanter som börjar bli allt mer vanliga. Det är också nu hans väg första gången korsas med Erics. Tillsammans bildar de ett dynamiskt par som rekryterar unga mutanter, men trots sin vänskap har de olika motiv och syn på hur människor och mutanter bör samverka.

Vad kan jag säga? Jo, att det här är snygg action, en superhjältefilm med hjärta och humor. Men jag är redan X-men fantast och dessutom svag för James McAvoy. Hurra! (4)

En dag

En dag av David Nicholls har det originella greppet att återvända till den 15 juli, år efter år, bara den 15 juli. På detta fragmenterade sätt får vi följa Dexter och Emma från att de spenderar en natt tillsammans efter de tagit examen från universitetet och sedan vidare ut i livet. Ingen av dem vet riktigt vad de ska göra i verkligheten, så det blir lite resor, restaurangjobb och mycket framtidsångest innan de landar lite längre för ett tag.

En dag är utan tvekan det senaste årets bokbloggsälskling. Jag tror inte jag har läst någon som inte gillar den, mycket. Följdaktligen blir det också en läsning med farligt högt uppskruvade förväntningar som för min del inte infrias.

Jag som har läst David Nicholls tidigare På vinst och förlust och Mitt livs roll känner till viss del igen komiken och karaktärerna och det är roligt, ibland så där att jag vill ta fram skämskudden. Den är också fin och full av känslor. Men det är också lite klyschigt. Struliga killar, pinsamma killar, tjejer som kuttersmycken och tjejer med dåligt självförtroende som trånar. Genom brev och tillbakablickar får vi visserligen lite detaljer om vad som händer under året, mellan den 15 juli varje år, men inte mycket. För mig räcker det inte riktigt, jag vill gärna ha mer detaljer för att jag ska förstå varför Dex och Em till exempel är "gjorda för varandra". Deras vänskap är inte direkt jämställd och jag vill ofta be en av dem, eller båda, att rycka upp sig.

Det är de sista 80 sidorna som räddar En dag från att bli helt platt fall för mig. Nu knyts några trådar ihop, jag får mer detaljer och en viss förståelse för karaktärerna. Men i 355 sidor har jag väntat på att boken ska bli alldeles, alldeles underbar som blurben på omslaget säger, och det blir den inte. Den blir trevlig och OK.

Mors dag

Om lilleman får välja det allra finaste han vet till mig på Mors dag ser det ut så här. Han är sannerligen sin mors son!

Fynd i sommarstugan

Sommarstugebokhyllor brukar vara en salig blandning av gamla serietidningar, flera år gamla Allt om Fritidshus och pocketböcker, både köpta och sådana som följer med på köpet med glansiga magasin som också hör sommaren till.

När jag för drygt en månad sedan spenderade lite tid i stugan såg det för det mesta ur så här:

Med en bladvändare som Cirkeln i handen och lilleman fullt aktiverad och omhändertagen av mormor och morfar satt jag för ovanlighetens skull och läste flera timmar i rad dagtid. Det händer inte varje vecka! Alltså tog boken snabbt slut och jag gick till bokhyllan och inventerade. Där hittade jag Michael Cunninghams Timmarna, med det tråkiga filmomslaget vilket skvallrar om att den hör till kategorin som följt med en tidning. Jag känner självklart till boken men kan inte komma ihåg att jag sett den här i hyllan tidigare. Nu är jag i alla fall glad att jag gjorde det för maken till fin liten bok får man leta efter.

Cunningham väver på ett fantastiskt sätt samman 20-talets Virginia Woolf, 50-talets Mrs Brown och Clarissa som vi träffar i New York på 90-talet. Woolf skriver Mrs Dalloway, Mrs Brown läser densamma och Clarissas bäste vän, den aidssjuke Charles, kallar henne efter romanfiguren.

Under några timmar vardera följer vi de tre kvinnorna blir mycket levande karaktärer med hjälp av Cunninghams fina beskrivningar och språk. En liten pärla helt enkelt som jag så snart jag kan ska lämna tillbaka till sommarstugehyllan, så kanske någon annan överraskande upptäcker den.

Tematrio - läsplaner

Det är lätt och roligt att göra planer, vad gäller läsning är det lite svårare att följa dem, i alla fall för mig. Lyran frågar i veckan Vilka böcker/typer av böcker planerar du ett läsa?

1. I början av året skrev Martina på Ett hem utan böcker om Alfabetsutmaningen, att plocka olästa böcker från den egna bokhyllan, en från varje bokstav i alfabetet utan särskild ordning. En utmärkt idé, som har gått uselt att genomföra då jag i stället har lånat och handlat nytt och snarare fyllt på antalet olästa böcker. Av de olästa titlar som stod i hyllan när utmaningen började har jag bara avverkat två.


2. Lustigt nog passar just de två jag plockade ur hyllan även löftet att läsa för mig nya författare, inspirerad av Enligt O's boktolva. Jag har fortsatt att beta av nya bekantskaper i högre grad i år, även utöver de jag listade i December.


3. Jag yttrade även löftet att i vinter läsa var annan bok på engelska. Även om jag inte riktigt når den kvoten har blivit betydligt fler än tidigare och jag fortsätter med den planeringen, vilket också går hand i hand med punkt 1.

De känns fortfarande som helt OK och kravlösa planer, även om annat dyket upp och ger en ny giv som att det snart är långhelg, semester, sambon har slut läsning och det är dags för en ny bokcirkelbok!

Whip It

Jag har börjat sprida filmtipset Whip It i fikarummet på jobbet och plötsligt säger kollegor saker som "jag hörde en intervju i morse med två tjejer som sysslar med den där sporten". Sporten är Roller Derby som jag inte heller kände till så noga förrän förrän filmen från LoveFilm låg i brevlådan.

Bliss Cavendar är uppväxt i en håla i Texas. Efter skolan jobbar hon på restaurangen the Oink Joint och ställer pliktskyldigt upp i de skönhetstävlingar hennes mamma anmäler henne till trots att hon för länge sedan lämnat de idealen bakom sig. Under ett besök till närmsta staden Austin korsas hennes väg med några roller derby tjejer och innan hon vet ordet av är hon ny medlem i Hurl Scouts. Laget med tuffa Maggie Mayhem, Bloddy Holly och Rosa Sparks är de ständiga förlorarna och frågan är om Bliss kan leva upp till sitt namn Babe Ruthless och bli den förstärkning de behöver.

Ni hör, det låter töntigt med en story som påminner lite om dansfilmers uppbyggnad. Jag är ju en sucker för dansfilmer och gillar även Whip It starkt. Den är både rolig och cool! Drew Barrymoore har regisserat och för det förlåter jag hennes usla tolkning som Smashley Simpson, men Ellen Page är bra och Juliette Lewis är smashing som rivalen Iron Maven. Yay! Jag hoppas det inte dröjer länge innan jag har sett mitt första roller derby live.