Bokåret 2011

Jag använder samma mall som förra året då jag summerar bokåret som gått. Då hittade jag den hos enligt O.

Bästa boken jag läst i år är:
Högst betyg får Timmarna av Michael Cuningham som var ett fynd i sommartugehyllan samt Nicole Krauss Kärlekens historia som jag fullkomligt älskade. Båda författarna var dessutom nya bekantskaper!

Sämsta boken jag läst i år är:
Hundraåringen som bla bla bla. Blä.

Störst förhoppning hade jag på:
Jag har stora förhoppningar på de flesta böcker jag tar mig an och i år var kanske "pressen" störst på Cirkeln, Presidentens hustru, Här ligger jag och blöder och Flickan från Ingenstans och ingen av dem gjorde mig besviken.

Mest besviken blev jag över:
Den stora bloggälsklingen En dag av David Nicholls levde inte upp till mina höga förväntningar vilket alltid är tråkigt, men då kanske filmen blir en bättre upplevelse. Jag får kolla in det när den kommer på DVD i februari.

Så här utmärkte sig läsåret 2011:
Bokklubben som startade i början av året har självklart haft stor inverkan på min läsning, den har bjudit på underbar läsning med fantastiskt bokprat och fått mig att läsa flera nya författare. Hälften av alla böcker jag läst i år är faktiskt skrivan av för mig nya bekantskaper, vissa som uttalat stod på min "att läsa" lista, andra som dök upp mer oväntat. 50% nytt är inte dåligt och av dem blev även flera favoriter som jag definitivt kommer återvända till.

För första gången deltog jag i år i flera pocketbyten anordnade av En bok om dagen vilket var en mycket roligt upplevelse, både att få och att ge! En ny elektronisk apparat i hushållet innebar även att jag provat e-böcker vilket är ett helt OK alternativ för t.ex. bokklubbsval jag inte känner för att köpa.

Alfabetsutmaning 2011 - summering

Nej, det här var verkligen ett uselt facit. Syftet var att beta av några av de många olästa böckerna i hyllan, men det kom en bokrea, en bokklubb, lite sommarpocketinköp, fina pocketbytarpaket, en USA-resa och inte minst en bokslukande sambo emellan mig och målet. Jag lyckades under året läsa tre, just det TRE böcker, som var inköpta före 1 januari 2011. Det var fina Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld och Sharp Objects av Gillian Flynn redan i Januari. Sedan dröjde det till maj innan jag plockade fram En dag av David Nicholls ur hyllan.

Det kan alltså bara bli bättre. Jag ska inte nämna ordet köpstopp, det är för orealistiskt, men jag kan lova att Alfabetsutmaningen 2012 kommer att gå mycket bättre.

The social network

Jag är sist på bollen i många fall, som det här med Facebook som jag fortfarande inte testat, men fenomenet är ju ändå omöjligt att undvika. Årets sista månad ser jag i alla fall äntligen filmen om hur det (kanske) gick till när nätverket föddes, växte för att sedan fullkomlig explodera i popularitet. Och det är en fascinerande historia.

2003 går 19-årige Mark Zuckerberg på Harvard. Han är utan tvekan ett programmeringsgeni medan hans sociala kompetens lämnar lite att önska. Efter att blivit dumpad går han lite småberusad hem och både bloggar lite väl oansvarigt som hämnd och hackar sig sedan in på alla elevhems kataloger för att lägga upp foton på universtitetets tjejer för alla att betygsätta. Facemash får inte bara Harvards nätverk att krascha, det leder även till reprimander för Zuckerberg men framför allt så får några av universitetets entreprenörer upp ögonen för hans kunskaper. En idé, en månads programmering, några rättegångar och ett okänt antal miljoner i uppgörelser som inkluderar tystnadsklausuler och Facebook är ett faktum. Resten är historia.

Aaron Sorkin, skaparen av en av mina favoritserien The West Wing och David Fincher som nu senast regisserat The girl with the dragon tatoo utgör ett fint team men framför allt är det casten med Jesse Eisenberg i spetsen dom gör det här till en rolig och intressant som engagerar. Jättebra! (4+).

Jag skulle gärna läsa David Kirpatricks The Facebook effect för ännu mer kuriosa om det världsomspännande fenomenets födelse.

Nötter för den allergiske

Till skillnad från förra året har vi en ytterst fröjdefull jul där vi tar det lugnt och äter gott, men har bytt ut den kokta skinkan mot lufttorkad och baconlindade dadlar. Jag har fölorat mig i mys-rysiga The Graveyard book och vi ser mer och mindre bra filmer om kvällarna, småsega The American (2+) och spännande Hanna (3) hittills under helgen.

Och i kväll, efter test av lillemans julklapsspel, middag med svärföräldrarna och med ett glas rött vin vid min sida har jag ägnat mig åt Enligt O's julnötter. Gör det du med om du vill klura lite så här i mellandagarna!

Julglädje Galore!

Både jag och sonen hade väntat otåligt på det gröna paketet vi visste var på väg. Han är väl medveten om det fina och goda som brukar finnas i dem och igår fick vi så äntligen öppna skatten. En bild gör tyvärr inte innehållet rättvist, den ser alldaglig ut, men innehållet var magiskt.

The graveyard book av Neil Gaiman, en av min bokväns egna favoriter som jag länge velat läsa, dessutom i en vacker engelsk utgåva. Den här ska bli årets jullovsläsning!

I det sista regnet av Janesh Vaidya är en uppväxtskildring som utspelar sig i södra Indien och verkar vara varm och lite filosofisk och den väcker definitivt min nyfikenhet.

Båda böckerna är verkligen lyhört utvalda av Secret Santa. Utmärkt! För att inte tala om det övriga innehållet: Julpynt i form av en stjärna och ett hjärta i metall, dessa förvärvades genast av lilleman och hänger i hans rum. En pin från the literary gift company med ett Virginia Woolf citat "Books are the mirror of the soul", bordsdekorationer med både med jul- och boktema, ett tomtebokmärke, pepparkakskolor och en julig chokladkaka som vi faktiskt höll oss från att öppna även om det var svårt. Så fint, genomtänkt och generöst. Stort TACK till min bokvän som lämnade en ledtråd i form av alfapetsbrickor vilket fick mig att ana att avsändarens blogg kan se ut så här:

Hårda klappar

Jag ska ha tomteverkstad och slå in paket till mina två killar. Lite julstämning ska jag väl kunna framkalla i spöregnet!?

En gåtfull vänskap

Yoko Ogawa har gjort en Muriel Barbery och använt sin passion för matematik och vävt in den i en synnerligen fin roman, precis som Barbery gjorde med filosofi.

I En gåtfull vänskap berättar en kvinna utan namn om sin tid som hushållerska hos doktorn, en äldre matematikprofessor som efter en olycka för mer än 20 år sedan bara kan minnas saker 80 minuter åt gången. Men formler, problemlösning och sin pedagogiska förmåga har han kvar. Trots att kvinnan varje morgon måste peka på en av doktorns minneslappar och förklara vem hon är växer en vänskap fram mellan dem, inte minst tack vare kvinnans son som går under namnet Roten ().

I en kommentar till det här inlägget undrade Josefin som lyssnat på boket i P1-följetongen hur det var att läsa om alla formler och tal, och svaret är att det funkade alldeles utmärkt. För mig blir det tydligare vad vänskapliga eller perfekta tal är när jag ser det nedskrivet. Jag förstår inte alla matematiska resonemang, precis som Barberys filosofi ibland passerade ovanför mitt huvud, men endel böcker känner man sig helt enkelt rikare efter att ha läst och denna är precis en sådan. Det som tråkar ut mig lite är inte matematiken utan de många detaljerna kring baseball, men samtidigt ger det mig insikt och kuriosa om vardagen i Japan.

Men i 350 sidor fascineras och imponeras jag av den matematiska vetenskapen och myser över den gåtfulla vänskapen mellan doktorn, hans hushållerska och pojken Roten som Ogawa skildrar. Jag hoppas att fler av hennes böcker snart kommer i svensk översättning.