Det finns inte ord att beskriva de mardrömsdygn som följde. Den ständigt närvarande oron samtidigt som vi för lillemans skull hade både tomte och julklappar. Den stora lättnaden vid varje positivt besked samtidigt som sorgen och osäkerheten inför framtiden är stor. Han står upp, han pratar, det är helt fantastiskt, men kommer han bli min vanliga pappa till 100% igen? Det vet vi inte. Det kan dröja länge innan vi får det svaret, men vi tar en dag i taget.
onsdag 29 december 2010
Värsta julen någonsin
Julhelgen skulle innebära ledighet och vila och de två sista dagarna i 30-dagars utmaningen skulle handla om Mina ambitioner och Ett sista ögonblick. De enda ambitioner jag har för tillfället är att vara en så bra mamma, flickvän, dotter, syster och vän som jag kan. Varje dag, för på ett ögonblick kan allt förändras som på julafton då min pappa föll ihop livlös i mitt vardagsrum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad tråkigt. Hoppas din pappa blir sig själv igen!
SvaraRaderaFrida: Tack! Hoppas du får ett fint nytt år.
SvaraRaderaTack detsamma :)
SvaraRaderaUsch Bea, hoppas verkligen att det blir bra med din pappa. Ha en så skön nyårsafton du kan. Styrkekramar!
SvaraRaderaO: Tack! Han repar sig fantastiskt så vi är fulla av tillförsikt. Önskar dig ett underbart 2011!
SvaraRaderaÅh, nej vad trist att höra!!! Hoppas det ska bli bra!!!
SvaraRaderaBoktokig: Tack! Det har gått bättre än vi någonsin vågat drömma om så han är på benen och hemma. Bara en otäck påminnelse om hur snabbt allt kan förändras...
SvaraRadera