Förbeställningsbonanza

Årets bokrea närmar sig och trots att vi inte har haft den roliga katalogen att bläddra i utan gjort allt elektroniskt har M och jag fått ihop en gedigen beställning med en salig blandning av fantasi och realism. Det finns mycket att se fram emot i veckans leverans!

Dessutom vill jag egentligen ha båda klassikerboxarna som Bonnier enbart säljer under bokrean, men någon måtta får det vara. Det är tyvärr inte vi som är det medelålders paret som vann 124 mille i helgen (suck), i så fall hade båda garanterat åkt ner i varukorgen. I stället nöjer vi oss med Äventyrsboxen där vi båda har samtliga klassiker olästa.

Nu: Fina, fina Downton Abbey på SVT.Play - missa inte!

Just nu

Den här lilla enkäten skapades av Helena på Dark Places och finns även hos Fiktiviteter, Glory Box och Enligt O. Just nu:

Läser jag: Presidentens hustru, min första av Curtis Sittenfeld.

...och tycker: Att den är mycket bra och välskriven men sista delen, på Pennsylvania Avenue 1600, skiljer sig markant åt i flyt och engagemang från de övriga tre delarna.

Lyssnar jag på: P3. Nyttt med Kings of Leon, halvgammalt med Bruce Springsteen och Robyn och när M inte är hemma, gamla Bon Jovi skivor. Jag blev så sugen på 80-tals rock efter att ha sett The Runaways här om dagen.

Tittar jag på: Hade en brittisk överdos förra veckan då jag såg The King's speech, besökte London, såg både Ritchie's film Sherlock Holmes och utmärkta tv-serien Sherlock på SVT. I serieväg har vi påbörjat säsong 3 av Mad Men.

Känner jag: Att jag inte hinner med mitt liv just nu. Det är så mycket på jobbet att till och med min "var annan onsdag" då jag är ledig och myser med sonen är ett potentiellt stressmoment och så får det absolut inte bli.

Önskar jag: Att lilleman och jag klarar oss från det däringa kräkjukeeländet som fått M att sova på badrumsgolvet i två nätter.

Längtar jag efter: Vår! Bara gator, varma fötter och att kunna fika ute utan att få frostskador på händerna.

Bokmärken

Barnes & Noble är bara en OK bokaffär, men deras avdelning med kalendrar, dagböcker, kort och bokmärken är helt fantastisk. På min semester i höstas besökte jag ett antal B&N och möttes alltid med ett "I löv Stig Lar-sun" när personalen upptäckte att jag var från Sverige.

Vid varje besök drabbades jag av kraftig beslutsångest. Inte över böcker, det var lätta beslut, men över allt det roliga runt omkring. Förutom en vacker sudokubok till mamma blev det bara två bokmärken, ett till mig själv och ett till M. Jag gillar dem skarpt. I USA kommer till och med Yoda med "tassles".

Smaken

Finsmakaren och matkritikern Pierre Arthens är svårt hjärtsjuk och kommer att dö. Han vet det, hans familj och grannar också. Inför det faktumet är några splittrade, men det är inte många som kommer att sörja den känslokalla och egoistiska Arthens. På sin dödsbädd ligger han och funderar på den perfekta smaken, något han har på tungan men inte kan komma på. Han letar i sitt eget medvetna och tar oss med på smakresor i farmoderns kök, till barndomens semestrar i Nordafrika och små och stora krogar runt om i världen.

Muriel Barberys debut Smaken från 2000 är rena matporren. Detaljerna i beskrivningen av måltider och smaker vet inga gränser och får mig att fundera mycket över Barberys egna intressen. Att hon brinner för filosofi står klart när man läser fina Igelkottens elegans och om hon inte fejkar väldigt bra är även mat ett kärt ämne.

Men där uppföljaren lät oss komma huvudpersonerna in på livet naggar Smaken bara Pierre Arthens i kanterna. Hans passion för livets goda är konsekvent, han har många fina minnen från sin barndom och kan njuta av att umgås med okända på en bykrog, men sin egen familj kunde han inte bry sig mindre om. Jag vill veta mer, veta varför han gör sina val och vad mer som format honom. Men på 145 sidor hinner Barbery inte utveckla så mycket. I stället ger hon oss en välskriven liten godbit med maten i fokus och då är 145 sidor alldeles lagom. Jag är behagligt mätt.

Just nu bor Muriel Barbery i Japan där hon skriver på sin tredje roman. Kan vi misstänka att den kommer utspela sig i en annan miljö är 7 Rue de Grenelle, Paris?

Great expectations!

Nej, jag har inte läst Dickens, utan de höga förväntningarna gäller delar av arbetsveckan som jag kommer spendera med utsikt ungefär som den till höger.

Tjänsteresor med tid på tåg eller väntan på flygplatser är numer min favoritstund för läsning men på resande fot är inbundet strängt förbjudet (enligt mina egna principer) så fina men tunga Presidentens hustru får tyvärr stanna hemma. Med mig tar jag i stället Smaken av Muriel Barbery och så tröstar jag mig med att bo mitt emot en kvällsöppen Waterstones. Jag skulle bli förvånad om inte Gillian Flynn's Dark Places som Fiktiviteter skriver om i dag får följa med tillbaka från London!

GIFF

Helgens filmer på Göteborgs Filmfestival var en som jag hade otroligt höga förväntningar på, en debutant som jag inte trodde varken bu eller bä om och en som jag på förhand trodde att jag inte skulle gilla.

Det började med Black Swan, om begåvade men sköra Nina som drömmer om att bli första ballerina i sitt kompani. Men när hon äntligen landar rollen både som den vackra vita svanen och hennes elaka syster i en modern uppsättning av Svansjön pressas hon närmare och närmare gränsen för vad hon klarar av att hantera.

Jag var i förväg fundersam över skådespelarvalen Mila Kunis och Winona Ryder, som aldrig varit någon favorit. Jag är fortfarande ganska likgiltig över Ryders roll som före-dettingen Beth men som den udda karaktären i gruppen, den frigjorda Lily funkar Mila Kunis absolut. Och Natalie Portmans väg till Oscarsstatyetten borde vara tämligen ohotad. Hon är nämligen alldeles fantastisk.

Just balettvärlden är en tacksam miljö att använda för att skildra hur jakten på perfektion kan skapa en ångest som tar de starkaste uttryck. Darren Aronofsky gör med skräckfilmsliknande effekter Black Swan till en oerhört intensiv och suggestiv film. Det finns en del briljanta scener som jag tänker på om och om igen. 4+
-----------------------------------

Österrikiska Barbara Eder har låtit sig inspireras av åren som utbytesstudent i Texas och resutatet blir hennes långfilmsdebut Inside America. Vi träffar några ungdomar i ett samhälle nära den mexikanska gränsen där invandringen har påverkat dem alla på ett eller annat sätt. "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." Typ. Det är realistiskt och bitvis gripande men i slutändan precis som jag förväntade mig, varken bu eller bä. 2+

-----------------------------------

Tredje filmen blev den stora överraskningen då jag bänkar mig framför The King's speech med en bild klart uppmålad framför mig efter att ha sett en tråkig trailer: Brittisk hertig med talfel, Colin Firth överdrivet hyllad för rollen som nämnda hertig, talpedagog, motgångar, fint slut, jada-jada-jada. Fin, visst, men inte min typ av film. Ungefär så.

Efteråt känner jag: Brittisk hertig med talfel, helt OK att Colin Firth hyllas för rollen som nämnda hertig, talpedagog, motgångar, fint slut, jada-jada-jada, men så varmt, roligt och intressant! Bäst av alla är Geoffrey Rush som australiensiska talpedagogen Lionel Logue. Hurra, hoppas han vinner många pris för bästa manliga biroll i år! 4

Allt som allt en mycket bra biohelg med både infriade förväntningar och omkullkastade förutfattade meningar, det finns något befriande med båda två.

Tiden går

Den 25 januari 2009 föddes den här bloggen, från början med avsikten att vara en dagbok över filmer jag sett, böcker jag läst och konserter jag upplevt, men det blev visst lite annat på vägen också.

I den uppsjö av så kallade vardagsbloggar som fanns tog jag namnet …and then there was Beatrix som antyder att detta är ännu en i raden. Men den är min och jag är glad att den finns och i dag firar 2 år!