GIFF

Helgens filmer på Göteborgs Filmfestival var en som jag hade otroligt höga förväntningar på, en debutant som jag inte trodde varken bu eller bä om och en som jag på förhand trodde att jag inte skulle gilla.

Det började med Black Swan, om begåvade men sköra Nina som drömmer om att bli första ballerina i sitt kompani. Men när hon äntligen landar rollen både som den vackra vita svanen och hennes elaka syster i en modern uppsättning av Svansjön pressas hon närmare och närmare gränsen för vad hon klarar av att hantera.

Jag var i förväg fundersam över skådespelarvalen Mila Kunis och Winona Ryder, som aldrig varit någon favorit. Jag är fortfarande ganska likgiltig över Ryders roll som före-dettingen Beth men som den udda karaktären i gruppen, den frigjorda Lily funkar Mila Kunis absolut. Och Natalie Portmans väg till Oscarsstatyetten borde vara tämligen ohotad. Hon är nämligen alldeles fantastisk.

Just balettvärlden är en tacksam miljö att använda för att skildra hur jakten på perfektion kan skapa en ångest som tar de starkaste uttryck. Darren Aronofsky gör med skräckfilmsliknande effekter Black Swan till en oerhört intensiv och suggestiv film. Det finns en del briljanta scener som jag tänker på om och om igen. 4+
-----------------------------------

Österrikiska Barbara Eder har låtit sig inspireras av åren som utbytesstudent i Texas och resutatet blir hennes långfilmsdebut Inside America. Vi träffar några ungdomar i ett samhälle nära den mexikanska gränsen där invandringen har påverkat dem alla på ett eller annat sätt. "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." Typ. Det är realistiskt och bitvis gripande men i slutändan precis som jag förväntade mig, varken bu eller bä. 2+

-----------------------------------

Tredje filmen blev den stora överraskningen då jag bänkar mig framför The King's speech med en bild klart uppmålad framför mig efter att ha sett en tråkig trailer: Brittisk hertig med talfel, Colin Firth överdrivet hyllad för rollen som nämnda hertig, talpedagog, motgångar, fint slut, jada-jada-jada. Fin, visst, men inte min typ av film. Ungefär så.

Efteråt känner jag: Brittisk hertig med talfel, helt OK att Colin Firth hyllas för rollen som nämnda hertig, talpedagog, motgångar, fint slut, jada-jada-jada, men så varmt, roligt och intressant! Bäst av alla är Geoffrey Rush som australiensiska talpedagogen Lionel Logue. Hurra, hoppas han vinner många pris för bästa manliga biroll i år! 4

Allt som allt en mycket bra biohelg med både infriade förväntningar och omkullkastade förutfattade meningar, det finns något befriande med båda två.