Urvattnad rea

Efter besök i några av stans bokhandlar blir jag än en gång besviken och påminns om varför jag till 99% handlar böcker på nätet. I vanliga fall är det priset på böckerna som gör mig besviken och nu under rean är det det tämligen fantasilösa sortimentet. Det är stapel på stapel med samma böcker i varenda butik. Brorsdottern som är 11 år suckar också tungt, och vi är inte direkt inspirerade när vi lämnar den tredje butiken, men har i alla fall var sin påse. För mig blev det Nessers tredje del om kommissarie Barbarotti, Berättelser om herr Roos och Jävla John som M genast lade beslag på. Nu ska jag gå igenom nätbokhandlarnas reautbud en gång till, för jag ska ändå klicka hem en resguide om Florida dit vi planerar att åka i höst!

Förutom att smida Floridaplaner har besöket av M:s brors familj inneburit att min dator har varit kidnappad av tonåringar hela helgen. Den har fått gå in på sidor den aldrig upplevt förr, spelat, chattat och skrivit konstiga förkortningar och smileys i långa rader. Det var ett skönt avbrott för både den och mig.

Bokstaven N

Den kreolska grytan från Middagsfrid står på spisen, på tv:n åker tjejerna storslalom och mina killar bråkar om huruvida de ska läsa en bok till i sovrummet här intill. Själv passar jag på att svara på del 14 av Bokfrågornas ABC hos Lilla O:

Det går inte riktigt att undvika Nobelpriset i litteratur den här veckan. Alla tycker någon om priset i fråga. Vad har du för relation till priset och pristagarna?
Vår relation är rätt sval, och jag har sällan koll på vem vinnaren är eller på förhandsfavoriter utöver det som skrivs veckorna innan tillkännagivandet. Av 00-talets vinnare är Coetze den enda jag läst, Morrison och Gordimer från 90-talet och så några klassiska som Steinbeck, Hemingway, Lagerqvist och Lagerlöf så klart. Jag tycker det är kul att priset finns, men kommer nog aldrig kasta mig över vinnarna för sakens skull.
Vem är din nordiska favoritförfattare?
Den enda jag ser till att läsa allt av är Erlend Loe. Hans absurda humor och skruvade historier saknar motstycke. Marianne Fredriksson är en svensk favorit men det är hennes tidiga, mer mystiska böcker jag gillar mest.
Vem är den senaste nykomling du läst?
Hmm, debutant kan jag inte komma på, men Siri Hustvedt är en nykomling för mig som jag genast sett till att köpa mer av.
Finns det någon författare du inte läst, men är nyfiken på?
Massor! Listan är så lång men Curtis Sittenfeld, Monika Fagerholm och Joyce Carol Oates för att nämna några. Kanske hittar jag något av dem på bokrean.

Nu, middag! Jag ska bara väcka M först.

Dussinbok

Blev mycket riktigt fast på tåget timme ut och timme in, både i fredags och i söndags. Vädrets makter kan man knappast rå på men hur SJ kan ha så dåligt fungerande informationskanaler är ett mysterium. Jag har dock glatts mycket åt medmänniskors otroliga tolerans mitt i allt kaos, alltid något! Nåväl, tågresan bjöd istället på mycket efterlängtat prat med min kompis och massa koncentrerad läsning.

Vampyrens märke är en ungdomsbok av P.C. Cast som hakar på de sista årens mystiktrend, här i form av en internatskola för vampyrer. Blir man som tonåring märkt med en månskära i pannan är det tecknet på att man är en vampyr och måste då bege sig till Nattens Hus för att överleva förvandlingen och för vidare utbildning.

Vår hjältinna Zoey Redbird känner sig som en främling i sitt eget liv. Hennes mamma är omgift med en religiös fanatiker, cheerleadersystern har hon inget gemensamt med och hennes nästan-ex Heath börjar gå henne på nerverna med sin alltför ofta öldoftande andedräkt. För Zoey är månskäran i pannan inte enbart ovälkommen. Det står tidigt klart att hon även har speciella krafter och är utvald av gudinnan Nyx att vara hennes ögon och öron i världen. Detta ger henne såklart både status och fiender när hon kommer till House of Night. Så magi, internat, goda mot onda, känns det igen?

Idén är inte dum, men kanske är jag för gammal för denna bok som P.C Cast författat tillsammans med sin tonåriga dotter? Jag gillar ändå övernaturliga och mystiska fenomen och läser gärna böcker i katergorin HceU men känner mig lite besviken då den inte håller hela vägen utan karaktärerna blir för stereoptypa och handlingen som skulle kunna vara riktigt spännande blir lite för banal. Ungefär som när Johanne Hildebrandt skrev Sagan om Valhalla vilket jag tyckte lät som en underbar idé, att dramatisera vår egen nordiska mytologi, men som bara blev en enda tantsnuskig sörja. Varningstecknen finns där även för House of Night serien, men kanske ger jag den en chans till när Sveket kommer på pocket i vår.

Kompisar på tåget

Jag ska åka tåg i eftermiddag och med tanke på väderleksrapporterna räknar jag kallt med att det kan ta lite mer än de planerade 3.02 till Stokholm. Jag har en väninnas goda sällskap, radiosporten i hörlurarna, men vi har även stämt träff på Pocketshop innan avfärd, just in case.

Just denna kompis och jag delar många resor ihop. En vinter åkte vi till Åre under SM-slutspelet i hockey. Med var sin hörlur från tågets skrapiga radiokanal lyssnade vi på den sista och avgörande kvartsfinalen mellan vårt respektive favoritlag, Färjestad - Luleå. Det blev storstryk för mitt lag, men vem kan sura när man är på resande fot. I kväll lär vi inte vara antagonister i alla fall, och jag ser fram mot ännu en rolig tågresa ihop. Ytterligare en väninna väntar på centralen när vi kommer fram och det ska bli så kul. Men blir vi fast i snön tröstar jag mig med dessa nya vänner:

Bragdartat

Enligt reglerna kan ju Anja Pärsson inte få Svenska Dagbladets bragdmedalj en gång till, men ta mig tusan var inte det hon gjorde i går en av hennes största prestationer? Att dagen efter hon kraschat i 110 km/h, gjort en luftfärd på 60 m och borde vara fullkomligt mörbultad, inte bara gör ett nytt störtlopp men även ett bra slalomåk och tar brons övergår mitt förstånd. Det måste kännas som en enorm seger och tyder på en styrka och envishet som jag inte vet om den är helt sund, men det är bara att stämma upp i ett stort HURRA!

Dyslexi light?

Vackra Christina Hendricks som är superbra som Joan i Mad Men har figurerat i pressen och på bloggar den sista tiden. På Aftonbladet har jag länge läst rubriken ”Knäckt av brösthåret” och sedan blivit totalt förvirrad eftersom jag inte fick ihop varken bild eller notisens text med just hår. Men ja, ja, kvällstidningsjournalistik tänkte jag, långt från ödmjuk nog att tro att jag själv skulle kunna missuppfatta rubriken, ändå är det inte första gången det händer. Vi är många som inte läser det minsta bokstavligt och min förförståelse tyckte att brösthår var rimligare än brösthån.

''Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i
viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra
och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man
kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv
för sig, uatn odern som hlehet.''

Tvåan kom!

Vilken tv-kväll det blev igår, först funktionärskaoset vid damernas start och ACOs fantastiska upprycking. Samma visa för herrarna, men slitvargen och spelevinken Björn Ferry lät sig inte rubbas av ostrukturerade funktionärer utan flög fram som en furie i spåren. Det här var nog ett av de roligare OS-gulden jag har sett. Bravo och grattis!