Kontrasternas Berlin

Summan av lasterna...

..är konstant! På gårdagens supertrevliga bloggarmiddag bytte jag bort två böcker mot två nya, Högläsaren och Vindens skugga. De blir fina tillskott till sommarläsninghögen, den ena börjar jag med omgående. Stort tack till Linda, Linda, Maria, Anna, Ida, Hannele, Camilla, Sofie, Anna & Anna för en mycket trevlig kväll med vin, tapas och mycket bokprat.

Nu tar jag långhelg med tyskt tema då jag tar med mig Bernhard Schlink till Berlin.

Glad midsommar!

Sagolandet

..är ingen sagobok men Timbuktus nya album innehåller många riktigt bra berättelser som jag har lyssnat in mig ordentligt på. Den självklara hiten, Resten av ditt liv är producerad med Oskar Linnros och precis som hans egen Från och med du lyckas den kombinera en sorglig och arg text med en glad melodi . Hela skivan är rolig, sorglig, ärlig och en perfekt uppladdning för Jason Diaktés sommarprat nästa vecka, 29 juni.

Lyssna du också!

Bloggers anonymous

Har det hänt att någon kallat dig vid fel namn och du struntade i att rätta dem? Sedan gjorde de det igen och igen och när du inser att du nog kommer ha mer med den här personen att göra än du trodde från början känns det plötsligt för sent att säga ditt riktiga namn. Du vill inte genera den andre eller framstå som korkad själv.

När den här bloggen startade för ett par år sedan hade jag ingen aning att den här världen skulle vara så interaktiv och social. Inte kunde jag heller drömma om att jag en måndag i juni ska träffa några av mina bekanta från nätet IRL.

Men nu har Linda, Maria och Linda ordnat en "västkustsk" bloggträff på restaurang Qué Pasa här i stan och jag får ta tag i min egenskapade namnförvirring. I bästa BA (Bloggers Anonymous) anda alltså:
- Hej, jag heter Åsa. Det ska bli kul att ses!

Sommarvärdarna!

Ett av det bästa tecknet på att sommaren och semestern närmar sig är presskonferensen som presenterar årets sommarvärdar.

För först gången på många år känns listan riktigt spännande! Jag kommer definitivt försöka pricka in, eller ladda ner, många i år: Jason Diaketé, Maria Wetterstrand, Henke Larsson, Sara Stridsberg, Fredrik Gertten, Johan Wester, Olof Wretling, Cecilia Uddén, Ann Olivecrona, Beate Grimsrud, Patrik Sjöberg, Daniel Adams-Ray, Pia Sundhage, Karl Ove Knausgård och Yokiko Duke till exempel. Kul!

Kärlekens historia

Leo Gursky är gammal och ensam. Hans största skräck är att han ska dö en dag utan att någon har pratat med honom eller att han ska bli liggande oupptäckt i sin lilla lägenhet i Brooklyn. Därför gör han saker som att prova tuffa sneakers eller beter sig störigt i kön på posten, så har han i alla fall haft kontakt med någon varje dag. Han tänker mycket på sin barndom i Polen, flykten från nazisterna och på sin stora kärlek, Alma. Till henne skrev han Kärlekens historia.

Ensam är också tonåringen Alma Singer, döpt efter huvudpersonen i sagda bok som var hennes nu döde pappas favorit. När boken åter korsar hennes och hennes mors vägar börjar Alma leta efter sin namne och sanningen bakom Kärlekens historia och på så sätt vävs Almas och Leos historier samman. Vi spenderar mycket tid i Brooklyn och på Manhattan, men besöker även Polen, Israel och Argentina.

Det är flera berättarröster, men Krauss håller isär dem på ett tydligt sätt och ger alla sin egna unika röst. Det finns några skrivtekniska grepp i Leos berättelse, upprepningar av orden Men och Men ändå som jag stör mig lite på i början, då de känns lite krystade, men efterhand kommer jag att tycka mycket om dem. I vissa delar av texten är just de upprepningarna oerhört vackert använda. Jag är däremot väldigt nyfiken på hur de ser ut på originalspråk. But? Only?

Nicole Krauss gästade Babel för några veckor sedan där hon mest pratade om sin nya bok Det stora huset, men även lite om Kärlekens historia. Jag tyckte hon verkade så himla sympatisk och det måste man väl vara om man skriver en så fin bok som Kärlekens historia? I kväll kommer min mamma på besök och om hon behöver boktips inför sommaren kommer Kärlekens historia högt på listan. Jag bara älskar den.

X-men: First Class

Långhelg i fint väder har inte bara betytt sol på näsan, vin i glaset och lästid. Det innebar även barnvakt och biobesök!

Vi valde X-Men: First Class, den andra av flera planerade prequels om de mutanter vi redan känner. Denna gången är det berättelsen om hur Charles Xavier och Eric Lehnsherr blir professor X och Magneto. Hur de träffas, blir vänner och antagonister.

Vi träffar dem först som pojkar. Eric då han skiljs från sina föräldrar i ett polskt koncentrationsläger och hamnar i händerna på Sebastian Shaw som utsätter honom för otäcka experiment. Charles är ensam, men välbärgad och hans väg leder till att bli doktorand i Oxford. Det är där han på 60-talet blir kontaktad av CIA för att öka deras förståelse för mutanter som börjar bli allt mer vanliga. Det är också nu hans väg första gången korsas med Erics. Tillsammans bildar de ett dynamiskt par som rekryterar unga mutanter, men trots sin vänskap har de olika motiv och syn på hur människor och mutanter bör samverka.

Vad kan jag säga? Jo, att det här är snygg action, en superhjältefilm med hjärta och humor. Men jag är redan X-men fantast och dessutom svag för James McAvoy. Hurra! (4)