onsdag 27 oktober 2010

Gone fishin'

Reselitteraturen utvald, väskorna packade och DVD:n programmerad att spela in House, Grey's anatomy och The event ett par veckor framåt.
Au revoir!

lördag 23 oktober 2010

Bokgeografi på besök i Japan

Som vanligt ligger jag efter i resan världen runt hos enligt O. Förra veckan besökte Bokgeografi ännu ett lockande land, Japan:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Elin Lindqvists Tokyo natt är en hygglig debut med självbiografiska drag om Karolina som återvänder till sin älskade födelsestad efter några struliga, revolterande ungdomsår i Europa.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Det är svårt att hitta information om Muriel Barbery som jag vill veta mer om för tillfället, men i en intervju kan jag läsa att hennes succé med Smaken och framför allt Igelkottens elegans har gjort det möjligt för henne att bosätta sig i Japan där hon skriver på sin tredje roman. Det låter som en riktig drömtillvaro i mina öron!

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jag vill definitiv läsa mer Murakami, sista delen i Lian Hearns släktsaga om klanen Otori, är nyfiken på Kazuo Ishiguro och efter smakproven av haiku i Igelkottens elegans, om än inte helt regelrätta, så är jag till och med sugen på japansk poesi!

Igelkottens elegans

På 7 Rue de Grenelle jobbar Renée Michel som portvakt sedan 30 år tillbaka. Hon är en vresig eremit som ser ner på sina grannar och gör allt för att passa in i den nidbild hon tror att de rika och snobbiga har av en portvakt trots att hon egentligen älskar konst, litteratur och filosofi. En av de boende i huset är Paloma Jesse, en brådmogen 12-åring som varken passar in i sin familj eller på skolan och är fast besluten att begå självmord på sin trettonårsdag. Även hon döljer för omvärlden hur intelligent hon egentligen är. Men ensamhet är sällan självvalt, och när den japanske affärsmannen Ozu flyttar in i huset korsas Renées och Palomas vägar på ett lyckosamt sätt.

Jag har sneglat länge på Muriel Barberys Igelkottens elegans. Dels gillar jag det enkla omslaget och så brukar historier om vänskap mellan udda figurer tilltala mig. Men baksidestexter om vilken storsäljare det är kan också få motsatt effekt. Nåväl, inför en tågresa på egen hand föll jag till slut till föga. (I samma vagn som mig läste för övrigt en herre i 60-års åldern samma bok. Hej bokkompis!)

Barbery har verkligen lyckats med att skapa en härlig historia samtidigt som hon låter sina huvudkaraktärer tala för sitt eget stora intresse och resonera sig igenom både B- och C-kursen i filosofi. Ibland är det lite väl snårigt, men samtidigt så fint att jag förlåter lillgamla Paloma och elitistiska tanten Renée alla långsökta formuleringar. Kapitlen om grammatik är en ren njutning och mycket roliga! De sista två sidorna ser jag knappt texten för tårarna. Det händer inte så ofta men är likväl ett gott betyg.

Dessutom har jag aldrig varit mer sugen på att läsa Anna Karenina efter ständiga referenser till Tolstoys klassiker boken igenom, så det blir ett projekt för nästa år. Och Barberys Smaken glider också upp på väntelistan. Jag återvänder nämligen gärna till 7 Rue de Grenelle.

tisdag 19 oktober 2010

Tematrio Film

Tematrion hos Lyran handlar i veckan om film, och att bara berätta om tre favoriter är nästan omöjligt uppdrag, det finns ju så många!

- En dvärg, en tjej och en annan, var min kompis svar på vad The Station Agent handlade om. Det var det jag visste om filmen innan jag såg den på bio för många år sedan. Jag älskade den och skulle kunna lägga till att den handlar om vänskap.



Jag är mycket förtjust i mosaikfilmer och en av den bästa i genren är Magnolia där de olika karaktärernas sökande efter kärlek, respekt, förlåtelse eller lycka vävs ihop till en fantastisk historia och som innehåller några osannolika scener om hur slumpmässiga händelser kan vara del av ett större sammanhang. Rollistan är mycket imponerande och soundtracket av Aimee Mann underbart!




En annan fempoängare och en riktigt gripande historia är The Green Mile som baseras på Stephen Kings bok med samma namn. Tom Hanks spelar fängelsevakten Edgecomb i 30-talets USA. En dag kommer John Coffey till hans avdelning, dömd till döden för mordet på två små flickor, men Coffey är långt ifrån en kallblodig mördare och kommer att påverka mångas liv. "Miracles do happen!"


Och så har vi Tarantino, Jackson, Spielberg, Sherfig och en massa andra favoriter men en trio är en trio så det får räcka så. Jag funderar redan på att göra en topp tre per år, per kategori, per regissör....

lördag 16 oktober 2010

Vilka får följa med?

Att packa böcker inför en resa är svårt.
Jag vill inte ha alltför tung packning, men samtidigt ett visst urval av gammalt, nytt, tjockt och tunt. Helst ska det på nästa semesterresa, som går av stapeln om mindre än två veckor, passa både mig, M och svägerskan. De ska funka på en lång flygresa, och efter några dagars äventyr även på stranden och kvällar vid poolen.

Det är självklart pocket som gäller och för närvarande gör vi urvalet bland 11-12 stycken som ska bli hälften, för alla får tyvärr inte följa med. Lilleman pratar redan om att packa alla sina böcker men även han måste göra den svåra prioriteringen att välja en handfull.

Sedan ska vi åka till ett land med fina bokhandlar och efter den 2 november tänker jag besöka en av dem för att inhandla Dennis Lehanes nya Moonlight Mile, kanske även prova på dendäringa Gillian Flynn på originalspråk och förhoppningsvis spontanfynda lite!

torsdag 14 oktober 2010

Mellan himmel och jord

13-åriga Christiano Zena bor ensam med sin pappa i en trött, italiensk småstad. En dag i månaden städar de sitt hus, i alla fall på ytan, och sätter fram ett monopolspel för att socialassistenten som kommer på besök ska bli nöjd. Verkligheten ser snarare ut som kvällen då Rino Zena full och arg tvingade sin son att gå ut i snöoväder för att skjuta grannens hund som irriterade honom. Det är inget lätt liv de delar, men de är båda livrädda för att förlora varandra. Deras enda vänner är originalet Corrado, som alla kallar Quattro Formaggi som pizzan, och den alkoholiserade Danilo som när en dröm om att finansiera en underklädesbutik åt sin ex-fru. Danilo planerar det perfekta rånet av en bankomat men samtidigt som Dagen D närmar sig, drar det även ihop sig till ett oväder utan motstycke, ett oväder som skall komma att påverka många i Verrano.

Många av karaktärerna letar tecken i Niccolo Ammanitis Mellan himmel och jord. Tecken från Gud eller tecken på att det finns ett förutbestämt öde, vilket de sedan använder som vägledning i en mörk tillvaro eller som ursäkt för sina beteenden. Jag har tyckt väldigt mycket om Ammanitis tidigare lite kärva historier och antihjältar, och även här finns det ett far/son förhållande som är intressant. Tyvärr fångar de här människornas öden mig inte lika mycket även om boken har ett driv som gör det svårt att lägga den ifrån sig.

Mina invändningar handlar mycket om hur övertydlig Ammaniti är i att beskriva sina karaktärer. Det framgår tydligt att våra huvudpersoner är arbetarklass med högervridna åsikter. De är frustrerade över arbetslöshet och invandring, de super, slåss och har, eller längtar efter sex. Du behöver inte skriva k*k eller f-ordet på var annan sida hela första halvan av boken. I get it!

När de otaliga exemplen på huvudpersonernas dåliga karaktär är över kulminerar historien under några timmar den stormig kvällen och kapitlen blir extremt korta och forcerade. Jag blir lite andfådd. De karaktärsdrag Ammaniti så noga målade upp får så klart sin plats i historien, men när boken är slut känner jag mig varken särskilt överraskad eller begeistrad. Kanske vet jag för lite om det italienska nutida samhället för att till fullo förstå den kritik som till viss del gjorde att boken fick Italiens finaste bokpris, Premio Stegra, och den svarta humorn och grova språket är inte min kopp te. Tyvärr lyfter historien inte till himmelska höjder för mig.

Spansk bokgeografi (och en film...)

Både Enligt O och hennes uppgift Bokgeografi befinner sig i Spanien i veckan!

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Spanien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Liza Marklund är delvis bosatt i Marbella. Hennes bok Gömda presenterades när den kom ut 1995 som "en sann historia" och väckte mycket uppmärksamhet och förfäran. Även jag greps av historien om Mia som försökte fly från ett destruktivt förhållande och upprördes av det byråkratiska Sverige som inte kunde hjälpa familjen. Vi var många som kände oss lite lurade när journalisten Monica Antonsson 2008 ger en annan sida av samma historia och både författaren och förlaget hävdar att Gömda alltid presenterats som skönlitteratur, inte fakta. Den åttonde delen i den definitivt fiktiva serien om kvällstidningsreportern Annika Bengtsson utspelar sig dessutom i södra Spanien, men den är fortfarande oläst.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Spanien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Pans labyrint utspelar sig i fascismens Spanien 1944 där Ofelia skapar en fantasivärld dit hon flyr när verkligheten med hennes gravida och sjuka mamma och osympatiske styvfar blir för svår. Manuset till denna underbara film är skrivet av Guillermo del Toro, som även regisserade filmen. Del Toro är spansktalande, född i Mexico och debuterade även som romanförfattare till vampyrhistorien The strain 2009.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Spanien, som du inte läst, men är nyfiken på.
Katedralen från havet är den enda bok jag hittar hemma i hyllan av en spansk författare. Jag har hört både varma och ljumma recensioner av Ildefonso Falcones äventyr från 1300-talets Barcelona, men tjockleken gör att jag tvekar varje gång jag står framför den. Jag är nog egentligen mer nyfiken på Kärlekens arkitekt av Calderón.