Veckans...

..roliga:
Hugh Jackman som Oscarsvärd och Tina Fey/Steve Martins sketch på densamma.

..tråkiga:
Missade semlan som det bjöds på i jobbets matsal.

..dåliga samvete:
Långa arbetsdagar och en hängig lilleman hemma.

..har du inte sett denna förrän nu?
Welcome to the dollhouse. Jag fick så ont i hjärtat.

..dummaste rubrik:
Så blir du gravid på nolltid: 9 genvägar som ökar chansen.
På nolltid, kan ni tänka er! Finns såklart i Aftonbladet.

Sticky & sweet!

Äger inte en enda Madonnaskiva, jo förresten jag har True Blue på LP någonstans, men jag har alltid gillat henne, trallat med och gärna dansat till hennes låtar (då för 100 år sedan när jag fortfarande gick ut). Självklart måste jag uppleva denna ikon när hon kommer till Sverige i sommar. Är numera glad ägare till några ståplatser till konserten den 8 augusti. Yippie!

Revolutionära vägen

Tänkte att jag skulle se alla filmer som Oscarsnominerats till bästa film i år. I helgen skulle jag bocka av Revolutionary Road. Mycket bra film (4+) med Kate och Leo i fantastiska roller. Jag hoppas att jag aldrig ska känna mig så olycklig som dessa karaktärer. Men Oscarsnominerad? Icke. Inte som bästa film och inte för bästa manliga eller kvinnliga huvudroll. Det var jag bombsäker på. Kanske är det som Ricky Gervais förespår i underbara tv-serien Extras, att det säkraste sättet att vinna en Oscar är att spela handikappad eller i en nazistfilm. Den enda som nominerats i Revolutionary road är ju faktiskt han som spelar galen…

Love Adlibris

Hämtade ut vårt senaste bokpaket som inehöll en salig blandning som Allt för min syster, Blackwater, Svensk Maffia, och The Ultimate Kökskalender. M har slut på läsning så för honom var det välkommet, han har till och med hunnit läsa B-böckerna som vi köpte på ICA i julas. Jag har en hel rad med olästa böcker och behöver egentligen inte fler i högen, men eftersom jag inte vet vad jag känner för att läsa förrän precis när jag ska börja vill jag ha ett visst urval. Jag är glad att lilleman verkar gilla böcker lika mycket som oss, vi spenderar mycket tid i kojan med favoriter som Kossan säger Muu och En dag med färg.

Sövande bra

Jag är så trött på kvällarna, det går inte bara ut över bokläsandet utan såklart även filmtittandet. När klockan passerat halv elva somnar jag oavsett vad jag gör tror jag. Det har tagit oss ett antal veckor att se 11 avsnitt av En förlorad värld. Kanske blir jag extra sömning för att den är så vacker och stillsam och för att Jeremy Irons har den vackraste berättarrösten ever. Nu är vi i alla fall klara och jag skriver kanske inte under på att det är Englands bäste serie någonsin som det står på fodralet, men en klar 4:a. Den var dessutom ett riktigt kap.

För många år sedan när jag jobbade i affär hade jag en kund som skulle köpa tecknad film till sina barn. Istället för att de fick välja delade hon priset med filmens längd för att få den som gav mest film för pengarna. Ingen jag har mött sedan den dagen när jag var 15 har framstått som mer snål. Hon skulle ha varit väldigt nöjd med 660 minuter Brideshead revisited för 99:-

M. Night Blablabla

Helgens film blev The Happening. Den var OK, men ingen Sjätte sinnet precis. Satt och väntade på någon oväntad twist, men det blev bara…jaha. M tyckte bättre om den, och han som från början ville se ”något roligt”, vilket är hans standardsvar på vad han känner för att se. Vi två är för övrigt de enda jag vet som även gillade Shyamalans Signs när det begav sig, men så är vi också löjligt förtjusta i aliens. Vi var båda oerhört besvikna när Arkiv X: I want to believe inte innehöll minsta lilla utomjording.

It takes two

Jag är full av beundran för ensamstående föräldrar. Jag skulle aldrig klara det. Som i natt då en efter-spruta-hängig lilleman vaknade en gång i halvtimmen, tokledsen. Att kl 03.00 ge en Alvedon SUP till en liten älskling som gallskriker och ormar sig kan inte gå med två händer. Det är inte enbart därför jag är glad att vi är två, men vid de tillfällena jag blir påmind om det. När jag sedan demonstrativt får kalla handen när jag kommer hem på eftermiddagarna och vill kramas eller när han störtgråter för att pappa går på toaletten vill jag ha honom för mig själv igen. Eller funkar det att viska "Mamma är bäst" i hans öra när han somnat?