En riktigt bra film under filmfestivalens sista helg var La Mission, skriven och regisserad av Peter Bratt med hans mer kände bror Benjamin i huvudrollen. Che har fängelsedomar och missbruk i bagaget men lever numera nykter, jobbar som busschaufför och är omtyckt och respekterad i kvartet La Mission där han bott i större delen av sitt liv. Han bor ensam med sonen Jesse som han delar både basketintresset och en passion för att renovera bilar med. Mission Boyz är en mix av släkt och vänner som spenderar många fredagskvällar med att köra "low and slow" i sina vackra low riders runt San Fransiscos gator. Värmen och gemenskapen i Ches liv är påtaglig. När det visar sig att Jesse inte följer machonormen i det heta latinokvarteret utan dejtar en kille, brister det dock för Che som tappar kontrollen.Genom hela filmen är stor vänskap och kärlek närvarande, men hotet om våld och katastrof finns hela tiden under ytan. Många scener visar med smärtsam tydlighet hur svårt det kan vara att säga "Jag behöver hjälp" eller "Förlåt". Tårarna rinner flera gånger, utan att vara kopplade till någon specifik händelse. Av 1,58 gråter min kompis, som inte visste ett dyft om filmen innan vi satte oss i salongen, i ungefär 1,30. En latte senare konstaterar båda att vi är oerhört glada över upplevelsen och över att vi startade helgen med La Mission, som dessutom hade ett fantastiskt soundtrack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar