Värsta julen någonsin

Julhelgen skulle innebära ledighet och vila och de två sista dagarna i 30-dagars utmaningen skulle handla om Mina ambitioner och Ett sista ögonblick. De enda ambitioner jag har för tillfället är att vara en så bra mamma, flickvän, dotter, syster och vän som jag kan. Varje dag, för på ett ögonblick kan allt förändras som på julafton då min pappa föll ihop livlös i mitt vardagsrum.

Det finns inte ord att beskriva de mardrömsdygn som följde. Den ständigt närvarande oron samtidigt som vi för lillemans skull hade både tomte och julklappar. Den stora lättnaden vid varje positivt besked samtidigt som sorgen och osäkerheten inför framtiden är stor. Han står upp, han pratar, det är helt fantastiskt, men kommer han bli min vanliga pappa till 100% igen? Det vet vi inte. Det kan dröja länge innan vi får det svaret, men vi tar en dag i taget.

Dag tjugoåtta: Det här saknar jag

Att ha torra och varma fötter en hel dag.

Dag tjugosju: Min favoritplats

Det beror verkligen på omständigheterna. Men mitt hem är min borg och jag trivs trots allt väldigt bra hemma med en kopp kaffe, en tänd brasa och en babblande lilleman någonstans i närheten. Lite senare nedsjunken i soffhörnan med en bok eller framför en bra tv-serie under samma filt som M. För lata sommardagar är sommarstugan vid Bottenvikens kust oslagbar samtidigt som mitt hjärta klappar lite extra för resor till Wien och New York.

Dag tjugosex: Mina rädslor

Min största och nästan enda rädsla är att något ska hända min son. Vad som helst, att han ska bli sjuk eller att han blir mobbad och inte får några kompisar när han växer upp. Tänk om han blir mobbare själv? En rädsla är att vi ska misslyckas i våra ambitioner att uppfostra honom till den starka, självständiga, toleranta, omtänksamma och lyckliga person vi vill att han ska vara.

Dag tjugofem: En första

Jag önskar jag kunde göra det här men jag klarar inte av sprutor, säger M när vi ska sätta första hormonsprutan i min mage för vad som känns för hundra år sedan. Jag tittar på den lilla, lilla nålen. Inga problem, svara jag och gör det själv med kalla, darrande händer. Jag börjar räkna till tio, för det skulle man göra, men svimmar av anspänning innan jag hunnit till åtta. När jag vaknar springer M vänstervarv i lägenheten och pratar med sjukvården.

Nästa kväll ligger jag skönt på sängen och M, som har fått utbildning av en sköterska, fixar sprutan i min mage. Under året som följer får han många tillfällen på sig att öva och det går utan några som helst problem. Det var bara den första som var svår.

Dag tjugofyra: Det här får mig att gråta

Ibland: Avsked eller dödsfall på film. Lone Scherfigs Wilbur wants to kill himself från 2002 har nog fortfarande hulkrekordet.

Ofta: Grey's anatomy, som mina tårkanaler har ett något sjukt förhållande till.

Alltid: Nationalsånger i prisutdelningssammanhang.

Av skratt? Fortfarande Damn you autocorrect!

Dag tjugotre: Det här får mig att må bättre

Oftast något av följande (beroende på vad problemet är): frisk luft, att sitta och läsa för lilleman och lukta på hans hår, sömn, Ipren, Panodil eller mat.

Dag tjugotvå: Det här upprör mig

Förtryck och misshandel i allmänhet, barn som är utsatta i synnerhet, att fler inte delar på sin föräldraledighet, klädkedjornas könsstereotypa klädutbud, bilköer, översättningsfel som i House i går när de översatte ”journal” med tidning flera gånger fast det var tydligt att det var en kalender som avsågs, när M inte vrider ur disktrasan utan låter den ligga och RUTTNA i vasken och en massa annat som jag försöker undvika att tänka på.

Dag tjugoett: Ett annat ögonblick

Dag tjugo: Den här månaden

December. Jag lever fortfarande lite på energin efter höstens semester, fast det idag var precis en månad sedan vi kom hem. Eftersom det ändå är vinter så njuter jag av att det är snö på marken och inte regnigt och ett kompakt mörker som det brukar vara i Göteborg vid den här tiden. Jag drar lilleman på bob till dagis varje dag. Jag går på julfest med jobbet, luciafirande på förskolan och på levande julspel på en kyrkbacke. Om en vecka kommer mina föräldrar och ett par dagar senare min bror och hans fru för gemensamt julfirande hemma hos oss. Yay! Sedan ser jag fram emot friska, lediga mellandagar med mycket frisk luft, läsning och kanske ett biobesök eller två.

Dag nitton: Detta ångrar jag

Att jag inte köpte de där gosiga, varma vinterstövlarna här om dagen. Att jag inte packade ner min bok i väskan i morse eftersom jag satt länge hos frisören med färg i håret. De gånger jag låter mig provoceras av nästan-treåringens trots och svarar med något lika barnsligt fast jag vet bättre. Alltså sådant jag faktiskt kan ändra på.

Det är ju inte så stor idé att ångra att jag läste Samhälls på gymnasiet eller statskunskap på högskolan även om jag idag önskar att jag hade lagt tiden på något mer användbart. ;)

Dag arton: Min favoritfödelsedag

Då är det bara jag och lilla familjen, som förra året då vi faktiskt var hemma i stan sista veckan i juli, det händer inte varje år. Vi promenerade ner och strosade omkring i fint sommarväder, så där så man får ta på en tunn kofta när solen går i moln men håller på att svettas ihjäl när den kommer fram igen. Lilleman somnade i vagnen och vi hamnade till slut på ett kafé i Majorna. Vi beställde både mat och fika dagens till ära och hann nästan äta upp innan sonen, och måsarna, vaknade till liv och gjorde oss sällskap. Lugnt och skönt med några grattis-SMS i telefonen eftersom vi för en gångs skull inte var omgiven av släkten i sommarstugan och alla andra var på semester. Minus måsarna har jag det gärna så varje år.

Dag sjutton: Mitt favoritminne

Jag anser att man omöjligen kan ha ett favoritminne. Men jag är glad att jag har ett minne så att jag beroende på vilken situation eller person jag tänker på kan flytta mig fram och tillbaka i tiden med hjälp av hjärnans fantastiska kort- och långtidsarkiv.

Ett bokminne är ett jullov för länge sedan då jag satt som fastnaglad i en snurrfåtölj med Barn 312 av Hans Ulrich Horster, den första vuxenbok jag läste ur mammas bokhylla. Det var stort.

Dag sexton: Min första kyss

Vi var högstadiets mest otippade par. Tuffe Robban och snälla Bea. I sjuan både rökte och festade han och hade haft flera flickvänner. Jag var visserligen tuff, men mycket skötsam och oerfaren. Han uppvaktade mig länge och uppmärksamt och när jag till slut föll var vi tillsammans i ett par år, från och till. Det var han, han som när vi var fjorton var övertygad om att vi skulle skaffa hus, barn och leva happily ever after, som fick min första kyss. Det var på en fest i en stuga i skärgården. Sådana fanns det gott om. Stugor och fester. Guns n’ Roses var också frekvent förekommande.

Dag femton: Mina drömmar

Om natten är de omfattande och detaljrika. Senaste veckan ovanligt skrämmande med håriga spindlar och mördare på jakt.

På dagen drömmer jag om att få sova en hel natt utan avbrott. Om att ta in på hotell den 1 januari och titta på Mad Men maraton på kanal 9. Om ett nytt lite mer kreativt jobb, men med samma lön och förmåner som på det multinationella storföretaget förstås. Om vårens minisemestrar eller långresan vi planerar om ett par år. Och att svenska spel ska ringa någon lördag, vilken som helst, jag är redo.


*Den som författade 30-dagarslistan glömde korrekturläsa eller så missar jag skillnaden mellan dag 10 och 14. Hur som helst, min gräns går vid ett klädinlägg per vecka...

Dag tretton: Den här veckan

Det är inte mycket som ryms utöver ekorrhjulet, (sova, dra son på snowracer till dagis, jobba, äta, tömma diskmaskinen…) men i veckan har jag också:

• Fixat de flesta julklapparna. Så skönt att ha det avklarat!
• Adventspyntat, vilket blev julpyntning när lilleman fick syn på tomtelådan. Nu är mitt tidigare så tjusiga fönster med gammelmormors adventsljusstake ett enda tacky tomtebo, men so be it.
• Sett Iron man 2. Ja, dräkten är cool och Robert Downey Jr bra som dryge Tony Stark, för att inte tala om Mickey Rourke som skurken Ivan, men inte mycket mer.
• Frusit, ergo, eldat i öppna spisen och druckit glögg. Systembolagets alkoholfria äppelglögg var en höjdare.

Dag tolv: I min handväska

Det vanliga; plånbok, telefon, nycklar, handkräm, läppbalsam, Anna Gavalda noveller, åkkort, Läkerol, en hårsnodd, näsdukar, nässpray och 2 sorters huvudvärkstabletter.

De blå plasttossorna är inget jag normalt har i väskan, men eftersom jag efter dagislämningen hade dem på fötterna tills jag mötte en annan förälder ute i backen som sa ”Akta så du inte trillar” så bor de nu tillfälligt där. Snögubben och en liten svamp med en tomte köpte jag på lunchen inför helgens adventspyntande.

Dag elva: Mitt syskon

Det är bra att vara lillasyster. Jag fick hänga med på många äventyr i vår hemby. Ibland som bunden indianflicka när ditt grabbgäng var cowboys, men det var helt OK. Det var tryggt att under skolgången ha sin snälla storebror att luta sig mot eller referera till. Jag var lyckligt lottad, inte minst när jag var 15 och du hade körkort, bil och 18-åriga killkompisar!

Vi åkte till Grekland på vår första utlandsresa tillsammans. Vi solade, badade, åkte moppe och jag smakade Corona extra för första gången, men bara två för du var en ansvarsfull storebror. Vi fnissade generat men orkade inte förklara då kyparen på restaurangen tände ett ljus och sa ”A little romance!” I många år reste och umgicks vi som bästa vänner, det är något jag saknar idag. Jag önskar att vi bodde närmare varandra så att vi kunde vardagsträffas oftare och så att jag kunde hjälpa och stötta dig mer för jag vet att du inte har det så lätt emellanåt. Hade jag en enda magisk önskning skulle den användas till att förändra det svåra i ditt liv.

Det är bra att vara lillasyster, men det är fantastiskt att vara DIN lillasyster för du är världens bästa storebror.

Dag tio: Det här hade jag på mig idag

Mörkblåa jeans och miltärgrön polotröja, jag älskar polotröjor. Ute även jacka, mössa och lovikkavantar eftersom snön har anlänt till västkusten. Och så raggsockar när jag kom hem och var frusen.

Dag nio: Min tro

Jag valde de svenska rubrikerna på 30-dagars listan men om jag översätter My beliefs, vilket är titeln för dag nio i den engelska varianten, blir det snarare mina övertygelser än min tro. Det är en bättre definition tycker jag. I så fall tror jag på frihet, jämlikhet och systerskap. På alla människors lika värde. På liv i rymden. Jag tror på mamma när hon säger att det bara finns två måsten i livet, att dö och att välja. Jag tror på mig själv och de val jag gör. Jag tror också på Eddie Izzards teori om päron, 4.30 in i detta klipp: