Mitt nollnolltal

Det är inte utan att jag känner mig lite gammal när jag ser tillbaka på mitt nollnolltal. Jag har varken bytt stad eller sambo och har jobbat på samma arbetsplats sedan 2001. Jag har aldrig gjort listor över lästa böcker eller filmer jag sett vilket jag kan sakna när jag ser andras summeringar. Fast jag har fört rese- och konsertdagbok, i alla fall från 02, så det är dessa höjdpunkter jag måste använda mig av för att skilja åren från varandra:

00: Sade upp mig från astråkigt jobb och blev student igen. Reste till Wien och till franska alperna. Gick på mitt livs första bröllop.

01: Hoppade av astråkig kurs och blev Manpowerkonsult. Reste till Manchester och såg England - Sverige på Old Trafford.

02: Fick jobb på drömarbetsplatsen. Såg Bo Kaspers Orkester och Kent. Reste till Paris och Azorerna.

03: Såg Kent på Stadion, inte helt klädd i vitt, Springsteen på Ullevi på M:s 30-årsdag och Lloyd Cole på Trädgår'n. Reste till Amsterdam och Köpenhamn.

04: Fjällvandrade. Såg Lisa Miskovsky och pic-nicade till Bo Kaspers Orkester på Tjolöholm kvällen då Stefan Holm tog OS-guld i Aten. Reste till Danmark och Venezuela.

05: Åkte till Louisiana mitt under Gudrun och blev nästan fast i Danmark. 90-års fest med bästa kompisarna i lokal med vidunderlig utsikt! Såg Kent i tältet och R.E.M på Trädgårdsföreningen. Knaprade hormoner.

06: Såg David Gray på Annexet, The Cardigans på Storan, Morrissey i Scandinavium och Lloyd Cole i konerthuset. Gick på bröllop nr. 2 och 3. Reste till Amsterdam, New York och Köpenhamn. Gjorde två IVF.

07: Blev gravid. Såg Timbuktu, Lisa Miskovsky och Lars Winnerbäck. Gick på bröllop nr 4. Reste till Zürich, sommarsemestrade i Tyskland och Österrike.

08: Födde en son och var mammaledig i 10 månader i underbart väder. Såg Kent i Tipshallen i Växjö och Springsteen på Ullevi. Igen. Reste till Köpenhamn. Igen.

09: Småbarnsmamma. Såg A Camp, Bo Kaspers Orkester, Morrissey, Madonna och äntligen U2. Upptäckte bokbloggar. Reste till München.


Ungefär så. Livets gilla gång. Jag gissar att 2010 kommer följa ungefär samma mönster, många Sverigeresor, några utomlands, böcker, massa film och förhoppningsvis livemusik i stora doser. Då kommer jag inte att klaga.

Mer nollnoll

I min samling av 00-nedräkningar ingår numera också ”00-talets 80 mest oväntade händelser” beskrivet av Stefan Malmqvist. Kul läsning!

Nollnoll i ropet

Det känns som att ”nollnoll” är det begrepp som används mest frekvent i den populärkulturella världen för tillfället. Nu hänger även P3 Populär på och gör 25-00 över svenska låtar. Flera i redaktionen har ju varit inblandade i Novells nollnollprojekt men i 25-00 får vi lyssnare i sann demokratisk anda vara med och rösta. Hurra! Då kan ju även jag som har listångest delta på ett hörn i alla fall. Jag följer både musiknedräkningen och några olika filmlistor och är stum av förundran eftersom jag själv aldrig skulle klara av att göra den sista rangordningen. All heder till de som lyckats genomföra dessa roliga projekt som ger både rolig läsning och många film- och skivtips. Nu är frågan när och var listan över 00-talets bästa böcker dyker upp?

Sometimes it's hard to remember that tomorrow is as close as yesterday

Jag är inte helt begeistrad i Säkert!/Annika Norlins svenska version av My home town. Första gången jag hörde den blev jag riktigt irriterad men numera går den knappast att undvika eftersom jag lyssnar på P3 dagarna i ända och jag börjar vänja mig. Låten i original kvalar nästan in på min topp 50 lista, kanske mest för att den är så sprängfylld av minnen från tonårslivet i Norrbotten, inte så långt från ”Schellefte” där the Wannadies gänget startade. Det var tiden med första konsertbesöken, första pojkvännen, timlånga samtal med kompisar man precis skiljts från i skolan, då CD skivor kostade nästan 200:- och när jag inte vågade erkänna att jag inte förstod vad folk menade när de sa att något var ”indie”. Förhoppningsvis gör de otaliga spelningarna i radio att folk även letar upp originalet från 1990.