tisdag 27 september 2011

Inför Pocket & Prassel 6.0

Dags igen för ett roligt pocketbytet ordnat av En bok om dagen. Min hemliga bokvän har redan börjat titta sig omkring här, kanske kan detta vara till hjälp:

Om böcker:
Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Jag gillar många nordamerikaner, Dennis Lehane, Tawni O'Dell, Curtis Sittenfeld, Siri Hustvedt, Nicole Krauss, Gillian Flynn, Margaret Atwood får nog alla räknas till favoriter. Samtliga berättar visserligen ganska vardagliga historier, men med ibland absurda eller väldigt fantasirika inslag och det gillar jag.

Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Alltid nyfiken på afrikanska, sydamerikanska och asiatiska författare, jag har inte mycket erfarenhet av dem.

Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
Påbörjade en Inger Frimansson i stugan i somras men lade ner efter 20 sidor. Jan undviker ganska konsekvent svenska deckare om inte någon övertygar mig om att det är något utöver det vanliga.

Finns det någon författare som du samlar på?
Nej, men generellt sett gillar jag att äga böcker även om jag har blivit bättre på att låna på biblioteket.

Har du allt?
Eh, nej...

Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
De två sista åren finns på flikarna läst och sett här ovanför.

Annat litterärt, värt att veta..?
Efter Utrensning av Oksanen och En dåre fri av Grimsrud, hur bra de än är, är jag för tillfället trött på hemskheter som psykisk sjukdom och människohandel. Helllre mys-pys eller fantasy! Läser gärna på engelska.

Om ätbart:
Vad äter du för godis?
Det mesta! Salt, sött eller mörk choklad. Inte supersura.

Naturgodis - ätbart eller inte..?
Ätbart, riktigt gott emellanåt.

Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Mest kaffe, ibland te och då gärna smaksatt svart eller grönt.

Annat:
Hobby?
Resa, quiz, Wordfeud, bloggar, film, böcker, tv och annat fiktivt.

Favoritfilm?
I år har vi mest sett DVD boxar och slukat nya Vampire Diaries, Mad Men, Dexter samt sett om Veronica Mars och Arkiv X. Bästa filmerna i år är Black Swan, X-men: First class, The King's speech och Inception. Stor bredd men även här lutar jag mer åt fantasi än realism, med några undantag.

Favoritmusik?
Alltid mycket svenskt, Robyn, Timbuktu, Veronica Maggio, Erik Hassle blandat med Adele, Bon Iver, Joshua Radin och mycket, mycket annat!

Stjärntecken? Favoritfärg?
Tidigt Lejon. Turkos och så alla höstfärger.

Samlar du på något?
Nej.

här svarade jag inför förra bytet.

torsdag 22 september 2011

Tema ansikten

Ansikten blev det slumpartade temat på böckerna som anlände i veckans bokpaket. M kastade sig över Gluchovskij, jag läser En dåre fri för bokklubbens räkning, och den är bra, men helst av allt vill jag börja med Elin Grelssons debut Du hasar av trygghet med det roliga omslaget.

Hela boksverige och minst hälften av bokbloggarna är på Bok & Biblioteksmässan i dagarna. Jag bor ett par kilometer från Svenska Mässan och kör förbi varje dag, men den krockar med en intensiv jobbperiod och den trötta, stressade jag som kommer hem alldeles för sent på kvällarna har bara ork för lilla familjen just nu. Jag går dessutom inte slaviskt på Bokmässan varje år, jag hör ju till pöbeln som får trängas under helgen, och kan gott vänta till nästa år då mässan ståtar med Nordiskt tema!

fredag 9 september 2011

Love is the higher law

Vissa starkt känsloladdade ögonblick stannar med dig för evigt. Tyvärr är det ofta tragedier och katastrofer som gör att du minns exakt var du var och vad du kände. Som den 23 juli i år när jag knäppte på tv:n i sommarstugan för att få den senaste uppdateringen från Norge, som sist jag såg pratade om ca. 8 döda. Beskedet på lördag morgon var som vi vet något helt annat. Sorg och vanmakt drabbar och jag både vill och inte vill följa de ständiga nyhetssändningarna. I stället slår jag över till Bolibompa och försöker förklara för en 3,5 åring varför vi vuxna är ledsna utan att berätta allt för mycket.

För tio år sedan hade jag ingen treåring och kunde då fastna framför tv:n och rapporteringen som följde efter attentaten den 11 September. Precis som Claire, en av karaktärerna i David Levithans Love is the higher law. ”I didn’t want to know anything, and I want to know it all.”

I boken möter vi förutom Claire även Jasper och Peter. De hör till dem som jag ofta glömmer, de som inte drabbades direkt av katastrofen men som levde mitt i den och vars liv förändrades för alltid. De vars skola ett par kvarter från WTC evakuerades, som inte kunde återvända till sin lägenhet på länge eller som hade världsliga planer på en första dejt den 11 september. Verkliga händelser blandat med fiktiva karaktärer, men hela tiden väldigt trovärdigt eftersom författaren faktiskt själv befann sig på södra Manhattan den dagen för 10 år sedan.

När det hände blev tragedin snabbt uteslutande politisk och global medan Levithan berättar den ärligt och mänskligt utan att förlora sin egen personliga prägel med bland annat mängder av musikreferenser, något jag verkligen gillar med hans böcker. Stycket där Peter refererar konserten med Travis som blev av mot alla odds får mig att gråta och varför boken har fått sitt namn av en av U2's finaste låtar får självklart också sin förklaring. Det är både stora gester och små detaljer som gör den här berättelsen gripande och äkta.

På sin hemsida skriver David Levithan själv:
“In 2009, Knopf published Love is the Higher Law. It's the story of three teenagers in New York on 9/11, and how their lives intertwine in the days and weeks and months that follow. I know this sounds grim, but it's really the story of things coming together even as it feels like the world is falling apart — because that's how it felt to be in New York at that time, both tragic because of the events that happened and magical in the way that everyone became their better selves in the face of it. It's a love story between friends, a love story for a city, and a love story for love itself, and the way it can get us through things, however daunting or shocking they may be. Or at least that's what I aimed for. I hope you'll read it and let me know if I got there.”

Ja du David, det här är onekligen en historia som skulle ha kunnat bli klyschig och smörig, men som du gör väldigt fin och och gripande. Till skillnad från en annan 9/11 bok fick den här mig att känna mycket och ofta.

I veckan visar SVT och SVT Play flera dokumentärer med anledning av tioårsdagen.

onsdag 7 september 2011

Jag motsäger mig själv

I den snabba enkäten gällde det att svara instinktivt. Frågan Boken eller Filmen föll nästan utan undantag ut till Bokens fördel utom hos Deliquate som hade en mycket intressant vinkel: "Först filmen, sen boken (då boken alltid är bättre än filmen så blir man aldrig besviken på filmen om man ser den först – sen läser man boken och upptäcker hur mycket bättre den är, utan att man tycker sämre om filmen. Win-win)." Som regel kommer jag fortfarande välja bok före film, som med aktuella Niceville där jag verkligen lider kval eftersom jag inte läst boken och filmen snart har premiär. Jag vill helst inte se den förrän jag läst boken, och då, gärna vänta lite för att de två intrycken inte ska komma i konflikt. Men tänker jag efter finns det undantag i min prioritering Boken eller Filmen och det stavas Nicholas Sparks.

Det är inte speciellt troligt att jag skulle läsa en Nicholas Sparks roman, möjligen om jag är isolerad och det är det enda som finns i bokhyllan. Men i filmväg har jag, fröken "jag gillar tuff action, indie, fantasy och sci-fi”, en svag punkt för romantiska dramer baserade på Sparks verk. The notebook - åhh! Och i går, Dear John i regi av Lasse Hallström med utmärkta Amanda Seyfried och…tja, Channing Tatum.

Det är ett välkänt koncept: Pojke möter flicka, blir kära, skiljs åt, trånar, återses men hinder står i vägen. Ett skolboksexempel på Nicholas Sparks romantik, en rebell, lite klasskillnader och den här gången autism som bihistoria (kan bytas ut mot cancer). Såklart vinner den inte många recensenters hjärtan, men jag varken kan eller vill analysera och får en mys- och snyftstund i soffan.

”Det är ju ingen romantisk komedi” klagar M som har dålig koll på vad vi ser trots att det faktiskt var han som lade till den på filmlistan. Nej, jag sa romantik, det är stor skillnad men vi konstaterar båda att det var en fin film så här i höstrusket. (3+)

måndag 5 september 2011

20 snabba enkätsvar

Den startade hos enligt O och spred sig som en rolig liten löpeld. Jag har lärt mig lite kuriosa om alla er som svarat. Världen är inte oftast inte svart eller vit, men här kommer mina tjugo snabba:

Morgonpigg eller nattuggla? Och det får jag oftast lida för, vardag som helg.

Bibliotek eller bokhandel? Lånar definitivt mer än tidigare, men jag gillar att äga.

Adlibris eller Bokus? Av gammal vana och tack vare rabatten genom jobbet.

Ljudbok eller e-bok? Mina få möten med fenomenen faller ut till e-bokens fördel.

Inbunden eller pocket? Man får fler på det sättet

Vampyrer eller zombies? Zombies verkar ju helt oresonabla.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Har aldrig läst Läckberg men en hel del Guillou.

En i taget eller slalomläsning? Är dålig på litterär multitasking, möjligen en grafisk roman samtidigt som en vanlig.

Bokmärke eller hundöra? Gah, får utslag bara jag tänker på hundöron eller uppvikta ryggar.

Chips eller choklad? Men inga läskiga kryddor på tack.

Biografier eller memoarer? De finns ett par guldkorn.

Skräck eller chicklit? Någon gång då och då. Fast jag gillar inte ordet.

Boken eller filmen? Som regel boken, men det finns några undantag som Lord of the Rings.

Twitter eller Facebook? Har varken eller men det händer att jag läser en tweet då och då.

Strindberg eller Heidenstam? Har inte läst Heidenstam.

Kokbok eller Bakbok? Har ett osunt antal kokböcker med tanke på hur lite de egentligen används. Men de är så fiiiina.

Te eller kaffe? Beror på tiden på dygnet, men helst och oftast kaffe.

Rött eller vitt? Mmm, ja tack.

Boklördag eller ViLäser? Har ingen erfarenhet av någon av dem.

Man Booker Prize eller Augustpriset? Mitt val till bokcirkelns nästa träff blir en Augustvinnare.

torsdag 1 september 2011

Översättning: FAIL

Jag har förstått att tempot i översättningsbranschen är tuff, i alla fall vad gäller tv-serier och filmer. Kanske är det därför vi ser så många till synes klantiga fel, speciellt vad gäller ”grandma” som i ett och samma avsnitt översätts än med mormor än med farmor fast det är samma person som avses. Eller ”journal” med tidning fast personen i bild utan tvekan avser den stora läderkalendern hon har i händerna. Förmodligen ser översättaren inte ens bilden.

Att ordvitsar inte går att översätta från engelskan är självklart, men när det handlar om humor och referenser i språket önskar jag att det lades lite energi på att få till det. Jag vet inte hur mycket finess i Veronica Mars dialogerna till exempel som går förlorade på grund av dålig översättning. Eller i vampyrserien där man som översättare kanske bör ha viss kunskap om de sätt en vampyr kan dö på?

=