Gone girl

Det framgår tidigt att allt inte står rätt till mellan Amy och Nick Dunne. Från en stormande förälskelse och ett framgångsrikt liv på Manhattan för livets omständigheter dem till Nicks hemstad på landsbygden i Missouri. Där blir deras liv helt annorlunda med arbetslöshet, eget företagande och sjuka föräldrar som tär på relationen. Fem år in i deras äktenskap finns inte mycket av förälskelsen kvar, desto mer självömkan och bitterhet. Det är med dubbla känslor Nick vaknar upp på deras femåriga bröllopsdag. Från köket hör han Amy laga frukost och förbereda sin traditionella skattjakt. De varma minnen det borde framkalla saknas och det är med magsyra i halsen och bävan som Nick slutligen gör henne sällskap i köket.

Några timmar senare rings Nick hem från baren han äger av en granne som reagerar på att parets ytterdörr står öppen och innekatten Bleecker sitter på trappan. Vid hemkomsten möts Nick av ett vardagsrum i oordning medan Amy är spårlöst försvunnen. På ett klassiskt sätt med vartannat hon/han kapitel får vi i Gone girl höra Nick och Amy berätta, hon om tiden innan försvinnandet, Nick om tiden efter. Det snurrar länge i mitt huvud över hur det hela kan hänga ihop.

Svårare än så behöver inte en intrig vara, eller? Fast nu är det är ju ändå Gillian Flynn vi pratar om, en mästarinna av det mörka och makabra. Som vanligt med Flynns miljöer och karaktärer är de inte de mest älskvärda, snarare tvärtom men de är minst sagt levande och minnesvärda precis som boken Gone Girl där Gillian Flynn än en gång levererar spänning av högsta klass.

I min hylla: D

D kan mycket väl vara den vanligaste begynnelsebokstaven på titlarna i vår hylla. De, Den, Det och Du utgör en betydande del och andra som heter något med Doktor, Domedag, Domare eller börjar på Död gör att den seglar upp i topp, kanske i konkurrens med E och S, vi får se vad inventeringen visar.

Alla ryms omöjligen i ett inlägg så de fyra som får representera är tre "creddiga" och en utskälld...

Dark Places, mörk och spännande om Libby Day's jakt på sanningen om vad som egentligen brutalt mördade hennes familj för 20 år sedan, ett brott som hennes bror är fälld för.

Du sköna nya värld, Huxley's klassiker från 1932 om ett framtida samhälle där barn odlas fram på industriell väg och människan lever i strikta kaster och dagligen drogas för att underkasta sig ordningen.

Da Vinci koden, med religionssymbolikern Robert Langdon på en jakt i rasande tempo efter den heliga Graal. Min hängmatteläsning sommaren då den retade upp en halv värld och hela katolska kyrkan. Jag tyckte den var underhållande!

Den hemliga historien, Donna Tartts kultförklarade debut från 1992 om en intellektuell klick elever vid ett amerikanskt universitet och deras dekadenta leverne och komplicerade relationer som leder till en katastrof.

Tematrio: Sommarläsning

Den första höstmånaden närmar sig och det är kanske på sin plats att summera sommarens läsning. Till skillnad från Lyran har jag hunnit läsa ovanligt mycket i sommar, både bokcirkelböcker, hyllvärmare och spontanlån. Berätta om 3 bra böcker du läst under sommaren!

1. Högläsaren av Bernard Schlink om Michael som i 60-talets Tyskland träffar 20 år äldre Hanna och blir förälskad. Vacker och ständigt aktuell om Tysklands kollektiva skuld efter andra världskriget. Denna bytte jag till mig på Bloggträffen och den visade sig mycket riktigt vara en trevlig bekantskap.
   


2. Dark Places av Gillian Flynn som beskrivs som "makaber" i inte mindre än tre blurbar på omslaget representerar den perfekta, mörka sommarläsningen.
   


3. En tredje favorit från de senaste månaderna är den överraskande fina och sorgliga pärlan Om jag stannar om Mia som både får goda nyheter av antagningsenheten vid Juliard samt drabbas av svårt olycka.

Dark places

"I was not a lovable child and I'd grown into a deeply unlovable adult. Draw a picture of my soul, and it'd be a scribble with fangs". Så beskriver Libby Day sig själv och det är kanske inte så konstigt. När hon var sju mördades hennes mamma och två systrar brutalt. Med Libby som huvudvittne fälldes hennes bror Ben för morden medan Libby skeppades runt mellan olika släktingar tills de en efter en tröttnade på henne.

I drygt 20 år har hon drivit omkring, levt på gåvor från allmänheten och en liten royalty från en bok hon medverkade i men nu är medlen på näst intill slut. Libby är fortfarande arg, på större delen av sin omgivning och på sig själv och sin desperata situation som gör att hon tackar ja till att uppträda på en sammankomst med människor som själva undersöker gamla mord. En grupp som är övertygade om att Ben Day är oskyldig.

Precis som i Gillian Flynns debut Sharp Objects utspelar sig boken i en småstad i Missouri, men nu än mer ödsligt på familjen Days lantgård. Precis som Sharp Objects är miljöerna och personerna mycket levande, det är omöjligt att inte se de karga, kalla småvägarna eller Bens svartfärgade hår hur tydligt som helst framför mig. Huvudpersonen är också en inte helt sympatisk bekantskap utan något av en anti-hjälte som det ändå är svårt att motstå.

Precis som Sharp Object är det också väldigt bra och spännande, framför allt är det uppfriskande med en gåta som inte en försupen kommissarie rotar i utan Libby själv. Med hjälp av fakta hon aldrig tidigare brytt sig om att ta reda på söker hon svaret på vad som hände hennes familj den där januaridagen och vad det vad hon egentligen såg. Nutid och dåtid varvas i alldeles lagom mängd, med kopplingar och intriger som ibland gör fysiskt ont och det blir så klart oliiidligt innan de 421 sidorna är till ända.

Den här boken gjorde mig till en usel semesterkamrat som bara ville sitta i ett hörn och läsa, och till en tråkig mamma som lekte med vänsterhanden och höll i boken med högerhanden. Ett gott betyg för boken alltså! Men jag går inte så långt som att utnämna Flynn till gudinna riktigt än, men hon får gärna fortsätta leverera i samma stil, många, många gånger till.

Great expectations!

Nej, jag har inte läst Dickens, utan de höga förväntningarna gäller delar av arbetsveckan som jag kommer spendera med utsikt ungefär som den till höger.

Tjänsteresor med tid på tåg eller väntan på flygplatser är numer min favoritstund för läsning men på resande fot är inbundet strängt förbjudet (enligt mina egna principer) så fina men tunga Presidentens hustru får tyvärr stanna hemma. Med mig tar jag i stället Smaken av Muriel Barbery och så tröstar jag mig med att bo mitt emot en kvällsöppen Waterstones. Jag skulle bli förvånad om inte Gillian Flynn's Dark Places som Fiktiviteter skriver om i dag får följa med tillbaka från London!

Sharp Objects

Efter att en andra flicka på kort tid hittas mördad i småstaden Wind Gap skickas journalisten Camille Preaker till sin hemstad i Missouri för att bevaka utredningen. Att Camille inte mår speciellt bra och gruvar sig för det första besöket i hemstaden på 7 år framgår med all tydlighet. Samtidigt som hon jagar det stora scoopet för sin arbetsgivare i Chicago ska hon helskinnad klara av samvaron med sin dysfunktionella familj och vänner från förr. Bokstavligt talat helskinnad, eftersom Camille sedan unga år dämpat sin ångest genom att skära sig själv, och ångest och smärta finns det gott om i Wind Gap. Det är inramningen för Gillian Flynns debut Sharp Objects från 2006.

Hur tydligt jag ser en boks miljöer och karaktärer framför mig är så klart en av de viktigaste faktorerna för hur mycket jag gillar den. Antalet gånger jag vill hoppa in i handlingen och agera är en bra bedömning av det engagemang den väcker. De bästa böckerna behöver inte nödvändigtvis vara fyllda av karaktärer jag älskar, bara jag känner något för dem.

Sharp Objects plockar höga poäng på båda dessa kriterier. Flynn beskriver framför allt karaktärer på ett sådant sätt att det är omöjligt att inte bilda sig en uppfattning om dem. Jag ser också Wind Gaps kvarter, barerna i utkanten av staden och Camilles barndomshem i kolonialstil tydligt framför mig. Inte förvånande läser jag att Gillian Flynn även jobbat med filmmanuset till Sharp Objects, för det är så jag läser den, men tydliga bilder som ur en film framför mig.

Jag har inte någon erfarenhet av den amerikanska mellanvästern, men att vara den som lämnar en småstad vet jag mycket om. Flynn ägnar en hel del uppmärksamhet åt Camillas svårighet med att vara en hemvändare, att hantera rollerna från high school, få folks förtroende och undvika deras förakt över att hon numera är en utomstående. Det gör att det är så mycket mer än svaret på vem som är mördaren som är spännande i den här boken.

Mitt fösta möte med Gillian Flynn var mycket positivt och jag ser fram emot att läsa Dark Places också. Det här blev första boken i Alfabetsutmaningen.