Mysterious skin

När Filmmedia.se listar sevärda indiefilmer och har med Ghost world, My life without me, Garden State och min all time favourite Station Agent, blir jag självklart nyfiken på resterande filmer på listan. Mysterious skin damp följaktligen ner i brevlådan lagom till helgen.

Neil McCormac är redan som 8-åring medveten om den ömsesidiga kärleken mellan honom och hans baseballtränare. Under en sommar är Neils ensamstående mamma glad att få barnvakt när hon gör ett extra skift eller går på nästa dejt, och ser inga problem med relationen eftersom Neil är så lycklig. Men coachen flyttar, åren går och Neil växer upp till en hård och destruktiv tonåring.

Brian, som spelade i samma knattelag som Neil, har inga minnen av vad som hände honom timmarna innan han vaknade hemma i en garderob med blödande näsa. Tio år senare är Brian övertygad om att hans blackouter beror på att han blivit bortförd av utomjordingar och i jakten på svaret korsas hans väg åter med Neils. Mötet blir ett uppvaknande för dem båda.

Porträtten av ungdomarna i den amerikanska landsbygdshålan är mycket bra, många gör fin-fina roller, inte minst übervackra Joseph Gordon-Levitt. Men en film om övergrepp hamnar alltid i feel-bad kategorin och den gör ont, ont. Det var ingen upplyftande historia, suckar vi i vår soffhörna, men det betyder inte att det inte är servärt. 3+