Jag anser att man omöjligen kan ha
ett favoritminne. Men jag är glad att jag har ett
minne så att jag beroende på vilken situation eller person jag tänker på kan flytta mig fram och tillbaka i tiden med hjälp av hjärnans fantastiska kort- och långtidsarkiv.
Ett bokminne är ett jullov för länge sedan då jag satt som fastnaglad i en snurrfåtölj med Barn 312 av Hans Ulrich Horster, den första vuxenbok jag läste ur mammas bokhylla. Det var stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar