Det är inte bara Robyn som är extra produktiv och släpper flera skivor på ett år, även Kent dubblerar och släpper nytt, inte mer än ett halvår efter Röd. Både omslaget och låtarna skvallrar om ett ljusare Kent, tillbaka till pop snarare än rock och synth. Jag gillar förvisso mörkt och kantigt så detta blir inte fem plus, kanske inte ens fyra förutom några toppar, men jag lapar som vanligt nöjt i mig mitt favoritbands låtar och Bergs texter.
(Uppdatering: Jo då, efter några lyssningar, särskilt på hög volym i bilen, blir betyget en 4 även för denna Kentskiva).
Omslaget däremot känns lite väl mycket dansband och med samma titel och liknande färger på omslaget som Liza Marklunds senaste Bengtssonbok undrar jag, hur de tänkte där? Kanske får jag simultanlyssna/läsa i hängmattan för att se om jag ser något samband.
Annat lyssnat: Härliga Eva Dahlgrens sommarprat, vilken röst! Så behaglig att jag somnade mitt i med datorn i sängen efter en helg med sol, bad i vattenspridare, nöjespark, grillgäster och flera spännande fotbollsmatcher. Men jag gillade vad jag hörde och kommer återvända till slutet på webben. Idag blir det Babak Najafi på kontoret, där lär jag inte somna i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar