Whatever works

Utan att vara någon Woody Allen expert känns det som att Boris i Whatever works är något av Allens alter ego. Han är en pessimistisk neurotiker som bor i New York, ser sig själv som ett missförstått geni och som överlägsen sina vänner som han filosoferar med, för att inte tala om sina schackelever. Det skulle kunna bli riktigt odrägligt att titta på, men med humor och distans blir det här, precis som Allens senare filmer, en charmig, rolig historia. Det är stundtals lite forcerat med jäktig dialog, som jag ofta upplever Allen, och en massa trådar som ska knytas ihop på 1 h och 20 minuter, men det är bra. Precis vad svärmor och jag orkade med efter helgens 2-års kalas. Evan Rachel Wood som jag precis såg som vampyrdrottning i True Blood är jättebra som unga Melody från Mississippi.