Två filmer, ett tema

Temat för filmer jag sett den senaste veckan har av en slump varit drama/biografier.

Hos Sofia på Apple, dear? kan man för tillfället läsa om hennes besatthet av Mount Everest och K2 och det var där jag först läste om den drabbande Into the wild. En dag dök filmen med samma namn upp i brevlådan från Lovefilm.

Jon Krakauer som skrev Into thin air om en av Mount Everests största tragedier 1996 skrev också en artikel i tidningen Outside om Christoffer McCandless. Artikeln blev sedermera en bok då historien engagerade både läsare och Krakauer.

Dagarna efter sin collegeexamen bryter McCandless med sin familj, skänker bort sina besparingar och ger sig ut för att leva nomadliv. Målet är Alaska och att leva uteslutande på det naturen kan förse honom med. Hans familj hör aldrig mer ifrån honom förrän några jägare två år senare hittar hans kvarlevor inklusive dagboksanteckningar i Alaskas vildmark. WTF?

Emile Hirsch gestaltar liftaren som jag har oerhört svårt att begripa mig på, även om vissa av filmens vidunderliga naturbilder även kan få mig att vilja dra till skogs. Men hans konsekvens i sin övertygelse och hur oförsonlig han är gentemot sin familj är svår att förstå. Han finner trots allt vänner på vägen mot vildmarken men är tydlig med att han anser att lycka inte finns i mänskliga relationer. Nej, människor var inte McCandless passion, det var klassiska böcker som han gärna citerade och naturen, men den blev hans liv utan snarare tvärt om. (4-)

En äventyrare av ett annat slag är Aron Ralston, även om båda är ensamvargar med starka principer fick Ralstons äventyr fick en helt annan utgång. Regissören Danny Boyle skildrar också hans historia i ett helt annat tempo än vad Sean Penn gör med McCandless.

En kväll då M var borta passade jag på att se 127 timmar eftersom han vägrar se den. Han är övertygad om att den enbart skulle handla om hur Ralston skär av sin egen arm då 127 timmar är den sanna historien om hur klättraren fastnar i ett otillgängligt bergsmassiv i Utah och sitter fast i fem dagar tills han tar sig loss för egen hand….

Under tiden han sitter fast får vi i tillbakablickar och minnesbilder se fragment av hans liv och de val som lett honom till denna klippskreva, men ja, armen har en central roll och M hade inte fixat att se filmen. (3+)

I bokvärlden är s.k. BOATS det mest utskällda du kan tänka dig, ingen bokbloggare med aktning gillar dem. Det är en konst men sanna berättelser kan vara både intressanta och spännande. Både Into the wild och 127 timmar gör definitivt att jag emellanåt gapar av förundran. Hur är sådana livsöden möjliga? Och att det bara finns två måsten i livet – att dö och att välja, är smärtsamt tydligt.