Åsa Grennvall tecknar vardagsrealism. Inte på Cronstamsättet med gröna sköldpaddor i huvudrollen utan med svärta vilket gör att det blir både roligt och sorgligt. Det är inte värst sådär i början är fem serienoveller om ensamhet, längtan, beroende, åtrå, vilket bland annat leder till en visit nere i helvetet, och så mycket ångest. Teckningarna är lite kladdiga, lite spretiga och historierna delvis självbiografiska. De skulle för den delen kunna vara plockade ur en stor del av befolkningens erfarenheter, det finns mycket att känna igen sig i. Jag gillar att längtan efter gemenskap och förhållandens vedermödor skildras med både killar och tjejer som berättare. Det är kort men naggande god "feelbad".Det är därför jag älskar bibliotek. Vilken grej alltså. På besök för att återlämna en hög som är farligt nära förseningsavgift hittar lilleman så klart nya böcker han bara måste ha och jag river åt mig denna för att den ser så rolig ut och för att både jag och sambon gillar serier. Det visade sig vara ett lyckat spontanlån och nästa gång jag besöker biblo tänker jag leta efter ännu mer av Grennvall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar