Mer och mindre kultur

På Kulturbloggen hittar jag Rosemari Södergrens superfemma, ursprungligen från Aftonbladet med de fem bästa låtarna just nu. Bra musik alltihop, men mina fem radiofavoriter för tillfället är:

Marina and the Diamonds - Hollywood
Donkeyboy - Sometimes
Staygold - Backseat
Oscar Linnros - Ack, Sundbyberg
Johnossi - What's the point

På samma sida finns även en ny Kulturfyra, i veckan med lite mer långsökt koppling till just kultur.

1. Hur mycket frukt äter du varje dag?
   I genomsnitt en banan. Jag är allergisk mot de flesta frukter med kärnor i så de mest tillgängliga frukterna går tyvärr bort.
2. Vilken är din favoritfrukt?
   Ananas.
3. Hur mycket kött äter du?
   Våra middagar består nog av 60% kött/korv/kyckling, 30% fisk och 10% vegetariskt.
4. Hur mycket promenerar du dagligen?
   Från huset till bilen, från parkeringen till kontorsstolen, några turer till kaffemaskinen...alltså alldeles för lite. Men jag är på g med träning. Målet är -4 kg till Floridaresan i Oktober men framför allt så att favoritbyxorna passar igen.

Tema - Sex

Inget för den pryde i veckan hos Lyran där temat är något som verkar vara svårt att inkludera på ett naturligt sätt i böcker. Berätta om tre böcker som innehåller minnesvärda sexskildringar.

Mitt första minne av något erotiskt i böcker var i Max Lundgrens Benny Boxaren. Både att Benny tjuvkikar på faster Tea och Salminen samt Benny och Inez första trevande försök till sex.

Siri Hustvedts beskrivningar av sex är väldigt mänskliga och normala. Men både i Sorgesång och Vad jag älskade hajjar jag till då det redan efter ett par sidor dyker upp ett samlag eller lite onani, undrar hur det passar in, men eftersom Hustvedts böcker är just berättelser ur livet så varför inte? Det handlar om vuxna människor och sex är en del av deras liv vare sig hon beskriver ett äktenskap, tillfälliga förhållanden eller längtan efter sex.

Även Norweigan Wood av Haruki Murakami där Toru ser tillbaka på sin kärlek till tre olika kvinnor under sin studietid är minnesvärd eftersom jag hade en föreställning om att Japan på 60-talet skulle varit mindre frigjort än andra delar av världen och blev förvånad över både sexskildringarna och Murakamis vackra stil.

Helgens filmskörd

En påsk hemma för en gångs skull blev ändå full av aktiviteter som publik på syskonbarnens innebandyturnering, utevaro i soligt väder, städning av källaren och så klart god mat. När vi och våra nattgäster äntligen sjönk ner i soffan var de filmer vi avverkade anpassade för åldersspannet 13 - 40 år.

He's just not that into you. Allt sedan killen i sandlådan puttar omkull Gigi och säger att hon luktar hundbajs och mamma förklarar att det är för att han gillar henne har Gigi svårt att förstå och tyda killars signaler. Och inte blir det lättare med åren. Runt Gigi finns det väninnor, kollegor och bekantas bekanta vars historier om relationer och kommunikationssvårigheter vävs ihop i en traditionell rom-com. Jag gillar generellt sekvenshistorier och även den här berättartekniken funkar. Vem handlar det om? undrar 13-åringen efter en halvtimme då den 6:e karaktären introducerats. Förvirrat i hans värld, positivt i min. Filmen rör däremot inte upp några större känslor åt varken det ena eller andra hållet. Den är "trevlig". 2+


Om jag blev positiv överraskad av Twilight var det tvärtom med efterföljaren New Moon. Bella repar sig sakta efter vampyrattacken och är lycklig och intensivt förälskad i Edward. Men efter ytterligare en incident där Bella hamnar i fara lämnar Edward och familjen Cullen staden Fork och Bella sjunker ner i en apatisk och depressiv tillvaro. Tillsammans med kompisen Jacob, numera biffig hunk, hittar hon om inte livsglädjen så lite ljus i mörkret. Samtidigt spökar Edward i hennes medvetande vilket fortsätter försätta henne i farliga situationer.

Nu har jag inte läst böckerna som många tycker mycket om, men filmen New Moon blev mest pannkaka. Det är splittrat och otydligt och känns ofta som ett hastverk. Många scener som skulle kunna göras riktigt passionerade och starka blir tråkiga, mycket p.g.a Kristen Stewarts uttryckslöshet. Passionen mellan Bella och Edward når inte ut så jag varken förstår eller tror på hennes besatthet av att bli omvänd själv. Nej, jag hade alldeles för höga förväntningar och blev riktigt besviken. Även om jag inte är huvudmålgruppen skulle den här filmen ha kunnat göras mycket bättre. 2-


Marvel Comics seriebokshjältar har porträtterats framgångrikt i filmtrilogin X-men, X2 och The last stand. Rolig och bra sci-fi action enligt mig. Här får en av huvudkaraktärerna, Wolverine, sin egen prequel. Vi får följa James Logan från barndomen för 200 år sedan då hans mutation utvecklades, se hur han tvingas fly med sin storebror, även han oskadlig mutant till ett liv som soldat genom seklen tills dess att överste Stryker rekryterar bröderna till en insatsstyrka med mutanter, samt de val och svek som sedan formar Wolverine. Filmen är lite av ett måste för mig som gillar X-men och även om det aldrig blir samma som originalen så ger den intressant bakgrundsinformation i ordentlig actionförpackning. Att det sedan planeras en Wolverine 2 är inget jag hoppar högt över utan tycker nog att det räcker nu. Våga sluta i tid någon gång kära filmbolag. 3-

Saker på S

S är en favoritbokstav, den är lillemans och bästa kompisens. Hos Lilla O är det dags för bokfrågornas ABC på bokstaven S och det var riktigt svårt trots att jag har haft hela långhelgen på mig att tänka:

1. Jag är en språknörd. Lika bra att erkänna att en boks språk har stor betydelse för vad jag tycker om den. Vilken författare har det bästa språket enligt dig?
Jag tycker att språk i böcker kan vara både för enkelt och för tillkrånglat men det beror helt på bok, genre och när den är skriven. Linn Ullman tycker jag alltid skriver vackert.

2. Det vimlar av syskon i böckernas värld. Vilka är dina favoriter?
Det få bli syskonen Pevensie som jag nämnde i Häxtemat nedan. De bråkar, retas och sviker men älskar och hjälper varandra till stordåd i min C.S Lewis favorit.

3. Sagor hör bandomen till, men funkar även för vuxna. Vilken saga tyckte du bäst om som barn? Har du samma favorit nu?
Jag kan inte komma ihåg att jag var just sagofantast men en berättelse som jag kunde höra hur ofta som helst var Astrid Lindgrens Allrakäraste syster. Lilleman är inte riktigt i sagoåldern, så jag är inte helt uppdaterad på de gamla sagorna än.

4. Jag läste Fallet Vincent Franke för någon vecka sedan och Christoffer Carlsson har gjort ett soundtrack till den. En spotifylista som du hittar här. Gör ett soundtrack till en favoritbok. En låt, fem, tio eller kanske fler.
Det som slår mig direkt är Amy Winehouses "Rehab" som ledmotiv till En oväntad semester där Rachel så länge förnekar sitt missbruk och vad det gör mot henne och hennes nära och kära.

Rehab - Amy Winehouse
Lust for life - Iggy Pop
Not an addict - K's Choice
Bad things - Jace Everett
Delivery - Babyshambles
Hope - Jack Johnson
Gravity - Sarah Bareilles
I'll be OK - McFly

Lista

Tema Häxor

Lyrans tematrio handlar i veckan om häxor, som det finns gott av i litteraturen:

Trollkarlens slott av Dianna Wynne Jones innehåller både häxor och trollkarlar och följer Sophie i Howls mystiska slott på jakt efter att häva en förbannelse hon drabbats av. Det är på denna som underbara Det levande slottet av Hayao Miyazaki bygger på.

Häxan och lejonet är nog den bok jag läst flest gånger, jag lånade den vid nästan varje biblioteksbesök när jag var liten, innan jag äntligen köpte den själv. Att följa med Lucy, Edmund, Susan och Peter genom garderoben till äventyret i Narnia där den Vita Häxan styr är lika fantastiskt varje gång.

Eftersom jag gillar både häxor och Guillou tänkte jag att hans historiska reportage om häxprocessen på 1600-talet, Häxornas försvarare, skulle vara bra, men zzznark, jag fick ge upp.

Gott och blandat

Visa av förra ledighetens flängande ska vi vara hemma hela påsken, även om påsk i norr brukar vara riktigt härligt. Men i år har vi som tur är fått en ordentlig dos vinter här nere så nu ser jag fram mot att vårpyssla hemma.

Lagom till långhelgen, som blir extra lång för mig med föräldraledig onsdag och semester på torsdag, kommer ett paket från Adlibris med gott och blandat till oss båda. En killkompis sa här om dagen ”Nu ska jag snart läsa min första kvinnliga författare”. Jag blev så chockad att jag inte hann ta reda på om han skojade eller inte. Författaren han avsåg var i alla fall Donna Tartt, så nu måste jag banne mig också läsa henne. Sen klickade jag hem lite från rean som fortfarande pågår och några tips jag snappat upp på diverse bokbloggar:

• Hans Koppel, Vi i villa
• Anders Björkelid, Ondvinter
• Ronne Sandahl, Vi som aldrig sa hora
• Donna Tartt, Den hemliga historien
• Roddy Doyle, Kvinnan som gick in i dörrar

Och nu måste jag snarast ringa kompisen och fråga om han verkligen menade allvar, det här är ändå en kille som läser relativt mycket. Vi brukar ge honom böcker i present, kan det vara så illa att det bara blivit manliga författare genom åren? Mycket troligt, om än omedvetet. Förra gången jag inhandlade böcker blev det bara kvinnor, denna gången övervägande män. I bokhyllan hemma är nog fördelningen män 60 - kvinnor 40.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Jag skulle ha gått på Popical på Konserthuset i helgen. Salem al Fakir är verkligen aktiv och just nu aktuell med nya skivan ”Ignore this” knappt ett år efter ”Astronaut”. På P3 spelas fortfarande en av årets höjdare frekvent, Backseat, som al Fakirs alter ego Damien Adore står bakom. Nu var det väl inte särskilt troligt att han skulle spela den på Popical, men att se mångsidige Salem som ju är klassiskt skolad violinist tillsammans med symfonikerna, lät som en riktig höjdare.

Nu kom däremot livet emellan då den inbokade barnvakten var med om en olycka förra veckan med frakturer och svår värk som resultat. Jag klagar inte över mina missade kulturupplevelser utan påminns om hur livet kan förändras på en enda sekund och önskar kära svärfar ett snabbt tillfrisknande.

Istället vinkade jag av ett trött gäng som drog till Konserthuset. Suck, vi är verkligen inte 18 längre och fredagskvällar generellt är inte prime time för heltidsarbetande 35-40 åringar. M förklarade att han varit så trött att han klappat i otakt, något denna stackars recensent fått erfara. Ha, ha! Nåja, livemusik hade varit underbart, men jag var trots allt helnöjd med att krypa i pyjamasbyxorna, natta lilleman med Nalle Puh och sedan lägga mig under filten med en bok.