Jag skulle ha gått på Popical på Konserthuset i helgen. Salem al Fakir är verkligen aktiv och just nu aktuell med nya skivan ”Ignore this” knappt ett år efter ”Astronaut”. På P3 spelas fortfarande en av årets höjdare frekvent, Backseat, som al Fakirs alter ego Damien Adore står bakom. Nu var det väl inte särskilt troligt att han skulle spela den på Popical, men att se mångsidige Salem som ju är klassiskt skolad violinist tillsammans med symfonikerna, lät som en riktig höjdare.Nu kom däremot livet emellan då den inbokade barnvakten var med om en olycka förra veckan med frakturer och svår värk som resultat. Jag klagar inte över mina missade kulturupplevelser utan påminns om hur livet kan förändras på en enda sekund och önskar kära svärfar ett snabbt tillfrisknande.
Istället vinkade jag av ett trött gäng som drog till Konserthuset. Suck, vi är verkligen inte 18 längre och fredagskvällar generellt är inte prime time för heltidsarbetande 35-40 åringar. M förklarade att han varit så trött att han klappat i otakt, något denna stackars recensent fått erfara. Ha, ha! Nåja, livemusik hade varit underbart, men jag var trots allt helnöjd med att krypa i pyjamasbyxorna, natta lilleman med Nalle Puh och sedan lägga mig under filten med en bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar