fredag 9 september 2011

Love is the higher law

Vissa starkt känsloladdade ögonblick stannar med dig för evigt. Tyvärr är det ofta tragedier och katastrofer som gör att du minns exakt var du var och vad du kände. Som den 23 juli i år när jag knäppte på tv:n i sommarstugan för att få den senaste uppdateringen från Norge, som sist jag såg pratade om ca. 8 döda. Beskedet på lördag morgon var som vi vet något helt annat. Sorg och vanmakt drabbar och jag både vill och inte vill följa de ständiga nyhetssändningarna. I stället slår jag över till Bolibompa och försöker förklara för en 3,5 åring varför vi vuxna är ledsna utan att berätta allt för mycket.

För tio år sedan hade jag ingen treåring och kunde då fastna framför tv:n och rapporteringen som följde efter attentaten den 11 September. Precis som Claire, en av karaktärerna i David Levithans Love is the higher law. ”I didn’t want to know anything, and I want to know it all.”

I boken möter vi förutom Claire även Jasper och Peter. De hör till dem som jag ofta glömmer, de som inte drabbades direkt av katastrofen men som levde mitt i den och vars liv förändrades för alltid. De vars skola ett par kvarter från WTC evakuerades, som inte kunde återvända till sin lägenhet på länge eller som hade världsliga planer på en första dejt den 11 september. Verkliga händelser blandat med fiktiva karaktärer, men hela tiden väldigt trovärdigt eftersom författaren faktiskt själv befann sig på södra Manhattan den dagen för 10 år sedan.

När det hände blev tragedin snabbt uteslutande politisk och global medan Levithan berättar den ärligt och mänskligt utan att förlora sin egen personliga prägel med bland annat mängder av musikreferenser, något jag verkligen gillar med hans böcker. Stycket där Peter refererar konserten med Travis som blev av mot alla odds får mig att gråta och varför boken har fått sitt namn av en av U2's finaste låtar får självklart också sin förklaring. Det är både stora gester och små detaljer som gör den här berättelsen gripande och äkta.

På sin hemsida skriver David Levithan själv:
“In 2009, Knopf published Love is the Higher Law. It's the story of three teenagers in New York on 9/11, and how their lives intertwine in the days and weeks and months that follow. I know this sounds grim, but it's really the story of things coming together even as it feels like the world is falling apart — because that's how it felt to be in New York at that time, both tragic because of the events that happened and magical in the way that everyone became their better selves in the face of it. It's a love story between friends, a love story for a city, and a love story for love itself, and the way it can get us through things, however daunting or shocking they may be. Or at least that's what I aimed for. I hope you'll read it and let me know if I got there.”

Ja du David, det här är onekligen en historia som skulle ha kunnat bli klyschig och smörig, men som du gör väldigt fin och och gripande. Till skillnad från en annan 9/11 bok fick den här mig att känna mycket och ofta.

I veckan visar SVT och SVT Play flera dokumentärer med anledning av tioårsdagen.

3 kommentarer:

  1. Visst är det märkligt att vissa saker fasnar i minnet så, jag minns när jag satt med min nyfödda och hörde att Palme blev skjuten, jag grät fast jag aldrig röstat på honom...

    SvaraRadera
  2. Tack för din fina text, jag har beställt boken och ser fram emot att läsa den.

    SvaraRadera
  3. Den här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att läsa!

    SvaraRadera