Mors dag

Om lilleman får välja det allra finaste han vet till mig på Mors dag ser det ut så här. Han är sannerligen sin mors son!

Fynd i sommarstugan

Sommarstugebokhyllor brukar vara en salig blandning av gamla serietidningar, flera år gamla Allt om Fritidshus och pocketböcker, både köpta och sådana som följer med på köpet med glansiga magasin som också hör sommaren till.

När jag för drygt en månad sedan spenderade lite tid i stugan såg det för det mesta ur så här:

Med en bladvändare som Cirkeln i handen och lilleman fullt aktiverad och omhändertagen av mormor och morfar satt jag för ovanlighetens skull och läste flera timmar i rad dagtid. Det händer inte varje vecka! Alltså tog boken snabbt slut och jag gick till bokhyllan och inventerade. Där hittade jag Michael Cunninghams Timmarna, med det tråkiga filmomslaget vilket skvallrar om att den hör till kategorin som följt med en tidning. Jag känner självklart till boken men kan inte komma ihåg att jag sett den här i hyllan tidigare. Nu är jag i alla fall glad att jag gjorde det för maken till fin liten bok får man leta efter.

Cunningham väver på ett fantastiskt sätt samman 20-talets Virginia Woolf, 50-talets Mrs Brown och Clarissa som vi träffar i New York på 90-talet. Woolf skriver Mrs Dalloway, Mrs Brown läser densamma och Clarissas bäste vän, den aidssjuke Charles, kallar henne efter romanfiguren.

Under några timmar vardera följer vi de tre kvinnorna blir mycket levande karaktärer med hjälp av Cunninghams fina beskrivningar och språk. En liten pärla helt enkelt som jag så snart jag kan ska lämna tillbaka till sommarstugehyllan, så kanske någon annan överraskande upptäcker den.

Tematrio - läsplaner

Det är lätt och roligt att göra planer, vad gäller läsning är det lite svårare att följa dem, i alla fall för mig. Lyran frågar i veckan Vilka böcker/typer av böcker planerar du ett läsa?

1. I början av året skrev Martina på Ett hem utan böcker om Alfabetsutmaningen, att plocka olästa böcker från den egna bokhyllan, en från varje bokstav i alfabetet utan särskild ordning. En utmärkt idé, som har gått uselt att genomföra då jag i stället har lånat och handlat nytt och snarare fyllt på antalet olästa böcker. Av de olästa titlar som stod i hyllan när utmaningen började har jag bara avverkat två.


2. Lustigt nog passar just de två jag plockade ur hyllan även löftet att läsa för mig nya författare, inspirerad av Enligt O's boktolva. Jag har fortsatt att beta av nya bekantskaper i högre grad i år, även utöver de jag listade i December.


3. Jag yttrade även löftet att i vinter läsa var annan bok på engelska. Även om jag inte riktigt når den kvoten har blivit betydligt fler än tidigare och jag fortsätter med den planeringen, vilket också går hand i hand med punkt 1.

De känns fortfarande som helt OK och kravlösa planer, även om annat dyket upp och ger en ny giv som att det snart är långhelg, semester, sambon har slut läsning och det är dags för en ny bokcirkelbok!

Whip It

Jag har börjat sprida filmtipset Whip It i fikarummet på jobbet och plötsligt säger kollegor saker som "jag hörde en intervju i morse med två tjejer som sysslar med den där sporten". Sporten är Roller Derby som jag inte heller kände till så noga förrän förrän filmen från LoveFilm låg i brevlådan.

Bliss Cavendar är uppväxt i en håla i Texas. Efter skolan jobbar hon på restaurangen the Oink Joint och ställer pliktskyldigt upp i de skönhetstävlingar hennes mamma anmäler henne till trots att hon för länge sedan lämnat de idealen bakom sig. Under ett besök till närmsta staden Austin korsas hennes väg med några roller derby tjejer och innan hon vet ordet av är hon ny medlem i Hurl Scouts. Laget med tuffa Maggie Mayhem, Bloddy Holly och Rosa Sparks är de ständiga förlorarna och frågan är om Bliss kan leva upp till sitt namn Babe Ruthless och bli den förstärkning de behöver.

Ni hör, det låter töntigt med en story som påminner lite om dansfilmers uppbyggnad. Jag är ju en sucker för dansfilmer och gillar även Whip It starkt. Den är både rolig och cool! Drew Barrymoore har regisserat och för det förlåter jag hennes usla tolkning som Smashley Simpson, men Ellen Page är bra och Juliette Lewis är smashing som rivalen Iron Maven. Yay! Jag hoppas det inte dröjer länge innan jag har sett mitt första roller derby live.

Tusen tack!

Att ett grönt paket i brevlådan ska vara så spännande och roligt. Stort tack till min hemlige bokvän för Joyce Carol Oates, som jag ju inte läst något av! Mörk choklad med fyllning och saltisarna passar perfekt och så fanns det ett bokmärke och en hälsning på ett kort med den fina devisen "Fånga dagen".

Paketet är poststämplat i Nässjö vilket får mig att misstänka att det kan vara någon som börjar på M i sambons hemtrakter Växjö...men jag vet inte. Det är i alla fall en vuxen handstil och god smak! Tack igen.

Samtal med en treåring

Förra månaden var svaret på frågan vad lilleman vill bli när han blir stor doktor, brandman och mamma. Efter gårdagen har det tagit en ny vändning.

- Ta på dig nu, vi ska gå och rösta:
- Vad är rösta?
- Vi ska välja vilka som ska bestämma.
- Jag ska bestämma.
- Men när vuxna röstar väljer vi vilka som ska bestämma hur det ska vara på sjukhusen eller i skolorna till exempel.
- Jag ska bestämma hur det ska vara i skolorna.
- OK, då ska du nog bli skolminister.
- Jag ska bli skol-emister.

Vi får väl se.

Case Histories

En författare som jag bara läst en bok av men varit mer nyfiken på är Kate Atkinson. Det var många år sedan jag läste Känslomässigt udda som jag gillade. På senare år har jag sett inlägg om hennes serie med privatdetektiven Jackson Brodie skymta förbi på diverse bokbloggar och eftersom jag är svag för den genren (Hej Kenzie/Gennaro!) passade jag på att köpa med mig den första delen från Waterstones i London.

I Case Histories presenteras vi tre fall av förlust och oförklarliga försvinnanden. Det är flera år mellan händelserna men på ett eller annat sätt hamnar alla tre på den före detta polisen, numera privatutredaren, Jackson Brodies bord. Samtidigt som han skuggar en flygvärdinna misstänkt för otrohet hjälper han de speciella systrarna Amelia och Julia, den överviktige astmatikern Theo och den svala sjuksköterskan Shirley som alla letar efter svar på sina gåtor. Jackson själv bär på både gamla och nya sår, säg den deckarkaraktär som har ett smärtfritt privatliv?

Atkinson verkar ha en förkärlek för lite neurotiska karaktärer och jag gillar att hon ägnar mer tid åt människorna är själva kriminalfallen vilket gör den annorlunda från traditionella deckare. Huvudpersonen Jackson återkommer ju i flera böcker så kanske är det därför hon drar på att avslöja för mycket om hans bakgrund, men i Case Histories tog det alldeles för lång tid innan vi kom honom in på livet. När jag väl gjorde det var det hamnade han i ett helt nytt ljus och jag är fortsatt nyfiken. Tyvärr skriver Atkinson med mycket parenteser i sin text, det är ett berättargrepp som jag stör mig lite på, men trots det kommer hon och Brodie få en chans till. En. Men fångar de mig inte mer än så här, utan det puttrar på med att vara småtrevligt, då måste vi tyvärr gå skilda vägar efter One good turn.

13

I dag är det fredag den trettonde, inte alls någon otursdag utan jag brukar få blommor. Så även idag, för 13 året i rad!

För övrigt...

... har jag fått in mina Läst & Sett listor för 2010 och 2011 på var sin tab här uppe. Listorna är i kronologisk ordning och betyget står inom parentes efteråt. Länkar till de titlar som har ett inlägg är ett work in progress.

Lästakten i år är klart mycket lägre vilket delvis beror på att jag försöker läsa fler böcker på engelska och det tar lite längre tid. Nytt för 2011 är att jag också bedömer om filmerna jag ser klarar Bechdeltestet. Du har väl inte missat det underbara Bechdeltestet och den skrämmande verklighet det visar?




Ursprungligen hittat hos Verklighetens smolk.

2 x Susanne Bier

Generellt tycker jag mycket om danska filmer. De mest lyckade brukar antingen Lone Sherfig eller Anders Thomas Jensen (eller båda två) vara inblandade i, Blinkande Lyktor, Italienska för nybörjare, Älskar dig för evigt och Wilbur till exempel. Jensen samarbete med regissören Susanne Bier har framför allt nått framgångar med Efter Bröllopet och så Hämnden som i Februari gjorde oss nordbor så stolta genom att kamma hem Oscarsstatyetten för bästa utländska film.

Jag har en tendens att vara sist på tåget vad gäller stora succéer, tänk Titanic, Mamma Mia, Arn och annat som "alla" såg på bio. Efter bröllopet som kom 2006 såg jag först här om veckan.

Jacob är barnhemsföreståndare i Indien och i jakten på en finansiär får han ett erbjudande som skulle trygga organisationens situation för en lång tid. För att sluta avtalet kallas han hem till Danmark för ett möte med sin välgörare Jörgen Hansson vars avsikter med kontraktet är något oklara men som kommer påverka många människors liv.

Vänner har länge pratat om vilket bra drama och vilken gråtfest Efter bröllopet var, och visst, det finns scener som jag också fäller en tår till, men fem års prat och uppbyggda förväntningar infrias ändå inte helt. Mads Mikkelseln levererar dock alltid och jag tycker den är bra, men inte fantastisk. (3)

En av anledningarna är kanske att jag inte är helt förtjust i Rolf Lassgård, som gjort några bra roller, men som jag mest ser som den bufflige Gunwald Larsson. Samme rollfigur, i Mikael Persbrands tolkning, gör att jag konsekvent undviker svenska polisfilmer och gör också att jag är lite fundersam över rollsättningen i Hämnden. Kommer det funka?

I Hämnden byter författaren Jensen ut barnhemmet i Indien mot ett tältsjukhus i Sudan. Många av läkaren Anton och hans teams resurser läggs på akuta insatser orsakade av Den Store Mannens sadistiska våld mot kvinnor. Parallellt i Danmark ser vi hur hur utsatte Elias får stöd mot skolgårdens gängledare av nykomlingen Christian som är tuff men bär på sina egna demoner då han just förlorat sin mamma i cancer. Läkaren utan gränser kommer hem och visar sig vara Elias pappa, en svenskjävel som är separerad från familjen, även när han är på hemmaplan. Vi presenteras under filmens gång för flera situationer av förtryck och känslor som håller på att svämma över och de vuxna försöker hantera det så gott de kan, men barnen söker egna uttryck för rättvisa. Hämnd.

Detta är en film där jag sitter med en klump i magen hela tiden. Jag förväntar mig att det ska gå illa. Jag suckar och vrider mig över ageranden jag vill hopa in och stoppa. Även om det här inte är den bästa film jag sett kan jag förstå varför den vann en Oscar. Känslorna i varje scen är väldigt starka utan att för den skull bli övertydliga. Det behövs inga ord, danska eller andra, för att smärta, glädje, ångest eller lättnad går rätt igenom skärmen. Det kan jag tänka mig fick en Oscarsjury att smälta. Och Gunwald Larsson blir en människa av kött och blod, med både starka övertygelser som moraliska tvivel. (4-)

Mitt bokalfabet

Under förra helgens bloggstafetten skrev En full bokhylla ett fint inlägg om sitt bokalfabet! Det är väldigt klurigt att hitta böcker på varje bokstav som representerar mitt liv med läsning, och av någon anledning är det många böcker sedan långt tillbaka som kommer till minnes, men så här blir det:

A - Allra käraste syster av Astrid Lindgren. Fanns hos min dagmamma och denna fina, sorgsna berättelse tröttnade jag aldrig på.

B - Barn 312 av Hans-Ulrich Horster var en av de första böckerna jag läste från mammas bokhylla i de tidiga tonåren. Det var stort och jag fascinerades av berättelsen från krigets Europa.

C - Coq Rouge, Jan Guilliou. Den första delen i serien om kommendörkapten Carl Gustaf Gilbert Hamilton som jag gillade mycket i 18-19 år åldern.

D - Det är inte värst sådär i början av Åsa Grennwall representerar alla fina seriealbum, även de av Martin Kellerman, Liw Strömqvist och Tony & Maria Cronstam, jag gillar dem alla.

E - Ett år att minnas, av N.A Perez om Louisa i sekelskiftets USA är en av de romantiska böckerna i min bokskatt från Wahlströms bokklubb.

F - First Class Reseguider ser jag alltid till att inhandla inför resor, det står ett antal i hyllan vid det här laget.

G - Godnatt Mr Tom av Michelle Magorian läste och grät jag till först som 22-åring då min rumskompis i Wien satte den i händerna på mig.

H - Hungerspelen av Suzanne Collins får representera min kärlek till s.k. ungdomslitteratur som både jag och 38-årige sambon fortfarande slukar.

I - Innan du somnar är Linn Ullmans debut som gjorde henne till en av mina moderna favoriter.

J - Jpod ännu en träffsäker samtidsskildring av Douglas Copuland som översätts till svenska i alldeles för långsam takt.

K - Kärlek, oliver och timjan av Fanny och Anna Bergenström är en favorit ur min samling kokböcker. Svensk-fransk fisksoppa är en höjdare!

L - Lära män leda kvinnor representerar all kurslitteratur jag läst genom åren, både inspirerande och sövande. Denna av Barbro Dahlbom Hall fångade i alla fall mitt intresse.

M - Människohamn av John Ajvide Lindqvist var en av förra årets bästa läsupplevelser och representerar det mystiska, spökiga som jag älskar i både böcker, film och tv-serier.

N - När ödets stjärnor falla är en mysig historia av Maeve Binchy, en författare som hängt med från tonåren och det händer att jag fortfarande lånar en Binchy ur min mammas bokhylla.

O - Oryx & Crake befäste min kärlek till Margaret Atwood och jag är glad att jag har mycket kvar att upptäcka av henne.

P - Patient 67, av favoriten Dennis Lehane, finns starkt i minnet eftersom den både är spännande och lästes på en spännande resa i Sydamerika.

Q -

R - Ronja Rövardotter, den första kapitelboken jag läste själv.

S - Svärdet och spiran av Ken Folett en historisk roman som under studenttiden då jag mest läste kurslitteratur var underbar förströelse.

T - Trollbunden är första delen i Margit Sandemos älskade/hatade serie. Som så många andra läste även jag den i tonåren och sprang till bokhandeln varje gång en ny del om Isfolket kom ut.

U - Under det rosa täcket av Nina Björk var en fröjd och gav en riktig kick när jag läste den som student i mitten på 90-talet.

V - Vad gör folk hela dagarna? är den bok jag läst flest gånger de senaste 3 åren, i konkurrens med Bilar, traktorer och annat som rullar eftersom lilleman och jag är stora fans av Richard Scarry.

W - What I loved är en fin bok av Siri Hustvedt som är en annan relativt nyupptäckt favorit. Det är bokem min bokcirkel ska prata om nästa vecka. '

X - Xpedition L (okej, lite kreativ stavning) är en galen historia av Erlend Loe som jag skrattar högt åt.

Y - Yerusalem (så stavas Jerusalem på Indonesiska!) en av de bästa av vår enda svenska kvinnliga nobelpristagare, Selma Lagerlöf.

Z - Det brinner på Zoo är också en av sonens vällästa favoriter och var en av de första böckerna han fick från Barnens Bokklubb.

Å - Å andra sidan, av Marian Keyes som jag brukar se till att läsa, men eftersom jag gillar hennes tidigare mest och blev rätt besviken på En förtjusande man har vi tagit en paus, Marian och jag.

Ä - Älskade barn är inte favoriten av Marianne Fredriksson, men helt OK. Hennes lite mystiska, flummiga med religiösa teman gillar jag desto mer!

Ö - Över näktergalens golv, Lian Hearn. En bok jag spontanköpte eftersom jag tyckte omslaget var så vackert och som jag också kom att tycka var lika fin inuti.