Fredagsenkät v.48

Hos Linda hittar jag veckans fredsgsenkät som ursprungligen kommer från Viktoria på LitteraturMagazinet.

1) Vad läser du just nu?

Som halva den läsande befolkningen läser jag Nyckeln. Den andra halvan har redan läst ut den.

2) Nästa bok du tänker börja på?

Jag brukar inte planera läsningen och vet inte vad det blir förrän det är dags. Gardell eller Bjärbo/Lindbäck eller Green eller....
Spelets konst av Chad Harbach blir nästa bokcirkelbok, men den sparar jag nog till julledigheten. 

3) Hur tänker du fira första advent?

Jag tänker ta fram några adventsljusstakar, försöka balansera min sons enorma pyntlusta med min egen mer modesta, kanske smaka årets Blossaglögg och äta en pepparkaka eller två.

4) Läser du helst en bok i taget eller slalomläser du? Dvs. Har du flera böcker igång samtidigt?

Jag är ingen slalomläsare, men har några undantag. Romaner kan jag inte parallelläsa, men att varva en roman med noveller eller grafiska berättelser går bra. Har jag fastnat i en roman kan jag också behöva varva med något annat, men då handlar det snarare om att pausa än att slalomläsa. 

Här om kvällen såg det ut så här i mitt knä och det kändes lite var lite väl schizofrent.

Trevlig helg!

#fiktivnovember nr 4

30 dagar har november...och de dagarna är som tur är snart över. För att uthärda gäller det att hitta ljus i novembermörkret. På det som är min arbetsplats sedan 12 år tillbaka finns det några entusiaster, mig inklusive, som gör sitt bästa för att mitt i den tråkigaste månaden skapa en riktigt rolig dag. Vår alldeles egna filmfestival!

En lördag i november bjuder vi våra medlemmar och deras vänner på film från morgon till kväll, i år var temat dessutom något som ligger mig varmt om hjärtat Har du läst filmen? Urvalet är enormt av filmer som bygger på litteratur och vi visade både klassiker som "To kill a mockingbird" och "Den tredje mannen" till alldeles nyutkomna "The Great Gatsby" och filmatiseringen av Sofi Oksanens "Utrensning", för att bara nämna några, vi hinner nämligen med ca 25 visningar på en dag. Sedan är man ganska mör, men glad och inspirerad! Jag vet att många med mig alltid ser fram emot denna speciella novemberdag.

Men nu lyder ju faktiskt frågan i Helenas novembertävling: Berätta om något du ser fram emot bortom november! så för min del får det bli två andra bidrag i kategorin böcker som blivit film, jag ser nämligen mycket fram emot att se dessa "tvåor" inom kort:

Fiktiv november: fråga 3

För att fira Fiktiviteter-Helenas fyraårsdag i blogggosfären och för att gemensamt driva bort Novembermörkret deltar jag i #fiktivnovember. Första frågan, berätta om din  bästa läsupplevelse i år besvarades genom att länka till ett gammalt inlägg då John Greens "The falt in our stars" fortfarande är den starkaste bokupplevelsen under året. Fråga 2, berätta om din bästa icke-bokliga fiktivitet i år fick sitt svar på Instagram med tipset om finfina tv-serien "Orange is the new black" som dessutom fick mig att gå tillbaka till Jenji Kohans gamla Weeds som jag helt missat.

Fråga tre kräver dock att jag väcker min egen slumrande blogg till liv då Helena gett oss den delikata uppgiften att berätta om årets bästa dag.

För min del drar sig minnet genast till de lediga stunderna jag haft tillsammans med familjen, Londonresan och de fyra efterföljande semesterveckorna i somras. Mellan de obligatoriska resorna till släkten i Norrbotten och Småland unnade vi oss också en spontansemester, en road trip utan mål, men med mycket mening! Vi styrde bilen söder ut från Göteborg och efter några stopp hamnade vi i Malmö. Där bodde vi mitt i stan, betygsatte lekplatser, shoppade, spelade minigolf och åt middagar på Lilla Torg. På science fiction bokhandeln inhandlades bland annat Neil Gaimans "The ocean at the end of the lane" som slåss med Green om årets läsupplevelse. Bara en så'n sak.

Det underbara sommarvädret och den välkomnande staden med sitt fantastiska utbud av aktiviteter för stor och liten gör att jag faktiskt utnämner en av de dagarna till årets bästa, så som bara helt oplanerade, förutsättningslösa stunder kan bli.

Sommarens läsning

Det är 1 september och sommaren är officiellt slut även om den nu förhoppningsvis ersätts av fina höstdagar. Det bästa av sommarens digra bokskörd lyder som följer:

The Ocean at the end of the lane, Neil Gaimans mystiska, mörka, magiska roman om en man man som återvänder till den gård han växte upp på för att ta farväl men i stället drar sig till minnes fruktansvärda händelser från sin barndom. Tillsammans med de märkliga men mäkiga grannarna Hempstock upplever han saker ingen sjuåring borde komma nära, varken i denna världen eller i fantasin.

Jag älskade denna bok och avundas de som fortfarande har läsupplevelsen framför sig, förutsatt att man gillar mystik och Gaiman vill säga. Efter boken kan man med fördel lyssna på poden "Meet the author" där en oerhört sympatisk Gaiman berättar om både sin nya roman och gamla verk.

Alice Munros Kärlek, vänskap, hat tog mig hela sommaren att läsa eftersom jag inte kan läsa noveller i ett svep efter varandra, min hjärna behöver lite tid att ställa om och i denna samling är det nio stycken att avhandla. Jag är ingen van novelläsare och emellanåt blir jag lite less på formatet, precis som många andra vill jag ha MER av karaktärerna.

Men det är å andra sidan det som är novellens frihet och när de skrivs så skickligt som av Munro och den ena efter den andra är smått fantastiska blir helheten pretty darn amazing. Att ge kvinnor så mycket utrymme i både tanke och handling är inte heller helt vanligt så denna bokcirkelbok blev en positiv överraskning för min del.

Jag har läst ovanligt många deckare det gångna året eftersom jag förra sommaren länsade mammas bokhylla på Åsa Larssons hela serie. I år stod Tove Alsterdals I tystnaden begravd i sommarstugehyllan så under de sköna veckorna vid norrbottenskusten blev det alltså ännu en bok som utspelade sig i Tornedalen, Sveriges eget Midsomer.

Den hemvändande journalisten Katrine snubblar i sökandet efter sin familjs bakgrund över hemligheter som många vill skall förbli begravda. Vi bjuds på en både historiskt intressant berättelse om svenska kommunister som hoppade av till Ryssland blandat med en nutida mordhistoria som utspelar sig i närheten av mina hemtrakter vilket ger ett extra kul perspektiv. Jag är mycket nyfiken på Alsterdals debut, Kvinnorna på stranden också.

Det var lite ur sommarens bokskörd, jag hyser inga tvivel om att hösten kommer bli lika bra och ännu bättre då mycket intressant läsning ligger i pipelinen. Välkommen september!

Officiell paus

Förlåt kära vän för att jag har lämnat dig åt ditt öde. Jag har ägnat mig åt både det riktiga livet och fiktion i olika former, men orden kring detta sinar. En stundande semester lär inte öka chansen för uppdateringar så med min planerade sommarläsningshög tar jag en officiell paus från bloggen. Jag hoppas att jag återvänder. Till dess finns jag på instagram där både #läserjustnu och #nowwatching förekommer frekvent - hoppas vi ses där! 

Bästa hälsningar Åsa a.k.a Bkiddo75

Läst sedan sist

Våren började med ett underbart läs-flow då jag på kort tid avverkade en rad bra böcker:

Ön av Lotta Lundberg. Den svenska läkaren Olivia bor på en ö i Stilla Havet sedan 20 år tillbaka när en delegation från London anländer för att utreda anklagelser om sexuella övergrepp. Hela öns livsstil och med den Olivias val sätts under lupp. "Gemensamt måste vi kämpa för att Stillahavsöarna förblir ett paradis" uppmanar turister och administrationen i England, men vems är egentligen paradiset? Den här boken gjorde mig extremt ambivalent. Den börjar med karaktären av en spänningsroman, men utvecklas efter hand till något annat. Relativismen är skickligt hanterad och jag pendlar många gånger mellan "å ena sidan, å andra sidan" i de moraliska frågorna. En trevlig första bekantskap med Lotta Lundberg.

No och jag av Delphine de Vigan. Fin historia om 13-åriga Lou som i panik över ett muntligt föredrag slänger ur sig att hon ska tala om hemlösa. Konsekvensen blir att hon tar kontakt med uteliggaren No och intervjuerna ger henne inte bara en inblick i livet på gatan, utan ett projekt som hjälper henne att fly från sin egen familjs trasiga verklighet. Paris, överintelligent tonåring hittar udda vänskap - temat känns igen från en av mina favoritböcker, Igelkottens elegans, och ja, jag faller även för de Vigans berättelse. 

Precis som No och jag har Efter attentatet av Yasmina Khadra vunnit det prestigefulla Le Prix des Libraires, de franska bokhandlarnas stora pris. Tel Aviv skakas av ett bombattentat och kirurgen Amine blir fast i kaoset bland skadade och döda. Mitt i vilan efter det långa skiftet kallas han tillbaka till sjukhuset men inte för att operera utan för att identifiera självmordsbombaren som misstänks vara hans fru. Den förvirring och förtvivlan som följer väcker både känslor och tankar, som så mycket gör i den eviga konflikten mellan Palestina och Israel som har fascinerat mig ända sen jag skrev en uppsats i ämnet på 90-talet.

Efter tre relativt tunna böcker, föredömligt runt 300 sidor, gav jag mig på J.K Rowlings något tjockare Den tomma stolen. Mina förväntningar var inte särskilt höga då mottagandet av Rowlings första vuxenroman varit ljumma, men nyfikenheten desto större. Jag har ju ändå, med några få undantag, läst Harry Potter-serien med stor behållning. En engelsk småstad skakas av lokalpolitikern Barry Fairbrothers plötsliga död. De frågor han brann för fortsätter prägla staden även efter hans död och intrigerna kring vem som skall bli hans efterträdare når inga gränser. Det finns inget Harry Potterskt över det här så övergången från barn till vuxenlitteratur har Rowling klarat av. Berättelsen, karaktärerna och intrigerna vävs ihop på ett intrikat sätt och min invändning är kanske just att det blir lite väl många karaktärer. Rowling vill ge alla utrymme och drar  därför vissa saker ett extra varv, men det är för många att hantera så det blir både upprepningar och obalans och trots en bra ihopvävd samtidsskildring landar det i att jag tycker det är blir för långt. 

Sedan kom bokcirkelvännen E's val Blodets meridian av Cormac McCarthy och efter 50 sidor på två veckor kunde jag vinka adjö till min läslust. Som jag slitit med ynglingens betraktelse från 1880-talets  gränstrakt mellan Mexico och USA. Nej, man behöver inte läsa ut tråkiga böcker men samtidigt var jag nyfiken på det som DN kallar "mästerverk" och Svenska Dagbladet för "skrivkonst" så jag kämpade vidare genom torra ökenlandskap, överfall och skalperingar. Jag tog mig med mycket möda och lite behållning igenom de 319 första sidorna och se, då blev det LITE mer intressant, så pass att jag orkade till slutet. Men nej, det här var verkligen inte min kopp te. Det är på inget sätt dåligt skrivet, McCarthy är målande som vanligt, men ämnet berör mig inte det minsta. 

Familjens rekommendationer på Världsbokdagen

I dag är det Världsbokdagen så min fråga till familjen löd: Vilken bok tycker du att alla borde läsa?

Lilleman S, 5 år: "Jag tycker Guinness Rekordbok för där kan man läsa om världens minsta pappa och om en som föddes med hjärtat UTANFÖR kroppen. Och om det längsta håret - det får inte ens plats på Grodan!" De har alltså fått tillskott i boklådan på förskolan och mitt försök att ändra till högsta håret godkänns inte men det är en mohikanfrisyr vi pratar om det har jag, bland mycket annat, fått lära mig de senaste veckorna.

M, 39 going on 40: "Dumskallarnas sammansvärjning"

- Varför då, du måste motivera?

- För den är bäst.

Det är så mycket omdöme jag kommer få ut av den man som läser mer än någon annan jag vet, men hey, hur skulle det se ut om alla recenserade böcker till höger och vänster....

Själv gav jag upp efter halva berättelsen om arbetsskygge, intellektualiserande Ignatius och hans magmun, men det var för många år sedan och jag måste snart ge den en ny chans. Han som satte den i händerna på mig den där gången för 15 år sedan finns ju fortfarande kvar och har mitt fulla förtroende i det allra mesta, kanske är det dags att jag även tar hans boktips på allvar.

När jag själv ska plita ner svaret inser jag vilken omöjlig uppgift för det finns så klart inte bara en bok du ska läsa, så länge du läser. Jag älskar att vi har börjat med kapitelböcker till lilleman och längtar till det är dags för Ronja Rövardotter och Harry Potter. Jag älskar att mina gamla Wahlströms ungdomsböcker finns kvar i källaren och är sugen på att läsa om en del gamla favoriter för att se hur de står sig i dag. Jag älskar våra bokhyllor, från gammelmormors 50-talsmöbel till stringhyllorna som är fulla av pocketböcker. Jag älskar min bokcirkel och den gemenskap och läsupplevelser den ger, inte minst Kärlekens historia som är den bok jag njutit av mest de senaste åren.

Jag älskar ungdomsböcker som är lika mycket vuxenböcker och som rör mig till tårar. Och bokbloggar som gör att jag upptäckt okända förmågor som blivit all time highs som Joy Nicholsons Klanerna i Palos Verdes. Och jag älskar bibliotek och nätbokhandlar som alltid är fulla av nyheter och olästa sidor som bra väntar på att bli upptäckta av just mig.

Hurra för böcker och läsning idag på Världsbokdagen!