I väntrummet

Att det ska behövas ett besök på vårdcentralen för att få lite kvalitetslästid. Jag kunde äntligen ägna Huset vid Moskén välbehövlig uppmärksamhet och fick samtidigt beskedet att det jag lider av inte är något som Ipren och vila inte kan bota. Som tur är åker vi norrut i morgon till två som längtar efter att skämma bort lilleman med lektid vilket betyder just vila och lästid för mig. Gott!

Elementärt!

Det dröjer tyvärr innnan tredje säsongen av Sherlock kommer visas på SVT, men tills dess kan man njuta av dessa roliga bilder som jag hittade på Anna Thunman Skölds TV-blogg. Någon underbar människa med för mycket tid i händerna har nämligen satt ihop ett bildspel med Uttrar som liknar Benedict Cumberbatch och igelkottar som liknar Martin Freeman....

I min hylla: I

I-titlar i min hyllar är bland annat:

I mördarens spår om jakten på en synnerligen otrevlig seriemördare är egentligen den tolfte boken i serien om kommissarie Alan Banks men den andra som översattes till svenska.

Innan du somnar är Linn Ullmans debut från 1998. Det är en bok som jag inte kommer ihåg detaljerna från men tyckte mycket om eftersom Ullman blev en favorit som jag tycker släpper nytt alldeles för sällan.

It's so easy är en rockbiografi av Duff McKagan från Guns n' Roses. Oläst av mig men M betade av den här om veckan.

Ivans återkomst är en mycket bra bok av Tawni O'Dell vars historier ofta utspelar sig i gruvsamhällen på den amerikanska östkusten. Så även denna där den avdankade fotbollsspelaren Ivan återvänder till hemtrakten där både de som älskar, hatar och föraktar honom finns kvar.

Just nu enkät

Det är fredag eftermiddag (YAY) och jag är mitt i ett arbetsmoment som innebär en massa väntetid så jag passar på att fylla i Dark Places just nu-enkät.

JUST NU…
… läser jag: Huset vid Moskén och To kill mockingbird.
… väntar jag på: Semester i Norrbotten, 7 dagar kvar!
… lyssnar jag på: P3
… tittar jag på: Dexter s.4, Suits och underbara TV-cirkeln med eftersnack till Games of Thrones.
.… är jag nyfiken på: The Hunger Games-filmen.

Två filmer, ett tema

Temat för filmer jag sett den senaste veckan har av en slump varit drama/biografier.

Hos Sofia på Apple, dear? kan man för tillfället läsa om hennes besatthet av Mount Everest och K2 och det var där jag först läste om den drabbande Into the wild. En dag dök filmen med samma namn upp i brevlådan från Lovefilm.

Jon Krakauer som skrev Into thin air om en av Mount Everests största tragedier 1996 skrev också en artikel i tidningen Outside om Christoffer McCandless. Artikeln blev sedermera en bok då historien engagerade både läsare och Krakauer.

Dagarna efter sin collegeexamen bryter McCandless med sin familj, skänker bort sina besparingar och ger sig ut för att leva nomadliv. Målet är Alaska och att leva uteslutande på det naturen kan förse honom med. Hans familj hör aldrig mer ifrån honom förrän några jägare två år senare hittar hans kvarlevor inklusive dagboksanteckningar i Alaskas vildmark. WTF?

Emile Hirsch gestaltar liftaren som jag har oerhört svårt att begripa mig på, även om vissa av filmens vidunderliga naturbilder även kan få mig att vilja dra till skogs. Men hans konsekvens i sin övertygelse och hur oförsonlig han är gentemot sin familj är svår att förstå. Han finner trots allt vänner på vägen mot vildmarken men är tydlig med att han anser att lycka inte finns i mänskliga relationer. Nej, människor var inte McCandless passion, det var klassiska böcker som han gärna citerade och naturen, men den blev hans liv utan snarare tvärt om. (4-)

En äventyrare av ett annat slag är Aron Ralston, även om båda är ensamvargar med starka principer fick Ralstons äventyr fick en helt annan utgång. Regissören Danny Boyle skildrar också hans historia i ett helt annat tempo än vad Sean Penn gör med McCandless.

En kväll då M var borta passade jag på att se 127 timmar eftersom han vägrar se den. Han är övertygad om att den enbart skulle handla om hur Ralston skär av sin egen arm då 127 timmar är den sanna historien om hur klättraren fastnar i ett otillgängligt bergsmassiv i Utah och sitter fast i fem dagar tills han tar sig loss för egen hand….

Under tiden han sitter fast får vi i tillbakablickar och minnesbilder se fragment av hans liv och de val som lett honom till denna klippskreva, men ja, armen har en central roll och M hade inte fixat att se filmen. (3+)

I bokvärlden är s.k. BOATS det mest utskällda du kan tänka dig, ingen bokbloggare med aktning gillar dem. Det är en konst men sanna berättelser kan vara både intressanta och spännande. Både Into the wild och 127 timmar gör definitivt att jag emellanåt gapar av förundran. Hur är sådana livsöden möjliga? Och att det bara finns två måsten i livet – att dö och att välja, är smärtsamt tydligt.

I min hylla: H

Några av titlarna på H i min hylla är:

Här ligger jag och blöder om Maja som sågar av toppen på sin tumme och tappar bort sin mamma. En favorit från min bokcirkel förra året.

Huset vid Moskén är boken som vi ska läsa till nästa gång vi ses och bokcirklar och jag har bara kommit ett tiotal sidor i boken som spännande nog utspelar sig i Iran.

Högläsaren, en annan liten pärla som är Michaels berättelse om hur han träffar och förälskar sig 20 år äldre Hanna i 60-talets Tyskland.

Hungerspelen, sci-fi dystopi som utspelar sig i Panem där "spel" på liv och död ordnas för att kuva befolklingen. Hjältinnan Katniss är dock svår att manipulera. Har någon missat att biopremiären är nära förestående? Här ska ordnas barnvakt!

You had me at Johanna Koljonen

Upptäcker mycket i se- och lyssnaväg under min influensa, till exempel TV-Cirkeln där Johanna Koljonen, Kodjo Akolor och Roger Wilson efter Game of Thrones på SVT nördar loss med eftersnack till varje avsnitt. De visar favoritklipp, gör skägganalyser och pratar om kvinnoporträtten i eposet. Högt och lågt och inget för den pryde, men det är ju å andra sidan inte serien heller.

Mycket underhållande och även om vi nu sett klart hela första säsongen av Game of Thrones kommer jag fortsätta följa gängets cirklande.