Dag tjugofem: En första

Jag önskar jag kunde göra det här men jag klarar inte av sprutor, säger M när vi ska sätta första hormonsprutan i min mage för vad som känns för hundra år sedan. Jag tittar på den lilla, lilla nålen. Inga problem, svara jag och gör det själv med kalla, darrande händer. Jag börjar räkna till tio, för det skulle man göra, men svimmar av anspänning innan jag hunnit till åtta. När jag vaknar springer M vänstervarv i lägenheten och pratar med sjukvården.

Nästa kväll ligger jag skönt på sängen och M, som har fått utbildning av en sköterska, fixar sprutan i min mage. Under året som följer får han många tillfällen på sig att öva och det går utan några som helst problem. Det var bara den första som var svår.

Bokgeografi - Israel

Jag har fina minnen från när pappa och jag reste till Israel tillsammans i början av 90-talet. Besöket i Jerusalem och promenaden längs Via Dolorosa fram till klagomuren i denna vackra stad var en höjdpunkt för mitt 17-åriga jag. Det finns massor av litteratur med anknytning till Israel som lockar mig, regionens långa historia och de religiösa motsättningarna är en tacksam miljö för både historiska och moderna romaner. Enligt O beger sig till Israel i veckans bokgeografi!

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Min favorit av Selma Lagerlöf är Jerusalem om den lilla församlingen som lämnar Dalarna efter en kallelse från Gud och flyttar till den heliga staden. Slitningarna mellan tro, plikt och kärlek samt underbara miljöer skildras fint i denna bok med över 100 år på nacken.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
David Grossman är född och uppväxt i Israel där han fortfarande bor kvar en bit utanför Jerusalem. Han är en flerfaldigt prisad författare och fredsaktivist som yttrat sig mycket kritiskt om Israels agerande i Palestinafrågan. Han är en av författarna som som fått uppdraget att medverka i Mytserien där han skrivit sin version om Simson i Lejonhonung.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.
Etgar Keret är född 1967 och en av Israels mest populära yngre författare. Ett par av hans novellsamlingar finns översatta till svenska och de har blivit mycket väl emottagna och omskrivna. Jag är framför allt nyfiken på Åtta procent av ingenting.

Dag tjugofyra: Det här får mig att gråta

Ibland: Avsked eller dödsfall på film. Lone Scherfigs Wilbur wants to kill himself från 2002 har nog fortfarande hulkrekordet.

Ofta: Grey's anatomy, som mina tårkanaler har ett något sjukt förhållande till.

Alltid: Nationalsånger i prisutdelningssammanhang.

Av skratt? Fortfarande Damn you autocorrect!

Tävling hos Bokunge

Alla som har en egen bokunge, som lilleman som älskar böcker och kan läsa i timmar, kan lätt föreställa sig barnets ansiktsuttryck om ett sådant här paket skulle dimpa ner i brevlådan lagom till jul!

Hos Bokunge kan du fram till den 20 December tävla om denna skatt fylld av barnfavoriter som Susso, Wirsén och Stafelt samt finaste Allrakäraste syster. Missa inte!

Dag tjugotre: Det här får mig att må bättre

Oftast något av följande (beroende på vad problemet är): frisk luft, att sitta och läsa för lilleman och lukta på hans hår, sömn, Ipren, Panodil eller mat.

Osynlig

Våren 1967 läser 20-årige Adam Walker vid Columbia University och blir av en slump bekant med professor Rudolf Born och hans flickvän Margot. Paret intresserar sig onaturligt mycket för den unge Walker och även om han lockas av både vänskapen och ett jobb han erbjuds märker han snart att saker och ting inte står rätt till med den karismatiske Born. Efter ett par veckor kulminerar bekantskapen i en fruktansvärd händelse. Om denna händelse och det halvår som följer berättar Walker för en gammal collegevän när han 40 år senare är döende.

Det hela startar som ett spännande mysterium berättad i första person. Den fortsätter med ett kapitel skrivet i du-form, vilket irriterar mig mycket till en början. Men med tanke på det starka och provocerande innehållet kan jag förstå syftet i att Walker distanserar sig något från sin berättelse. Det vore kanske inte Auster om inte perspektivet sedan ändras ytterligare en gång. Den sista delen av Walkers berättelse är alltså skriven i tredje person, följt av dagboksanteckningar från en av karaktärerna som kastar nytt ljus över delar av historien. Ungefär här tar formen och tekniken över i stället för grundberättelsen och efter en visserligen snyggt konstruerad roman lämnas jag lite hängande i luften. Utan avrundning, resonemang eller förklaringar, vilket absolut inte alltid behövs, men det är något som saknas, jag kan inte riktigt kan sätta fingret på vad.

Jag får tidigt Den Hemliga Historien vibbar av Osynlig, d.v.s. en ung man blir indragen i ett händelseförlopp han inte har någon kontroll över, även om Walker aldrig är lika aningslös och naiv som Richard Papen. Karaktärerna i boken är också generellt rätt osympatiska och inte några jag känner speciellt mycket för. Men där Papen i DHH förhöll sig passiv är Adam Walker överdrivet aktiv. Hans hämndbegär på Born tar onormala proportioner och jag blir jag lite irriterad på hand föresatser. Även om han moraliskt har rätt i fallet Born svär han sig samtidigt fri från egen skuld och dåliga samvete i en situation som många, inklusive jag själv, anser vara högst omoralisk och fel.

Men läsning ska beröra och när Osynlig är slut har jag känt spänning och nyfikenhet, varit illamående och lite förvirrad. Dessutom är det en bok jag definitivt kommer att tänka på ett tag och då blir det mer än godkänt betyg.

Dag tjugotvå: Det här upprör mig

Förtryck och misshandel i allmänhet, barn som är utsatta i synnerhet, att fler inte delar på sin föräldraledighet, klädkedjornas könsstereotypa klädutbud, bilköer, översättningsfel som i House i går när de översatte ”journal” med tidning flera gånger fast det var tydligt att det var en kalender som avsågs, när M inte vrider ur disktrasan utan låter den ligga och RUTTNA i vasken och en massa annat som jag försöker undvika att tänka på.